Varför slopas gamla testamentet?

[hovnarr]

Hur menar du då?

Jag menar att det efter en konfirmation av den typ du beskriver ("Puh, nu har jag äntligen kommit fram till att jag tycker X") är lätt att liksom luta sig tillbaka och tänka att såhär ska jag tycka tills jag går i graven. Konfirmation bör ses som ett nödvändigt steg på vägen, men inte en slutdestination.

Alltså, det intressanta är väl att utvecklas som människa, inte sant? Det är denna utvecklingsprocess jag ville sammanfatta med formeln information-reformation-konfirmation.

Ingen orkar leva i ett reformert tillstånd hela tiden - man blir galen. Man tappar perspektivet på vad det var som skulle reformeras. Man kan inte ta in och ta in och ta in utan att liksom sammanfatta det hela så man vet var man står och vart man är på väg.

Att leva i ett informert tillstånd hela tiden är i grunden ohederligt. Intressanta idéer må passera förbi, men åhöraren tar aldrig in dem, ofta på grund av rädslan för den reformation i tankesätt som då skulle bli nödvändig. Livet blir ett ända stort "jaha". Vår tids (alltså informationsålderns) stora masspsykos!

Att leva konformert eller dogmatiskt är att varje dag bekräfta gårdagens trossatser, som om de gällde som dagens insikter. Och det känns ju tryggt och bra, man behöver inte tänka något nytt, allt är redan uppfunnet och slutsatserna redan dragna. Kanhända var detta medeltidens akilleshäl?

Nå - dessa tre är psykotiska skräckscenarier. Vad jag vill belysa är vikten av att inte stagnera i tänkandet. Man kan gott känna sig stolt över en konfirmation och den tankemöda som ligger bakom den. Men sen gäller det att ge sig ut i informationsflödet igen, låta det påverka även de nyss dragna slutsatserna, förbereda sig på nya konfirmationer o.s.v.

Den störste vetenskaparen är den som är först med att inse att han eller hon har fel. Konfirmationen bör, efter någon tids mognad, åtföljas av tanken - "nåväl, vad innebär det här då? Vad har jag insett? Tar jag ansvar för vad jag insett? Har jag insett vad jag ännu inte insett? Anar jag min blinda fläck?" och så vidare.

Känns det igen?

[Marksa]

Hej Hovnarr

I mitt jobb ägnar jag mig åt mycket specefika kvalitets och utvecklingsprocesser som är uppbyggda på det sätt som du beskriver. I en aldrig avslutad cirkel av utveckling.

Kommer nu att ärligt sno lite av ditt ordval för att på bättre sätt katagorisera de olika skedena i denna process.

I övrigt så kan jag inte annat än samtycka med dina definitioner på en andlig utveckling, och att stanna av är att dö en smula, som tänkande människa. Tryggt men trågigt.
För att återknyta till tråden, vad tror du om att använda GT som en del av en språgbräda för att påbörja denna andliga utveckling?
Även om bibeln i sin helhet var mitt andliga rättesnöre under många år, ser jag det som mycket svårt. Och fattar inte riktigt hur det gick till såhär något i eftehand. Läser forfarande, men har öppnat sinnet för studier av människan och hans andliga utveckling, och i och med det andra stora filosofiska och andliga uttryck. Mycket berikande.

[hovnarr]

Tack Marksa, jag känner mig hedrad om du får nytta av detta i arbetet.

För att återknyta till tråden, vad tror du om att använda GT som en del av en språgbräda för att påbörja denna andliga utveckling?

Nyckelordet i frågan: för att påbörja. Jag är ambivalent!

Ja, det kan nog vara helt rätt, om någon sitter och levande berättar GTs alla fantastiska sagor för barnen som lever sig in i de trans-formerande berättelserna. Typ farfar vid brasan. Då kan det nog vara en fruktbar väg in i ett andligt sökande, liksom alla bra sagor är.

När jag var liten läste jag Odysséen. Först läste pappa för mig, sen tog jag över själv. Det var helt klart rätt för mig - vem är jag att säga att GT inte skulle vara rätt för någon annan?

Men Bibeln som andligt verk är i mitt tycke bland det mest komplicerade man kan tänka sig. Tack vare Luther finns den i var mans hem på var mans språk (översättningar som inte gör verket rättvisa), och är frikopplad från förenande (katolska = allmänna) tolkningstraditioner. Är det bra eller dåligt? Ja, det har i alla fall gett upphov till mycken konst, som är både bra och dålig.

Vad har t.ex. Gustav Dorés kopparstick gjort med vår gudabild? Hur ofta får man som kristen inte höra motargument att den man talar med minsann inte tror på nån gubbe på nåt moln.

En gång var detta ö.h.t. inte ens en fråga. Tor var inte "åskans gud" för de asatroende, Tor Var Åskan punkt. Getter, vagn och hammare och så vidare var antropomorfa epitet för att förklara essensen av en gudomlighet. Jag tror inte det funnits fromma asatroende som ärligt menat att Tor var en stor rödbrusig gubbe med hammare - det är en fantasilös världs tolkning av en fantastisk berättelse.

Sammanfattningsvis - sagor är en bra början till andligt sökande, särskilt för barn. Om jag fick nån torr kontorist på halsen som var helt färsk på andlighetens område, skulle jag själv sätta Gibrans "Profeten" i händerna på honom. Där är en bra början för en "typisk" vuxen västerlänning som det börjar rycka i hjärtat på. Och sätta ihop en CD med lämplig musik. Och lära honom jonglera.

Nästa steg skulle bli vissa filmer, Tao Te Ching, lära honom spela schack och Go. Samt en del grekisk-romerska myter, även egyptiska/sumeriska.

Berättelsen om den korsfästa gudamänniskan skulle inte dyka upp förrän i nivå tre, och tillsammans med ett relevant bildmaterial såsom stora arkanan i tarot, om jag tar mig friheten att såhär i all hast och med breda penseldrag måla upp hovnarrs andliga skola für alle.  :roll:

[cogito]

Hovis skrev:

...om jag tar mig friheten att såhär i all hast och med breda penseldrag måla upp hovnarrs andliga skola für alle.

Hovis omnibus - det vill vi höra mera av!

/cogito

[Algotezza]

Hej Hovnarr

I mitt jobb ägnar jag mig åt mycket specefika kvalitets och utvecklingsprocesser som är uppbyggda på det sätt som du beskriver. I en aldrig avslutad cirkel av utveckling.

En aldrig avslutad cirkel är väl nämast en spiral, eller...? Eller handlar det om periferin på en oändlig cirkel, alltså en rät linje?

MVH

Algotezza

[Marksa]

Hej Hovnarr

I mitt jobb ägnar jag mig åt mycket specefika kvalitets och utvecklingsprocesser som är uppbyggda på det sätt som du beskriver. I en aldrig avslutad cirkel av utveckling.

En aldrig avslutad cirkel är väl nämast en spiral, eller...? Eller handlar det om periferin på en oändlig cirkel, alltså en rät linje?

MVH

Algotezza

En förenklad klassisk processcirkel består tex. i:

Eventuell input Externa förändringar.
1. Analys av rådande situation.
2. beslutsprocess om vilka åtgärder, som skall vidtas.
3. Genomförande av förändrigar.
4. Annpassning.

Och så börjar man om. Så vid ett lyckat arbete kan man likna den vid en spiral som skapar mervärde. När när det inte fungerar så är det en platt cirkel...

Input och 1 ger Information.
2 och 3 ger Reformation.
4 ger Konfirmation.