Inläggav Henrik » 12 aug 2007 16:57
Det första man bör fråga sig är vem denna ”andra” är. Utifrån ett Jungianskt perspektiv så kan man faktiskt se sig själv som denna ”andra”. Men det betyder också att den enda man faktiskt kan se som denna ”andra” är sig själv. Jag tror att det är en villfarelse att försöka titta på handlingar och söka hitta sanningskriteriet i hur dessa handlingar är utformade. Istället så bör man söka leta efter varför man gjorde en viss handling. Kort sagt:
”Vilken aspekt av mig själv söker jag förstå med och genom denna handlingen?”
En förutsättning är att man odlar sin ensamhet. Att man ser umgänget med denna ”andra” som den mest viktiga och sanningsenliga vän man har. Att skapa en sådan internrelation (samtalet mellan JAG och SIG SJÄLV) går att åstadkomma genom umgänge med människor både på ett direkt plan, som detta forum, en kväll på krogen eller i fikarummet på jobbet. Men också på ett indirekt plan som i umgänget med tingen.
För att en god relation mellan jaget och sig själv skall existera så är det viktigt att det finns en balans i umgänget med det mellanmänskliga (ideella) och tingen (materiella).
Den faktiska skillnaden mellan karmalagen och den gyllene regeln är att den förstnämnda (precis som Hovnarr påpekar) först och främst pekar mot en sanning gällande en linjär tidsinställning och liv innan detta och efterföljande. Den ”gyllene regeln” pekar istället emot nuet och en handlings direkta skeende.
Att söka formulera en ultimat moralisk hållning är att skjuta sig i foten. Detta då moral aldrig kan vara en statisk storhet utan tvärtom hela tiden utspelar sig i olika dynamiska rytmier, främst mellan jag och sig själv samt mellan andra människors jag och sig själv samt den yttre världens aspekter och dess inverkan på det internrelationella samtalet.
Det riktiga problemet med en sådan hållning är givetvis att vi lever i en stat där det inte bara är "andligt legitima" maktrelationer utan i hög grad bygger på ett uppbyggt regelverk och det faktumet att vissa människor har större inverkan på dessa regelverk (och dess praktiska användande) än andra.
Att se gyllene regeln och karmalagen ur ett annat perspektiv än det internrelationella (samspelet mellan jag och sig själv) skapar fler filosofiska problem som är desto mer svårlösta.
(I en och samma mening).