Även om inte vi kan beräkna utgången på händelseförloppet så är den - enligt den klassiska fysiken - förutbestämd (deterministisk) oavsätt antalet variabler.
Innom kvantmekaniken - efter att ha skalat bort alla inverkande variabler och orsaker - så existerar slumpen. Det kan förstås existera dolda variabler som vi ännu ej känner till som inverkar deterministiskt på händelseförloppet.
Innom kvantmekaniken tycks vi själva skapa verkligheten genom att titta på den. Det rimmar i och för sig bra med min verklighetsmodell. Vidare ger oss supersträngteorier en modell av universum som något som frambringas. Några faktiska partiklar existerar inte utan är dynamiskt frambringade. Om det är på detta sätt; att själva tillkomsten är vår upplevelse av tillkomsten, så öppnas nya dörrar för indeterminism.
Människans vilja och fördjupning behöver kanske inte vara underkastad deterministiska fysikaliska lagar, utan handlar om just vilja och fördjupning.
Johan
"Tecken", eller sammanträffanden?
Moderator: Moderatorgruppen
-
Jonas Nystrom
- Inlägg: 709
- Blev medlem: 04 jan 2004 23:04
- Ort: errrr... Ahhh... it's all coming back now...
framtid + baktid
Vissa saker har sin orsak i framtiden. Du träffade tjejen första gången för att du träffade henne andra gången för att hon tillbringade natten med dig. Människomöten gör så. Kausaliserar baklänges alltså. Slump är ett sofistikerat sätt att tillstå att man inte har en susning. Men det är ingen slump att man inte har det: susningarna börjar först komma när oddsen att man missbrukar dem (inklusive blir knäpp av dem) minskar.
"Vinden blåser vart den vill
du hör dess sus men vet inte varifrån den kommer
eller vart den far.
Så är det även med vindens barn"
som en viss Nikodemus läxades upp ned en stilla natt enligt Johannes.
Att vara "född av Anden" (vind och ande är samma ord i grundtexten) och alltså vara ett vindens barn är att ha en susning och därmed upptäcka rimmen i tillvarons gudomliga poesi. Livet blir rimligt då.
Hur man tolkar detta? Hur tolkar du dina drömmar? Det finns ett uttryck i vårt språk som ger en liten vink: man utbrister "vad vill detta säga!" och det är det man måste fråga sig i såna där situationer av samtidighet eller rim: vad vill just detta rim säga just mig just nu? När det gällde tjejen blev det ju tydligt rätt snart. De andra sakerna kan ju ha kommit för att väcka dig till det skiktet av sus, så att säga. Vad vet jag, det var dina rim!
jn
"Vinden blåser vart den vill
du hör dess sus men vet inte varifrån den kommer
eller vart den far.
Så är det även med vindens barn"
som en viss Nikodemus läxades upp ned en stilla natt enligt Johannes.
Att vara "född av Anden" (vind och ande är samma ord i grundtexten) och alltså vara ett vindens barn är att ha en susning och därmed upptäcka rimmen i tillvarons gudomliga poesi. Livet blir rimligt då.
Hur man tolkar detta? Hur tolkar du dina drömmar? Det finns ett uttryck i vårt språk som ger en liten vink: man utbrister "vad vill detta säga!" och det är det man måste fråga sig i såna där situationer av samtidighet eller rim: vad vill just detta rim säga just mig just nu? När det gällde tjejen blev det ju tydligt rätt snart. De andra sakerna kan ju ha kommit för att väcka dig till det skiktet av sus, så att säga. Vad vet jag, det var dina rim!
jn
Ab aspera ad astra!
Johan:
Menar du att när vi gör experiment eller mäter verkligheten så har vi ändrat förutsättningarna. Den klassiska (planck-?) paradoxen att apan/katten i lådan kan vara både död och levande samtidigt, först när man öppnar lådan bestämts utgången.
Hur förklarar det här en obunden (fri) vilja till naturvetenskapliga sannolikhetsrelationer? Eller ett självmedvetande?
Jag tycker bästa motiveringen till att det finns en högre entitet eller nån form av trancendens är att vi just har en fri vilja och ett självmedvetande. Det är ju en slags gudom i sig. Ologiskt att materiella partiklar som sätts samman på bestämda sätt bara helt plötsligt kan ge upphov till en ny, separat, tänkande entitet.
För strängteorin oss närmare den här problematiken?
Johan Ågren skrev:Innom kvantmekaniken tycks vi själva skapa verkligheten genom att titta på den.
Menar du att när vi gör experiment eller mäter verkligheten så har vi ändrat förutsättningarna. Den klassiska (planck-?) paradoxen att apan/katten i lådan kan vara både död och levande samtidigt, först när man öppnar lådan bestämts utgången.
Hur förklarar det här en obunden (fri) vilja till naturvetenskapliga sannolikhetsrelationer? Eller ett självmedvetande?
Jag tycker bästa motiveringen till att det finns en högre entitet eller nån form av trancendens är att vi just har en fri vilja och ett självmedvetande. Det är ju en slags gudom i sig. Ologiskt att materiella partiklar som sätts samman på bestämda sätt bara helt plötsligt kan ge upphov till en ny, separat, tänkande entitet.
För strängteorin oss närmare den här problematiken?
-
MrTambourineMan
- Inlägg: 545
- Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
- Ort: Göteborg
-
MrTambourineMan
- Inlägg: 545
- Blev medlem: 29 okt 2003 21:02
- Ort: Göteborg
En bekant till mig är/var med i Livets Ord. Han berättade om ett "tecken" han fått från sin gud.
En gång slog han upp bibeln på måfå och fick fram ett stycke som handlade om att han skulle bli belönad för sin tro eller nåt. Han stängde biblen igen och ställde den upp på bokryggen. Den föll då upp på samma sida som tidigare. Han gjorde om experimentet och bibeln föll åter upp på samma sida. Någon dag senare fick hans mamma 20 000 kr på nåt långsökt, fantastiskt sätt som jag inte kommer ihåg.
Förklaring: När man har slagit upp en bok bryts den lite så att den får lättare att öppnas på just det stället nästa gång. Prova själv! (Det funkar inte på alla böcker.) Jag brukar ibland använda detta när jag läser och råkar slå igen boken av misstag. Om man kan knepet är det enkelt att få boken att öppna sig på just den sida man läste senast.
Ett annat tecken min vän berättade om var att en gång när han stod upp i kykan under någon ceremoni gick solen ur moln och lyste på honom. Det var då han på allvar kom till tro.
En gång slog han upp bibeln på måfå och fick fram ett stycke som handlade om att han skulle bli belönad för sin tro eller nåt. Han stängde biblen igen och ställde den upp på bokryggen. Den föll då upp på samma sida som tidigare. Han gjorde om experimentet och bibeln föll åter upp på samma sida. Någon dag senare fick hans mamma 20 000 kr på nåt långsökt, fantastiskt sätt som jag inte kommer ihåg.
Förklaring: När man har slagit upp en bok bryts den lite så att den får lättare att öppnas på just det stället nästa gång. Prova själv! (Det funkar inte på alla böcker.) Jag brukar ibland använda detta när jag läser och råkar slå igen boken av misstag. Om man kan knepet är det enkelt att få boken att öppna sig på just den sida man läste senast.
Ett annat tecken min vän berättade om var att en gång när han stod upp i kykan under någon ceremoni gick solen ur moln och lyste på honom. Det var då han på allvar kom till tro.
Denna fråga intresserar mig särskilt mycket just nu (se "min inre resa" där jag skådar djupt i vinflaskan efter teckens uppkomst).
Svaren här är skiftande och lite otillfredsställande. Jag skulle säga så här:
Hur uppkommer tecken? Bokryggar bryts lite, uppmärksamheten skärps etc.
Varför uppkommer tecken? Någon eller något vill säga dig något.
De två modellerna är utmärkt förenliga. Jag tror som Jonas säger att det bästa du kan göra är just att tolka. Hur är inte så noga. Följ dem bara, precis som i exemplet med tiggerskan som du nämnde. Vad är det värsta som kan hända? Du lär knappast leva ditt liv mer ologiskt och irrationellt än du redan gör (med all respekt, givetvis). I bästa fall upplever du dig frivilligt och i förundrar ledd mot lyckan som av en osynlig hand. Möjligen får du en bättre intuition och kontakt med ditt undermedvetna på köpet.
Ett lästips för den som är nyfiken på tecken: The Celestine Prophecy (sv: Den nionde insikten), en klassiker från Vattumannens flumavdelning (sagt med glimten i ögat, då jag inte ringaktar dess förmåga att ge insikter till varför-frågor.)
Svaren här är skiftande och lite otillfredsställande. Jag skulle säga så här:
Hur uppkommer tecken? Bokryggar bryts lite, uppmärksamheten skärps etc.
Varför uppkommer tecken? Någon eller något vill säga dig något.
De två modellerna är utmärkt förenliga. Jag tror som Jonas säger att det bästa du kan göra är just att tolka. Hur är inte så noga. Följ dem bara, precis som i exemplet med tiggerskan som du nämnde. Vad är det värsta som kan hända? Du lär knappast leva ditt liv mer ologiskt och irrationellt än du redan gör (med all respekt, givetvis). I bästa fall upplever du dig frivilligt och i förundrar ledd mot lyckan som av en osynlig hand. Möjligen får du en bättre intuition och kontakt med ditt undermedvetna på köpet.
Ett lästips för den som är nyfiken på tecken: The Celestine Prophecy (sv: Den nionde insikten), en klassiker från Vattumannens flumavdelning (sagt med glimten i ögat, då jag inte ringaktar dess förmåga att ge insikter till varför-frågor.)
-
Advocate
Dessa sammanträffanden har hänt mej ett par gånger, oftast när jag är lite smått känslomässigt instabil och ofta efter att jag har "fått mina besök från andevärlden"(<--jag vill inte förklara detta vidare, ignorera det bara om du absolut inte tror på sånt 
)
Jag kan ju ta och berätta om den mest mystiska gången. Det var när jag sommarjobbade och just hade betjänat en kund. Kunden sade "tack" till mej när han fått vad han ville ha. Några sekunder senare när han hade gått mumlade jag "Danke Schön" för mej säjlv av någon anledning(det är bara så jag är ibland. Ibland så skojjar jag för mej själv om en massa saker). Nåja hursomhelst, sedan började jag tänka på hur "schön" stavas och jag mumlade för mej själv: S-C-H-Ö-N. 1 eller 2 sekunder senare går min arbetskamrat förbi mej. Han rullar en kärra framför sej som jag får ögonen på. På kärran stod det ett serienummer(eller måhända ett varumärke. Nummert på kärran var: S C H Ö 784. Jag minns dock inte de exakta siffrorna). Jag blev stående en stund, halvt förlamad och stirrade på kärran.
Jag får alltid en massa förklaringar av mina nära och kära till dessa sammanträffanden. Ofta är de bara fjanttiga vuxen teorier om att det skulle vara slumpen och liknande. Vem vet. I alla fall, efter dessa händelser får jag alltid en väldigt stark intuitiv känsla av att något vill visa mej något.
)
Jag kan ju ta och berätta om den mest mystiska gången. Det var när jag sommarjobbade och just hade betjänat en kund. Kunden sade "tack" till mej när han fått vad han ville ha. Några sekunder senare när han hade gått mumlade jag "Danke Schön" för mej säjlv av någon anledning(det är bara så jag är ibland. Ibland så skojjar jag för mej själv om en massa saker). Nåja hursomhelst, sedan började jag tänka på hur "schön" stavas och jag mumlade för mej själv: S-C-H-Ö-N. 1 eller 2 sekunder senare går min arbetskamrat förbi mej. Han rullar en kärra framför sej som jag får ögonen på. På kärran stod det ett serienummer(eller måhända ett varumärke. Nummert på kärran var: S C H Ö 784. Jag minns dock inte de exakta siffrorna). Jag blev stående en stund, halvt förlamad och stirrade på kärran.
Jag får alltid en massa förklaringar av mina nära och kära till dessa sammanträffanden. Ofta är de bara fjanttiga vuxen teorier om att det skulle vara slumpen och liknande. Vem vet. I alla fall, efter dessa händelser får jag alltid en väldigt stark intuitiv känsla av att något vill visa mej något.
Denna diskussion om tecken fick mig att tänka på en halvbra film som heter Mothman Prophecies. Den går väsentligen ut på att det är nån sorts högre väsen som ger några människor olika tecken, främst förvarningar om katastrofer.
Tyvärr blir de som får tecknen inte trodda och dessutom är tecknen otydliga så de kan inte avgöra exakt vad som ska ske och förhindra det. Dessutom är väsendets syfte med tecknen i hög grad oklart och de kan inte avgöra om det är vänligt sinnat.
Jag tyckte filmen var fascinerande därför att den innehöll en del resonemang om metafysiska frågor eller vad man ska kalla det som var lite udda.
Tyvärr blir de som får tecknen inte trodda och dessutom är tecknen otydliga så de kan inte avgöra exakt vad som ska ske och förhindra det. Dessutom är väsendets syfte med tecknen i hög grad oklart och de kan inte avgöra om det är vänligt sinnat.
Jag tyckte filmen var fascinerande därför att den innehöll en del resonemang om metafysiska frågor eller vad man ska kalla det som var lite udda.
Sammanträffanden, solklart.
Life’s but a walking shadow, a poor player
That struts and frets his hour upon the stage,
And then is heard no more. It is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.
Macbeth av Shakespeare
Hur kan man ens överväga att tro något annat? Det verkar infantilt att tro att det sitter nån och ger oss tecken. Även om det fanns övernaturliga varelser, varför skulle de ge hemliga tecken till oss? Varför skulle de överhuvudtaget bry sig om oss?
Sånt här är exempel på barnsjukdomar som man borde blivit av med för länge sen. Att börja tro på Gud för att solen lyser på en, det låter ärligt talat rätt patetiskt.
Life’s but a walking shadow, a poor player
That struts and frets his hour upon the stage,
And then is heard no more. It is a tale
Told by an idiot, full of sound and fury,
Signifying nothing.
Macbeth av Shakespeare
Hur kan man ens överväga att tro något annat? Det verkar infantilt att tro att det sitter nån och ger oss tecken. Även om det fanns övernaturliga varelser, varför skulle de ge hemliga tecken till oss? Varför skulle de överhuvudtaget bry sig om oss?
Sånt här är exempel på barnsjukdomar som man borde blivit av med för länge sen. Att börja tro på Gud för att solen lyser på en, det låter ärligt talat rätt patetiskt.
Ja, om man har en tillfredställande vardaglig eller vetenskaplig förklaring till något, exempelvis min förklaring till varför en bok kan falla upp på samma sida tre gånger i rad, så tycker jag det är onödigt att tala om tecken från högre makter. Då är det helt befogat att använda Ockhams rakkniv, vilket innebär att man inte antar fler ting än nödvändigt.
Mitt exempel med solen som sken på Livetsordaren var sarkastiskt menat, om det undgått någon.
Vänligen
Camilla
Mitt exempel med solen som sken på Livetsordaren var sarkastiskt menat, om det undgått någon.
Vänligen
Camilla
Camilla skrev:Denna diskussion om tecken fick mig att tänka på en halvbra film som heter Mothman Prophecies.
Jösses Camilla! Min flickvän och jag kysstes för första gången under den filmen (urdålig tyckte jag då, hade annat för mig. Är ju testosteronstinn, enkelspårig och har storhetsvansinne, du vet). Och hon kommer hem från Kina imorgon. Dessutom hatar hon malar. Det måste vara ett tecken!
Tecken på vad, kan man fråga sig? Inte på att hon hatar malar, för det visste vi ju redan. Man kan ju bli vansinnig om man börjar grubbla, och se här Stefan, syftet med denna "barnsjukdom": Om man tror på tecknen tvingar de en att tänka irrationellt och bortom gränserna av ens vanliga förstoppade hjärna. Det spelar ingen roll att de är rena tillfälligheter, likt tarotkort blir det självuppfyllande. Att göra samma sak dag ut och dag in utan att unna sig att vara lite barnslig, det låter ärligt talat rätt patetiskt.
Anledningen till att jag gillade Mothman Prophecies är att jag trots att jag är en kallhamrad ateist tycker att det är väldigt fascinerande med teologi, ockultism samt skumma och flummiga saker i allmänhet. Ungefär som att vissa som inte spelar fotboll ändå kan tycka om att se det på TV.
Filmen som helhet må vara hur dålig som helst men vissa detaljer i den gav mig idéer och associationer som den nog inte skulle ge så många andra. Det ockulta framställdes på ett unikt sätt jämfört med andra filmer jag sett vilket fick min fantasi att dra igång lite.
Vänligen
Camilla
Filmen som helhet må vara hur dålig som helst men vissa detaljer i den gav mig idéer och associationer som den nog inte skulle ge så många andra. Det ockulta framställdes på ett unikt sätt jämfört med andra filmer jag sett vilket fick min fantasi att dra igång lite.
Vänligen
Camilla
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 4 och 0 gäster