Finns det några Buddhister här på forumet? Just nu håller jag på att sammanfatta min Buddhistiska tolking i en artikel och skulle gärna vilja ha lite feedback från intresserade. Det är väl egentligen inte en religös fråga, men Buddhism ses ju traditionellt som en relgion så jag lade posten här.
Artiklen finns här:
http://web.1asphost.com/sajrus/artiklar/buddhism.asp
Kommentera gärna direkta felaktigheter i artikeln, eller diskutera gärna, om ni är av en annorlunda uppfattning än mig. Jag tar gärna emot feedback från någon mer "erfaren" Buddhist, angående de faktamässiga inslagen.
Tack!
Mina tankar kring Buddhism
Moderator: Moderatorgruppen
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Kan inte klassa mig som buddhist. Beror väll på defenition, men jag tar inte min tillflykt till Buddha, Dharma och Sanga. Är dock inspirerad av mycket buddhistiskt tankegods.
Vill du disskutera buddhism tror jag det är lämpligt att ta en väl avgränsad fråga i taget. "Buddhism" är ett svårgreppbart begrepp.
Vad sägs om lyckoanalysen?
Är begär den främsta och kanske enda källan till olycka?
Om Ja...på vilket sätt skall vi förhålla oss till begär?
För smidighets skull tar jag mig friheten att definiera "begär" som: strävan eller önskan att få eller behålla föremål för lust (är inte helt nöjd...men har du en bättre defenition så är det välkommet)
Må väl/DD
Vill du disskutera buddhism tror jag det är lämpligt att ta en väl avgränsad fråga i taget. "Buddhism" är ett svårgreppbart begrepp.
Vad sägs om lyckoanalysen?
Är begär den främsta och kanske enda källan till olycka?
Om Ja...på vilket sätt skall vi förhålla oss till begär?
För smidighets skull tar jag mig friheten att definiera "begär" som: strävan eller önskan att få eller behålla föremål för lust (är inte helt nöjd...men har du en bättre defenition så är det välkommet)
Må väl/DD
Vad sägs om att definiera "begär" som "forcerad strävan". Jag kan ha begär efter mera pengar - jag strävar efter det och tvingar mig att arbeta hårdare så att jag kan äga mer. Å andra sidan kan jag har behov av ett glas vatten men strävan efter ett glas vatten är inte forcerad, den är mer naturlig och låter sig bara hända. Att tillfredsställa ett behov kan innefatta strävan. Om strävan kan sägas vara forcerad är det ett begär man tillfredsställer, inte ett behov. Är detta begripligt?
-
Johan Ågren
- Administratör
- Inlägg: 3368
- Blev medlem: 15 jan 2003 00:58
- Ort: Gävle
Några utdrag ur Dhammapada:
90. Den som rest färdigt, är utan sorg,
befriat sig från allt
och lämnat alla bojor -
han brinner inte.
91. Bort drar de uppmärksamma.
Ej i hemmet finner de glädje.
Som gäss__ som lämnar sin göl
lämnar de hus efter hus.
92. De som inte hopar,
som väl förstår sin föda,
som tomma och bildlösa
när sig av frihet -
svår är deras väg att följa
liksom fåglarnas i rymden.
416. Den som lämnat törsten
och hemlös vandrar,
den vars törst ej mer blir -
honom kallar jag brahmin.
417. Den som lämnat mänskligt ok
och ur devaoket flytt,
som blivit fri från varje ok -
honom kallar jag brahmin.
418. Den som lämnat kärt och okärt,
som ej mer brinner, inte hänger fast,
hjälten som alla världar övervunnit -
honom kallar jag brahmin.
---
Som jag ser det så är begäret det sekundära behovet. Det är som bäckens önskan att inte följa de djupaste sänkorna ner mot havet. Det är sekundära viljor; förtryckta viljor. Hos människan uppstår sådana sekundära begär genom att vi frångår den orsak som den andra uppgiften hade till syfte. Vi behöver föda - vi behöver pengar till att köpa föda - vi måste jobba, och till slut så förlorar sig människan någonstans på vägen och utarbetar sekundära irrationella begär. Hon ser då inte längre vad det hela utgick ifrån.
Sedan får man inte glömma buddhismens idealistiska karaktär att det finns något innerligt och djupare som våra drifter utgår ifrån, och att då bli ett med detta innerliga är att återknyta till ett harmoniskt flöde som inte begär något utan bara är. I denna tomhet lever livet, det stannar inte.
Johan
90. Den som rest färdigt, är utan sorg,
befriat sig från allt
och lämnat alla bojor -
han brinner inte.
91. Bort drar de uppmärksamma.
Ej i hemmet finner de glädje.
Som gäss__ som lämnar sin göl
lämnar de hus efter hus.
92. De som inte hopar,
som väl förstår sin föda,
som tomma och bildlösa
när sig av frihet -
svår är deras väg att följa
liksom fåglarnas i rymden.
416. Den som lämnat törsten
och hemlös vandrar,
den vars törst ej mer blir -
honom kallar jag brahmin.
417. Den som lämnat mänskligt ok
och ur devaoket flytt,
som blivit fri från varje ok -
honom kallar jag brahmin.
418. Den som lämnat kärt och okärt,
som ej mer brinner, inte hänger fast,
hjälten som alla världar övervunnit -
honom kallar jag brahmin.
---
Som jag ser det så är begäret det sekundära behovet. Det är som bäckens önskan att inte följa de djupaste sänkorna ner mot havet. Det är sekundära viljor; förtryckta viljor. Hos människan uppstår sådana sekundära begär genom att vi frångår den orsak som den andra uppgiften hade till syfte. Vi behöver föda - vi behöver pengar till att köpa föda - vi måste jobba, och till slut så förlorar sig människan någonstans på vägen och utarbetar sekundära irrationella begär. Hon ser då inte längre vad det hela utgick ifrån.
Sedan får man inte glömma buddhismens idealistiska karaktär att det finns något innerligt och djupare som våra drifter utgår ifrån, och att då bli ett med detta innerliga är att återknyta till ett harmoniskt flöde som inte begär något utan bara är. I denna tomhet lever livet, det stannar inte.
Johan
Som jag ser det så är begäret det sekundära behovet. Det är som bäckens önskan att inte följa de djupaste sänkorna ner mot havet.
Exakt så menar jag. Man kan säga att bäcken strävar ner mot havet i det att den följer de djupaste sänkorna. Men det är en rådlös strävan - den ger upp och ser att den kan inte annat. Bara det att den inte ens ger upp, för det i sig hade förutsatt en forcerad strävan från början. Den bara är, gör och flyter.
-
Deuce Deceptor
- Inlägg: 318
- Blev medlem: 23 maj 2004 23:12
Låt gå för sekundära behov eller forcerad strävan. Det finns dock svårigheter i att reda ut vad som egentligen är behov och vad som är begär. Gränsdragningen är inte den lättaste.
Som jag ser det så ligger problemet i en fruktan för framtiden och en svårighet att acceptera nuet. Precis som bäcken inte kan sluta rinna så kan inte heller människan sluta handla. Det är inte handlingen i sig som är av ondo utan den avsikt vi har med den. Vilken avsikt är då felaktig?
Jag tror att avsikten blir felaktig då den som handlar är för fokuserad på avkastningen av handlingen och inte handlingen som sådan. Det blir ofta inte som vi vill att det skall bli och då uppstår otillfredsställelse över detta. Lösningen är att njuta av det som står framför sig, fortsätta handla, men inte fästa sig vid avkastningen. Det jag menar med att acceptera nuet är just detta. Det är som det är och blir som det blir. Om jag inte får det som handlingen syftar till så finns det ingen anledning att sörja.
Fruktan för framtiden är som jag ser det lika problematiskt. Allt är i ständig omvandling och förgängligt. Att acceptera detta är ett stort steg. Det jag har kan förstöras men det finns ingen anledning att frukta. Där framtiden är är inte jag och där jag är är inte framtiden (för att förvanska Epiktetos). Acceptansen av förgängligheten och det irrationella i fruktan är som sagt lösningen.
För att fortsätta på citat från heliga skrifter kommer lite från Bhg:
”Arjuna sade:
Vad är det då som driver en människa att göra ont mot sin vilja, som vore hon tvingad med våld?
Herren sade:
Begär är det, vrede är det, sprunget ur lidelsens kraft - den store förtäraren, det stora onda. Vet att detta är din fiende här! Liksom rök döljer elden, liksom smuts spegeln, liksom moderlivet barnet, så omsluter den världen. Den vises visdom döljs av denne ständige fiende i skiftande skepnad, en omättlig eld. Sinnena, tanken och förnuftet sägs vara dess hemvist; genom dem döljer den självets visdom och leder det vilse. Tygla du därför först dina sinnen, och dräp sedan denne onde förgörare av visdom och insikt!
Sinnena kallas höga; högre än sinnena är tanken, och högre än tanken är förnuftet - men högre än förnuftet är det.
Då du så har förstått att det är högre än förnuftet, förankra dig i självet och dräp din svårslagne fiende i dess skiftande skepnader! ” /Bhg 3:36-43
"Orörlig i sin grundval är havet fastän det fylls av strömmande vatten: han i vilken alla begär så strömmar in vinner frid - inte han som jagar efter dem." /Bhg 2:70
"Alla handlingar utförs av naturens krafter. Den som förvillats av jaget tänker: -Det är jag som handlar-, men den som förstår sanningen om krafternas och handlingarnas skilda slag tänker: -krafterna verkar på varandra- och fäster sig inte vid dem."
/Bhg 3:27-28
Må väl/DD
Som jag ser det så ligger problemet i en fruktan för framtiden och en svårighet att acceptera nuet. Precis som bäcken inte kan sluta rinna så kan inte heller människan sluta handla. Det är inte handlingen i sig som är av ondo utan den avsikt vi har med den. Vilken avsikt är då felaktig?
Jag tror att avsikten blir felaktig då den som handlar är för fokuserad på avkastningen av handlingen och inte handlingen som sådan. Det blir ofta inte som vi vill att det skall bli och då uppstår otillfredsställelse över detta. Lösningen är att njuta av det som står framför sig, fortsätta handla, men inte fästa sig vid avkastningen. Det jag menar med att acceptera nuet är just detta. Det är som det är och blir som det blir. Om jag inte får det som handlingen syftar till så finns det ingen anledning att sörja.
Fruktan för framtiden är som jag ser det lika problematiskt. Allt är i ständig omvandling och förgängligt. Att acceptera detta är ett stort steg. Det jag har kan förstöras men det finns ingen anledning att frukta. Där framtiden är är inte jag och där jag är är inte framtiden (för att förvanska Epiktetos). Acceptansen av förgängligheten och det irrationella i fruktan är som sagt lösningen.
För att fortsätta på citat från heliga skrifter kommer lite från Bhg:
”Arjuna sade:
Vad är det då som driver en människa att göra ont mot sin vilja, som vore hon tvingad med våld?
Herren sade:
Begär är det, vrede är det, sprunget ur lidelsens kraft - den store förtäraren, det stora onda. Vet att detta är din fiende här! Liksom rök döljer elden, liksom smuts spegeln, liksom moderlivet barnet, så omsluter den världen. Den vises visdom döljs av denne ständige fiende i skiftande skepnad, en omättlig eld. Sinnena, tanken och förnuftet sägs vara dess hemvist; genom dem döljer den självets visdom och leder det vilse. Tygla du därför först dina sinnen, och dräp sedan denne onde förgörare av visdom och insikt!
Sinnena kallas höga; högre än sinnena är tanken, och högre än tanken är förnuftet - men högre än förnuftet är det.
Då du så har förstått att det är högre än förnuftet, förankra dig i självet och dräp din svårslagne fiende i dess skiftande skepnader! ” /Bhg 3:36-43
"Orörlig i sin grundval är havet fastän det fylls av strömmande vatten: han i vilken alla begär så strömmar in vinner frid - inte han som jagar efter dem." /Bhg 2:70
"Alla handlingar utförs av naturens krafter. Den som förvillats av jaget tänker: -Det är jag som handlar-, men den som förstår sanningen om krafternas och handlingarnas skilda slag tänker: -krafterna verkar på varandra- och fäster sig inte vid dem."
/Bhg 3:27-28
Må väl/DD
Egosum
Läste igenom din beskrivning av de fyra ädla sanningarna och lade märke till att detta antagligen är en tolkningen av hinayanas fyra ädla saningarna. Om du är intreserad att fördjupa dig så prova att läsa några mahayana-texter eller tibetanska texter för att få en fördjupning.
Vad som då introduceras är läran om sinnet. Tex sanning om lidandets orsak skulle inte bara handla om begär, men om det som känner begär, varför det känner begär osv.
Annars är texten korekt men som sagt ur en Hinayana aspekt
Läste igenom din beskrivning av de fyra ädla sanningarna och lade märke till att detta antagligen är en tolkningen av hinayanas fyra ädla saningarna. Om du är intreserad att fördjupa dig så prova att läsa några mahayana-texter eller tibetanska texter för att få en fördjupning.
Vad som då introduceras är läran om sinnet. Tex sanning om lidandets orsak skulle inte bara handla om begär, men om det som känner begär, varför det känner begär osv.
Annars är texten korekt men som sagt ur en Hinayana aspekt
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 9 och 0 gäster