hovnarr skrev:Utifrån din egen uppfattning, hur skulle du till exempel klassificera följande:
Att läsa på Expressens löpsedel: "Konungen är dum i huvet"
Hovnarr säger: "Jag tycker att snö är vit"
Hovnarr säger: "Snö är vit"
Jag tänkte föregå din klassificering och visa på några problem som kan uppstå. Om man menar att Expressen inte är något subjekt så utgör löpsedeln inte "talarens egna värderingar" utifrån din definition. Att konungen är dum i huvet är således en objektiv utsaga (Som en parentes skulle jag alltså klassificera den så, även om jag menar att den är starkt normativ).
Förutsätter man å andra sidan en talare som ger uttryck för en värdering så är Expressens löpsedel en subjektiv utsaga.
Jag betraktar inte Expressen som ett subjekt, precis som jag inte betraktar min datorskärm som ett subjekt när jag på den läser orden "Jag tycker att snö är vit". Jag utgår dock ifrån att texten är författad av ett subjekt (vilket förstås inte heller behöver vara fallet men det är en annan diskussion). Utsagan "Kungen är dum i huvudet" är dock problematisk av ett annat skäl, nämligen att den till sin yttre form liknar en objektiv utsaga samtidigt som den till sitt innehåll verkar uttrycka en värdering. Man kan gissa att utsagan ger uttryck för författarens egna värderingar, men det behöver inte nödvändigtvis vara så. Om det inte framgår av sammanhanget får man be honom förtydliga sig.
hovnarr skrev:Tillämpar man dock samma synsätt på hovnarrs uttalanden blir de lika - i bägge fall måste man se hovnarr som en talare som gjort en bedömning av snön och funnit den vit. Det blir då svårt att finna några objektiva utsagor.
Vill man, å tredje sidan, behålla det objektiva genom att säga att hovnarrs uttalande "snö är vit" inte är exempel på en talare som uttrycker en värdering medan expressens rubrik är det, då måste skillnaden i subjektivitet/objektivitet ligga i själva frasens ord. "Vit" anses här vara mer objektivt än "dum i huvet". Det är dock en mycket diffus definition, anser jag, eftersom man då måste kunna klassificera sjäva orden oaktat deras sammanhang.
Det är tveksamt om uttalandet "Jag tycker att snö är vit" uttrycker någon värdering överhuvudtaget. Jag menar att man kan tala om sina upplevelser på ett objektivt sätt. Du beskriver din upplevelse av snö, men till synes utan att lägga någon värdering i det. Jämför också uttalandet "Tårta är äckligt!!" med "När jag äter tårta upplever jag en känsla av äckel." För mig ter sig den första satsen betydligt mer värderande än den andra och därmed mer subjektiv. Med dina definitioner tycks du hamna i den motsatta slutsatsen, att den är mer objektiv.
Jag håller dock med om att uppdelningen är något diffus, som så många andra språkliga uppdelningar.
