Matt Dillahunty börjar sin utmärkta utläggning i
Spirituality is Nonsense! | Atheist Debates
https://www.youtube.com/watch?v=6SlVjtO-B5823:52
med att på klokt filosofiskt vis definera nonsens, spirituality och intellectuality.
9:25 talar han om psykologiska aspekter av hålla sig till andlig/andlighet. Gammal sanning: vi VET att vi har känslor för eller emot något, men vi VET inte varför.
De känslor vi får av musik är många gånger just så - vi drabbas men vi vet inte varför. Psykologiskt lockas vi att tro att denna brist på kunskap är lika med en andlig upplevelse.
12:10 - 22:55 om personer som är andliga men inte religiösa - viktigt avsnitt! - som är Matt Dillahuntys resonemang mot andlighet grundad på vad som definierats tolv minuterna innan.
Matt Dillahunty föddes av baptistföräldrar, vännerna var det, församlingen var hans storfamilj och han såg sig själv som blivande pastor, det var hans kall.
Efter självrannsakan fann han det för gott att överge sin barnatro. Inget lätt beslut - besvikna och chockade föräldrar och anhöriga, vänner som tog avstånd.
Med tiden fann han ny familj i avhoppare från diverse församlingar i The Atheist Experience med säte i Huston, Texas.
Under lång tid var han tongivande i
https://www.youtube.com/TheAtheistExperience som lockar "andliga" att debatera med avhopparna.
Besök gärna forumet för att få perspektiv på hur andlighet tar sig uttryck, argumenterar och motargumenteras av de som insett att andlighet är nonsens (i Matt Dillahuntys mening).
Trots att du betonar vikten av filosofiskt resoneman ser jag att du inte definerar andlighet eller nonsens, eller ger ett enda argument mot något som Matt Dillahunty säger.
Smisk skrev:Hubert skrev:Musik är inte bara nåt man hör, musik är också nåt man gör. När du hör musik, hör du något som nån har gjort, skapat.
Ingen kan ta ifrån dig din upplevelse, men det går att diskutera om det du hör, och nån har skapat, verkligen är musik.
Jag lyssnar varje dag på klassisk musik och ser underbara youtubvideor om analyser av musik och framföranden av musik. Favoriten bland musikalisk analys är "The Immense Fugal Finale of Bruckner's Fifth Symphony" som visar att musik inte bara är upplevelse utan också hantverk.
Utöver det visar Richard Atkinsons analys att det går att nå en djupare förståelse av verket - och musik öht - genom att inte stanna vid egna upplevelsen utan söka förstå hantverket bakom, dvs peta i detaljer.
Om andlighet bara är upplevelsebaserad, är andlighet ytlig och nonsens i den mening som Matt Dillahunty beskriver i
https://www.youtube.com/watch?v=6SlVjtO-B58Två besvärande konsekvenser i detta tro-sammanhang följer av "Om man inte skulle kunna höra musik får man svårt att hantera både för och mot resonemang.":
1. Bara den som känner Gud/Jesus har rätt att uttala sig i andliga frågor.
2. Om jag upplever Loch Ness-odjuret så kan odjuret inte ifrågasättas.
Om nån är intresserad av finalen av Bruckners femma, en fantastisk och mycket lång symfoni, så finns analysen här:
The Immense Fugal Finale of Bruckner's Fifth Symphony
http://youtube.com/watch?v=IuiQFwjcPVQ44:13
Smisk skrev:Erfarenhet som exempelvis musik är en feature hos mänsklighet och går inte att ifrågasätta om man erfar den. Om man inte skulle kunna höra musik får man svårt att hantera både för och mot resonemang.
Att fråga "existerar andlighet?" är som att fråga "existerar musik?".
Ja både musik och andlighet är komplext. Det jag menade här var endast att vi inte kan avvisa upplevelsen av musik och jag jämförde andliga upplevelser med den.
Både musik och andlighet finns tillgängligt genom erfarenhet, som något vi gör och som görs/sker genom oss. Musik är en skapande process men den är komplex, det är inte att A skapar B från inget utan vi har musikalisk förmåga mm eftersom en määängd olika kvaliteer och aspekter av vår natur finns som ger denna förmågan som en del av vad musik är och kan vara för oss. Så fungerar andlighet med.
Att attackera andlighet är som att attackera musik. Då har man ingen koll.
Däremot
att utreda, klargöra och undersöka saker har filosofiskt värde. Men att reducera saker till nonsens (som Matt gör) är inte heller filosofi i de flesta fall.