Musik har människor skapat.
Musik har ifrågasatts och ifrågasätts - är den bra eller dålig, tillåten eller olaglig.
Att reducera andlighet till upplevelse, dvs känsla, är att göra andlighet banal.
Andlighet är en förklaringsmodell/paradigm. Den har härskat i tusentals år.
De gamla grekernas kapten som fick kämpa mot Egeiska havets storm såg andligt på annalkande katastrofen och kastade nån stackare över bord för att blidka Poseidon.
Andlighet var inte och är inte något förtjusande som ger "djupare mening" utan också något som får människor att göra förfärliga saker.
Vi som har läst bibeln vet det.
Hur vetenskap och andlighet skulle kunna samexistera begriper jag inte.
På lyxkryssning i Egeiska havet med en andlig kapten i storm skulle jag i min oandlighet känna mig orolig: ska fanskapet kasta mig över bord för att stilla vågorna?
Smisk skrev:Jag ser faktiskt tro som något separat från all typ av fakta inklusive hur vida det "finns någon Gud eller inte". När jag säger "tro" menar jag andlighet i form av tro så jag syftar alltså på andlighet.
Dem som ständigt tänker på fakta och försöker vara andliga på faktagrund tycker jag oftast är personer som inte riktigt har förmågan till andlighet på ett spontant sätt.
Andlighet är för mig något väldigt enkelt och uppenbart man inte kan ifrågasätta, precis som musik är. Man upplever det i en direkt relation och det går inte att säga att det inte existerar.
Att tänka sig att just Gud "skapat existensen" är ett sätt att katalysera, förstärka, tydliggöra, rikta, precisera, sin andliga erfarenhet om tillvaron. Gud är en tanke som siktar på att fylla livet med värde, riktning, andlighet och en speciell kvalité man kanske annars inte skulle ha och som ens andliga förmåga ger tillgång till.
Man behöver inte tänka sig just Gud för att förhålla sig till andliga saker. Andlighet är alltid bortom det mentala på så sätt att vi inte kan fånga andlighet med "kunskap om yttre saker" utan uttrycka det genom vår natur. Vi är det andliga instrumentet.
