En ateist kanske resonerar ungefär så här:
"Gud" skapade mig sådan jag är.
Det han begär av mig är att jag ska handla i överenstämmelse med min natur.
Dessutom vill han att jag ska behandla andra så som jag själv vill bli behandlad.
Livet och det Jordiska paradiset är en gåva som vi bara har till låns och som ska lämnas vidare i oskadat skick.
Om jag inte lyckas leva upp till mina goda föresatser så ska jag ej söka förlåtelse utan istället sträva efter bättring.
Det som är gjort är gjort men morgondagen är ännu ett oskrivet blad.
Förlåtelsen
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Förlåtelsen
Eller så bara lever man på och försöker vara skapligt hygglig.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Förlåtelsen
Inget av det som står ovan är ju vad man brukligt förstår som förlåtelse.
Det existerar helt enkelt inte individer i världen som aldrig ljugit, inte stulit, alltid litat på Gud, som ärat sin mor och far i allt, som inte velat ha det som grannen har mm mm --- detta kan också sammanfattas med orden: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, magi, fiendskap, strider, avundsjuka, hat, intriger, splittring, falska läror, maktkamp, fylleri, vilda fester och mycket annat.
De som gör sådant kommer sedan att få olika typer av skuldkänslor, må dåligt psykiskt, få depressioner mm och ta tabletter och annat för att lätta upp detta inre tryck.
Förlåtelse handlar ju att bli av med detta tryck, slippa må dåligt, ha ångest och depressioner mm.
Bli återställd så att säga till ett tillstånd av "oskuld" som man hade en gång och gjorde sig av med.
Det existerar helt enkelt inte individer i världen som aldrig ljugit, inte stulit, alltid litat på Gud, som ärat sin mor och far i allt, som inte velat ha det som grannen har mm mm --- detta kan också sammanfattas med orden: sexuell omoral, orenhet, orgier, avgudadyrkan, magi, fiendskap, strider, avundsjuka, hat, intriger, splittring, falska läror, maktkamp, fylleri, vilda fester och mycket annat.
De som gör sådant kommer sedan att få olika typer av skuldkänslor, må dåligt psykiskt, få depressioner mm och ta tabletter och annat för att lätta upp detta inre tryck.
Förlåtelse handlar ju att bli av med detta tryck, slippa må dåligt, ha ångest och depressioner mm.
Bli återställd så att säga till ett tillstånd av "oskuld" som man hade en gång och gjorde sig av med.
Veritas vos liberabit
Re: Förlåtelsen
Hittade just den här videon som talar om bristen på förlåtelse
Veritas vos liberabit
Re: Förlåtelsen
Esther skrev:Inget av det som står ovan är ju vad man brukligt förstår som förlåtelse
Korrekt. Men jag påstår att mitt inlägg ger rätt väg, är man en hygglig vanlig med den vanliges fel som bara lever på behövs ingen förlåtelse. Det är då man tar ut svängarna och andra kommer i kläm som man gör sig till skuldbärande. Då du är otrogen, då du begår brott som du själv vet är brott, då du mobbar någon i skola eller på jobb. Men gör du det folk gör till vardags är det ok. Om strukturerna är fel får de långsamt ändras. Förlåtelsen är ett kvitto på att man själv notifierat att man gått över gränserna.
Bikten är något i katolicismen som jag respekterar.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Förlåtelsen
Anders skrev:Esther skrev:Inget av det som står ovan är ju vad man brukligt förstår som förlåtelse
Korrekt. Men jag påstår att mitt inlägg ger rätt väg, är man en hygglig vanlig med den vanliges fel som bara lever på behövs ingen förlåtelse. Det är då man tar ut svängarna och andra kommer i kläm som man gör sig till skuldbärande. Då du är otrogen, då du begår brott som du själv vet är brott, då du mobbar någon i skola eller på jobb. Men gör du det folk gör till vardags är det ok. Om strukturerna är fel får de långsamt ändras. Förlåtelsen är ett kvitto på att man själv notifierat att man gått över gränserna.
Bikten är något i katolicismen som jag respekterar.
En person som känner att denne aldrig någonsin har gjort något fel som denne ångrar har jag faktiskt inte ens mött.
Det är nog extremt unikt.
Ska berätta varför jag säger detta. Jag har undervisat barn till konfirmation just i den katolska kyrkan där vi har bikt. Vad jag brukade säga till dem är detta: ni vet när ni varit ute och lekt och kläder och händer blivit smutsiga - då tvättar ni er och kläderna men om ni hatat er kompis eller talar illa om denne, eller tagit något som inte är ert, eller velat ha er kompis flickvän och sett till att få henne fast ni visste att han var kär i henne, när ni ljugit om att något till mamma eller pappa, när ni gjort något sådant känner man sig smutsig inne i sig själv - och bikten är som att duscha sig ren inne i sig själv. I vissa fall kommer prästen att be att man ger tillbaka det som man tagit eller ber om förlåtelse till den man skadat = reparerar skadan.
För att vilja berätta och be om förlåtelse krävs mod. Alla människor är inte modiga och tror det ska gå över ändå. Fast det gör det inte och med tiden mår man allt sämre eller så händer det omvända - man känner inget alls till slut.
Veritas vos liberabit
Re: Förlåtelsen
Man söker förlåtelse för att bli av med sina skuldkänslor.
Skuldkänslorna har man för att man vet med sig att man handlat orätt.
Dessa blir därmed ett straff och en påminnelse.
Genom att söka förlåtelse skapas en illusion av att man kan göra det man gjort till ogjort.
Därmed känner man sig skuldfri och fit for fight igen för att göra nya "synder".
Grundfelet är att man vill känna sig ofelbar.
Vi måste inse att ingen är ofelbar. Vi gör alla fel ibland och måste inse och förlåta våra egna brister.
Skuldkänslorna ska vi bära utan att gnälla och som ett rättesnöre för vårt framtida handlande.
En Ferlinare på samma tema
https://www.youtube.com/watch?v=LlCbH-k45ZU
Skuldkänslorna har man för att man vet med sig att man handlat orätt.
Dessa blir därmed ett straff och en påminnelse.
Genom att söka förlåtelse skapas en illusion av att man kan göra det man gjort till ogjort.
Därmed känner man sig skuldfri och fit for fight igen för att göra nya "synder".
Grundfelet är att man vill känna sig ofelbar.
Vi måste inse att ingen är ofelbar. Vi gör alla fel ibland och måste inse och förlåta våra egna brister.
Skuldkänslorna ska vi bära utan att gnälla och som ett rättesnöre för vårt framtida handlande.
En Ferlinare på samma tema
https://www.youtube.com/watch?v=LlCbH-k45ZU
Re: Förlåtelsen
Känns som om det finns en samsyn här, med lite olika variationer.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Förlåtelsen
xion skrev:En ateist kanske resonerar ungefär så här:
Det han begär av mig är att jag ska handla i överenstämmelse med min natur.
För all del, men vad skulle vi då med fri vilja till? Som jag uppfattar moralen så är vi skyldiga att välja förnuftet, vårt omdöme. Det är en kritisk uppfattning till vad vår natur ibland vill driva oss.
Så förlåtelse i form av Guds nåd är just att vi blir accepterade som vi försökt vara, trots de felsteg vi måste medge.
(Missförstå inte, i min värld existerar inga verkliga gudar.)
Moderator
Re: Förlåtelsen
Jag förespråkar inte att ta bort det här artiga, som exempelvis om jag råkar stöta till någon i affären. Det är en viktig funktion skulle jag vilja påstå: artigheten. Men när det gäller riktiga övergrepp är det sannerligen en prövning att förlåta. Tomma ord är inte förlåtelse. Det är svårt. Mycket svårt. Men det går och man mår mycket bättre efteråt.
Re: Förlåtelsen
Man förlåter andra för att bli fri och komma vidare. Man vill bli förlåten för att befrias från skuld och komma vidare.
Att förlåta andra är nästan som att det knäpper till i hjärtat/ själen när jag gör det. Snarare en fysisk än en psykisk akt. En moralisk orgasm... kanske...
Att förlåta andra är nästan som att det knäpper till i hjärtat/ själen när jag gör det. Snarare en fysisk än en psykisk akt. En moralisk orgasm... kanske...
Göran Egevad egevad@gmail.com
Re: Förlåtelsen
Algotezza skrev:Man förlåter andra för att bli fri och komma vidare.
Det tror jag är precis vad förlåtelsen handlar om, nämligen att frigöra oss från självgenerande händelsekedja av hämndaktioner. Förlåtelsen som en akt av den fria viljan.
Re: Förlåtelsen
Teologiska rummet handlar om Dietrich Bonhoeffer och en del om boken Motstånd och underkastelse : brev och anteckningar från fängelset Martin Lind och författaren Ylva Eggehorn samtalar om teologen som konspirerade mot Hitler. Ovanligt bra och insiktsfullt, lyssna gärna.
Moderator
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 7 och 0 gäster