teser

[cogito]

ytterligare en tes - det finns inga originaltankar. Alla tankar som kan tänkas har tänkts förut. Det nya vi kan tillföra är sammanhanget, konstellationen, ackordet, melodin av tankar. Tankar är som ord i det avseendet. Men fortsätt gärna att leta runt i GA 13, det vore intressant att se vad du kommer upp med.

med värme,
jn

Då så, Jonas. Du har vaskat fram teser ur tidigare tänkta tankar och komponerat en egen melodi. Helt OK för mig. Så varför skall jag leta i GA 13? Eller vill du förleda mig att "åberopar gärna mästarens ord i lösryckta citat för att ge vikt åt sina argument när de tjafsar med varandra eller försvarar sin lära."?

Det tycks mig vara klokare att lämna köket, istället för att fäkta illa i en sådan hetta.

cogito

[Jonas Nystrom]

Gaska upp dig, karl. Jag ville ju bara ha lite hjälp med källsorteringen. Så sticker du, med svansen mellan benen. Nåja. Vi lär väl ses...

Mänskan spår men karma rår

jn

[etna]

ytterligare en tes - det finns inga originaltankar. Alla tankar som kan tänkas har tänkts förut. Det nya vi kan tillföra är sammanhanget, konstellationen, ackordet, melodin av tankar. jn

Hoppsan, här kommer en av mina teser. Har jag alltså kanske fått den från något som heter GA 13 och som jag aldrig har hört talas om?

mvh etna

[cogito]

Bäste kandidat Nystrom!

Organisationen CARPE KARMA knackade på er tes-dörr i form av en pudel för att återigen bereda tillfälle att öva färdigheten i karmanärvaro.

Vi kan nu meddela att uppflyttning ej kunde ske - men ni behåller er position i kön. Sedvanlig självransakan i agerandet under situationen anbefalles, från pudelns uppdykande tom dess uttåg med svansen mellan benen.

Nästa tillfälle för poängförbättring bereds som brukligt utan varsel och föranmälan.

Skulle ni vara missnöjd med CARPE KARMAs beslut i saken gäller som vanligt självransakan av missnöjesskälen, alternativt utträde ur organisationen.

Stormästaren
CARPE KARMA

[Jonas Nystrom]

My kar.ma ran over your dog.ma men det går på försäkringen. Försäkrar man mig. Alvkorset är nu slutet så jag hakar av fönsterhaken i stället. Sen finns ju alltid skorstenen. Jag tummar på kölappen så länge. Eller rullar tobak i den och tar mig ett bloss en tum under tiden. Sen får vi se vad livet har att bjuda på. En liten Gretschen eller två, kanske...

Henry Fist

[Jonas Nystrom]

FICHTE, JOHANN
De efterkantska filosoferna radikaliserar Kants tankegång. Den förste och länge
ledande av dessa filosofer var JG Fichte (1762 - 1814) som skrev en rad viktiga
skrifter med Wissenschaftlehre i titeln. Han kritiserar framför allt: Tinget i sig,
vilket han anser inte är något ting i sig utan bara en tanke hos oss. Kunskapen
kommer inte från tinget i sig utan från det rena jaget. Det rena jaget är jaget utan
individualitet. Det är med andra ord det absoluta och självklara. Kunskapen härleds
består i det rena jagets dialektiska (motsägelsefulla) självutveckling. Det är mot-
sägelsen mellan jaget och icke-jaget inom jaget som framkallar kunskapen. Det rena
jagets dialektiska utveckling är given individen som en moralisk lag. För att människan
skall bli ett fritt, förnuftigt väsen krävs motstånd och motståndets övervinnande.
Människan skall ständigt försöka nå den frihet hon inte kan nå eftersom motståndet
och motståndets övervinnande är en oändlig process. Fichte beskriver inte naturen
utan hans filosofi rör sig på moralens omrĺde. Han blev filosofiprofessor i Jena.
Där blev han anklagad för ateism. Striden slutade med att han blev avskedad.
Genom hans resonomang kommer man fram till att verkligheten är andlig, vilket
är romantikens grundsyn.

Romatiken är en idealistisk rörelse. Den filosofiska traditionen från Kant över
Fichte kännetecknas av en tilltagande svårförstålighet. Fichte vill gå ett steg
längre än Kant och försöka fastställa vad som gav erfarenheten dess existens.
Det centrala i hans filosofi var istället JAGET OCH DESS AKTIVITETER. Fichtes
världsbild är idealistisk och monistisk, verkligheten är enhetlig och andlig till
sin natur. Den levande och moraliska ordningen är Gud, vi behöver ingen
annan Gud. Jaget hos Fichte liksom det bestämmande jaget hos Kant är inte
den individuella människans medvetande utan grunden till den erfarenhetsvärld,
i vilken den enskilda människan ingår som en beståndsdel. Hos Fichte är jaget
den absoluta grunden till erfarenhetsvärldens existens. Fichte skrev Första
inledningen till vetenskapsläran, där menar han att filosofins och vetenskapslärans
uppgift är att uppvisa grunden till all erfarenhet. Med erfarenhet menar han före-
ställningar som åtföljs av en känsla av nödvändighet, alltså föreställningar om
verkligheten, till skillnad från fantasiföreställningar som åtföljs av en känsla
av frihet.

Referenser:
Ahlberg: Filosofins historia
Eriksson: Västerlandets idéhistoria
Marc-Wague: Filosofin genom tiderna 1800-talet
Rodhe: Filosofins historia
Russel: History of Western Philosophy
/av Hans Elvesjö 2003/

Apropå allt möjligt,

jn

[cogito]

Allright, Faust. Nu när du är klar med rollfördelningen bjuder du in på en stunds filosoferande. Det är taget. Låt oss se på början av Fichtes tespaket:

FICHTE, JOHANN
De efterkantska filosoferna radikaliserar Kants tankegång. Den förste och länge
ledande av dessa filosofer var JG Fichte (1762 - 1814) som skrev en rad viktiga
skrifter med Wissenschaftlehre i titeln. Han kritiserar framför allt: Tinget i sig,
vilket han anser inte är något ting i sig utan bara en tanke hos oss. Kunskapen
kommer inte från tinget i sig utan från det rena jaget. Det rena jaget är jaget utan
individualitet. Det är med andra ord det absoluta och självklara. Kunskapen härleds
består i det rena jagets dialektiska (motsägelsefulla) självutveckling. Det är mot-
sägelsen mellan jaget och icke-jaget inom jaget som framkallar kunskapen. jn

Kants ting i sig är inget ting i sig utan bara en tanke hos oss. Så säger Fichtes text. Här är det viktigt att granska om Fichte menar "det är *bara* en tanke hos oss i meningen *blott* ett uttänkt konstrukt som vi alstrar, eller om han menar "det är bara tillgängligt för tänkandet, som är en jag-aktivitet och alls inget ting med eget vara, som objekt för kunskap". Fler tolkningar är säkert möjliga.

Med sin klumpiga formulering "tinget i sig" bäddar Kant för den efterföljande spekulation i metafysiska spörsmål, som han trodde att han hade satt stopp för. Han borde ha formulerad saken så här:

"Det empiriska erfarenhetsplanet är lämpligt att undersöka med vetenskapliga metoder. Här kan vi nå kunskap. I den mån vi antar ett (vilket jag, Kant, gör) substansiellt (filosofiskt, ej tingligt) varandeplan där enskildheter inte manifesterar sig på det empiriska erfarenhetsplanet, kan vi ej grunda en vetenskap därom." Mao, saknar jag empiri är vetenskaplig kunskap ej möjlig. Då för Kants syn endast sinnliga manifestationer var aktuella, drog han gränsen just där.

Nu kan vi återgå till Fichte och hålla med honom om vi vill: "Nej, något *ting* i sig som kunskapsobjekt finns ej. Jaget (själen?) är otinglig och erfar således inte något ting i sig utan "sätter" icke-jaget och vinner kunskap i denna handling.

Att Fichte i sin tur inte blir oemotsagd får vi väl tillskriva hans lika klumpiga uttryck "jaget sätter" som inte förefaller stämma överens med empirisk erfarenhet.

Din tur, Faust!

Wagner

[cogito]

När du nu ändå är igång, Faustus, hur blev det här....?

Wagner

[Camilla]

ytterligare en tes - det finns inga originaltankar. Alla tankar som kan tänkas har tänkts förut. Det nya vi kan tillföra är sammanhanget, konstellationen, ackordet, melodin av tankar. Tankar är som ord i det avseendet.

Är det inte snarare så att alla tankar är helt nya, att inga tankar har tänkts förut? Jag menar, även om jag skulle tänka "det finns inga originaltankar" så skulle det inte vara samma tanke som när du tänkte den, även om orden är desamma. För min bakgrund är en annan än din och jag associerar till andra saker när jag tänker tanken. Kanske jag menar något annat än du med "det finns" och "originaltankar" till att börja med. Även min hjärna och signalerna i den är annorlunda än din hjärna och signalerna i den, men det kan vi lämna därhän om du vill.

Vänligen
Camilla

[Jonas Nystrom]

Så kan man lustigt nog också se det. Hm. En ny tanke...

men ändå känns det som vi kortsluter ett resonemang här nånstans.

Felsökning, tack!

jn, propp

[Fann]

Själv skulle jag förstås säga att tankar vare sig är nya eller gamla, det är språket som gör att vi behandlar en aktivitet som om den vore ett ting och då föreställer man sig "tankar" som antingen "finns" i nånslags bank eller så och lånas ut när konjunkturen så medger eller som nåt som tillverkas. Som jag ser det finns inga "tankar", en tanke finns bara medan den tänks. När den uttrycks och skrivs ned blir texten ett ting som man kan ta till sig och "tänka" när man läser den. En aktivitet är alltid unik även om man kan abstrahera den och uppfatta den som en katgori (ett ting) och känna igen den hos andra. Att människors tänkande rör sig kring vissa bestämda grundteman är inte så konstigt eftersom våra grundläggande och absolut avgörande betingelser inte förändras särskilt mycket. Men visst kan man se nytt tänkande i ett historiskt perspektiv, tänkanden som inte var möjliga att utöva i samhällen av annat slag.

Vi tänker ju också med hjälp av språket och språket konstrueras socialt vilket även det medför att tänkandet blir mer likt än olikt.

Har inte följt diskussionen så jag vet inte om det jag skriver har med det hela att göra. Den skulle alltså ha med andlighet att göra på nåt vis?