Finns Gud?

[J R Auk]

Camilla:
Mkt troligt. Det var inte ett påstående som ska tas för sant, utan bara ett belysande exempel.

Intressant att hans död står med

[ExNihilo]

Även om gud gav Moses texten så var det Moses som skrev. Och sen har någon översatt m.m m .m.

Någon har skrivit Moseböckerna, det kan nog alla här enas om. Vem som skrev dem vet man dock inte med säkerhet. Enligt min mening kan Moses i vilket fall omöjligt ha skrivit hela den femte Moseboken eftersom dess sista stycke handlar om hans egen död.

Om Moses över huvud taget existerade vet man inte heller. Han kan mycket väl ha varit en rent mytisk person liksom de svenska kungar som beskrivs i den "Gamla svenska krönikan": Erik, Goderik, Wilkinius, Nordian, Hernid, Osantrix o.s.v. Inga oberoende källor eller arkeologiska fynd stöder hypotesen att Moses funnits.

Vänligen
Camilla

Moseböckerna är väl en sammanställning av ett antal tidigare självständiga skrifter? Sammanställningen skedde troligtvis under babyloniska fångenskapen. Eftersom källorna var självständiga skrifter var det inte helt lätt att förena dem i en enhetlig skrift, därav de märkliga hoppen, repetitionerna och de osammanhängande delarna i böckerna. Eller har jag blivit helt desinformerad?

[Camilla]

Moseböckerna är väl en sammanställning av ett antal tidigare självständiga skrifter?

Jovisst! Det lär man kunna se på att olika delar av dem har olika stil och så. Bland annat används olika namn för den gud texterna refererar till. I vissa delar används namnet JHVH och i andra Elohim. Enligt en hypotes skrevs texterna av fyra olika personer vid olika tidpunkter och sammanställdes av en femte.

Sammanställningen skedde troligtvis under babyloniska fångenskapen.

Det finns olika skolor som har olika åskiter om detta. Jag vet inte tillräckligt mycket för att kunna avgöra vad som är rimilgt.

Vänligen
Camilla

[Tatjana]

Existerar Gud?
Hur stor är chansen att Gud finns? Min kamrat och jag har diskuterat det. Han tror på Gud, medan jag tror på forskning
Engelsmannen Stephen D Unwin, som är doktor i teoretisk fysik, har nyligen räknat på frågan. Han kom fram till att sannolikheten för att Gud existerar är 67 procent. I sin beräkning har Unwin använt en ekvation, som teologen och matematikern Thomas Bayes presenterade 1763. Ekvationen är grundstenen i den så kallade bayesianska statistiken, där nutida observationer används som utgångspunkt för att beräkna sannolikheten för att något kommer att ske i framtiden. Utgångspunkten för talet är att sannolikheten för Guds existens är 50 procent (det mest neutrala). Man tar sedan ställning till sex olika fenomen och bedömer hur förekomsten av vart och ett av dem harmonierar med Guds existens. Blir det till exempel mer eller mindre sannolikt att Gud existerar, om det finns ondska eller mirakel? Problemet är naturligtvis att de valda värdena alltid kan diskuteras, och i slutänden är tron på Gud en personlig sak, som inte har något med matematik att göra. Inte desto mindre är ekvationen nog det närmaste man kan komma ett svar utifrån statistiska överväganden.

Illustrerad vetenskap nr 3/2005, sidan 13

[spectra]

Det beror helt och hållet på hur man definierar Gud. Hur vi tolkar begreppet. Är det ett genus, eller en kraft/funktion, eller existentiell grund. Det kan ju inte vara något annat än de tre synvinkelriktningarna. Finns det fler alternativ som ni vet...ös på och berätta här med en gång.

Superintressant...

Eftersom man är ute efter "grunden" och det runt detta...vilket ger vägledning. Så man "hel hjärtat" gör det man ska göra, för "allas bästa", vilket är mitt högsta mål. Friktion mot detta, javisst. Men det är ju detta som ska förklaras...för att accelerationen ska gå åt rätt håll.

[Siberia]

Haha, 67% chans att gud (eller Gud) existerar? Vilken gud då?

Om en vetenskapsman räknat ut att det är 67% chans att gud existerar och du tror på forskningen, borde du inte tro på honom/henne/den/det då? Forskningen visar ju att det är statistiskt sannolikt att gud existerar.

[Determinus]

På vilket sätt är frågan om Gud existerar intressant?

[hovnarr]

På vilket sätt är frågan om Gud existerar intressant?

Den är så intressant att den lyckats underhålla folk i århundranden. Så där smäller den allt dokusåporna på fingrarna. Men själv vet jag inte om jag är sådär värst intresserad. Inte av dokusåpor heller.

§

[CoDx]

Den är så intressant att den lyckats underhålla folk i århundranden.

årtusenden..

[Tatjana]

På vilket sätt är frågan om Gud existerar intressant?

1.Om gud finns och bibeln är sann så har han ett syfte med jorden. Vilket är intressant för mig då jag är en del av den.
2.Om gud inte finns och bibeln är falsk är det intressant ur den synpunkten att jag gärna vill veta om jag blivit "förd bakom ljuset".

Endera så känns det relevant för mig att studera guds existens/bibeln för att skapa mig en slutsats där jag antingen inser att.
1 "jag fört mig själv bakom ljuset"
2 Vill vara en del av guds uppsåt med jorden.

[rocky]

Men säg nu att gud eller en högre makt inte finns. Vad innebär då egentligen vår tillvaro? Att föröka sig, samla på sig rikedomar och kanske att på nåt sätt sätta spår i och bli ihågkommen i historien skulle vara idealet. Det skulle isåfall innebära att Hitler inte gjorde något ont och det skulle också innebära att tex Raoul Wallenberg som räddade tusentals judar inte gjorde något gott. Om vi fantiserar bort Gud vill jag säga att allt blir relativt. Gud sätter lagar för hur vi ska leva tex genom bibeln, koranen, gamla testamente osv. Men utan Gud finns heller ingen som säger hur människan ska leva för hur människan ska tänka och för vad människan får göra och inte får göra. Vad som är moraliskt rätt blir bara relativt, om jag säger att det är fel att döda en människa så skulle det inte vara mer riktikt än om du sa att det är tillåtet att döda en människa, eftersom det inte finns något som förbjuder det om det inte finns en Gud.

Vad som är moraliskt rätt blir bara en personlig sak. Ingen kan klandra dig för dina handlingar så lite som du kan klandra andra. I ett sådant läge skulle alla kunna oberopa sin egen suveränitet och säga men jag tycker att det jag gjorde var rätt och ingen skulle kunna bevisa att du gjort nåt fel, man kan inte säga att en personen är ond eller god för det finns ingen "skala" att ugå ifrån. Så allt blir tillåtet och allt blir otillåtet beroende på hur man ser på det...Det uppstår en anarki av värderingar, och handlingar som ingen kan säga något om eftersom ingen har fel eller rätt.

Om jag säger att det är fel att mörda en människa så måste jag utgå från en grund...vissa skulle relatera till statens lagar och säga att det enligt lagen är förbjudet...men då måste vi också veta att alla staters konstitutioner har sitt ursprung i religiösa grunder, antingen islam kristendomen, judendomen osv. Ironiskt nog så följer de som påstår sig vara atteister idag i grunden religiösa regler. Jag menar regeln att inte döda en oskyldig kommer från början från religionen.

Då kan man fråga sig men vad är det som säger att religionen inte har fel om de regler som den satt upp? varför skulle jag inte kunna säga att den har fel precis som när jag säger det till vilken person som helst?

Men jag tror att när religionen relaterar till gud så får den en absolut styrka i sina regler. Låt mej utveckla:
Om jag invänder mot religionens regel om att det är förbjudet att mörda precis som när jag avvfärdar en vanlig persons värdering om att det är fel att mörda (med det sedvanliga argumentet att allt är relativt, det som är rätt för dej är inte nödvändigtvis rätt för mig). så får inte det samma effekt eftersom religionen till skillnad från en vanlig säg för argumentets skull en atteist har en grund i sina regler...vad är grunden då? jo det är självaste Gud? Men vad är det som säger att Gud har rätt då? Jo eftersom skulle den religiöse säga...det är gud som skapat rätt och fel...eftersom han skapat rätt och fel vet han också naturligtvis om vad som är rätt och fel. Ha men vem har skapat Gud då? Det är Gud som har skapat Skapelsen han är det som allt utgår ifrån.
Ni märker att det nu börjar dra åt det teoretisk-tänkande hållet. Det blir ungefär som oändligheten. Man vill kunna se tiden innan gud men eftersom gud även skapat denna tid, märker vi nu att svaret på alla frågor som en atteist inte har, har den religiöse, svaren är Gud...där Atteisten är osäker och villsen är den religiöse säker eftersom han/hon alltid relaterar till oändligheten (Gud) och då blir de regler som han åberopar allmängiltiga eftersom Gud skapat människan som allt annat fångar den in alla människors handlingar och värderingar. Med religionen som grund har vi alltså ett facit i handen om vad det rätta tänkande och vad det rätta handlandet är. Även när sekulariserade stater avvfärdar bibeln,koranen,toran så skapar de sin egen nämligen lagboken. Då ser vi här att teorin om att Man alltid måste ha en grund i hur man bedömer människors handlingar och syften stämmer...det är just det staterna försöker göra genom att alltid relatera till en lagbok och visa för mördaren om att det han just gjort är fel...deras åsikt har en grund. Det som staterna försöker göra (iallafall de välvilliga stater och andra typer av samfälligheter) är vad religionen gjort redan för Tusentals år sedan nämligen att samla alla människor under en och samma lagar. Men människor följer inte den religiösa lagen och därför uppstår regler vid sidan om den religiösa lagen alltså staterna med sina egna lagar som ändå har grund i religionen.

Eller har jag fel?

[spectra]

Om en vetenskapsman räknat ut att det är 67% chans att gud existerar...

Ja, och då undrar jag vad hans övriga 33% inte gör.

rocky, jag tror att man måste hålla isär våra moraliska lagar från Gud...För det är vi som stiftar dem. De går att förbättra och världen förändras även den. Våra bra föreställningar är värt att bevara. Gud är liksom bortom detta. Vi dryftar ju även om Guds existens...Men moraliska och etiska lagar existerar dock och utvecklas liksom civilisationsprocessen.

[hovnarr]

Hej och välkommen rocky!

Men säg nu att gud eller en högre makt inte finns. Vad innebär då egentligen vår tillvaro?

Varken mer eller mindre än om en gud eller högre makt finns.

Så allt blir tillåtet och allt blir otillåtet beroende på hur man ser på det...Det uppstår en anarki av värderingar, och handlingar som ingen kan säga något om eftersom ingen har fel eller rätt.

Tycker du att en sådan anarki råder idag? Om inte, tolkar du detta som ett gudsbevis? Jag menar, om du hävdar att världen faller samman i anarki om det inte finns en gud, och anarki ändå inte råder i världen, då finns där en gud. Eller är det snarare så att anarki inte utbryter så länge folk är övertygade om att det finns en gud där som straffar dem?

Låt oss i så fall säga att det uppenbarades att det inte fanns en gud (står på Expressens löpsedlar när jag cyklar till jobbet imorgon). Skulle det då få anarki att utbryta eller ens att öka?

Vidare: Bibeln tolkas - i stor utsträckning. Alltså:

Vad som är moraliskt rätt blir bara en personlig sak. Ingen kan klandra dig för dina handlingar så lite som du kan klandra andra. I ett sådant läge skulle alla kunna oberopa sin egen suveränitet och säga men jag tycker att det jag gjorde var rätt och ingen skulle kunna bevisa att du gjort nåt fel, man kan inte säga att en personen är ond eller god för det finns ingen "skala" att ugå ifrån.

Det är fel att döda. Det står i Bibeln. Men det är OK att stena homosexuella. Det står också i bibeln. Så om det var rätt eller fel blir ändå bara en personlig sak. Och betänk alla religiösa krig som förts, där bägge sidor varit övertygade om att de haft Den Rätta Tron. De hade inte behövt handla om tro eller religion - vi kunde lika gärna likt lilleputtarna ha stridit om från vilka ände ägget bör klyvas.

Då kan man fråga sig men vad är det som säger att religionen inte har fel om de regler som den satt upp?

Betrakta: "Detta är en regel för vad som är rätt." Är den rätt? Hur ska vi överhuvudtaget kunna avgöra om den är rätt, utan en ny regel för vad som är rätt, och ännu en regel för det osv. Någonstans tar rättfärdigandet slut och vi får fundera om regeln stämmer överens med vår intution.

Men jag tror att när religionen relaterar till gud så får den en absolut styrka i sina regler.

Eller snarare, den får ett sken av absolut styrka:
*Bibeln är guds ord (den kom på fax från himmelen)
*Guds ord är sanning
*I bibeln står det att gud existerar
*Alltså existerar gud

Inom ramen för sin egen dogm är ovanstående helt i sin ordning, men hela rasket kan naturligtvis ifrågasättas utifrån. Det är ett fullkomligt cirkelbevis.

Jag menar regeln att inte döda en oskyldig kommer från början från religionen.

Det tror jag inte, dvs. jag tror inte den dök upp för första gången i bibeln, koranen eller ett dylikt verk. Även djur, som inte läst religion, låter i hög utsträckning bli att döda medlemmar av sin egen art. Det är naturligt att människor som kan kommunicera i skrift får för sig att skriva ner något, ja rent av känner ett behov att motivera sig - "jag gör som jag gör för att..." Det är också väldigt naturligt (även för en grottmänniska) att tänka sig att det finns en gud. Som du själv skriver ligger det sedan nära till hands att motivera riktigheten av sina motiv med denna gud för att skänka dem större dignitet, så att man verkligen ska tro att man gör rätt, så guden inte kommer och straffar en osv.

Sedan kan våra sätt att stifta lagar ha en slags religiösa anor, men det innebär inte att jesus var först med hela "du skall icke döda"-köret.

Det som staterna försöker göra (iallafall de välvilliga stater och andra typer av samfälligheter) är vad religionen gjort redan för Tusentals år sedan nämligen att samla alla människor under en och samma lagar.

Med en viktig skillnad och det är demokratin. De flesta av Sveriges röstberättigade medborgare är överens om att det är fel att döda - kanske så många som 99%. De gillar den lagen och vill leva i ett samhälle där missbruk gentemot den lagen beivras. 99% av alla kristna är inte överens om hur bibeln bör tolkas. Det är t.o.m. möjligt att ifrågasätta demokratin inom ramen för demokratin (yttrandefrihet), vilket inte kan sägas om religionen.

Att föröka sig, samla på sig rikedomar och kanske att på nåt sätt sätta spår i och bli ihågkommen i historien skulle vara idealet.

Varför skulle det vara idealet? Folk har haft en massa estetiska tankar om ett ideellt liv genom historien - inte bara de religiösa. Vissa tycker exempelvis att idealet är att ta livet av sig. Själv tycker jag just nu - och jag är inte särskilt religiös - att det bästa med mitt liv vore om jag och mina medmänniskor fick det ännu bättre. Det är ett luddigt sätt att uttrycka något som inte går att uttrycka. Jag skulle lika gärna kunna säga såhär: Jag har tänkt mig att göra en massa saker. Titta så får du se.

Det skulle isåfall innebära att Hitler inte gjorde något ont och det skulle också innebära att tex Raoul Wallenberg som räddade tusentals judar inte gjorde något gott.

Nä, det skulle det inte. Guds existens har inget att göra med att Hitler var ond och Wallenberg god. Jag kan lätt tänka mig ett samhälle som varit mer fanatiskt religiöst än vårt och skulle vara övertygat om motsatsen.

Eller har jag fel?

Med tanke på vad du tar upp i ditt inlägg tolkar jag det som en ironisk, och faktiskt ganska kul, fråga.

§

[CoDx]

vart i bibeln står det att det är rätt att stena döda??
det är en judisk tradition att stena om man syndar.. judiska präster kom till jesus och frågade om dom skulle stena en äktenskapsbryterska.. då sa jesus; den som är utan synd kan kasta första stenen, varav ingen gjorde det..

[rocky]

Hej och välkommen rocky!

Tackar så mycket

Men säg nu att gud eller en högre makt inte finns. Vad innebär då egentligen vår tillvaro?

Varken mer eller mindre än om en gud eller högre makt finns.

Jo då! jag vet inte om jag uttrycket mig luddigt men Om Gud finns, alltså den guden som de tre världsreligionerna gör anspråk på så innebär ju vår tillvaro att följa hans lagar (eftersom han då befallt oss som är hans undersåtar att följa reglerna). Men om han inte finns ja då blir det ju upp till var och en att skapa sin tillvaro( Det finns ju ingen som bestämmer). precis som staten som inte har några lagar, det blir upp till varje individ att skapa sina lagar(anarki). Det var just det som hände i Irak då regimen föll. Alla började stjäla och lägga beslag på varandras egendom och leka polis, eftersom de regler som gällde under saddams regim ogiltigförklarades. Det innebar att om man stal från någon var det ingen som kunde säga att det var fel att stjäla eller döda, återigen eftersom det inte finns någon "skala" lagbok som förbjuder det agerandet. Men en ny konstitution fastlade och vips återigen är det nu förbjudet att döda eftersom man nu utgår från en källa som förbjuder mord.

det var tillvaron vi pratade om, tillvaron blir en sak om gud finns och en annan sak om gud inte finns. Med guds existens blir tillvaron att vara god eftersom vi i annat fall enligt guds lagar kommer att straffas och det är väl ingen som vill bli straffad i evighet. Utan guds existens blir tillvaron att vara varken god eller ond, enbart god eller enbart ond, det spelar ingen roll ens vad man är eftersom ingen kan göra bedömningen att du är något av dessa, vad ska de utgå ifrån när de säger att du är god. Från sina egna lagar? dessa går ju alltid att förkasta eftersom man kan säga att det är mänsklig påhitt och människan har brister så vad är det som säger att dina konstruerade lagar inte har brister?

Så allt blir tillåtet och allt blir otillåtet beroende på hur man ser på det...Det uppstår en anarki av värderingar, och handlingar som ingen kan säga något om eftersom ingen har fel eller rätt.

Tycker du att en sådan anarki råder idag? Om inte, tolkar du detta som ett gudsbevis? Jag menar, om du hävdar att världen faller samman i anarki om det inte finns en gud, och anarki ändå inte råder i världen, då finns där en gud. Eller är det snarare så att anarki inte utbryter så länge folk är övertygade om att det finns en gud där som straffar dem?

Ja delvis…det finns människor och stater som hävdar att det är rätt att döda människor med värderingar som skiljer från ens egen…andra säger nej det är inte moraliskt rätt att döda…vissa går så långt som att säga att det är tillåtet att mörda för att det är kul…det uppstår motsättningar i den mänskliga tillvaron som ingen kan säga är rätt eller fel om man inte utgår ifrån gud.

Låt oss i så fall säga att det uppenbarades att det inte fanns en gud (står på Expressens löpsedlar när jag cyklar till jobbet imorgon). Skulle det då få anarki att utbryta eller ens att öka?

Som sagt vissa kretsar av världen är redan i anarki…och ja anarkin skulle fördjupas. De religiösa skulle i så fall avstå från att dyrka gud och leva efter ”det goda” och kanske gå in i det kriminella livet och råna banker. Eller ha så mycket sex som möjligt för att njuta av livet skulle vissa säga. (för det finns ju då ingen gud som kan straffa dig, varför ska du då leva ”gott”).

Vidare: Bibeln tolkas - i stor utsträckning. Alltså:

Vad som är moraliskt rätt blir bara en personlig sak. Ingen kan klandra dig för dina handlingar så lite som du kan klandra andra. I ett sådant läge skulle alla kunna oberopa sin egen suveränitet och säga men jag tycker att det jag gjorde var rätt och ingen skulle kunna bevisa att du gjort nåt fel, man kan inte säga att en personen är ond eller god för det finns ingen "skala" att ugå ifrån.

Det är fel att döda. Det står i Bibeln. Men det är OK att stena homosexuella. Det står också i bibeln. Så om det var rätt eller fel blir ändå bara en personlig sak. Och betänk alla religiösa krig som förts, där bägge sidor varit övertygade om att de haft Den Rätta Tron. De hade inte behövt handla om tro eller religion - vi kunde lika gärna likt lilleputtarna ha stridit om från vilka ände ägget bör klyvas.

Det blir en personlig sak endast för den som väljer att gå en annan väg än den religiösa. Den som tror på Gud vet att lagen om att inte döda är allmängiltigt och objektivt sann eftersom det är en objektiv sanning(Gud) som förbjuder mord. Men den som väljer den icke religiösa vägen hamnar i andra tankebanor, en del av dem förbjuder mord på villkor att…andra tillåter mord villkorslöst. Man åberopar religion i krig bara för att få allmänhetens stöd för sitt krig och för att deltagandet i kriget ska vara stort…men vi måste veta att religionen förbjuder krig och mord. Så de som krigar i religionens namn begår en ond handling…det ligger många andra intressen bakom ett religiöst krig. Om man hade följt guds lagar till 100% så hade krig aldrig varit utgången.

Då kan man fråga sig men vad är det som säger att religionen inte har fel om de regler som den satt upp?

Betrakta: "Detta är en regel för vad som är rätt." Är den rätt? Hur ska vi överhuvudtaget kunna avgöra om den är rätt, utan en ny regel för vad som är rätt, och ännu en regel för det osv. Någonstans tar rättfärdigandet slut och vi får fundera om regeln stämmer överens med vår intution.

Så behöver du inte göra. Bakom varje regel om vad som är rätt Finns Gud…Då kan du inte fråga är gud rätt….det är han som skapat det rätta.

Men jag tror att när religionen relaterar till gud så får den en absolut styrka i sina regler.

Eller snarare, den får ett sken av absolut styrka:
*Bibeln är guds ord (den kom på fax från himmelen)
*Guds ord är sanning
*I bibeln står det att gud existerar
*Alltså existerar gud

Inom ramen för sin egen dogm är ovanstående helt i sin ordning, men hela rasket kan naturligtvis ifrågasättas utifrån. Det är ett fullkomligt cirkelbevis.

Nej cirkeln bryts när du kommer till Gud (eftersom religionen gör anspråk på att han är den absolute skaparen, allt inklusive mänskligeheten härstammar från guds skapelse)…men jag skulle snarare börja med Gud som är den objektiva sanningen.

Lite luddigt kanske men det finns egentligen två ”teorier” som gör anspråk på att den besitter sanningen om människans uppkomst, Religionen och Evolutionen. Evolutionen räcker bara Tillbaks till Big Bang Men religionen räcker tillbaks längre än så och säger Gud skapade Big Bang. Där kan inte evolutionen komma med nåt. religionen är den enda som kan ge lösningen på frågan om vem som skapade Big Bang.

Jag menar regeln att inte döda en oskyldig kommer från början från religionen.

Det tror jag inte, dvs. jag tror inte den dök upp för första gången i bibeln, koranen eller ett dylikt verk. Även djur, som inte läst religion, låter i hög utsträckning bli att döda medlemmar av sin egen art. Det är naturligt att människor som kan kommunicera i skrift får för sig att skriva ner något, ja rent av känner ett behov att motivera sig - "jag gör som jag gör för att..." Det är också väldigt naturligt (även för en grottmänniska) att tänka sig att det finns en gud. Som du själv skriver ligger det sedan nära till hands att motivera riktigheten av sina motiv med denna gud för att skänka dem större dignitet, så att man verkligen ska tro att man gör rätt, så guden inte kommer och straffar en osv.

Djur är ”robotar” deras handlingar går att förutsäga de är ute efter att leva, fortplanta sig osv en hona skulle överge sin unge om hon inte hade möjlighet att ta med sig sin unge om hon kände att hennes liv var i fara ”deras tillvaro är spikad”. Det finns människor som slänger sig över sina ungar för att offra sig för dem. Djur dödar inte eftersom det inte ligger i deras ”programmerade” intresse, de är nyttokalkylerare, de dödar inte om de slösar mer energi än de får i sig…Man kan väl inte tro att djur resonerar över om det är fel att döda. det finns ingen moral bakom deras handlingar.
Nej det är inte naturligt för en människa att bara uppfinna tanken på en gud, den kan mänskligheten inte komma på av sig själv. Låt en människa växa upp från barndomen till döden bland djur så kommer man att få svaret om han/hon har utvecklat tanken på en gud eller inte.

Det som staterna försöker göra (iallafall de välvilliga stater och andra typer av samfälligheter) är vad religionen gjort redan för Tusentals år sedan nämligen att samla alla människor under en och samma lagar.

Med en viktig skillnad och det är demokratin. De flesta av Sveriges röstberättigade medborgare är överens om att det är fel att döda - kanske så många som 99%. De gillar den lagen och vill leva i ett samhälle där missbruk gentemot den lagen beivras. 99% av alla kristna är inte överens om hur bibeln bör tolkas. Det är t.o.m. möjligt att ifrågasätta demokratin inom ramen för demokratin (yttrandefrihet), vilket inte kan sägas om religionen.

Men bara för att 99% tycker att det är rätt med demokrati och fel att döda kan någon säga oss om det är sant, säg att varje individ på jordens yta är emot mord kan vi bara därför spika och säga att det är objektivt fel att döda…nej det är i det läget bara mänsklig påhitt och som jag nämnt tidigare så brister människor och det finns en sannolikhet att det även finns brister i deras regler. Att de kristna inte är överens om bibelns tolkning är deras problem. Bara för att demokratin låter sig ifrågasättas betyder det inte att den är det rätta, (men det är en fin konstruktion som håller förtryck och krig borta) eller finns det en regel som bevisar motsatsen?

Att föröka sig, samla på sig rikedomar och kanske att på nåt sätt sätta spår i och bli ihågkommen i historien skulle vara idealet.

Varför skulle det vara idealet? Folk har haft en massa estetiska tankar om ett ideellt liv genom historien - inte bara de religiösa. Vissa tycker exempelvis att idealet är att ta livet av sig. Själv tycker jag just nu - och jag är inte särskilt religiös - att det bästa med mitt liv vore om jag och mina medmänniskor fick det ännu bättre. Det är ett luddigt sätt att uttrycka något som inte går att uttrycka. Jag skulle lika gärna kunna säga såhär: Jag har tänkt mig att göra en massa saker. Titta så får du se.

Precis vi kan aldrig vara överens om vad idealet är och vi hamnar åter i den här anarkin som jag nämnt därför borde jag ha lagt till ordet ”KUNNA” i mitt föregående inlägg. Vill säga om vi inte går efter guds regler.

Det skulle isåfall innebära att Hitler inte gjorde något ont och det skulle också innebära att tex Raoul Wallenberg som räddade tusentals judar inte gjorde något gott.

Nä, det skulle det inte. Guds existens har inget att göra med att Hitler var ond och Wallenberg god. Jag kan lätt tänka mig ett samhälle som varit mer fanatiskt religiöst än vårt och skulle vara övertygat om motsatsen.

Jodå gud förbjuder mord, den som mördar är ond alltså är Hitler mördade alltså är han ond. Återigen det finns samhällen där det ligger i makthavarnas intressen att åberopa religionen och många gör det för det rättfärdigar vissa handlingar och stärker deras position. Men ingen religiös människa som utgår från Guds lag om förbud mot mord säger att Hitler är god.