xion skrev:531bts skrev:Spot on, Anders! Förlåtelse jämnar ut, harmoniserar relationer. Den lättar på belastningar i tankesinnet hos båda parter, den som ber om förlåtelse och hos den som förlåter, vilket bereder väg för möjligheten till kärlek.
Det sägs att en helig i tron, en profet
vars röst ljuder långt som en malm, en cymbal
men som kärlekens hemlighet dock icke vet
han hör till de fåvitskas tal
/Dan Andersson
Men vad är då kärlekens hemlighet?
Tydligen så kan jag räkna mig till de fåvitska?
Ordet kärlek kan ha många betydelser som det nämns i den aktuella tråden.....
Alla kan erfara/känna kärlek, alla "vet" därför, när den manifesteras i tal och handling, vad den är. För det behövs varken profeter eller poeter (som gör sig en karriär på dess "hemlighet"). Kärlek är ett svar på människans mest betydelsefulla och grundläggande behov: tanken, talets o våra gärningars yttersta mening, helt enkelt livets och tillvarons mening.
Dess möjlighet att förverkligas medvetet, verklighetsförankrat, hänger samman med människans förnuft och medfödda filosofiska förmåga. Att kärlek skulle vara en hemlighet, är en illusion. Den finns som ett allmängiltigt mänskligt behov, som vi aldrig kan få för mycket av, endast lida brist pga av ovilja att förverkliga vår filosofiska förmåga.