Problemet med HELIGA SKRIFTER

[Åkes granne]

Inser ni verkligen inte om ni verkligen tänker efter,

att allting LYSER IGENOM, hur man än gör. Det är detta skapandet av heliga skrifter medvetet bygger på.


Det är att "stava sexualiteten."

BIBELN bygger på att man ambitiöst försökt göra en perfekt uppvisning av "sann kärlek" -man har talat meg Gud, och sen "rensat bort det egna intuitva" -eftersom man trodde "man var som han" -när det "var en hon".

Verkets disciplin/knep bygger på ett heterosexuell tvång; den geniala kreativiten är ligger i att den gör sitt anspråk på att inte ha någon stolthet -meningen är att man ska se vad disciplinen vill säga; och det denna struktur handlar om att befria människan från människans TVIVEL. Det är att "se igenom sig själv".

Den mytiska innebörden är som sagt INTE NATURLIG. Det är detta som är 666, osv. Förstår ni? För SEX [vi älskar allting] är ALLTID en perfekt balanserad FÖRENING av: YING & YANG.


Den finns inget som står människan närmare än Bibeln; vi ÄR Bibeln: det är vår fåfängas YTTRE PRESENTATION av VÄRDIGHET; vilket döljer en ödmjuk kärna.

Det heterosexuella tvånget som människan i människans EMOTINELLA MINNE "följt": i sin vardags-logik / relaterat mot i sitt skapande av IDENTITET; har utvecklat människan enormt, dit vi kommit idag.






Jag tycker alla präster, osv. -bör se sig själva i ögonen.


Begrunda detta och prata om detta drama öppet till alla ni känner, och försök sprida ryktet.


Ang. stolthet, så har människan fått det inlärt att vårat liv handlar om att skapa en "scen" -utanför oss själva. Vi gör verk och "visar upp" -i ett symbiosförhållande till meningen och syftet med vårt liv (känslan av att ha ett).. Eller så gör man sig själv "som sitt eget verk"; och brottas ständigt med att försvara detta alternerande med att intensivt försöka "bli av" med detta (med vad? kan man fråga sig.) Detta är människans instinktiva sökande efter Gud; alltså en medvetenhet av en mening med ens liv; genom att ha "sett igenom" detta verk (och ständigt är redo att ge förståelse.) Ju mer människan förstår innebörden av religion, ju säkrare är människan på att hon/han inte har någon stolthet och aldrig har haft; eftersom man hela tiden "ser det som händer".. och BYGGER hängivenheten/viljan PÅ resterna av "värdighet", vilket blir ett ifrågasättande i gruppen.. Allting handlar om att känna igen sig, och människan växer ju mer människan kan ge sig själv till varandra. Vi har tillslut inget att "gå tillbaka till", och då har vi fått ett inre psykologiskt ljus, och är ett med livets egen vilja; och detta är den EGNA kreativiteten.

[asper]

Hej Åkes granne.

Rubriken till ditt inlägg såg lockande ut.
Men jag förstår faktiskt inte vart du vill med den.
Kan du månne förtydliga, sovra, eller ta ETT exempel åt gången?

Det kommer an på sändaren att göra sig begriplig. Aldrig mottagaren. Ok?

Ursäkta mitt klander, men...

Inser ni verkligen inte om ni verkligen tänker efter...

...den inledningen diskvalificerar mig som läsare:
Vad är det "vi" inte inser?
Vilka är dessa "ni", dvs "vi", dvs jag och andra läsare?
Varför förutsätts "vi" inte kapabla att "verkligen tänka efter"?

Du kan göra annorlunda.
Om du till äventys vill nå fram med din text.

Så:

Kan du ta det hela en gång till, tack.

mvh asper

[offe]

Det kommer an på sändaren att göra sig begriplig. Aldrig mottagaren. Ok?

När jag skriver hävdas att det kommer an på sändaren. När jag läser och inte förstår, beror det på att jag är dåligt påläst i facklitteraturen. Förklara detta en gång till, asper.

Till Åkes granne: Jag förstår precis vad du skriver. Tack!

[asper]

Troligen helt off topic ( men jag vet inte säkert då jag ju inte förstår Åkes grannes text  :wink: )

När jag skriver hävdas att det kommer an på sändaren.

Den amerikanske turisten frågar den äldre italienska damen; "Could you direct me to the beach?"
Damen stirrar oförstående på honom och rycker på axlarna.
Turisten upprepar frågan. Denna gång höjer han rösten för att verkligen göra sig förstådd.
Damen rycker fortfarande på axlarna.

Man får försöka tala det språk som fungerar.

Jag är en italiensk dam inför Åkes text. Du är en italiensk dam som kan engelska. Allt är väl tills Åke möter mig.

När jag läser och inte förstår, beror det på att jag är dåligt påläst i facklitteraturen. Förklara detta en gång till, asper.

Nej inte alls. Den som påstår att du är dåligt påläst försöker bara slippa lära sig italienska och göra sig förstådd på ett sätt som fungerar för dig.
Kanske den som påstår att du är dåligt påläst även känner behov av trycka ner någon?

Det finns inga dåliga elever. Bara usla lärare.

mvh asp

[offe]

Min tolkning av första meningen:

Inser ni verkligen inte om ni verkligen tänker efter,

att allting LYSER IGENOM, hur man än gör. Det är detta skapandet av heliga skrifter medvetet bygger på.

Sanningen (den religiösa) går inte att dölja, hur man än försöker förvanska de heliga skrifterna. Den lyser igenom, ser ni den inte?

[J R Auk]

Jo all form av auktoritet som inte baseras i våldet och tvånget behöver ju traditionen och fåfängan. Paradrustningen exemplifierar. Ge några ett exempel på storslagenhet (bygg pyramiderna) och de kommer att kunna se sig själva i sin storslagenhet (eller hur omöjligt det är att uppnå det som de "rätta" håller)

Men varför tala i former av "Gud" och liknande?

Det är bara behov av trygghet och tekniken att förmedla detta.

Gruppen är splittrad och det som skulle bli givet har blivit taget. Och spelet om position inom hierarkin påbörjas.

Men det är väldigt fysiska anledningar till detta. Vårt minne mins inte alla vi möter. Vi sållar och hyllar de på toppen som vore det våra vänner, våran släkt, eller våra grannar.

Individuellt ansvar = anarkism

[Åkes granne]

Till Åkes granne: Jag förstår precis vad du skriver. Tack!

Kul att du gör det.

J R Auk: Du är just nu oförmögen att förstå vad jag syftar på, eftersom du idenfierar dig med de mentala programmeringar relaterande till samhället/det auktoritära.

Varför formulerar sig människor såhär? Är de själva så jävliga? Nja -det är en förnedring av mänskligheten, byggd på rädsla, vilket leder till barnsliga föreställningar och känsla av kronisk oförmåga att en del av något större -även om dessa människor rör sig i sådana "kretsar"..


Asper: Jag ska senare kanske försöka hitta "exempel".


***

Skrev en text på datorn den 30.e april i år; när jag började konfrontera min rädsla/sentimentala fåfänga -och ville nå bakrunden av den kunskap/identitet jag attraherades till, i min förutsägbarhet.


Detta är alltså ett exempel på hur TIDENS LINJER skapar "villkor". Begrunda det noga så ser ni vad jag syftar på, -var OERHÖRT medveten om sanningen i detta vid denna period av begrundade av detta. Jag skrev det så tydligt som möjligt.

Energicentrerade: mitt stagnerade fastklamrande vid min kreativa identitet/ego/psykologiska ljus.

Självhypnotiskt: Neptunus [transcendens/kaos] i konjunktion till Saturnus [tiden/strukturen].

"baksidan" -min konkreta GENUINA KÄRN-NATUR; isolerad i det privata/tryggheten/det familjära: den jag "var menad att vara", själv hade "planerat att bli" -på mina oförenderliga villkor av genetik/psykologisk uppväxt. Dvs. -"det" som mina föräldrar "älskar". Femte huset i astrologin är: kreativ självprojektion (centraliserat eget skapande) -barn!

Av denna anledning "slets jag ifrån det" -för att inte förlora mig själv i den meningslösa meningen -ett kontrakt jag har med mig själv, dolt. Detta var på dagen innan jag åkte till ett behandlingshem som min mamma "hittat" mig till; och sedan blev neddrogad (Nep) -vilket skapade samma livsvillkor av BLOCKERING (Sat) -"som innan"; en kristalliering av minnen av "meningen bortsliten"/cynism -bara det att mina "förklaringar, mentala repertorar" var "förstörd" genom medicinen. Mitt minne försvann, vilket ledde till den djupt ovärdiga upplevelsen; jag var under en tid "knappt vid liv"; och såg MYTERNA utanför mig själv; i det fysiska/jordiska -bibliska saker, "kärleken", "mitt jag", osv.  

KONTRAKT är Åttonde Husets princip. Denna styrs av min Merkurius i Stenbocken som styr min SÖDRA NOD (som är den förflutna principen -tillskillnad från den norra [som jag alltså har i Fiskarna] -som är dit vi är påväg; men dessa måste agera i syntes, i hänsyn av varandra.) Denna Merkurius styr även det Elfte Huset: som är hur vi vill bli älskade som en människa; som en del av samhället/mänskligheten; detta är även hur vi befriar oss från "glaumor"/vulgaritet. Denna nod är i Jungfrun [merkurius] i Tionde huset (som är Stenbockens princip/framgång -och föräldrar/auktoritet, dömmandeutsagor kristallierade genom uppväxten.) Första minnet jag har när jag fått min identitet traumatiserad; är dessa bibliska "myter" och namnet "Maria". Jag har skrivit om detta tidigare; och jag menar att ALLA MÄNNISKOR, bär denna STARKA HISTORIA (händelser) i sitt minne -detta handlar ju om STRUKTUERNA av SANNING. Hur nära vi står detta har med mer "inkarnationer"/erfarenhet/samlad kunskap genom existenscykler att göra osv.


Centrerade beundran: Femte huset; vilket styrs av min Neptunus i konjunktion med Saturnus i tredje huset (kvarter; "grannar".)

"Älskar genom mentala strukturer": Neptunus + Saturnus.

(Den bakomliggande "förvirringen" -då: Detta var en bortträngd (12. huset: karma; + Neptunus/Saturnus) ORO/rädsla; jag dragit på mig; men "stäng bakom en dörr" (12.e huset).. Mina noder (karman) styrs dras ner i Nep/Sat. Detta handlar alltså bl.a om att jag skolkat och isolerat mig ibland (Neptunus) -Tredje huset är skolan; Saturnus är "ansvar"/plikt/"kunskap"/aukoritär.. ) Jag tänkte alltså mycket som tonåring, som ca 14-16, på vad "andra tänkte" om mig, osv. Ville förstå "vad det handlade om" (Femte huset).. Neptunus är "gränslös" och även "osynlig".

Ni ser alltså vad som hände: vilken kreativitet som finns; när man inte hittat en EGEN vilja; utan "följt med". Det blir alltså en kärna (liv) på ANDRAS VILLKOR (föräldrarna; deras önskan.) Detta djupa ÄCKEL jag kände; alltså en "isolerad homosexuell självupplevelse" (vid detta tillfälle) hade alltså med min mammas "beundran" av/genom mig som barn att göra; samt pre-natalt!!


Den lidande/medativa (att befinna sig innan själsdöden: och centrera sig kring detta -typiskt den amerikanska kristna rörelsen; "han kommer.." -illusorisk fader/sonen; beundran av sig själv -inom en stagnation = lögn) ..detta var något jag upplevde under denna tidpunkt -intensivt några dagar i slutet av april; när jag ville förstå mitt FEMTE HUS -förstod vad "homsexuellitet" var exakt; förstod "kreativiteten"/självprojektionen/skapandet.. -i denna lösa/slutgiltiga form; genom min egen stagnation. Syftar på det jag skrev ang. -att se sanningen (principlösheten) ÖVERALLT; tiden i sig själv "rinnande"....

Att vara "ett med jorden"; är som ni förstår: JUPITERS princip (sanningen).. -i förenat med SATURNUS är detta "barnet [Jupiter/Skytten] och den fullvuxna [Saturnus/Stenbocken] i syntes". Tingen (varaktighet) är Saturnus; som är tiden/kronologi, "strukturens minne" som sagt.

(Skriver om detta tydligt, det upplevda; i tråden "Personliga problem": om upplevelsen när jag lyssnade på Ted Gärdestad.)

Jupiter är alltså: BORTOM [filosofi] -i ETT (jorden!)







Jag har försökt hitta ett naturligt sammanhang, det är jätteviktigt, det är detta alla har sett och sagt att jag ska ”gå i skolan”. Jag hade en ”psykotisk” upplevelse once, 7.e mars 07, i några timmar. Det var inte hallucinatoriskt eller så, och eftersom jag hela tiden försäkrar mig om att inte bedra mig själv, så insåg jag vad det handlade om –istället för att flyta med i den kreativa floden som de flesta skulle gjort. Det som hände var att jag efter ett självhypnotisk omvändande av mitt blockerade, inlåsta, energicentrerade icke-jag ..och transcendensen, valde att återgå till min genuina personlighet, den hela helhet jag aldrig upplevt som barn, men ständigt levt i löftet om, och DÄRFÖR ”kände igen”! Tala om förvriden jagmotivation. Det jag upplevde då var syntesen mellan ”barnet”, och ”den fullvuxne”, och tänkte att jag ÄNTLIGEN kunde gå tillbaka skolan –nu när jag ”rett ut allt”, tagit ner min personlighet i jordens utveckling. Hmm?

(Jag har antagligen ”levt i” en psykos, utan att TILLHÖRA den, dvs. inga verklighetsillusioner förutom kärlekens ultimata filosofiska kaos –bara för att bevisa för mig själv att jag kan bemästra den oberörd.)

Det som hur som helst hände var att jag började känna ett behov av att ”bli till”, vilket i den fas av obalanserad ANDLIG mognad jag befann mig i. Jag kände mig lite labil (vilket jag aldrig känt mig någonsin).. gick en promenad i kvarteret och kände hur hela mitt ego vände sig imot mig, kände hur hela mitt liv –kretsar kring mig själv, och att jag inte skulle kunna komma undan. Kände mig som ”stans rykte”, ”hon som bor där”, den centrerade beundran -av det jag av älskar genom mina mentala strukturer. Fy fan vilket illamående. Undra hur min undermedvetna idé om min ”samhällsroll” ser ut. Men detta säger något om min verklighetsassimilering. Jag sa tidigare att jag upplevde den jordiska friheten (då innan) just för att MINNET åter var på jorden, i tingen och i solskenet, vädret. Det är att vara ett med jorden –och historian, linjärt. Det ligger bortom allt det jag upplever annars. Jag är inte utav den här tiden –det är min djupa ”filosofiska” ålders-alienering! Jag har ett fruktansvärt minne –jag minns allting jag skriver och tänker, jag minns exakta monologiska meningar från min tidiga barndom. Jag upplever alltså den rena sanningen -FRISTÅENDE från skeenden i tiden, vilket innebär total mental/emotionell isolering (så som jag brukar ha det i alla fall.)

Neptunus är meditationen. Saturnus är tiden. Därför kan jag inte ”meditera” på något sätt, än utifrån mina egna tankars inträngning inom omdefinierandet av minnets känslomässiga löfte (löftet = upplevelsen/expansionen; ”resandet i tiden”.)

Jag var lite känsligare igår för detta t.ex. –såg kors/krucifix ”överallt”, och var står vi nu? Jo, på den sista graden i zodiaken. I det tryckta ordet ser jag principlösheten (sanningen!) förenat med kronologin/strukturen –jag ser skapelseberättelsen i naturens ting och tid, enda från början, då menar jag inte kristendomens just, utan alltets.

Det kaoset som samhället skapat är är de resultatinriktade manipulationer av verkligheten sanna kunskap. T.ex strukturer för inlärning. Det är att motarbeta tidsuppfattningen, ansvaret för våra verkliga sensiviteter-i-rummet. (Häri ligger det naturliga resultatet bara man frågar hjärtat ärligt.)

Var på sista ”iq-testet/undersökning” i den neuropsykiatriska utredning, som jag gått med på att göra, som jag själv skapat GENOM mammas sexfantasi (mig/mitt liv.) För att bli friskförklarad, inte för att jag tror att jag är sjuk, utan bara för att städa omkring mig. Det var här jag upptäckte vad mina undvikande känslor för skolan byggt på, dvs. min konkreta självbevarelsedrift –jag kände mig ”fördummad” i nästan ett dygn efter första ”testerna”, och gick inte till nästan besök. Det är som att känna sig konstant ”kritiserad” av ett dunkel man inte förstår, samtidigt som alla försöker erbjuda den förnedrade ”offerhjälpen”.


Jag har alltid uppfattat allt som AKUT, vilket gjort mig så frenetiskt filosofiskt sönderrivande, genom min assimilering av verkligheten. Detta stämmer självklart till viss del. Men den konstanta oron, över att inte ”hinna” (lyckas existensiellt).. leder till en låsthet och kroniskt uppgivande personlighet. Fick en kort känsla av LUGN igår. Jag lever! Jag är 19 år (vilket jag sett som en katastrof, att det har gått såhär långt) –men jag kom på att jag faktiskt KAN nyttja mina stora förråd av inlevelse och föreställningar till vidarebefodrade sanningar till eftervärlden –om jag vill det! Jag kanske kommer leva länge –men det är också en tro på döden. Jag är väldigt snobbig angående min evigt överlevande potential.


Min projekterade idé är att vi tillsammans ska komma på ett sätt för mänskligheten att uppleva BÖRJAN igen –så som den verkligen är. Se planeternas skådespel, som människor –inte trälbundna gestaltningar. De flesta har svårt att förstå hur Människan verkligen känns. Att det lyser i sin frånvaro är tydligt i den komiska FYLLAN, och uppblåstheten. Vi verkligen inte ens KUNNA föreställa oss den FRISKA människan! Betänk det här. Vilka upplevelser som finns

[suchanother]

Alltid kul att läsa dina inlägg Åkes, jättevolymen späckas med nada innehåll.
Din utgångspunkt är astrologi, därmed kategoriserar jag dej under avdelningen virrhjärnor
Förstår varför du är så hispig när du har en pseudovetenskap, denna kan tolkas godtyckligt, som utgångspunkt. Landa i verkligheten någon gång tjejen.

[Algotezza]

Alltid kul att läsa dina inlägg Åkes, jättevolymen späckas med nada innehåll.
Din utgångspunkt är astrologi, därmed kategoriserar jag dej under avdelningen virrhjärnor
Förstår varför du är så hispig när du har en pseudovetenskap, denna kan tolkas godtyckligt, som utgångspunkt. Landa i verkligheten någon gång tjejen.

Jag har länge tänkt skriva svar till Åkes granne men jag vet inte vad jag skall skriva. Det finns inget jag kan ta på i det grannen skriver för jag fattar inget. Men min bror heter Åke. Alltid något. Är det hans granne? Fast han bor i ett ensamt hus i skogsbrynet. Jag vill skriva något svar till Krenek också men där fattar jag inte heller vad det handlar om. Dessa kreativa genier!

Jag är egentligen  helkorkad. Kamouflerar det med ordlekar, ironi och annat som jag köper från en tankesmedja i Tyskland, precis som Hasse Alfredson. Nu gjorde jag det igen. Skojade till det. Så det kan bli. Något jag ofta anklagas för. Med rätta! På mig bara!

Problemet med heliga skrifter är att de inte var nedskrivna från början.

MVH

Algotezza

[suchanother]

Du är inte korkad Algotezza och jag gillar det du skriver.
Du träffar ofta problemets kärna med dina anekdoter och gör oss övriga, som redan "vet", oroliga.

Fortsätt med ditt jobb Algotezza, uppskattas av många här på FF.

[Åkes granne]

pseudovetenskap

Jaha. Men tänk om jag sätter upp en fet skylt på min "loge" och bevisar mitt kött och blod tillsammans med en barndomsbild på mina två biologiska föräldrar av könet kvinnan och mannen [arketyper] "hängandes runt halsen"; och använder mina kognitiva förmågor, för att försöka "förklara hur jag kan lyckas med att befinna mig här just nu".

[suchanother]

Snacka inte strunt utan var glad att du har två ordentliga föräldrar.

[Åkes granne]

Snacka inte strunt utan var glad att du har två ordentliga föräldrar.

Nu svarar jag inte på detta för att jag är "hyperkänslig", utan jag använder den medvetenheten, inget rör mig egentligen på personligt plan utan opersonligt.


Så, suchanother: "ordenliga" -vad vill du säga med det? Vänligen utveckla nu.

[suchanother]

Mina föräldrar är ordentliga människor. De accepterade sin lott, slit, föda barn, hoppas barnen blir bra.

Jag känner oerhörd ångest för min oförmåga att ge de ett erkännande. Morsan, alttid ställer upp, men jag kan inte besvara den kärleken. Är förstörd.

[Åkes granne]

De accepterade sin lott, slit, föda barn, hoppas barnen blir bra.

Ja. ALLA GÖR DET.


Visst känns det sorgligt? Att vi inte SATSAR högre för oss alla? Nej. De flesta GER UPP. (Och? -så att säga.)