Vad, vem är Gud?

[Erik Thurin]

Oj vad internt det blev.

Fråga till folk som tror på gud, tror ni på bibeln? Annars finns det väl inte så mycket som talar för att gud är precis som det står i bibeln? Isåfall finns det ingen anledning att göra någonting i stil med att gå i kyrkan osv.

Om ni tror på bibeln är ni antagligen också medvetna om att vad som ingår i bibeln avgjorts av typ en hop män i kyrkmöte. Låt säga att någon skrivit en bok till vid denna tid, en bok i vilken det till exempel stod att månen är guds öga som han kollar på en med, och denna bok tagits med på detta kyrkmöte, då hade det varit kristen doktrin. Skulle ni då tro på det? Skulle ni förneka månlandingarna osv. Om inte, vad gör denna föreställning mindre trovärdig än andra föreställningar kristendomen anser vara sanna?

[Zarathrustme]

Kul citat teknik, med driv den inte för långt bara

Vad menar du med "citat teknik"?

Men vad defienerar Gudomligt enlig dig,

När Gud ikläder sig kött. Stiger ned i oss.

Vi skall ju vara skapade till Guds avbild?

1 Mos 3:22 "Se mannen har blivit som en av oss, så han förstår vad gott och ont är"

Ps 8:6 "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen"

Vi kan välja att "bli Gud" om vi vill betala priset...

Vår död...

Gudomligt i enligt ovan är skapade att likna Gud, så ser jag inget fel i att uppmuntra till personlig utveckling på alla plan som människa och individuellt tänkande varelse, och då framför allt den egna personliga kontakten med den heliga. Alltså jag skall inte tala om för dig hur det är, Det ända jag möjligen kan guida dig i är metoder att söka och finna den som ÄR.

I kontakt med barn, ge dem verktyg att klara sig livet, använda normala  "mänskliga" metoder för att självförtroendet skall växa, och att de blir självständiga starka unga vuxna.

Låter Ok, å ena sidan. Å andra sidan är det andliga livet tvärt om, där den svaga, som inget självförtroende har, är den med potentialen att bli starkast i Gud.

Känner igen mig i dina tankar om att tillhandahålla verktyg för att om möjligt kunna ådstakomma något gott.

Här kan du mena 2 diamentralt olika saker

Som?

Men innsnöad är jag verkligen inte..Hur ser din vision av en äkta helig församling ut. En som inte är en förening.

En plats av kollektiv död. Låter som Jim Jones hade en poäng.

Men det är bara som det låter.

Idag bidrar vi "alturistiska" med det vi är bra på i församlingen, det vi behärskar, kan och gillar att göra. Organisatören organiserar, den verbale talar, teologen undervisar, sångaren sjunger osv.
Men då vi är starka och självsäkra, finns ingen plars för Gud. Han kan stiga av karusellen, utan att vi ens märker det. Vi klarar av allt själva.

Det finns två aspekter.
1. Vi motiveras av själviskhet. Den som talar älskar bekräftelsen, liksom sångaren. De som sitter längst bak i en vrå, älskar att inte synas och vill bidra med pengar eller bön i det fördolda.
Gud kan inte uppenbara sig där, mer än marginellt då han inte får plats.

2.Gud kallar den som inte vill synas till att predika och den som vill synas att stiga åt sidan, den prestigefyllde att "göra bort" sig och slarvern att organisera allt, typ. Ordningsmänniskorna och de som vill ha kontroll måste släppa rodret när Guds vind börjar blåsa.

Ingen vill leva ett sånt liv, då det kostar allt.

Men om vi ville, skulle Gud själv stiga ned bland oss.

Djävulen är livrädd för det scenariot och gör allt, för att stoppa det.

Jag går på det jag läser och erfarenhet. men visst, visa mig.

Är en sk. ensamvarg.

Jag vet inte vad ditt sammhang är, men en meter upp i tråden så försökte du defienera mig

Nej, din bakgrund.

(jv eller adventist var frågan? fel båda gångerna), vilket ju inte är så lätt...Så jag testade med anna metod för att finna dig.

Kanske skall vi börja om då

Visst.

(Citat slakt igen), men visst.

1. jag
2. Att en ärlig sökande människa kan finna det heliga, även om inte Jesus är inblandad medvetet. Alltså att denna människa har en begreppsvärld
3. Kärnan, när vi kommit igenom alla lager som är i vägen.

Jag vet inte om du riktigt förstår mig?
Tar och utvecklar det senare.

Jag förmodar att du bör tro på detta sätt. Och jag tror oxå att Jesus förlåter dig.

Att du inte kan se förbi din kulturhorisont.

Tror du man behöver förlåtelse för det som ligger bortom ens förmåga att utföra?

Av födsel eller ohejdad vana? visa mig stället

Joh 8:44 Hade för mig att det var till fariseerna Jesus talade, men det var till de Judar som var vänligt inställda till Jesus. Det har ingen betydelse för min poäng.

Vi kan ta emot honom om vi blir som barn, alltså i den stund vi möter honom frigör han oss ifrån vår börda

Javisst, och i det mötet så renas vi. Och lär oss älska varandra andligt. (för det andra kan vi redan)

Här blir jag lite lost, Din vägbild oroar mig. För om jag är i samklang med det heliga, Borde då inte detta betyda att jag vandrar på Guds vägar och han leder mig? Och är det inte detta en del av Hemligheten vi skall berätta om?

Allt är otroligt komplext att förstå, men samtidigt så lätt att leva att ett barn kan leva det.
Man kan vandra på Guds vägar utan att vara medveten om det och det är målet.

Att vara ledd av Guds Ande...

Du dansar över ett minfält och sätter ned fötterna på exakt rätt ställe, utan att ens veta att det var ett minfält, eller var minorna låg.

Att veta vägarna och kunna förklara var minfälten ligger och var i dessa minorna ligger är min frestelse.



Med en karta behöver ingen människa Gud.

Zarathrustme.

[Zarathrustme]

Oj vad internt det blev.

Fråga till folk som tror på gud, tror ni på bibeln? Annars finns det väl inte så mycket som talar för att gud är precis som det står i bibeln? Isåfall finns det ingen anledning att göra någonting i stil med att gå i kyrkan osv.

Om ni tror på bibeln är ni antagligen också medvetna om att vad som ingår i bibeln avgjorts av typ en hop män i kyrkmöte. Låt säga att någon skrivit en bok till vid denna tid, en bok i vilken det till exempel stod att månen är guds öga som han kollar på en med, och denna bok tagits med på detta kyrkmöte, då hade det varit kristen doktrin. Skulle ni då tro på det? Skulle ni förneka månlandingarna osv. Om inte, vad gör denna föreställning mindre trovärdig än andra föreställningar kristendomen anser vara sanna?

Låt säga att din dator var en pizza. Skulle du äta upp den eller försöka koppla upp dig på nätet. Om det sista, varför då?  :-k

Z.

[SportFilosofen]

För ca 10 år sedan skulle jag sagt att Gud är han som styr över världen, himlen och helvetet och bestämde över livet och döden. Han tyckte om människor som betedde sig bra och tyckte inte om människor som betedde sig dåligt. Tyvärr kunde jag inte följa alla hans önskemål under min pubertet så han hade straffat mig hårt och jag skulle förmodligen spendera livet efter detta i helvetet för saker jag inte kunde rå för men jag gjorde mitt bästa för att få förlåtelse.

Idag måste jag svara med en följdfråga, hur långt tillbaka vill du gå?
Gamla Testamentets gud är en sammanfogning av tre separata naturgudar, Elohim, Jaho och Amun-Ra. Vilka dessa tre herrar var varierar lite beroende på vilka regioner du utgår ifrån. För vissa regioner är det frågan om en vulkan. För vissa regioner är det helt enkelt regnväder och de två floderna som passerar genom kanaan. Amun Ra är solen.

Om det inte framgår var jag fram till 20-25 års ålder mycket troende. Idag har jag efter hårda studier kommit till slutsatsen att jag är ateist. Jag skulle behöva fullständigt ignorera en fruktansvärd mängd information för att överhuvudtaget kunna acceptera Gud som något mer än en mycket gammal naturvetenskap. Förståelsen i de äldre myterna samt hur kristendomen utvecklats under 2500 år gör att jag idag har bättre förståelse i religionen som sådan än vad jag hade då jag var troende. Historien är väldigt intressant och jag har större respekt för gamla testamentet som ett nationalepos.

Nu när jag inte längre vilseleds av kristendomens "officiella" uttalanden om Gud/Jesus så ser jag också tydligare vilken fruktansvärt brutal tyrann den abrahamska guden och patriarkerna var. Jag ser också att Jesus är en mycket partisk individ som egentligen inte brydde sig om något annat än att samla makt medans Paul är fullständigt sinnessjuk. Som tur är är jag också övertygad om att jesus eller patriarkerna aldrig funnits utan författats baserat på äldre legender i politiskt syfte. Det gör mig ängslig att höra att det finns människor som dras med citat som "gud är god" eller "jesus älskar dig". Det går rysningar upp för min ryggrad när jag hör detta. Det enda som känns något betryggande är att dessa människor aldrig någonsin läst bibeln fullt ut själva.

Jag kan(t) agree less.

Ju mer naturvetenskap jag studerar, ju mer jag lär mig, desto mer förundras jag över hur otroligt fint och fantastiskt samanfogat allting är. Kan detta vara slumpen? Slumpen har gjort väldigt mycket för oss i så fall. Nästan paradoxalt att vi hela tiden försöker eliminera den. Vi borde i så fall omfamna slumpen och älska den. Så som man tidigare älskade gud.

Vad är gud?

Jag kan inte svara. Jag är en ateist. Jag brydde mig inte ens om konfirmationen eftersom att den störde mitt träningsschema inom idrotten. Men efterhand så blir jag mer och mer övertygad om en slags gemensam faktor. Vad är denna gemensamma faktor? En stor övergripande hand eller små små beståndsdelar som vi inte kan se ännu. Eller både och?


Är gud både och? Något som finns i oss alla. I allt liv.  Som vi inte kan bli varse men som vi kan förnimma.  Oändligt stort och oändligt litet. Så skulle gud kunna vara.  En myra är knappast medveten om att den knatar omkring på en elefant. Och även elefanten består av små, små beståndsdelar. Samma som myran. Faktiskt.

Att bibeln inte bjuder alla svar så som de bokstavstrogna vill få det till är ju rätt uppenbart. Men det upphäver ju inte en tro på något bortom vad vi ser i dag.

[Marksa]

Vad menar du med "citat teknik"?

Här risken att ta bort för mycket i en replik, så att man svara på något annat en vad frågeställaren hade tänkt sig.

Vi skall ju vara skapade till Guds avbild?

1 Mos 3:22 "Se mannen har blivit som en av oss, så han förstår vad gott och ont är"

Ps 8:6 "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen"

Vi kan välja att "bli Gud" om vi vill betala priset...

Vår död...

Öppet för tolkning:

1. Att uppgå så i det heliga att vårat jag på denna jord är totalt lika med Guds vilja. Att alltså leva fullt ut här på jorden den tid som är oss given.

2. Att dö jordiskt, och komma till himlen (men jag tror inte du menar så?)

Gudomligt i enligt ovan är skapade att likna Gud, så ser jag inget fel i att uppmuntra till personlig utveckling på alla plan som människa och individuellt tänkande varelse, och då framför allt den egna personliga kontakten med den heliga. Alltså jag skall inte tala om för dig hur det är, Det ända jag möjligen kan guida dig i är metoder att söka och finna den som ÄR.

I kontakt med barn, ge dem verktyg att klara sig livet, använda normala  "mänskliga" metoder för att självförtroendet skall växa, och att de blir självständiga starka unga vuxna.

Låter Ok, å ena sidan. Å andra sidan är det andliga livet tvärt om, där den svaga, som inget självförtroende har, är den med potentialen att bli starkast i Gud.

Känner igen mig i dina tankar om att tillhandahålla verktyg för att om möjligt kunna ådstakomma något gott.

Här kan du mena 2 diamentralt olika saker

Som?

Som att nu måste jag söka mig upp tråden för att veta vad vi pratar om

Men innsnöad är jag verkligen inte..Hur ser din vision av en äkta helig församling ut. En som inte är en förening.

En plats av kollektiv död. Låter som Jim Jones hade en poäng.

Men det är bara som det låter.

Idag bidrar vi "alturistiska" med det vi är bra på i församlingen, det vi behärskar, kan och gillar att göra. Organisatören organiserar, den verbale talar, teologen undervisar, sångaren sjunger osv.
Men då vi är starka och självsäkra, finns ingen plars för Gud. Han kan stiga av karusellen, utan att vi ens märker det. Vi klarar av allt själva.

Det finns två aspekter.
1. Vi motiveras av själviskhet. Den som talar älskar bekräftelsen, liksom sångaren. De som sitter längst bak i en vrå, älskar att inte synas och vill bidra med pengar eller bön i det fördolda.
Gud kan inte uppenbara sig där, mer än marginellt då han inte får plats.

2.Gud kallar den som inte vill synas till att predika och den som vill synas att stiga åt sidan, den prestigefyllde att "göra bort" sig och slarvern att organisera allt, typ. Ordningsmänniskorna och de som vill ha kontroll måste släppa rodret när Guds vind börjar blåsa.

Ingen vill leva ett sånt liv, då det kostar allt.

Men om vi ville, skulle Gud själv stiga ned bland oss.

Djävulen är livrädd för det scenariot och gör allt, för att stoppa det.

Om jag som ett guds verktyg visar att alla är lika värdefulla i guds församling och ger en fri väg till den som gömmer sig att växa som sann människa, så söker jag inte bekräftelse i människors ögon utan underkaster mig guds vilja.

Jag går på det jag läser och erfarenhet. men visst, visa mig.

Är en sk. ensamvarg.

Är själv i det läget för tillfället på grund av Jobb, familj med mera, men försöker samtidigt läsa och förkovra mig när tillfälle ges.

Jag vet inte om du riktigt förstår mig?
Tar och utvecklar det senare.

Ser fram emot detta.

Jag förmodar att du bör tro på detta sätt. Och jag tror oxå att Jesus förlåter dig.

Att du inte kan se förbi din kulturhorisont.

Tror du man behöver förlåtelse för det som ligger bortom ens förmåga att utföra?

Nej. vad jag for efter här och som blir mer och mer oväsentligt, var dina till synes bergfasta övertygelser, som tycktes sakna ödmjukhet.

Här blir jag lite lost, Din vägbild oroar mig. För om jag är i samklang med det heliga, Borde då inte detta betyda att jag vandrar på Guds vägar och han leder mig? Och är det inte detta en del av Hemligheten vi skall berätta om?

Allt är otroligt komplext att förstå, men samtidigt så lätt att leva att ett barn kan leva det.
Man kan vandra på Guds vägar utan att vara medveten om det och det är målet.

Att vara ledd av Guds Ande...

Du dansar över ett minfält och sätter ned fötterna på exakt rätt ställe, utan att ens veta att det var ett minfält, eller var minorna låg.

Att veta vägarna och kunna förklara var minfälten ligger och var i dessa minorna ligger är min frestelse.



Med en karta behöver ingen människa Gud.

Ju närmare gud den heliga jag kommer desto mer "vet" jag om hans väg för mig. Man skall vid något tillfälle i livet övergå till fast föda. Jag kan gå min vandring tillsammans med den heliga ande/Gud. Detta finns beskrivet i boken om Guds gärningar.

[Zarathrustme]

Vi skall ju vara skapade till Guds avbild?

1 Mos 3:22 "Se mannen har blivit som en av oss, så han förstår vad gott och ont är"

Ps 8:6 "Dock gjorde du honom nästan till ett gudaväsen"

Vi kan välja att "bli Gud" om vi vill betala priset...

Vår död...

Öppet för tolkning:
1. Att uppgå så i det heliga att vårat jag på denna jord är totalt lika med Guds vilja. Att alltså leva fullt ut här på jorden den tid som är oss given.

                                               *yeah*
                                               *yeah*

2. Att dö jordiskt, och komma till himlen (men jag tror inte du menar så?)

                                                 *nope*

Gudomligt i enligt ovan är skapade att likna Gud, så ser jag inget fel i att uppmuntra till personlig utveckling på alla plan som människa och individuellt tänkande varelse, och då framför allt den egna personliga kontakten med den heliga. Alltså jag skall inte tala om för dig hur det är, Det ända jag möjligen kan guida dig i är metoder att söka och finna den som ÄR.

I kontakt med barn, ge dem verktyg att klara sig livet, använda normala  "mänskliga" metoder för att självförtroendet skall växa, och att de blir självständiga starka unga vuxna.

Låter Ok, å ena sidan. Å andra sidan är det andliga livet tvärt om, där den svaga, som inget självförtroende har, är den med potentialen att bli starkast i Gud.

Känner igen mig i dina tankar om att tillhandahålla verktyg för att om möjligt kunna ådstakomma något gott.

Här kan du mena 2 diamentralt olika saker

Som?

Som att nu måste jag söka mig upp tråden för att veta vad vi pratar om

                                       Och?

Men innsnöad är jag verkligen inte..Hur ser din vision av en äkta helig församling ut. En som inte är en förening.

En plats av kollektiv död. Låter som Jim Jones hade en poäng.

Men det är bara som det låter.

Idag bidrar vi "alturistiska" med det vi är bra på i församlingen, det vi behärskar, kan och gillar att göra. Organisatören organiserar, den verbale talar, teologen undervisar, sångaren sjunger osv.
Men då vi är starka och självsäkra, finns ingen plars för Gud. Han kan stiga av karusellen, utan att vi ens märker det. Vi klarar av allt själva.

Det finns två aspekter.
1. Vi motiveras av själviskhet. Den som talar älskar bekräftelsen, liksom sångaren. De som sitter längst bak i en vrå, älskar att inte synas och vill bidra med pengar eller bön i det fördolda.
Gud kan inte uppenbara sig där, mer än marginellt då han inte får plats.

2.Gud kallar den som inte vill synas till att predika och den som vill synas att stiga åt sidan, den prestigefyllde att "göra bort" sig och slarvern att organisera allt, typ. Ordningsmänniskorna och de som vill ha kontroll måste släppa rodret när Guds vind börjar blåsa.

Ingen vill leva ett sånt liv, då det kostar allt.

Men om vi ville, skulle Gud själv stiga ned bland oss.

Djävulen är livrädd för det scenariot och gör allt, för att stoppa det.

Om jag som ett guds verktyg visar att alla är lika värdefulla i guds församling och ger en fri väg till den som gömmer sig att växa som sann människa, så söker jag inte bekräftelse i människors ögon utan underkaster mig guds vilja.

Det låter jättebra och jag håller med dig. Men låt oss inte stanna där, utan gå djupare. För att kunna det går jag längre in i det du skrivit.

Om jag som ett guds

Med "guds",  menar du då Guds, i annat fall vad?

verktyg visar att alla är lika värdefulla

Alla har samma värde, men olika uppgifter. I Guds ögon är hammaren inte mer värd än skruvmejseln, men innebär därför inte att de kan växla uppgifter, med hänvisning till deras lika värde.

Dessutom finns Guds välvillighet och Guds välbehag.

Med sin välvillighet älskar Gud alla Människor. Han önskar att det ska gå dem väl. Per definition innebär det att de ska lära känna honom.

Välbehagets kärlek hyser han till människan i samma grad som hon har lärt känna honom och lever ödmjukt.

Är du med på detta?

i guds församling och ger en fri väg till den som gömmer sig att växa som sann människa,

Vad innebär det egentligen. Ämnen med människan i fokus är otroligt populära idag, men  tenderar att fördärva henne, istället för motsatsen.

Som jag ser det, kan ingen växa till och som en sann människa om inte hennes tillväxt är i linje med hennes skapares manual, bibeln.

Gudscentrering är förutsättningen för sann tillväxt.

Om jag har förstått dig rätt utifrån det du tidigare sagt, så är du med på det.
?

så söker jag inte bekräftelse i människors ögon utan underkaster mig guds vilja.

På intet sätt vill jag nedvärdera eller ifrågasätta din uppgift.
Samtidigt är det så att alla människor som angagerar sig i en församling kan säga det.

Bibeln är som Guds rorschachtest...
När vi läser den ser vi vad vi vill... I ljuset av vår mognad.

Frågan är om vi törs ifrågasätta vår val, vår tro, auktoriteter, ja t.o.m. det som får oss att må bra.

Själv har jag ett oräknerligt antal gånger (inte för att de är astronomiskt höga, utan för att jag är glömsk) blivit korrigerad av Gud i bl.a. drömmar, då jag varit öppen för att jag gjort felaktiga val.

Vilket innebär ett huvud och en kropp. Jesus är huvudet och de i förbund (det nya blodsförbundet) med honom, är hans kropp.

Universums mål är detta enda. Bibeln säger att när hedningarna väl har fattat vad det innebär, ska de komma springande för att rycka det till sig.

Det låter shit-boring,   men det mesta i livet är tvärt om.

Är det ondska enlig dig att säga att detta inte är hela sanningen?

Det kan vara ondska, men det behöver inte vara det. Det beror på:

1. Vem som säger det.
2. Motivet.
3. Vad som är sant.

1. jag
2. Att en ärlig sökande människa kan finna det heliga, även om inte Jesus är inblandad medvetet. Alltså att denna människa har en begreppsvärld  
3. Kärnan, när vi kommit igenom alla lager som är i vägen.

Jag vet inte om du riktigt förstår mig?
Tar och utvecklar det senare.

Ser fram emot detta.

En man vid namn Láthra uppfann en bil som gick på vatten. Hans granne Hysterematos blev avundsjuk och hotade att döda mannen. I sin Nöd vände sig Láthra till Gud, som gav honom en hink med vatten.

Gud sa : Detta vatten kommer bli din frälsning.

På natten tänkte Láthra på hur vattnet skulle rädda honom.
Kanske ska jag stoppa hinken i frysen, så det blir en isklump, sen kan jag krossa huvudet på min sura granne.
Eller ska jag använda vattnet till min bil och åka till annan ort? JA! Så måste det vara. Han packar hela natten och smyger i ottan ut till garaget med hinken i handen. På vägen dit passerar han Hystermatos krukor med tomatplantor. Plantorna slokar och kommer dö när solen kommet upp. Láthra hatar Hystermatos, men älskar växter. Då han inte står ut med tanken att låta tomatplantorna dö, delar han osjälviskt med sig. Här får ni små vänner viskar han och häller försiktigt dyrbara droppar över de späda plantorna.

Vad han inte vet är att Hystermatos står i sovrumsfönstret och iaktar honom. Hans kallsvettiga händer griper runt fönsterbrädet, så knogarna vitnar. Håret står på ända och svetten glittrar på hans panna i månens sken.

Hystermatos har precis stått inför Guds tron och Hystermatos är, trots sitt feberliknande tillstånd orsakat av ren och skär chock, pinsamt medveten om att hans kalsonger inte längre är rena.

DU SKALL STRAX DÖ OCH SEN DÖMAS, hade Gud sagt. Gud sa det, men det lät som åskan.
DET ENDA SOM KAN RÄDDA DIG ÄR OM DIN GRANNE I DENNA STUND VATTNAR DINA TOMATER, hade Gud fortsatt, i det att han pekade på den olycklige Hystermatos, som spruttit både ur sängen och i kalsongen, fast med ett t och lite fantasi.
Han grep tag i fönsterkarmen och sög girigt i sig den svala nattluften.

Han var dömd. Detta var hans sista ögonblick på jorden. Allt han hade arbetat ihop skulle tillfalla någon annan. Skiten rinner efter benet, men Hystermatos bryr sig inte längre.

Hans fru skulle säkert...MEN... STÅR DET INTE NÅGON FRAMÅTLUTAD ÖVER HANS TOMATER... OCH VATTNAR DEM.. DET ÄR LÁTHRA... DEN FÖRBANNADE FULA GULA KEPSEN SKULLE HAN KÄNNA IGEN ÖVERALLT... HAN HADE ALLTID HATAT DEN, MEN NU ÄLSKADE HAN DEN... DET OTROLIGA HADE HÄNT... ETT UNDER... HAN VAR RÄDDAD...

Och det var Láthra också, som inte bara blev av med sin ovän, utan dessutom i dess ställe fick en sponsor.


Min poäng:

Láthra får symbolisera människosläktet.

Gud talar och säger: Detta vatten räddar dig.

Då har Gud talat och att säga att något annat, typ glass är ett alternativ är synd. Det är höjden av högmod att tycka sig kunna ändra vad Gud har sagt.
Men vad menade Gud med det han sa?
Det är en helt annan sak.


Jag säger att vad Gud säger är sant.
Jag har blivit räddad på ett sätt. Det kan finnas fler sätt att bli räddad på, men fortfarande endast i enlighet med det sagda.
Där jag säger vad Gud säger: "Endast genom vattnet", hör du typ: vattna tomaterna.

Min erfarenhet är att min väg leder till målet.

Kan se andra vägar som inte behöver våldföra sig på det som är skrivet, men jag vet inte om de leder hela vägen till målet, då jag inte vandrat dem.

Här blir jag lite lost, Din vägbild oroar mig. För om jag är i samklang med det heliga, Borde då inte detta betyda att jag vandrar på Guds vägar och han leder mig? Och är det inte detta en del av Hemligheten vi skall berätta om?

Allt är otroligt komplext att förstå, men samtidigt så lätt att leva att ett barn kan leva det.
Man kan vandra på Guds vägar utan att vara medveten om det och det är målet.

Att vara ledd av Guds Ande...

Du dansar över ett minfält och sätter ned fötterna på exakt rätt ställe, utan att ens veta att det var ett minfält, eller var minorna låg.

Att veta vägarna och kunna förklara var minfälten ligger och var i dessa minorna ligger är min frestelse.


Med en karta behöver ingen människa Gud.

Ju närmare gud den heliga jag kommer desto mer "vet" jag om hans väg för mig.

 Insikten kommer utifrån gemenskapen.

Man skall vid något tillfälle i livet övergå till fast föda. Jag kan gå min vandring tillsammans med den heliga ande/Gud. Detta finns beskrivet i boken om Guds gärningar.

                               *yeah*

Zarathrustme.

[Marksa]

Gud talar och säger: Detta vatten räddar dig.

Då har Gud talat och att säga att något annat, typ glass är ett alternativ är synd. Det är höjden av högmod att tycka sig kunna ändra vad Gud har sagt.
Men vad menade Gud med det han sa?
Det är en helt annan sak.

Jag säger att vad Gud säger är sant.
Jag har blivit räddad på ett sätt. Det kan finnas fler sätt att bli räddad på, men fortfarande endast i enlighet med det sagda.
Där jag säger vad Gud säger: "Endast genom vattnet", hör du typ: vattna tomaterna.

Min erfarenhet är att min väg leder till målet.

Kan se andra vägar som inte behöver våldföra sig på det som är skrivet, men jag vet inte om de leder hela vägen till målet, då jag inte vandrat dem.

Här blir jag lite lost, Din vägbild oroar mig. För om jag är i samklang med det heliga, Borde då inte detta betyda att jag vandrar på Guds vägar och han leder mig? Och är det inte detta en del av Hemligheten vi skall berätta om?

Allt är otroligt komplext att förstå, men samtidigt så lätt att leva att ett barn kan leva det.
Man kan vandra på Guds vägar utan att vara medveten om det och det är målet.

Att vara ledd av Guds Ande...

Du dansar över ett minfält och sätter ned fötterna på exakt rätt ställe, utan att ens veta att det var ett minfält, eller var minorna låg.

Att veta vägarna och kunna förklara var minfälten ligger och var i dessa minorna ligger är min frestelse.


Med en karta behöver ingen människa Gud.

Ju närmare gud den heliga jag kommer desto mer "vet" jag om hans väg för mig.

 Insikten kommer utifrån gemenskapen.

Man skall vid något tillfälle i livet övergå till fast föda. Jag kan gå min vandring tillsammans med den heliga ande/Gud. Detta finns beskrivet i boken om Guds gärningar.

                               *yeah*

Zarathrustme.

EN TANKE EXPRIMENT

Förutsättning i detta fall. jag är en pånyttfödd kristen med en tro som fått sina törnar.

Och min Budistiska vän kommer till mig och berättar att han funnit vägen som frigör människan från lidande och sorg och hur han dagligen kan vandra i ett med det heliga varat, och han undrvisar mig, och visar mig hur jag kan börja min vandring i att förstå hur allt hänger ihop.
Och jag efter kritiskt övervägande anammar hans sätt och finner att detta fungerar och min själ finner en frid bortom det mesta jag upplevt.

Gör detta mig mindre Värdig i Guds ögon? Och i så fall varför?

[Zarathrustme]

EN TANKE EXPRIMENT

Förutsättning i detta fall. jag är en pånyttfödd kristen med en tro som fått sina törnar.

Och min Budistiska vän kommer till mig och berättar att han funnit vägen som frigör människan från lidande och sorg och hur han dagligen kan vandra i ett med det heliga varat, och han undrvisar mig, och visar mig hur jag kan börja min vandring i att förstå hur allt hänger ihop.
Och jag efter kritiskt övervägande anammar hans sätt och finner att detta fungerar och min själ finner en frid bortom det mesta jag upplevt.

Till att börja med vill jag säga att jag inte har några problem med andra religioner, då jag mycket väl kan se möjligheten i att dessa leder hela vägen fram och det ifrån ett bibeltroget perspektiv.

Personligen skulle jag faktiskt önska att det förhåller sig så. Vissa saker (utanför bibeln) indikerar att det skulle kunna vara så, andra saker talar för motsatsen. Hursomhelst.
Det skulle vara en skön knäpp på näsan, på alla religiösa ledare  *teach* som då skulle få ödmjuka sig och erkänna med oss andra, att de faktiskt inte fattar ett skit, om det nu var så.

Samtidigt kan jag bara gå i god för de vägar jag själv har vandrat.
- Här är vägen, vandra på den, är min uppmaning utifrån mina erfarenheter.

Sen har vi faktor ett och faktor två.

Faktor ett:

Psykologi. Många sk. kristna jag har mött, lever i en verklighetsflykt. De gömmer sig i en dröm, som är en lögn, men ändå får dem att må bra. Om Gud en dag faktiskt skulle dyka upp på deras sammankomster, skulle de antingen dö av chock, eller alternativt döda honom för att han förstörde ordningen på pogrammet.
Det finns mycket psykologi som kan kännas befriande, men dödar, då det är en lögn.

Ett ex:
Nisse åker dit för knarksmuggling i China, och Robert åker och hälsar på honom.
Nisse ska avrättas om en vecka och i sin cell sitter han totalt adrenalindopad och söker kreativa lösningar på sin belägenhet,  :shock: när Robert  dyker upp.
- Tjena, sitt inte här och deppa, säger Robert.
-Jag har snackat med domaren och du kommer ut om en vecka, fortsätter Robert,  som inte står ut med tanken att Nils ska behöva våndas, sin sista vecka i livet.
Nisses lycka finner inga gränser och när han veckan efter, hämtas för att arkebuseras, ler han stort.
- Äntligen är ni här,  \:D/ utbrister han lyriskt och fnittrar som en skolpojke.

Allt som får oss att må bra innebär inte per automatik att det leder till livet.



Faktor två:

Onda andemakter.  :twisted:

De existerar i allra högsta grad och är för djävliga. Bara för att man upplever under, kraft, bönhörelse, syner eller häftiga känslor, behöver det betyda att Gud är involverad.
Dessa makters främsta uppgift tycks vara att blåsa oss människor, göra livet surt för oss  :smt013 och/eller presentera en alternativ tillvaro, till den Gud vill ge oss.

Gör detta mig mindre Värdig i Guds ögon? Och i så fall varför?

Vi kan inte bli mer eller mindre värdiga, än vi är.  notworthy

Vi är de vi är.

När Gud uppenbarade sig för Mose och Mose frågade efter hans namn, svarade Gud;

- Jag är den jag är.

Begynnelsen av barnaskapet handlar om att vara sann.
När vi törs träda fram i Guds ljus och vara dem vi är, dvs vara sanna, dvs bekänna våra synder och säga;

-Jag ser ut såhär.
-Jag är den jag är.
Får vi erfara hur Gud säger:
- Mitt barn. Mig upp i dagen.
Efter syndafallet skämdes Adam för den han var och skylde sig med fikonlöv. Vi försöker med allehanda masker.
I kyrkorna försöker man låta som Jesus.

Jag förordar ingen nudism, men vad kyrkorna behöver är sanning, i form av syndabekännelse.
Inte SYND-FY FY. För hur kan vi göra annat än synda, utan Guds närvaro. Att tro något annat är högmod.
Men vi måste bli sanna för att få Guds närvaro att förbliva hos oss, så att vi inte syndar och i den närvaron kan växa upp till Jesu likhet.

Dock börjar och slutar allt med Gud.

Han är den som kallar på oss. I tystnaden ropar han i människans vakum.

Om han kallar på dej, så kom. Kanske har Gud kallat dej att gå den vägen du går?
Vad vet jag?


Zarathrustme.

[JemyM]

Min kommentar på Marksa och Zarathrustme's debatt.

[Marksa]

Min kommentar på Marksa och Zarathrustme's debatt.

Kul.  :) Och då pratar du om människor eller beskriver händelser, för det kan väl inte vara så att du menar att du på detta sätt diskuterar idéer?

[Zarathrustme]

Kul.  :) Och då pratar du om människor eller beskriver händelser, för det kan väl inte vara så att du menar att du på detta sätt diskuterar idéer?

Touché.


Zarathrustme.




"Great minds discuss ideas; Average minds discuss great minds ideas; Small minds discuss people with great minds" - Zarathrustme

[Marksa]

(.............................)

Sen har vi faktor ett och faktor två.

Faktor ett:

Psykologi. Många sk. kristna jag har mött, lever i en verklighetsflykt. De gömmer sig i en dröm, som är en lögn, men ändå får dem att må bra. Om Gud en dag faktiskt skulle dyka upp på deras sammankomster, skulle de antingen dö av chock, eller alternativt döda honom för att han förstörde ordningen på pogrammet.
Det finns mycket psykologi som kan kännas befriande, men dödar, då det är en lögn.

(..................)

Allt som får oss att må bra innebär inte per automatik att det leder till livet.

Sant, men vi är forfarande mäniskor, och enligt den Kristna definitionen skapade till Guds avbild. Så om vi mår bra av  något system eller någon metod, så kan ju inte detta per definition vara något som leder till fördärvet, även om det inte står med stora bokstäver på en skylt ovanför att detta är sanktionerat av Gud.
Det är min ödmjuka hållning i denna fråga.

Faktor två:

Onda andemakter.  :twisted:

De existerar i allra högsta grad och är för djävliga. Bara för att man upplever under, kraft, bönhörelse, syner eller häftiga känslor, behöver det betyda att Gud är involverad.
Dessa makters främsta uppgift tycks vara att blåsa oss människor, göra livet surt för oss  :smt013 och/eller presentera en alternativ tillvaro, till den Gud vill ge oss.

Jag är personligen helt övertygad om att det finns mycket i världen som vi inte kan bevisa eller visa upp på uppmaning.

Men så som du använder andemakter ovan påminner mig om att det finns auktoritära spelare på den Kristna traditioner som använder skrämselbropaganda för att behålla sina lärjungar innanför sin egen fålla. Jag säger inte att detta är din intention, bara att detta var den omedelbara reflektionen som jag fick när jag läste detta. Kan väl oxå tillägga att jag själv vis tillfällen utryct mig på detta sätt. Men att jag funnit det bättre att lita på den personliga kontakt med det Heliga som vi människor är förmögna till, och litar därmed på att vi är förmögna att växa till och tolka händelser utan att behöve ta till denna retorik.

(.............)

Dock börjar och slutar allt med Gud.

Han är den som kallar på oss. I tystnaden ropar han i människans vakum.

Om han kallar på dej, så kom. Kanske har Gud kallat dej att gå den vägen du går?
Vad vet jag?

Det kan vi inte veta. Vad vi kan är att söka vara ärliga.

[Zarathrustme]

Allt som får oss att må bra innebär inte per automatik att det leder till livet.

Sant, men vi är forfarande mäniskor, och enligt den Kristna definitionen skapade till Guds avbild. Så om vi mår bra av  något system eller någon metod, så kan ju inte detta per definition vara något som leder till fördärvet, även om det inte står med stora bokstäver på en skylt ovanför att detta är sanktionerat av Gud.
Det är min ödmjuka hållning i denna fråga.

Givetvis inte. Vi kan inte dra någon slutsats åt något håll, när det gäller vägvalets påverkan på välbefinnandet. Vad jag ville åt var just detta. Sen kan välbefinnandet iofs vara en indikation på att man är på rätt väg.

Onda andemakter.  :twisted:

De existerar i allra högsta grad och är för djävliga. Bara för att man upplever under, kraft, bönhörelse, syner eller häftiga känslor, behöver det betyda att Gud är involverad.
Dessa makters främsta uppgift tycks vara att blåsa oss människor, göra livet surt för oss  :smt013 och/eller presentera en alternativ tillvaro, till den Gud vill ge oss.

Jag är personligen helt övertygad om att det finns mycket i världen som vi inte kan bevisa eller visa upp på uppmaning.

Men så som du använder andemakter ovan påminner mig om att det finns auktoritära spelare på den Kristna traditioner som använder skrämselbropaganda för att behålla sina lärjungar innanför sin egen fålla. Jag säger inte att detta är din intention, bara att detta var den omedelbara reflektionen som jag fick när jag läste detta. Kan väl oxå tillägga att jag själv vis tillfällen utryct mig på detta sätt. Men att jag funnit det bättre att lita på den personliga kontakt med det Heliga som vi människor är förmögna till, och litar därmed på att vi är förmögna att växa till och tolka händelser utan att behöve ta till denna retorik.

Skrämselpropaganda är något jag inte förstår mig på. Mekanismerna - visst, men att begagna sig av dessa metoder och tro sig få resultat är ju rent löjeväckande.
vet inte om jag har "hotat" någon med helvetet här på forumet, det är ialla fall något som ligger inom ramen för vad jag skulle kunna göra, men då på skämt.

Men jag försäkrar dig Marksa att "faktor två" definitivt inte var något retoriskt knep ifrån min sida. I allra högsta grad existerar dessa makter och jag kan tom uppleva dem fysiskt under dygnets alla timmar, de har hotat och försökt döda mig under det sista året.


Paranoid?

Moi?

Dock börjar och slutar allt med Gud.

Han är den som kallar på oss. I tystnaden ropar han i människans vakum.

Om han kallar på dej, så kom. Kanske har Gud kallat dej att gå den vägen du går?
Vad vet jag?

Det kan vi inte veta. Vad vi kan är att söka vara ärliga.

Bra sagt.


Zarathrustme.