Finns Gud?

[Algotezza]

Har ingen aning om hur de du refererar till har kommit fram till vad.
Det jag hänvisar till är allt levandes behov av: luft, värme, vatten, föda o reproduktion. Ingen levande varelse har ngt kroppsbevarande behov av snus.
Idén om ett unikt "jag" är en missuppfattning av tankesinnets funktion o reaktioner av gott, ont o neutralt, utan perspektiv på det allmängiltiga. En identifikation med personliga preferenser o motviljor istället för tankesinnets optimala funktion att nå filosofisk insikt om allmängiltiga förhållanden.

Det kanske är tankesinnet som är jaget?

Å andra sidan: vad är ett tankesinne?

[Smisk]

Det var helt oavsiktligt. Ber om ursäkt, det blev fel då jag försökte rätta en felskrivning.

Misstänkte det, inga problem.

Skriver författarna till Vedanta om Gud? Inte om guden JHVH väl?

Jag är osäker på vad du menar?
Kan du utveckla saken?

Brahman är vad de kallar Gud som samtidigt är existensens natur och alltings identitet:
https://en.wikipedia.org/wiki/Brahman

[Smisk]

Jag citerar mig själv från 26 november i år:
"Om Gud och gudar är reella så är de detekterbara, eller nödvändiga för en korrekt förklaring till något som sker eller förekommer i vår vardag.
Ännu har jag inte sett ett enda alternativ till denna enkla formel."

531bts ger en ny vinkel:
"Gudsmedvetande frigör människan från jag-centrering", från 28/11.
Vårt frigörande från jag-centrering skedde långt innan gudar var uppfunna - iaf när vi talar om kunskap.
Om jag-centrering rör etik och moral så är den frigörelsen också urgammal. Jaget har för människor fått träda tillbaks för kollektivet - familjen, släkten, stammen, samhället. Vi har det i oss. Evolutionen har visat oss det.

Kunskap/vetenskap frigör människan från jag-centrering.
Både i fråga om kunskap och etik.

Du är alltså fysikalist. Endast fysiska fenomen är verkliga för dig och de är endast fysiska fenomen och innefattar inga andra egenskaper.

Stämmer det?
Du avfärdar alltså medvetandet, känslor, tankar, mening osv som fenomen som inte har någon ontologisk status?
Eller är även dessa fenomen vi inte kan veta om de existerar precis som Gud?

[Smisk]

Hade allmängiltiga förhållanden inte funnits, hade inget levande kunnat existera, tänkandet o språket varit utan funktion o mening, den moderna vetenskapen o filosofi bortkastad tid.

Språket hanterar både universella och individuella fenomen.
Vad jag menar är, varför skulle universella vara mer verkliga än individuella?
Varför skulle inte bägge kunna vara verkliga fenomen?

[Pilatus]

Skriver författarna till Vedanta om Gud? Inte om guden JHVH väl?

Jag är osäker på vad du menar? Kan du utveckla saken?

Bibeln och den kristna världen menar inte detsamma med Gud (JHVH) som hinduer (en högsta princip).

[Smisk]

Skriver författarna till Vedanta om Gud? Inte om guden JHVH väl?

Jag är osäker på vad du menar? Kan du utveckla saken?

Bibeln och den kristna världen menar inte detsamma med Gud (JHVH) som hinduer (en högsta princip).

Jag vet inte vad du menar med detta tyvärr, jag ser inte hur det hänger samman med det vi talat om.

[531bts]

Det är inte givet att kunskap frigör från jag-centrering. Tvärtom, kunskap ger makt som kan spä på illusionen om ett unikt "jag" med potential till obegränsad makt, en gud/gudinna i vardande.
I Gudsmedvetande står människans förmåga att besvara frågan Hur? o därmed förmågan att utveckla kunskap o makt, i relation till frågan Varför? med utgångspunkten att skapelsen är ett överordnat o levande uttryck från Gud, som är initiativtagare o råder över den. Människans roll i Gudsmedvetande är som ingående del att förstå skapelsens uttryck på dess villkor, inte konkurrera med initiativtagaren, Gud vem som råder över den. Det blir då aktuellt att förstå sitt deltagande i skapelsen som ingående del, inte ett utanförstående o unikt "jag". Kunskapen tjänar då människans förmåga att i filosofisk dialog pröva meningsfrågan Varför? o om skapelsen tjänar sitt syfte som Guds "talan" till till sina ingående delar.

[antor]

Om gud finns och hen fortfarande agerar så är hens handlingar enligt min erfarenhet så oförutsägbara att min eventuella dyrkan av hen inte har betydelse. Om gud inte finns så har min eventuella dyrkan ingen betydelse. Därför spelar det ingen roll ifall jag lever som gud inte finns.

[Algotezza]

Om jaget är betingat av våra upplevelser och vi har dels olika erfarenheter av livet, dels upplever depå olika sätt, kan jag inte se annat än att jaget är unikt. Däremot finns inget som säger att jaget skulle vara skilt från världen eftersom det är samma värld vi upplever och lever i.

Ett sätt att boosta egot inför andra är att säga att man förlorat det. Egoloss is egoboost.

[Smisk]

Det är inte givet att kunskap frigör från jag-centrering. Tvärtom, kunskap ger makt som kan spä på illusionen om ett unikt "jag" med potential till obegränsad makt, en gud/gudinna i vardande.

Det är en specifik kunskap som gör detta. Den åttafaldiga vägen inom Buddhismen är vägen till den kunskapen enligt den traditionen.

Enligt Zen är kunskapen redan ett med vår varelse och vi kan inte göra något år saken

[Smisk]

Om jaget är betingat av våra upplevelser och vi har dels olika erfarenheter av livet, dels upplever depå olika sätt, kan jag inte se annat än att jaget är unikt. Däremot finns inget som säger att jaget skulle vara skilt från världen eftersom det är samma värld vi upplever och lever i.

Ett sätt att boosta egot inför andra är att säga att man förlorat det. Egoloss is egoboost.

Är det verkligt om det är betingat?
Varför skulle det inte kunna vara 100% fiktion? Alltså ha samma ontologiska status som föreställningen om jultomten?

[Smisk]

Jag bekänner mig inte till någon -ism, och kan inte påstå att jag är en -ist.
Tankarnas innehåll och hållbarhet är viktigast.

Anser du att det enda som existerar är fysiska fenomen?

Jag bekänner mig inte till någon -ism, och kan inte påstå att jag är en -ist.
Tankarnas innehåll och hållbarhet är viktigast.

Jag frågar dig och har gjort så tidigare men vet inte hur du tänker kring det.

PS
"Du avfärdar alltså medvetandet, känslor, tankar, mening osv som fenomen som inte har någon ontologisk status?"
Har detta med Guds existens att göra?
Jag har flera gånger beklagat mig över ditt udda lexikon. Vad betyder "Ontologiskt status" i ditt lexikon? Och särskilt i detta sammanhang som jag citerade.

Vi kan översätta det mer existentiell beskaffenhet. Sättet något existerar på.
https://www.reddit.com/r/askphilosophy/ ... al_status/

Från wikipedia:
"Atomer är också fysiska föremål men har likväl en annan ontologisk status. I många hundra år var deras existens bara en hypotes"
https://sv.wikipedia.org/wiki/Ontologi

Från en utbildning i vetenskapsteori:
"Etik: Vilken ontologisk status har värden. Existerar de i världen?"
https://www.fil.lu.se/media/utbildning/ ... teori7.pdf

Det är ett etablerat begrepp så googla på det bara så får du veta mer.

[David H]

Gud är precis såhär, alla gudar är precis såhär. Precis som kaffekoppar.
Vi har dem antingen för att vi kan ta på dem eller behöver dem för en korrekt förklaring till det som sker omkring oss.
Men gudar är inte som kaffekoppar ...

Men du antog väl själv Platons grottliknelse, uppfattade jag det som. Att vi är likt grottmänniskor som bara ser skuggor. Vilka är då de som håller uppe dockorna som ger avbilder på grottväggen? Är det inte rimligt att kalla dessa personer för gudar? Och dessa gudar är väl då en del av den korrekta förklaringen?

[Smisk]

Ett kort svar är NEJ!
Med förbehållet att jag inte har en aning om vad du menar med existera, eller menar med fysisk, eller fysiska fenomen.
Jag har som sagt svårt med ditt lexikon.

Om "ontologisk status" betyder "existstentiell beskaffenhet", "sättet något existera på" så är jag fortfarande undrande.

Det låter rimligt att det är lurigt att förstå vad jag menar, det är luriga saker.

Du skriver
"Du avfärdar alltså medvetandet, känslor, tankar, mening osv som fenomen som inte har någon ontologisk status?"
Nu ska jag vara snäll och säga att min vilja att lyfta kaffekoppen till mina läppar är orsak till att jag lyfter koppen till mina läppar.
Min vilja är inte ett fysiskt objekt, men min vilja är nödvändig för att ge en korrekt förklaring till något som sker i naturen, nämligen att kaffekoppen befinner sig vid mina läppar.

Är viljan ett fenomen som existerar? Hur existerar den i så fall? (vilken ontologisk status har den).

Gud är precis såhär, alla gudar är precis såhär. Precis som kaffekoppar.
Vi har dem antingen för att vi kan ta på dem eller behöver dem för en korrekt förklaring till det som sker omkring oss.
Men gudar är inte som kaffekoppar ...

Existerar allt så som kaffekoppen existerar?
Existerar viljan?
Om viljan existerar, hur vet du då det?

Om viljan existerar men du inte kan förnimma den som kaffekoppar, varför skulle då inte Gud som ett fenomen av annan typ än kaffekoppar kunna existera?

Om viljan inte existerar, hur förklarar du viljans natur? Hur lyfts då kaffekoppen utan viljan?
Andra typer av beteenden i den levande naturen måste kunna fungera på ett liknande sätt även om vi inte kan erfara viljan bakom dem?


En sak jag är nyfiken på är alltså hur du uppfattar verklighetens natur, om du har en sådan uppfattning om hur du tänker dig den.
Jag uppfattar dig som fysikalist utifrån hur du resonerar och kritiserar saker som inte fungerar med den uppfattningen.
Jag vet även att du gillar Aristoteles som har en mycket intressant metafysik med sina kategorier och grejer.

Detta är egentligen ett stabilt ämne vi kan skriva flera trådar om så vi kanske borde öppna nya om det tänker jag.
Men som jag varit inne på så krävs det att man har en uppfattning om ontologi för att kunna svara på vad man menar med att gud just finns. HUR menar man att Gud kan existera?

[531bts]

Det är inte givet att kunskap frigör från jag-centrering. Tvärtom, kunskap ger makt som kan spä på illusionen om ett unikt "jag" med potential till obegränsad makt, en gud/gudinna i vardande.
I Gudsmedvetande står människans förmåga att besvara frågan Hur? o därmed förmågan att utveckla kunskap o makt, i relation till frågan Varför? med utgångspunkten att skapelsen är ett överordnat o levande uttryck från Gud, som är initiativtagare o råder över den. Människans roll i Gudsmedvetande är som ingående del att förstå skapelsens uttryck på dess vilkor, inte konkurrera med initiativtagaren, Gud vem som råder över den. Det blir då aktuellt att förstå sitt deltagande i skapelsen som ingående del, inte ett utanförstående o unikt "jag". Kunskapen tjänar då människans förmåga att i filosofisk dialog pröva meningsfrågan Varför? o om skapelsen tjänar sitt syfte som Guds "talan" till till sina ingående delar.

Nej, det är inte givet! Inte i meningen logiskt bindande.
Om du hittar en vetenskapsman som fallit för "illusionen om ett unikt "jag" med potential till obegränsad makt, en gud/gudinna i vardande." så är det värdefullt inte bara för mig utan alla som älskar kunskap och fakta.

"illusionen om ett unikt "jag" med potential till obegränsad makt, en gud/gudinna i vardande." passar däremot mycket bra de som blivit miljonärer och till och med miljardärer på att veta att de är Guds röst.

Det stämmer, de vetenskapsmän som följer den moderna veteskapens etik blir oftast ödmjuka inför de resultat man når. Dels för att de utgår ifrån att skapelsen är överordnad o dels för att personliga preferenser o motviljor saknar relevans.
Det är när teknologer o ekonomer tolkar o använder de vetenskapliga landvinningarna utifrån äganderätt, marknad o ekonomisk vinst, illusionen om det unika "jaget" etableras över lag.
Det stämmer även som beskrivning över religiösa samfund. Möjligheten att använda valda delar inom sin religion o psykologi, kan mycket väl utmynna i bondfångeri o sekter.
All kunskap som inte är förankrad i det allmängiltiga o i meningsfrågan, tjänar som incitament för idén om ett unikt "jag" där inget annat än makt kan vara aktuellt.