- Skrev det här nyss till en vän och kristen. -
"Varför skulle Gud bara erbjuda oss två möjligheter/val? Antingen ett evigt liv med honom eller ett liv frånskilt honom? - Vad är det för val egentligen? - Var finns valmöjligheterna? Antingen ett liv i evig lycka och kärlek, eller ett liv utan allt det goda.
Om jag skulle vara medveten om konsekvensen av att jag inte väljer Gud, - varför skulle jag då välja bort honom? Varför skulle jag välja ett liv frånskilt kärleken om jag är fullt medveten om att det är konsekvensen av att säga att jag och Gud är ett? Säga att den högsta upplevelsen och tillståndet och målet med världen är att bli medveten om vår gudomlighet; att vi är Gud Skulle jag välja att säga så om jag var fullt medveten om att följden av en sådan tro och uttalande innebär evig död - förvisning från himmelriket? Var är Gud för en Gud som fördömer mig till evig förvisning från hans rike om jag väljer den väg jag nu vill gå och inte är fullt medveten om konsekvensen (vilket jag ju inte är eftersom jag vill gå en väg som Gud genom Jesus och andra av hans "profeter" fördömer)? - För självklart så skulle jag välja det god och kärleken enligt den kristna medellen och villkoren, om det andra valet/vägen skulle innebära frånskildhet från dom varandetillstånden/frukterna. Men nu är jag som sagt inte fullt medveten om att det är valalternativen. - Skulle Gud då fördöma mig? SKULLE GUD DÅ FÖRDÖMA MIG OCH RESTEN AV MÄNSKLIGHETEN SOM INTE HELLER HAR GJORT DET "KORREKTA" VALET? Frågan förefaller för mig absurd." [här nånstans började jag gå ifrån mina dagboksanteckningar] För om jag inte lyckas bli medveten om att det bara finns ett val och vad det valet är, har inte Gud tillsammans med sina änglar och profeter då misslyckats? Har inte Gud då misslyckats med sin egen skapelse, eftersom den vänder honom ryggen? Och vad är det för en allsmäktig och fullkomlig Gud som inte ens lyckas behålla dom sina (vilka borda vara alla, eftersom Gud har skapat allt).
För tydligen, eftersom jag nu frånväljer den kristna vägen som jag en gång vandrade, eller gjorde jag inte det? - och i så fall: vem gör då det? Frågan blir för mig totalt egendomlig. Det blir som att vi här på jorden spelar ett hasardspel. Eftersom vi alla har olika föreställningar om vad som är rätt och vad som är sanningen - vem kommer då att bli och för evigt vara hans folk. "Om du med din mun och med ditt hjärta (eller vad det nu står) bekänner att Herren Jesus Kristus är Gud så ska du räddas ( - så är du lyckligt lottad). - Men HALLÅ!!! Hänger frälsningen på bara ett enkelt uttalande? Har mitt fortsatta eviga liv efter döden, som antingen kan bli tillsammans med Gud och allt det fantastiska det innebär (dock underordnad honom - för att påstå att vi skulle vara lika stora som honom, DET är hädelse; ett rent ut sagt djävulskt uttalande) - eller ett liv eller ickeliv frånskilt honom och allt det fantastiska, - Skulle ett sånt, för mig förefaller det som det absolut största och mest betydelsefulle valet, hänga på e t t e n k e l t u t t a l a n d e ?
Pust, jag har visst starka känslor till detta ämne.
Tack.
/Mattias"
Vill gärna höra dina reaktioner och tankar kring det jag skrivit!
Kristen filosofi, ett hasardspel kring det eviga livet?
Moderator: Moderatorgruppen
Jag håller med om att det är ganska absurda frågor. Fortsätt lyssna till förnuftet 
Här är en film jag tycker var bra, de resonerar ungefär som du:
http://www.imdb.com/title/tt0455507/
/Johan
Edit: jag kanske bara tyckte filmen var bra eftersom jag höll med om åsikterna
Här är en film jag tycker var bra, de resonerar ungefär som du:
http://www.imdb.com/title/tt0455507/
/Johan
Edit: jag kanske bara tyckte filmen var bra eftersom jag höll med om åsikterna
Om det nu inte är så att det just är VALET som är skapande och ger liv. Det är så gud såg till att världen blev till; han valde att välja det goda(naturligtvis det enda gud kan välja, eftersom han är allgod..) Jesus var ett med gud. Och därför måste vi oxå VÄLJA att vandra samma väg som jeus, om vi vill ha evigt liv, det vill säga. Om vi vill fortsätta att existera så måste vi våga välja. Existensen hålls uppe av valet.
kan det vara så?
mvh
manne
kan det vara så?
mvh
manne
I och med att man fullständigt lagt ner all egoism, så finns det inte längre något som skiljer oss från gud. Och gud är det eviga och osårbara, alltså behöver vi då inte längre göra oss några bekymmer om oss själva, ja, det skulle till och med vara en motsägelse, just eftersom vi lagt ner egoismen.
manne
manne
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 81 och 0 gäster