Sheki skrev:Anders skrev:Sheki skrev:Ondska är när man medvetet skadar något levande direkt eller indirekt utan att det leder till gott. Är inte utilirarist så att plåga råttor för forskningskull ser jag som ont.
Hur många myror och andra insekter dödar du då du går på en skogspromenad?
En hel del, men ser detta som naturligt då deras liv går ut på att kunna dö på dessa sätt medan människans är längre och annorlunda. En del människor dör också som myror och insekter men då har de omständigheter som är av en annan art en de flesta i Sverige. Har ibland problem med att äta vegetabiliskt men särskilt animaliskt. Att döda för att leva är en naturlig sak likt hundar som äter kött men i övrigt är gulliga.
Har inga som helst problem att äta kött, enda hindret är hälsoskäl och klimatpåverkan. Däremot kan det bära mig emot att slå ihjäl en mygga eller fluga som kommit in i rummet, jag lägger ner mycket tid för att få ut dem oskadda. Jag insisterar på att få chansen att döda djur jag tänker äta om jag får möjlighet, till exempel lade jag ner kräftorna i det kokande vattnet den enda gång jag var med på kräftfiske och efterföljande kräftfest. Det är lite osympatiskt att köpa kött i affären. Min morfar var slaktare, och min mamma växte upp med att äta djur hon hade sett levande. Det var inget konstigt för henne. Det är så liten skillnad i storleksordning på hjärna mellan en fluga och en ko så det är tveksamt om en ko har mer känslor än en fluga.
Människor är det annorlunda med, de tillhör helt enkelt min egen art och jag är artist, inte rasist. Har mycket svårt för att skada människor och är ytterst förbannad på människor som skadar andra. Rak meritokrati baserat på faktorer vi tvingat ur en miljon slumpvis utvalda människor i en fungerande lögndetektor vore nirvana. Var och en efter förmåga till var och en efter förtjänst. Ingen fuskar, ingen är bortskämd. Sen slaktar vi grisen och låter oss väl smaka. Men inte så ofta.