Vilka av oss har den s k healing förmåga?

[Paul]

Vilka av oss har den s k. healing förmåga?

Jag kan påstå att flästa av oss har den förmågan, men särskilt kvinnorna. Men det är bara en liten del av människorna som kan hela-bota kroppsliga åkommor.
Att kvinnor har mer eller mindre healing förmåga har sin ursprung-syfte att kvinnan skall ta hand om sitt barn till vilken/vilka hon gav liv, i och med att hon blev mor.

Alla har vi sätt någon gång att små barn snubblar-ramlar, gör sig illa på något sätt. Mamman (eller kanske dagis fröken) tar hand om den gråtande barnet på följande sätt: hon tröstar den med sin röst, hon kramar om den, hon "stryker" barnets huvud med sina händer och t o m "blåser" på det onda stället, och se, den lilla barnets gråt avtar mer och mer, det onda försvinner helt eller delvis.

Har hon medvärkat med sin "behandling" att smärtan blev mindre eller att "det onda" har helt försvunnit? Ja, i högsta grad. Mamman gav en s k healing. Hon har strykit barnets huvud "uppifrån och nedåt", inte tvärt om, helt automatiskt. (Jag tror inte att någon har sätt strykning av en barns huvud nerifrån och uppåt vid sådan tillfälle). Så har mödrar gjort det i många hundratals generationer, utan att "healing" ordet var ens känd. Under handstrykning överför modern av sin energi till den gråtande barnet, till den onda stället och smärtan avtar-försvinner kanske helt. Skulle det hända att det gör ont trots handstrykning, ja, då "blåser" mamman på det "skadade-onda" kroppsdel, med ett häpnadsväckande positiv resultat. Hon blåser sin energi på den skadade onda stället som blev energifattig, i o m att skadan har uppstått. Mammans eller kanske dagisfrökens "healing" har fungerat än engång. De flästa av oss har inte tänkt tidigare på dessa enkla vardagliga ovannämnda fenomen, men som sagt det är inte något nytt, så gjorde mödrar, kvinnor och även pappor tidigare i många-många generationer, och kommer att göra det i framtiden också.

(Människor har alltid haft denna healing förmåga. Däremot en del (okänd antal) har haft, har och kommer även i framtiden att ha en mycket kraftig efektiv healing begåvning, som t o m. botar sjukdommar-åkommor. En annan gåva som människorna har haft, har och kommer att ha även i framtiden, det är s k Synskhet klärvoajans.
Jesus från Nasaret har haft dessa ovannämnda förmågor, men han var begåvad med sådan styrka som ingen av oss kan föreställa sig. Har han värkligen uppväckt döda människor som det sägs och skrivs i olika skrifterna? Eller dödsbegreppet ligger på en helt annan definition än den som vi hittills har haft som rättesnöre?
Vänner, läs "Vandra mot Ljuset" trilogin bedöm- avgör detta själva).
Hälsningar Paul
Epost: pali_3000@hotmail.com

[Advocate]

Jag har undrat om jag har förmågan, men har inte brytt mig om att experimentera.

Vad är egentligen drivkraften bakom healing tror du? Destruktiva "krafter" kommer ur rädslan, och en primitiv längtan till makt verkar det som. Healing är nog förknippat med det motsatta, en stark känsla av kärlek? Lätt att tänka sig i alla fall.

[ZheDude]

Min tro är att vi har oanade krafter för självhjälp, när kroppen väl vet vad det är som är ett hot ja då mobiliseras immunförsvaret och när det är i action så finns det inte mycket som står i vägen.

Kruxet är att trigga immunförvaret och det tror jag vi kan göra dels mentalt och dels med "sunt leverne". Men att jag skulle kunna lägga en hand på sjuk och bota dom helt från obotliga sjukdomar.. Näe, den är lite långsökt. Då tror jag nog mer på att kroppen själv triggas av en överväldigande tro.

Finns det inte statestik på cancer sjuka patienter som ser positivt på tillvaron (generellt sett, ingen är väl glad över att ha cancer) har en högre överlevnads ratio än dom som faller djupt in i deprision och tröstlöshet.
En go o glad personlighet har alltså större chans att leva länge än en bitter, deprimerad stackare. Så varför skulle man inte rent mentalt oxå ha en förmåga att ta i tu med sin sjukdom, tror du att du är på väg att bli förkyld och grubblar på hur jobbigt det blir och vad krångligt allt blir så blir du nog det.. Har du däremot en glatt loj syn på det hela så tror jag du har en större chans att bekämpa förkylningen tidigt så du kanske inte märker av den..

Nåväl, filmtips K-Pax, där det fanns med ett litet stycke om självhjälp..

[Rising]

Tvärtom! Inte "healing", utan "stealing"; det lilla barnet är en vampyr som med sitt isande skrik underkastar mamman att komma rusande, varpå barnet sedan suger ut hennes energirika andedräkt och absorberar den med sin hud.

Om vi ändå inte tycker oss behöva några belägg för våra teorier så är min förklaring lika god som din.

[Rizz]

Döden existerar endast bland levande väsen & då i form av upplevda känsloyttringar med varierande påtaglighet. För den avlidne representerar döden ett faktiskt & definitivt tillstånd som det torde vara en smärre omöjlighet att lägga några begreppsvärderingar på.

Tror knappast att någon lymmel från Nasareth besatte förmågan att framgångsrikt förändra eller påverka något i frågan, även om intentionerna säkerligen fanns där.

[Prana]

Alla har vi sätt någon gång att små barn snubblar-ramlar, gör sig illa på något sätt. Mamman (eller kanske dagis fröken) tar hand om den gråtande barnet på följande sätt: hon tröstar den med sin röst, hon kramar om den, hon "stryker" barnets huvud med sina händer och t o m "blåser" på det onda stället, och se, den lilla barnets gråt avtar mer och mer, det onda försvinner helt eller delvis.

För ett barn är nästa alla trauman katastrofala. Både fysiska och psykiska. När ett barn faller är dess gråtande inte propotionellt till smärtan. Genom tröst så lär sig barnet succesivt att "härda ut"

Har hon medvärkat med sin "behandling" att smärtan blev mindre eller att "det onda" har helt försvunnit? Ja, i högsta grad. Mamman gav en s k healing. Hon har strykit barnets huvud "uppifrån och nedåt", inte tvärt om, helt automatiskt. (Jag tror inte att någon har sätt strykning av en barns huvud nerifrån och uppåt vid sådan tillfälle).

Det är normalt beteende bland djuren att alltid stryka medhårs än mothårs. Även barn har hår och stryket man uppåt så är det mothårs

Jag är lite skeptisk till healing i den bemärkelsen. Att man genom att bli berörd kan bli frisk. Fast fanns det skulle det inte vara så dumt.

[offe]

Att stryka och blåsa på det onda är inte healing. Det triggar känselneuronen som skickar signaler om beröring till hjärnan. Då får smärtsignalen mindre plats i nervbanorna, så den blockeras.

[archaxe]

Att stryka och blåsa på det onda är inte healing. Det triggar känselneuronen som skickar signaler om beröring till hjärnan. Då får smärtsignalen mindre plats i nervbanorna, så den blockeras.

Kan inte healing vara just det, eller måste healing med nödvändighet ha ett visst mått av magi och fuffens i sig?

[offe]

Som jag ser det ska healing ta bort skadan och ha en effekt som kvarstår. Om man blåser på det onda är det bara en smärtstillande effekt som försvinner när man slutar blåsa.

[Algotezza]

Mind over matter, i synnerhet den egna fysiska kroppen har vi alla mer eller mindre makt över i tanken, medvetandet. Kalla det placebo-effekt - men placebo är ett verkligt fenomen även om det har inbillning som grund. Inbillning finns ju!  Skilj mellan ett fenomens egen natur och dess genes!

Vi måste acceptera att psyket har makt över kroppen och vice versa. En dialektik. Det inser man mer och mer i modern medicin. Läs i Forskning och Framsteg: Läkarens ord sätter spår i kroppen! Det finns diagnosbetingade sjukdomar! Först diagnos utifrån svårbedömda symptom, sedan påtagligare symptom, genom diagnosen betingad sjukdom!

Jag har inga problem att delvis påverka min kropp med tankekoncentration. Svårare dock påverka andras kroppar, psyken med tanken direkt.

A

[Minded]

Det är inte speciellt mycket svårare att påverka andras kroppar än sin egna. Det går bra med att le mot någon eller att se arg ut. Det påverkar din omgivning väldigt tydligt.

[hovnarr]

Kan inte healing vara just det, eller måste healing med nödvändighet ha ett visst mått av magi och fuffens i sig?

Precis! Ordet som beskriver fenoment är bundet till traditionen - inte till fenomenet. I Kina heter kinamat inte kinamat, utan bara mat. Om vi kallar det för placeboeffekt låter det mindre magiskt och mer sterilt, pga att vetenskapen är mindre magisk och mer steril - det är fortfarande samma fenomen.

Ordet "healing" för tankarna till "new age", och allt det baggage den rörelsen har att släpa på, liksom "placebo" leder tankarna till vetenskapens baggage.

Det intressanta är inte ordet utan vår relativa oförmåga att ge en tillfredsställande förklaring på hur placeboeffekten uppstår. Att man får bättre behandlingsresultat om man ser positivt på saken och har någon som "blåser på det onda" är ostridigt. Hur tanken påverkar kroppen är svårare att svara på - särskilt om man är bunden till en modell där tanken är verkan och inte orsak.

(Ledning: komplexitet ftw!)

[Sedd]

Gud har lagt en helande förmåga i oss människor, rent praktiskt vill säga. Vi kan hjälpa andra och också oss själva.
Ibland helar Han direkt, utan att göra det genom någon människa, ex. en läkare. Redan immunförsvaret och alla kroppens funktioner som håller den frisk, är ju Guds verk, allt funkar ju inte av sig själv heller. Men vid t.ex. förbön kan det ske helande mycket snabbt. Jag vet en man, obs VET en man, jag har själv hört då han berättade det, att när han bad tillsammans med en annan människa, bad innerligt att Gud skulle hela hans ögon för han var blind, hade varit blind i många år. Plötsligt kände han hur det hände nåt med ögonen och det ljusnade mer och mer och han började se färger igen. Bara efter en liten stund kunde han se igen!
Jag trodde honom helt och fullt då han berättade det, och hans släktingar kunde sanningsenligt hålla med om att han faktiskt varit blind länge, länge.
Jag kan inte tro att det bara råkade sig att han bara kunde se igen, och ännu mindre tror jag att det var hans vilja som fått honom att börja se, för det hade han minsann försökt med tillräckligt efter alla år. Jag tror nog att man kan påverka t.ex. huvudvärk, om man äter en tandtablett och tror att det är en huvudvärkstablett till exempel, men ögon och; – som jag också hört – hur ett ben växte ut under förbön, ett ben som var kortare än det andra. Man kunde se hur benet sträcktes och blev längre, och jag är säker på att det inte var hans vilja som fick skelettet att bli längre. I så fall skulle man väl knappt behöva sjukhus.
Och så min småkusin som fick höra av läkarna att hon skulle dö, så kraftig var cancern, men efter många böner försvann den helt utan mer behandling.
En annan pojke jag vet som bor ganska nära min hemstad, hade skadat sig och blivit hjärndöd. Föräldrarna visste inte i sin förtvivlan vad de skulle göra då de inte skulle kunna kommunicera med sin son mer, och de bad i ett streck till Gud att Han skulle gripa in. Efter någon dag satte sig pojken plötsligt upp, helt klar i huvet, och frågade "Pappa, skulle vi inte fara och köpa korv?!" Han hade helt glömt olyckan.

Så, människor kan hela, men oberoende det är läkare, kroppen själv eller förbön som är orsaken, så ligger Gud alltid bakom.

[Avantgardet]

Skulle du, snälla söta rara Sedd, vara så snäll att göra en inledning av typen: "För de som, likt jag, omfattar tron på den kristna guden som predikas i den och den krykan och församlingen [vet ju inte vart du får allt ifrån] utan att kritiskt ifrågasätta skulle jag vilja delge Min syn på ämnet ifråga..." eller liknande?

Sen undrar jag hur man kan vara säker på kopplingen bön och mirakel, det kan ju finnas en massa andra faktorer som spelar in, hur tycker du att man kan försäkra sig vad gäller denna?

[Sedd]

Avantgardet!!
Läste du mitt inlägg?! Du gjorde visst det men ser du inte vad jag skriver, kan du inte föreställa dig hur självklart allt känns för mig? (Nej, det vet jag att du inte kan, efter som jag inte kan beskriva känslan av Guds närvaro i ord.) Men om jag är säker på min sak så kompromissar jag ogärna gällande såna här frågor.
Nog kan jag väl börja med en ödmjuk och vag inledning, men jag brukar säga saker enkelt.

Jag förväntar mig inte att ni skall övertygas av det jag säger, men jag talar iaf ärligt.

Är det så plågsamt att höra lr se ordet Gud? Det skulle vara intressant att veta, jag känner mig som i en helt annan värld än ni befinner er i. (Det där lät snobbigt men så var det inte menat).

Öööhh... Om alla väckelsekristna – den definitionen borde jag använda om mig istället (syftar på alla de som ärligt tror att Jesus är Guds son och är verksam än idag) – skulle ställa sig hand i hand i rad, skulle kedjan människor räcka flera varv runt jorden, enligt flera undersökningar, och varje dag tar många tusen emot Jesus i sina liv. Rätt svårt att nämna alla kyrkor där man tror som jag då. Det finns många församlingsmedlemmar som inte egentligen tror, men om man ser ur ett brett perspektiv är Guds rike på uppåtkurvan.
Och jag är inte den typen som lätt blir övertygad om saker och ting, men min tro är fast. Jag kan inte förstå att så många miljoner människor som oss väckelsekristna skulle kunna vara "fega" eller "vägra inse fakta" vilket ofta uttrycks.
Jag tror det är tvärtom. Tänk så många som förföljs för sin kristna tro. Ta Kina som land t.ex., där är det tufft att tro på Jesus. (Förresten, jag rekommenderar självbiografin "Den himmelske mannen" av Broder Yun.)
Tänk om man ville ge Gud en öppen chans. Den skulle Han säkert ta..