Varför denna negativiteten gentemot religion?

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21194
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Egen erfarenhet

Inläggav Algotezza » 31 jan 2008 17:22

Minded skrev:
Algotezza skrev:Ordet Gud är ju tyvärr nedsolkat och nedsölat av alla som brukat och missbrukat ordet genom tiderna  så jag förstår dem som är allergiska mot det och har svårt att använda det. Men precis som bögarna erövrat ordet bög och tvättat det rent, tycker jag vi skall försöka göra detsamma med ordet Gud, om det nu går...

Jag har lite svårt för New age-jargongen... även om det finns många fina tankar att hämta där...


New age-jargongen är som guds-jargongen, är som bög-jargongen. Det finns anledningar, men de är bara anledningar..


Bortom all jargong brukar det finnas något mer substantiellt, att ta till sig eller ta avstånd från...

menar i alla fall Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 01 feb 2008 11:39

Den stora frågan för mig i det här fallet är; hur vet jag vad Gud är? Låter han lika för alla, eller är det en subjektiv upplevelse?
I mina upplevelser av frid och lugn, eller stunder av förtvivlan då jag känt totalt avsaknad av mening, har jag inte känt någon annan närvarande. Är det så påtagligt att det är Gud, eller behövs det något annat för att tolka det som Gud?

Någon som vet.....

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21194
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 01 feb 2008 14:32

Ling skrev:Den stora frågan för mig i det här fallet är; hur vet jag vad Gud är? Låter han lika för alla, eller är det en subjektiv upplevelse?
I mina upplevelser av frid och lugn, eller stunder av förtvivlan då jag känt totalt avsaknad av mening, har jag inte känt någon annan närvarande. Är det så påtagligt att det är Gud, eller behövs det något annat för att tolka det som Gud?

Någon som vet.....


Det har jag ingen aning om... finns väl inget man kan kalla "objektiva kriterier" när det gäller "Guds närvaro" eller ej. Stöd för att tolka och förstå kan man nog få från vilken empatisk och inkännande medmänniska som helst i ens faktiska närhet som vill och orkar lyssna. Man kan gå till något religionsproffs, en präst man har förtroende för,  men då inte se denna som mer  förmögen att förmedla kontakt med och förklara Gud än vemsomhelst annars, alltså se vederbörande främst som en medmänniska man vill föra en meningsfull dialog med.

De kriterier eller tekniker som finns för att handskas med dessa fenomen har ju vuxit fram via olika traditioner, men för egen del ser jag det inte som meningsfullt att i första hand luta sig mot en religiös traditions förklaring på ett budskap som jag menar är riktat till en själv på samma sätt som drömmar är det. Att skaffa sig ett drömlexikon är ju ganska meningslöst, och psykologiserande metoder att "tolka drömmar" är helt i stil med drömlexikon, fast skenbart mer flexibla. Samma sak när det gäller att tolka erfarenhet av det gudomliga. Om ens känsla och förnuft är helt överens i frågan är ju allt gott och väl, men känner man sig villrådig är det en god övning att lära sig leva med villrådigheten och inse att inte veta, inte just då, men hoppas att saker och ting med tiden skall klarna.

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 02 feb 2008 16:44

Algotezza skrev:
Om ens känsla och förnuft är helt överens i frågan är ju allt gott och väl, men känner man sig villrådig är det en god övning att lära sig leva med villrådigheten och inse att inte veta, inte just då, men hoppas att saker och ting med tiden skall klarna.

MVH

Algotezza


Just det här är något jag känner väl igen, en ständigt återkommande tanke och känsla om att inte förstå, att hela tiden uppleva sig vilsen i en värld full av människor som vet precis vart livet är på väg. Visst är det helt fel, alla vet inte, men det känns som att alla vet mer än jag.
Det här är andledningen till ett sökande bland olika teorier om det som inte finns och vad som är meningen, därav mitt nerdykande i New Age.  Har det senaste året insett att det är så här det kommer att vara, jag är vilsen, det är nog meningen.
Någonstans finns en önskan om att tro, men på vad har jag ingen aning, kanske ska det vara så. Dock har jag upplevt att andra har en tro på mig, som medmänniska och lyssnare, det kanske är meningen.
Gäller att ha öppna ögon och inte blicka för mycket inåt och bakåt.

Bara en tanke...

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21194
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 02 feb 2008 22:18

Ling skrev:
Algotezza skrev:
Om ens känsla och förnuft är helt överens i frågan är ju allt gott och väl, men känner man sig villrådig är det en god övning att lära sig leva med villrådigheten och inse att inte veta, inte just då, men hoppas att saker och ting med tiden skall klarna.

MVH

Algotezza


Just det här är något jag känner väl igen, en ständigt återkommande tanke och känsla om att inte förstå, att hela tiden uppleva sig vilsen i en värld full av människor som vet precis vart livet är på väg. Visst är det helt fel, alla vet inte, men det känns som att alla vet mer än jag.
Det här är andledningen till ett sökande bland olika teorier om det som inte finns och vad som är meningen, därav mitt nerdykande i New Age.  Har det senaste året insett att det är så här det kommer att vara, jag är vilsen, det är nog meningen.
Någonstans finns en önskan om att tro, men på vad har jag ingen aning, kanske ska det vara så. Dock har jag upplevt att andra har en tro på mig, som medmänniska och lyssnare, det kanske är meningen.
Gäller att ha öppna ögon och inte blicka för mycket inåt och bakåt.

Bara en tanke...


Man kan accpetera sin vilsenhet, bejaka den, förneka den. Den finns där. Bara om tautologiers sanning kan vi vara säkra. Men vad hjälper det... Men ... vi har altlid varandra. Jaget är inte ensamet i vrälden. Duet finns också.

Kan man vilja något utan att veta vad det är? Kan man "vilja tro" - någon annans tro?


Den egna mixen av hopp, förtvivlan, längtan, skepsis, misstro.... är kanske den egna konkreta varianten av "tro",  så som tron förverkligas i ens egen subjektiva tillvaro, långt från hur den ser som ideal i någon "handbok för tro"...

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 04 feb 2008 09:56

Algotezza skrev:

Kan man vilja något utan att veta vad det är? Kan man "vilja tro" - någon annans tro?


Den egna mixen av hopp, förtvivlan, längtan, skepsis, misstro.... är kanske den egna konkreta varianten av "tro",  så som tron förverkligas i ens egen subjektiva tillvaro, långt från hur den ser som ideal i någon "handbok för tro"...

MVH

Algotezza


All tro som inte är min egen är ju någon annans tro, men dess ursprung är gemensam, såtillvida att den kommer från kristendom eller annan utbredd religion. All tro gör inte det, men oftast är det så.
Min tanke om tro härstammar nog från barndomstidens söndagsskola (jo, jag gick i sådan). Kommer fortfarande ihåg stämningen, ljuset, känslan av gemenskap. Problemet som jag upplever är svårigheten att acceptera tanken om en Gud, som finns någonstans och överallt.
Men som du säger, så kan ju min egen mix vara "min" tro, det gäller bara att finna en mening i den.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21194
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 04 feb 2008 10:48

Ling skrev:
Algotezza skrev:

Kan man vilja något utan att veta vad det är? Kan man "vilja tro" - någon annans tro?


Den egna mixen av hopp, förtvivlan, längtan, skepsis, misstro.... är kanske den egna konkreta varianten av "tro",  så som tron förverkligas i ens egen subjektiva tillvaro, långt från hur den ser som ideal i någon "handbok för tro"...

MVH

Algotezza


All tro som inte är min egen är ju någon annans tro, men dess ursprung är gemensam, såtillvida att den kommer från kristendom eller annan utbredd religion. All tro gör inte det, men oftast är det så.
Min tanke om tro härstammar nog från barndomstidens söndagsskola (jo, jag gick i sådan). Kommer fortfarande ihåg stämningen, ljuset, känslan av gemenskap. Problemet som jag upplever är svårigheten att acceptera tanken om en Gud, som finns någonstans och överallt.
Men som du säger, så kan ju min egen mix vara "min" tro, det gäller bara att finna en mening i den.


Ens livsåskådning, oavsett om man vill kalla den för tro en eller ej, växer fram ur hela ens livserfarenhet, inte bara av snävt religiösa företeelser, utan lika väl mötet med medmänniskor av alla de slag,  natur-, musik- och konstupplevelser. Finns ingen anledning tro på Gud om ens erfarenhet säger något annat. Helvetet är avskaffat av kyrkan. Tro på dig själv och din erfarenhet!

Jag gick i söndagsskola i början av 60-talet. En pensionerad småskolefröken undervisade oss i EFS:s missionshus på Söderslätt i Skaune och spelade tramporgel. Vi sjöng barnpsalmer och fick en tidning med Jesus på som hette "Barnens vän". Jag hade var söndag med mig en slant som jag lade i missionssparbössan, i form av "en neger som bugade sig när man lade i slanten". Neger = den tidens språk... Nedlåtande rasism var en "naturlig" del av min uppväxt. Min mors mostrar sade alltid när vi små elaka barn  tyckte maten var äcklig: "Tänk på de svältande negerbarnan i Afrika!" Skulle man äta med god aptit då? Nej, jag sade i stället: "Skicka ned maten till dem då!"

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Användarvisningsbild
Ling
Inlägg: 1266
Blev medlem: 13 okt 2007 18:09

Inläggav Ling » 04 feb 2008 13:11

Algotezza skrev:


Ens livsåsåkpdning, oavsett om man vill kalla den för tro en eller ej, växer fram ur hela ens livserfarenhet, inte bara av snävt religiösa företeelser, utan lika väl mötet med medmänniskor av alla de slag,  natur-, musik- och konstupplevelser. Finns ingen anledning tro på Gud om ens erfarenhet säger något annat. Helvetet är avskaffat av kyrkan. Tro på dig själv och din erfarenhet!

Jag gick i söndagsskola i början av 60-talet. En pensionerad småskolefröken undervisade oss i EFS:s missionshus på Söderslätt i Skaune och spelade tramporgel. Vi sjöng barnpsalmer och fick en tidning med Jesus på som hette "Barnens vän". Jag hade var söndag med mig en slant som jag lade i missionssparbössan, i form av "en neger som bugade sig när man lade i slanten". Neger = den tidens språk... Nedlåtande rasism var en "naturlig" del av min uppväxt. Min mors mostrar sade alltid när vi små elaka barn  tyckte maten var äcklig: "Tänk på de svältande negerbarnan i Afrika!" Skulle man äta med god aptit då? Nej, jag sade i stället: "Skicka ned maten till dem då!"

MVH

Algotezza



Precis samma sak sades till mig, jag gick så långt att jag la maten i en påse och skulle gå iväg och posta den. Det mottogs inte med blida ögon :evil: En snabb örfil, och sedan gjorde jag inte om det misstaget igen.

och du Algotezza, jag ska börja tro på mig själv.....det är nog enklast, just nu i alla fall....
man vet aldrig vad som händer i framtiden

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21194
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 04 feb 2008 13:18

Ling skrev:
Algotezza skrev:


Ens livsåsåkpdning, oavsett om man vill kalla den för tro en eller ej, växer fram ur hela ens livserfarenhet, inte bara av snävt religiösa företeelser, utan lika väl mötet med medmänniskor av alla de slag,  natur-, musik- och konstupplevelser. Finns ingen anledning tro på Gud om ens erfarenhet säger något annat. Helvetet är avskaffat av kyrkan. Tro på dig själv och din erfarenhet!

Jag gick i söndagsskola i början av 60-talet. En pensionerad småskolefröken undervisade oss i EFS:s missionshus på Söderslätt i Skaune och spelade tramporgel. Vi sjöng barnpsalmer och fick en tidning med Jesus på som hette "Barnens vän". Jag hade var söndag med mig en slant som jag lade i missionssparbössan, i form av "en neger som bugade sig när man lade i slanten". Neger = den tidens språk... Nedlåtande rasism var en "naturlig" del av min uppväxt. Min mors mostrar sade alltid när vi små elaka barn  tyckte maten var äcklig: "Tänk på de svältande negerbarnan i Afrika!" Skulle man äta med god aptit då? Nej, jag sade i stället: "Skicka ned maten till dem då!"

MVH

Algotezza



Precis samma sak sades till mig, jag gick så långt att jag la maten i en påse och skulle gå iväg och posta den. Det mottogs inte med blida ögon :evil: En snabb örfil, och sedan gjorde jag inte om det misstaget igen.



Ja, det var våldets pedagogik som ibland gällde även under min uppväxt!


Ling skrev:och du Algotezza, jag ska börja tro på mig själv.....det är nog enklast, just nu i alla fall....
man vet aldrig vad som händer i framtiden


Ja, det mest närliggande och naturliga är att i sin tro utgå från att tro på sig själv...

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 05 feb 2008 02:07

Algotezza skrev:Ens livsåsåkpdning, oavsett om man vill kalla den för tro en eller ej, växer fram ur hela ens livserfarenhet, inte bara av snävt religiösa företeelser, utan lika väl mötet med medmänniskor av alla de slag,  natur-, musik- och konstupplevelser. Finns ingen anledning tro på Gud om ens erfarenhet säger något annat. Helvetet är avskaffat av kyrkan. Tro på dig själv och din erfarenhet!

Jag gick i söndagsskola i början av 60-talet. En pensionerad småskolefröken undervisade oss i EFS:s missionshus på Söderslätt i Skaune och spelade tramporgel. Vi sjöng barnpsalmer och fick en tidning med Jesus på som hette "Barnens vän". Jag hade var söndag med mig en slant som jag lade i missionssparbössan, i form av "en neger som bugade sig när man lade i slanten". Neger = den tidens språk... Nedlåtande rasism var en "naturlig" del av min uppväxt. Min mors mostrar sade alltid när vi små elaka barn  tyckte maten var äcklig: "Tänk på de svältande negerbarnan i Afrika!" Skulle man äta med god aptit då? Nej, jag sade i stället: "Skicka ned maten till dem då!"

MVH

Algotezza


Hehe

Att någon "bör äta upp sin mat" för att "folk svälter i afrika" är en ganska rolig logiskt slutledning. Det har liksom inte så mycket med vartannat att göra. Jag undrar vad mostrarna skulle få hitta på för förutsättningar för att det skall gå ihop.

Typ:
1.Man bör inte vara omoralisk.
2.Det är omoraliskt att vara otacksam.
3.Det är otacksamt att inte vilja ha någonting som någon annan vill ha.
4.Barn i afrika vill ha din mat.
5.Du vill inte ha din mat.

Tror 2 och 3 skulle vara ganska svåra att försvara.
Din gamle räv!

Erik Thurin
Inlägg: 150
Blev medlem: 18 dec 2007 01:45
Ort: Götebörg
Kontakt:

Inläggav Erik Thurin » 05 feb 2008 02:08

Algotezza skrev:Ens livsåsåkpdning, oavsett om man vill kalla den för tro en eller ej, växer fram ur hela ens livserfarenhet, inte bara av snävt religiösa företeelser, utan lika väl mötet med medmänniskor av alla de slag,  natur-, musik- och konstupplevelser. Finns ingen anledning tro på Gud om ens erfarenhet säger något annat. Helvetet är avskaffat av kyrkan. Tro på dig själv och din erfarenhet!

Jag gick i söndagsskola i början av 60-talet. En pensionerad småskolefröken undervisade oss i EFS:s missionshus på Söderslätt i Skaune och spelade tramporgel. Vi sjöng barnpsalmer och fick en tidning med Jesus på som hette "Barnens vän". Jag hade var söndag med mig en slant som jag lade i missionssparbössan, i form av "en neger som bugade sig när man lade i slanten". Neger = den tidens språk... Nedlåtande rasism var en "naturlig" del av min uppväxt. Min mors mostrar sade alltid när vi små elaka barn  tyckte maten var äcklig: "Tänk på de svältande negerbarnan i Afrika!" Skulle man äta med god aptit då? Nej, jag sade i stället: "Skicka ned maten till dem då!"

MVH

Algotezza


Hehe

Att någon "bör äta upp sin mat" för att "folk svälter i afrika" är en ganska rolig logiskt slutledning. Det har liksom inte så mycket med vartannat att göra. Jag undrar vad mostrarna skulle få hitta på för förutsättningar för att det skall gå ihop.

Typ:
1.Man bör inte vara omoralisk.
2.Det är omoraliskt att vara otacksam.
3.Det är otacksamt att inte vilja ha någonting som någon annan vill ha.
4.Barn i afrika vill ha din mat.
5.Du vill inte ha din mat.

Tror 2 och 3 skulle vara ganska svåra att försvara i alla situationer.
Din gamle räv!

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Re: Varför denna negativiteten gentemot religion?

Inläggav Justin Case » 05 feb 2008 03:25

Plecto skrev:Varför denna negativiteten gentemot religion?
Vad är det för fel med att tro på Gud?


Bland felen med religion kan, enligt evolutionsforskaren Richard Dawkins, nämnas att religiösa föräldrar världen över kränker sina barns integritet genom att inbilla barnen att det finns en osynlig varelse som har makt att göra precis allt och som kan läsa barnens tankar dygnet runt, hur mycket de än försöker gömma sig, hur mycket de än vill upprätthålla någon sorts privatliv. En varelse som dessutom när som helst kan straffa dem med evigt och fruktansvärt lidande om de inte lever som den där varelsen på ett fullständigt självmotsägande och oklart sätt formulerat i en bok att han vill att man ska leva. Risken är stor att många, många barn till religiösa föräldrar upplever sin tillvaro som slavarna i George Orwells 1984 - ständigt övervakade in absurdum. Kontentan av att Gud vet allt man tänker är ju att man inte kan ha några hemligheter. Tänk hur det skulle kännas att ständigt tro sig leva i glashus, att uppleva att ingen bris eller polis eller integritetsombudsman i världen kan skydda en mot den där allsmäktige varelsens ständigt vakande öga, att ens integritet kontinuerligt, oavbrutet kränks, utan att man någonsin gett tillstånd till det. Det är ett grundläggande mänskligt behov att verkligen få vara helt för sig själv ibland, inte behöva oroa sig för hur man framstår i någon annans ögon - i synnerhet inte någons ögon som kan göra vad han vill med en, och som uppenbarligen enligt sin egen skrift gjort en massa hemska saker med oskyldiga människor genom historien (tänk t.ex. på vad Gud enligt bibeln gjorde mot sin egen son Jesus, mot Job, mot alla kvinnor m.fl.). Hur kan ett barn vara säker på att inte själv när som helst bli en till i raden av sådana offer, genom ytterligare en oförutsägbar nyck från den där varelsen däruppe? Genom att religiösa vuxna inbillar sina barn att Gud alltid ser en och hör ens tankar och känner till ens känslor, i kombination med att barnen, om de inte får veta det av föräldrarna, så om inte annat genom att läsa bibeln, får intrycket att de kan skickas till ett helvete av evigt lidande om de inte lyder Guds obegripliga regler - genom denna kombination av extremt hot och känsla av extrem övervakning kränks barn integritet mer än några buggningsanordningar, kameror eller GPS-lokalisering av barnens mobiler någonsin kan göra.

Små barn tror på vad deras föräldrar säger till dem. Därför är det jätteviktigt att det föräldrar säger till sina barn är vettiga saker och inte vidskepliga påståenden om verkligheten som lätt kan inge förlamande skräck helt i onödan.

När ett par föräldrar på grund av förståndshandikapp inte kan hälla upp rätt mängd välling till sina barn, kommer socialen och tar barnen ifrån dem (som man kunde se på tv för några år sedan), men när miljontals föräldrar ger sina barn en fullkomligt bindgalen världsbild är det ingen som ingriper - man hänvisar till "religionsfrihet".

Jag är för religionsfrihet. Rätt till frihet från religion. Barn har rätt till religionsfrihet, rätt att slippa bli felprogrammerade av vidskepliga föräldrar. Den dag de slipper det, har vi börjat få något som närmar sig religionsfrihet.

Anser "normalt" folk att kristna är ett hippiekollektiv av människor som är ute efter en andligorgasm(?).


Det vore en oförlåtlig skymf mot hippiekollektiv att jämställa dem med kristna.

Att tro på Gud är som att tro på Tomten,


Ja, vad är det för fel på den liknelsen?

du är en naiv jävel om du tror på gud!


Naiva är de. Jävel vet jag inte. Jäveln är ju en del av de kristnas egen mytologi. Det är lite som om du skulle fråga mig om de som tror på tomten är påskkärringar. Vad ska man svara på det.

Budskapet som kristendomen ( andra religioner också ) bär fram är ett budskap som bordes följas till fullo enligt mig. Däremot borde inte lag och religion gå hand i hand.


Men de gör ju det på många håll, i praktiken. Om religionen inte fanns, skulle det problemet inte finnas. Alltså skulle världen bli bättre om religionen inte fanns, eftersom den då inte skulle _kunna_ gå hand i hand med lagen.

För att skapa en diskussion, varför ska man inte tro på Gud? Vad är nackdelarna ?


Tja, varför ska man inte tro på det flygande spaghettimonstret? Skriv ned svaret på den frågan så har du en del av svaret på din fråga. En annan del av svaret är det jag nämnde ovan, om att en kristen uppfostran (och uppfostran till många andra religioner) innebär ett kränkande av barnens integritet. Därtill kan tilläggas att en tro på att man kommer till himlen, bara man gör "som Gud vill" (vilket i praktiken oftast är: som någon auktoritet säger att Gud vill),  lätt leder till att folk utför självmordsbombningar, korståg och liknande bara för att få komma till den där himlen. Visst kan den kristne mot detta försöka invända att man inte ska tolka Guds ord så att man ska utföra sådana hemska handlingar, men problemet är att 1) Gud själv utför liknande hemska handlingar i bibeln och säger åt människor att göra det; man måste läsa bibeln med tjock, svart ögonbindel för att ha någon chans att inte automatiskt tolka stora avsnitt av bibeln som att de säger det; och om då människan ska vara Guds avbild, som det ju också står i bibeln, är det ju naturligt att tolka det så att man ska härma Gud i allt - alltså även när det gäller dessa illdåd som Gud utför i bibeln. Samt att 2) just det faktum att det anses vara lite upp till var och en hur man vill tolka Guds ord ju tydligen leder till att människor utför en massa hemskheter.

Tron på ett evigt himmelrike och ett evigt helvete gör att den troendes motivation att finna rätt tolkning av bibeln, och handla efter denna, blir väldigt stark. Att då samtidigt tolkandet är så mycket upp till var och en gör å sin sida att denna starka motivation kan styras lite vart som helst av skrupelfria självutnämnda religiösa auktoriteter som ofta vill väldigt, väldigt ont.

Av bland annat dessa skäl har religionen ingen plats i ett upplyst, humant samhälle, utan bör avskaffas, genom att informeras bort, å det snaraste.

Före detta popstjärnan Björn Ulvaeus skrev i Expressen igår att om USA:s mormonske presidentkandidat Mitt Romney blir president i USA och drabbar samman med Irans president Mahmoud Ahmadinejad, har vi två fundamentalister som båda torde längta efter, eller i alla fall inte frukta, döden, eftersom de tror att de kommer till himlen om de dör. Hur gott bådar det, i en tid av tusentals kärnvapen som kan avfyras med en knapptryckning? Självklart är två personer som tror att de kommer till himlen om de dör mer benägna att trycka på knappen än vad två ateister vore; ateister är mycket mer rädda om sitt jordeliv då de vet att det är det enda de har. Hade inte religion och annan vidspepelse funnits, hade vi inte haft ett lika allvarligt hot om kärnvapenkrig över oss. Alltså är det bättre ju färre som hänger sig åt religion och annan vidskepelse. Ju färre religiösa det finns, desto mindre stöd kan farliga fundamentalistiska ledare få av folket, och desto mindre chans är det därmed att de raderar ut oss allihop.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21194
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Inläggav Algotezza » 05 feb 2008 07:47

Erik Thurin skrev:
Algotezza skrev:Ens livsåsåkpdning, oavsett om man vill kalla den för tro en eller ej, växer fram ur hela ens livserfarenhet, inte bara av snävt religiösa företeelser, utan lika väl mötet med medmänniskor av alla de slag,  natur-, musik- och konstupplevelser. Finns ingen anledning tro på Gud om ens erfarenhet säger något annat. Helvetet är avskaffat av kyrkan. Tro på dig själv och din erfarenhet!

Jag gick i söndagsskola i början av 60-talet. En pensionerad småskolefröken undervisade oss i EFS:s missionshus på Söderslätt i Skaune och spelade tramporgel. Vi sjöng barnpsalmer och fick en tidning med Jesus på som hette "Barnens vän". Jag hade var söndag med mig en slant som jag lade i missionssparbössan, i form av "en neger som bugade sig när man lade i slanten". Neger = den tidens språk... Nedlåtande rasism var en "naturlig" del av min uppväxt. Min mors mostrar sade alltid när vi små elaka barn  tyckte maten var äcklig: "Tänk på de svältande negerbarnan i Afrika!" Skulle man äta med god aptit då? Nej, jag sade i stället: "Skicka ned maten till dem då!"

MVH

Algotezza


Hehe

Att någon "bör äta upp sin mat" för att "folk svälter i afrika" är en ganska rolig logiskt slutledning. Det har liksom inte så mycket med vartannat att göra. Jag undrar vad mostrarna skulle få hitta på för förutsättningar för att det skall gå ihop.

Typ:
1.Man bör inte vara omoralisk.
2.Det är omoraliskt att vara otacksam.
3.Det är otacksamt att inte vilja ha någonting som någon annan vill ha.
4.Barn i afrika vill ha din mat.
5.Du vill inte ha din mat.

Tror 2 och 3 skulle vara ganska svåra att försvara.


"Logiken" bakom mostrarnas uttalande är väl, vilket du iofs är inne på: "Du skall vara glad att öht  ha något att äta - oavsett vad det är - för negrerna i Afrika har minsann inget alls!" Det var ingen vädjan om solidaritet eller medkänsla, snarare tvärtom, nämligen att man bör  vara glad över att man har det andra saknar.

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza

Justin Case
Inlägg: 3552
Blev medlem: 31 mar 2007 17:46

Inläggav Justin Case » 05 feb 2008 07:58

Algotezza skrev:"Logiken" bakom mostrarnas uttalande är väl, vilket du iofs är inne på: "Du skall vara glad att öht  ha något att äta - oavsett vad det är - för negrerna i Afrika har minsann inget alls!" Det var ingen vädjan om solidaritet eller medkänsla, snarare tvärtom, nämligen att man bör  vara glad över att man har det andra saknar.

MVH

Algotezza


Men man kan väl vara glad över att man har något att äta utan att det behöver innebära att man bör äta upp vad någon har lagt upp på en tallrik framför en.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 21194
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Barnuppfostran förr och dess "logik"

Inläggav Algotezza » 05 feb 2008 08:26

Justin Case skrev:
Algotezza skrev:"Logiken" bakom mostrarnas uttalande är väl, vilket du iofs är inne på: "Du skall vara glad att öht  ha något att äta - oavsett vad det är - för negrerna i Afrika har minsann inget alls!" Det var ingen vädjan om solidaritet eller medkänsla, snarare tvärtom, nämligen att man bör  vara glad över att man har det andra saknar.

MVH

Algotezza


Men man kan väl vara glad över att man har något att äta utan att det behöver innebära att man bör äta upp vad någon har lagt upp på en tallrik framför en.


I det här fallet  ingick ju deras taktik i att försöka förmå en att äta något man själv, som barn, tyckte var äckligt. Om man inte åt, var man otacksam. Man skall äta vad som sätts på bordet. En strategi som inte fungerar idag och som inte fungerat på många år. Inte heller när jag var barn... Jag åt inte den slajmiga lutfisken för det!


För övrigt var nog inte logik mostrarnas starkaste sida!

"Argument" när jag var barn var helt enkelt: "Det är så här/ Du skall göra detta - därför att jag säger det/vill det!" Min vilja växte i skogen, som man sade då.

MVH

Algotezza
Algotezza aka Algotezza


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 36 och 0 gäster