Finns Gud?

[Lisen]

Hejsan, både Tanja och Onosendai!

Vill bara skriva snabbt att jag läst det ni skrivit och har fått mycket tankar och reflektioner åt alla möjliga håll. Vill alltså ha gott om tid på mig att skriva några svar, vilket jag inte kommer ha inom de närmaste dagarna (är mamma och hela familjen ska iväg över helgen). Nästa vecka ska jag försöka ta mig tid att läsa igenom era senaste inlägg lite djupare och svara så gott jag kan. Allt börjar bli så djupt, så när man inte så ofta kan få tid att fundera länge och sammanhängande (utan att någon av barnen behöver mig) så blir det jättesvårt att tänka färdigt själv vad man vill säga och sedan formulera det ordentligt i meningar utan att det blir för rörigt. (Ni har säkert märkt redan att det ibland kan vara lite osammanhängande och konstigt... )

Hur som helst så är det jätteintressant att diskutera med er! Gensvar kommer i nästa vecka (förhoppningsvis).

/Lisen

[Jonas Nystrom]

http://jews-for-allah.org/messianic-jew ... rinity.htm

Som kristen uppskattar jag denna utmaning!

jn, messian

[Tatjana]

Som kristen uppskattar jag denna utmaning!

jn, messian

Hur då?

[Avatar Bhima Gir]

onosendai skrev :
även då du inte kan förklara vad vi gör här från första början och vad syftet med vår färd är, men det gynnar det onda.

Jag ser att inget ont existera i det hela kosmiska samanhanget, mer än det vi människor projekterar upp i vårat till obetydliga lilla medvetande vad det gäller det hela kosmiska sammanhanget?

Vad ser du som det onda? eller vi kanske menar samma?

mvh/star

[Lisen]

Hej hej!
Har knappt hunnit vara ute på nätet alls på flera veckor, och nu när jag väl har tid så minns jag knappt hälften av vad vi skrivit innan... Men jag ska försöka skriva svar på era (Onosendais och Tanjas) inlägg så gott jag kan. Svar och svar förresten, det är väl mest reflektioner och tankar alltihop.

Tjo Lisen.

Jag skulle säga att du kommer aldrig förstå dig på Jesus, om du inte först kan definiera Gud. Om du kan definiera Gud, vad Gud egentligen är (alla är kapabla till detta) så löser sig hela pusslet för dig och du kommer kunna förklara för alla andra kristna hur det egentligen står till.

Okej, okej. Då säger vi väl att det här är min definition på Gud: Allsmäktig kraft, skapare.

En djupare definition än så har jag personligen inget behov av. Guds storhet kommer vi inte att förstå, och inte heller hur han har kunnat skapa allt av inget, eller hur han kan ha funnits för alltid. Om allt i världen hade varit gripbart och om vi hade kunnat förklara precis allt så hade vi ju själva varit lika visa som Gud - och det är vi INTE! Vid skapelsen fick vi en del av Guds vishet, men det är inte meningen att vi ska begripa allt. Om vi skulle kunna förstå alla Guds vägar och varför han gör på olika sätt, då skulle Gud lika gärna kunna vara ett påfund av människan. Just därför att vi inte kan förstå allt är ett "bevis"/tecken på att Gud finns och är allsmäktig. Alltså, jag klarar mig på min definition av gudsbegreppet (allsmäktig kraft, skapare) och om inte du gör det så, ärligt talat, så bryr jag mig inte

Varför är vi alla olika?
Hur uppstår en olikhet från första början?
Blanda gärna in Big Bang i det hela.

Varför vi alla är olika? Tja, nu vet jag inte om du syftar på fysiskt olika eller våra själar.
Om det gäller vårt utseende så behöver jag väl knappast dra någon genetiklektion för dig, för det vet vi redan varför det i princip är helt osannolikt att två människor råkar ärva samma genetiska anlag för samma utseende (bortsett från enäggstvillingar, men då är det ju faktiskt bara en människa i början).
Om det gäller våra själar så är mitt svar att Gud har skapat oss allihop och alla har fått olika personligheter. Varför? Hade nog inte varit nyttigt om vi alla vore lika, då hade allt stannat i utvecklingen. Alla hade velat göra samma saker, (tex jobba i glasskiosk) och ingen hade gjort något vettigt (tex blivit bonde). Ingen hade kunnat hjälpa någon annan som fått problem med något eftersom alla skulle ha samma problem.

Jag ska ge dig min förklaring kortfattat:

*Det råder två krafter.
*En attraherande, en repellerande. (God, Ond)
*Allting var från början, Ett.. DET. (detta är odefinerbart)
*Detta ett var sammanbundet av den svaga attraherande kraften.

osv... Sedan drog du igenom en bra bit av Big Bang och evolutionen. (Kallar du det "kortfattat" )

Jaha. Det var din förklaring (fast egentligen är den ju inte bara din från början, men du beskrev det väl med egna ord). Jag får börja med att skriva att jag inte alls tror på evolutionen. Jag tror att Gud skapade oss färdiga som vi är nu. Visst, sedan har vissa arter utvecklats till flera, till exempel så finns det ju olika fågelarter som ser väldigt lika ut och som antagligen bara var en art från början. Och så har ju människan framavlat speciella djur som olika hundraser och tamgrisen.
Det du menar, om jag förstått dig rätt, är alltså att Det som fanns från början (hur Det kom till vet du inte, eller?) är alltihop som finns nu, men splittrat och sammansatt i olika varianter? Det:et var krafter.

Tror du att människan har en själ? Eller tror du att alltihop, känslor, tankar, personlighet, samvete, bara är kemiska reaktioner och elektriska impulser?? Om du tror det senare (alltså att vi inte har själar) så måste jag säga att jag är imponerad att du kan tro det.
Om du tror att vi har själar, hur skapades själarna genom Big Bang? Låg de och väntade någonstans i ett hörn tills människan utvecklades så att de kunde krypa in i oss? Eller har alla andra varelser också själar? Bakterier, tex, har de själar? När vi tar antibiotika mot infektioner, tar vi i så fall dö på bakterierna medan deras själar lever vidare?
Okej, jag skojar angående bakterierna, men i grunden undrar jag verkligen hur de som tror att allt bildats genom Big Bang + evolution tänker när det gäller själar (andar är ju dessutom en extra del, men det blir lite väl många grenar i den här diskussionen). Själv tror jag att det bara är människan som har en odödlig själ, och att det är Gud som skapat själarna.

Jesus var en av de första som definierade Gud, vilket gjorde honom oerhört vis i förhållandet till alla andra. Men denna kunskapen rymmer i oss alla, och det är först när man kan definiera Gud som den ger sig tillkänna, för då faller alla bitar på plats på en gång.

Jag måste säga att mina pusselbitar redan fallit på plats för länge sedan, utan djupa definitioner av vad Gud är... Jag har aldrig känt något behov av att kunna formulera exakt vad Gud är, däremot skulle jag inte kunna leva om jag miste min tro. Tron skapar förstås en del frågor, både om världen och om mig själv, men de frågor som känns viktigast är inte hur Gud kan ha skapat allt eller om Han skapade universum genom en Big Bang eller på något annat sätt. Det viktigaste för mig är istället att veta hur jag på bästa sätt ska fortsätta det här livet för att kunna bevara min tro och inte hamna på villovägar eller såra mitt samvete så djupt att det somnar.

Så människans uppdrag är att föra samman alla pusselbitar så att vi kan definiera Det (Gud, Brahman) vi var från början, detta gör vi genom att upplysa människor. (En upplyst människa kan definiera Gud).

Hm... Min önskan i livet är faktiskt inte att bli en "upplyst" människa enligt din definition, istället önskar jag att jag kan vara så fattig på egna tankar att jag har plats för att ta emot Guds ord. Inte sagt att man inte ska tänka själv, det måste man! men jag hoppas verkligen att jag aldrig blir så säker på att jag själv förstår allting i livet så att jag inte längre behöver hjälp av Guds ord och andra kristna som kan stadfästa min tro. (Ni måste bli som barn för att komma in i himmelriket. Det är svårare för en rik att komma in i himmelriket än)

Den repellerande kraften gör allt för att vi ska se och höra det vi vill tro att vi är, olika. Desto mer olikhet den skapar, desto längre ifrån målet är vi. Oändligheten (repellerande kraften) blir därför fienden.

Hm. Varför folk är så rädda för att kalla Skaparen för Gud och Det Onda för Djävulen? Det är ju dessa två det faktiskt handlar om. Alla andra omskrivningar med invecklade förklaringar och moderna ord (ofta lånade från fysiken) gör det bara mer svårförståeligt och inte lättare att förstå (som meningen med förklaringarna sägs vara). Orden Gud och djävul är ju redan definierade i språket (eller med hjälp av Bibeln) och säger redan allt som behövs (tycker jag). Allt annat känna överflödigt.
Att djävulen arbetar emot Gud vet nästan varenda unge, men man måste vara minst 14 år (och ha läst lite fysik) för att förstå vad det betyder om man säger att "den repellerande kraften förstör och söndrar medan den attraherande kraften enar och skapar kärlek". Ändå säger den senare meningen inte ett dugg mer. Det är bara ett sätt att kringgå de gamla orden, men jag förstår inte vad det hjälper oss att krångla till det. Inte kan jag påstå att mitt liv blir mer meningsfullt för att jag gör långa utläggningar för att undgå att säga vissa ord...

En sista grej är återfödelsen. Du dör, du får lida, du dör, du får lida, du återföds, du dör, du återföds tills du fattar vad det hela handlar om, detta bottnar först i en depression, du tycker livet är meninglöst, därefter kan du påbörja din riktiga inlärning om vad vi egentligen gör här från första början, och det kräver först en definition av DET (Gud), först då kommer den attraherande kraften att skydda dig. Minnena ligger inte kvar, och du får lära dig allt på nytt, men ditt medvetande är inte bunden till kroppen du är i och det förklarar begåvningar. Om man föder tvillingar är dessa lika rent genetiskt, men de har helt olika syn på saker och ting, därför att du föder egentligen inte din egen, vi föder varandra i ett evigt kretslopp tills dess att alla förstår vad meningen med livet egentligen är, i utbyte ser individen ut som dig för att du ska tro att det är din egen. Men denna individen är formbar i sitt beteende, men dess begåvningar kan du aldrig råda över.

Reinkarnation tror jag inte heller på. Så det så. Jag tror att när vi dör så "vilar" vi i väntan på domedagen. För de som dött en salig död (med en tro) är väntan som en lugn sömn och tusen år känns som en dag, men för de utan en sann tro är väntan en plåga (som väntan i fängelsecellen för en dödsdömd fånge) och en dag känns som tusen år. Vid domedagen får alla själar nya kroppar, de saliga lyfts upp till Gud medan resten stannar kvar och brinner upp tillsammans med jorden (...och elementen upplösas av hetta och jorden och de verk, som äro därpå, förbrännas. 2Petr. 3:10).
För att ta ett mera vetenskapligt tecken på att reinkarnation verkar omöjligt så har forskare räknat ut att det nu lever fler människor än vad det sammanlagt i världshistorien har levt tidigare (1 miljard människor blev vi först 1850, så det visar ju litegrann på hur få människor som har levt innan). Eller bildas det nya själar hela tiden? Varifrån i så fall?

Nä, nu ska jag sluta plåga dig och försöka skriva något till Tanjas inlägg innan det är dags att sova. (Kanske lät lite tyken i det här inlägget, men det inte personligt! Vill bara få fram vad jag menar)
Ha det fint!

/Lisen

PS: OJ vad långt det blev!

[Lisen]

i sin katekes, och så tror jag också:
"Vad förstås därmed att Gud är treenig?
Gud är en, men i gudomsväsendet är en evig trefaldighet: Fadern, Sonen och den helige Ande." och så citerar han:

Matt 15:14
Bry er inte om dem: de är blinda ledare för blinda. Och om en blind leder en blind faller båda i gropen.”

Jag vet att man främst ska bygga sin tro på Bibeln och inte på vad senare lärare har skrivit, men av det jag läst vad Luther har skrivit så tror jag att han hade samma tro som jag har, och därför kan jag ta hjälp av hans förklaringar av Bibeln när jag själv inte kan förstå något eller när mina ord inte räcker till.

Joh 13:35
Alla skall förstå att ni är mina lärjungar om ni visar varandra kärlek.”

(Inte att ni har helig ande med er att göra underverk med)

Nä precis, grejen är ju att de "utanför", de som saknar en sann tro och den helige Ande, de kan inte se eller förstå att det är den helige Ande som verkar i de kristna, däremot kan de se att det finns en speciell kärlek mellan de kristna. Jag tror (det skrev jag nog i nåt tidigare inlägg) att det bara är Jesu sanna lärljungar, de med en levande tro, som har en inneboende helig Ande, men Anden kan ändå verka på andra människor.

det intressanta är:
1kor 1:2 12:13, 27
dan 7:13,14,27
Luk 12:32
Var inte rädd, du lilla hjord, er fader har beslutat att ge er riket.
Upp 14:1-3
Hur tolkar du detta?
För mig låter det som endast en liten skara blir döpta i helig ande.

Är jag fel ute?

Inte tror jag att du är fel ute om du tror att bara en liten skara blir döpta i den helige Ande. Även om det verkar mycket med 144.000 (och sedan ännu fler) så är det inte många av alla människor som kommer ha levat innan domedagen. Även om kristendomen "på pappret" är spridd över nästan hela jorden vid det här laget så är det inte så många som har en sann, levande tro, sådan som den var när Jesus grundade sin församling här. Det är bara de med levande tro som har en inneboende helig Ande (alltså är döpta med "helig Ande och eld"). Tro kan vi inte läsa oss till, vi kan inte ta tro eller ge tro. Tron måste vi få av Gud, och även ta emot den när han vill ge oss den:

Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2. "Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.
3. Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4. Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5. Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.
6. Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.
7. Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.
8. Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9. Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10. Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11. Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12. Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13. Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.
14. Ty många äro kallade, men få utvalda." (Matt 22)

Alltså, till Guds gästabud i himmelen är det få som kommer om man jämför med alla människor på jorden. Guds kallelse går ut till väldigt många människors öron (eller ögon) men det är inte många som följer den. Jag tror inte att man med förnuftet kan skaffa sig en tro, man måste få den av Gud. Du kanske vet lite om Luther, att han först försökte göra sig god inför Gud på massa olika sätt, bl.a. genom att gå till kloster, men han kände att det inte räckte till ändå. Han kände att hur mycket han än försökte så hade han inte en tro som skulle nå till himlen. Sedan träffade han en enkel munk som pratade med honom och genom denne fick han en levande tro. Då kände han att det är tron, inte gärningarna, som är avgörande.

Visar inte det att denna, som går "vid sidan om" och "kallar oss" borde vara den helige Ande? Gud sände oss den helige Ande för att kalla oss - påminna oss om vad Jesus sa och gjorde när han var här.

Så gud väljer oss? Vi väljer inte att ta kontakt med gud?

Jag tror inte att vi själva kan välja om vi vill få en tro eller inte. Det finns ju folk som varit "sökande" en massa år och försökt på olika sätt men till sist har tagit livet av sig för att de inte har funnit någon mening med livet. Och om vi förstår så pass mycket att vi ber till Gud att vi ska bli ledda på rätt väg så tror jag att det ändå är Gud som lagt det fröet i oss - det är alltså Han (med hjälp av den helige Ande) som drar oss till sig redan när vi första gången börjar fundera på om vi borde hitta något att tro på.
Och i hela liknelsen om kungen som ordnade bröllop åt sin son, och mest i orden "få är utvalda", visar väl Jesus att det är Gud som väljer oss och inte tvärtom. Jo, vi kan ju välja att inte ta emot tron, till en viss gräns, men det är ändå Gud som styr alltihop.

Ofta när människor kommer till tro så har de ett tag, kortare eller längre tid, sökt efter en tro eller känt att de är "förtappade", alltså varit väckta och självmant sökt efter frälsning. Men jag känner också ett par olika personer med olika bakgrund som inte alls ville ha någon tro (någon kom från kristen familj men hade övergivit tron som ungdom medan andra kom helt "utifrån" från ateism, och ytterligare någon har kommit från en död tro), men som nu har fått en levande tro. Alla har på olika vägar "av en slump" hamnat i olika situationer där de kommit i kontakt med kristendomen (tex via arbetskamrater, släktingar, grannar...) och då känt ett inre tvång att ta till sig vad de hör, även om det går emot både deras känslor och tidigare tankar. De har blivit väckta och även om de med förnuftet har försökt kämpa emot förändringen som sker med dom så tvingar Gud dom på rätt väg, och när de är "mogna" att ta emot tron så ger Gud tron. Då har deras ögon öppnats och de förstår varför det som skett har skett. Den där "slumpen" tror jag är Guds vägledning när han samlar sin fåraskock. Han ordnar så att vissa personer träffar varann och börjar prata om livets väsentligheter.

Jag försöker absolut inte få dig att ändra hur du tror, jag vill snarare själv lära mig, för att om jag skall kunna tro måste min tro bygga på kunskap.

Soliga hälsningar Tanja

.
Hm. Jag bygger inte min tro på kunskap, jag bygger min tro på Kristi försoningsverk... Och som sagt, tron har jag ju fått, inte skapat själv. Sedan så verkar ju tron att jag vill lära mig mer...

5. Icke som om vi av oss själva vore skickliga att tänka ut något, såsom komme det från oss själva, utan den skicklighet vi hava kommer från Gud,
6. som också har gjort oss skickliga till att vara tjänare åt ett nytt förbund, ett som icke är bokstav, utan är ande; ty bokstaven dödar, men Anden gör levande. (2 Kor. 3:5-6)

Godnatt /Lisen

[hovnarr]

Lisen,

tror du på den levande tron eller på bokstaven? Följande citat gör mig förvirrad, för de verkar vara i motsättning:

Jag vet att man främst ska bygga sin tro på Bibeln och inte på vad senare lärare har skrivit

Tro kan vi inte läsa oss till, vi kan inte ta tro eller ge tro.

Jag tror inte att man med förnuftet kan skaffa sig en tro, man måste få den av Gud.

Nu ska jag berätta vad jag tror:

Jag tror (det skrev jag nog i nåt tidigare inlägg) att det bara är Jesu sanna lärljungar, de med en levande tro, som har en inneboende helig Ande, men Anden kan ändå verka på andra människor.

Precis så tror jag också.

Tron måste vi få av Gud, och även ta emot den när han vill ge oss den.

Tron har vi fått av Gud, genom Kristi försoningsverk. Det handlar uteslutande om att ta emot den - något som kan vara olika svårt för olika människor. Gud ger, jämt, i evighet, amen. Det handlar om hur förstockad man är i sitt hjärta. Detta är den fria viljan: att välja - det är betydelsen av att vara utvald. Hade inte mannen SJÄLV valt att gå till bröllopet utan bröllopskläder?

Det finns ju folk som varit "sökande" en massa år och försökt på olika sätt men till sist har tagit livet av sig för att de inte har funnit någon mening med livet.

Liksom man letar sig vansinnig efter sina glasögon då de sitter på huvudet.

Jag bygger inte min tro på kunskap, jag bygger min tro på Kristi försoningsverk...

Men bygger du den på kunskap om Kristi försoningsverk? För 2000 år sedan hade "hjärtat" en annan innebörd än idag, den representerade även förnuftet. Att vara förstockad i sitt hjärta var då liksom att vara trångsynt, oförnuftig, bokstavlig - såsom fariséerna överlag.

Sedan träffade han en enkel munk som pratade med honom och genom denne fick han en levande tro.

Det är alltså kunskapen, inte vetskapen, som gör tron levande. Min tro är att ett förnuftigt, dvs. icke-förstockat utan MEDVETET, angreppsätt till kristendomen ÄR sättet att ta emot det förbund som erbjuds hela tiden. Det är det som bereder plats, städar, åt den heliga ande. Men det beror ju såklart på vad man har för syn på förnuft och medvetande.

Med kärlek,

[Tatjana]

Inte tror jag att du är fel ute om du tror att bara en liten skara blir döpta i den helige Ande.

Men frågan är snarare vad som är skillnaden på dem som har blivit döpta i helig ande=smorda och resten av folket.

Även om det verkar mycket med 144.000 (och sedan ännu fler) så är det inte många av alla människor som kommer ha levat innan domedagen.

Alla 144 000 kommer att dö innan domedagen, annars är inte syftet fullbordat. De skall sitta i himlarna tillsammans med Jesus.
Upp 7:3
”Skada inte jorden eller havet eller träden förrän vi har märkt vår Guds tjänare med sigill på deras pannor.”
Och jag fick höra antalet av dem som var märkta med sigill. Etthundrafyrtiofyra tusen var märkta, och de kom från alla Israels stammar:
Upp 14:3
De sjöng en ny sång inför tronen och inför de fyra varelserna och de äldste. Och ingen kunde lära sig den sången utom de etthundrafyrtiofyra tusen, de som är friköpta från jorden.
Det är de som inte har befläckat sig med kvinnor, de är rena som jungfrur. Det är de som följer Lammet vart det än går. De är friköpta från människorna som en första skörd åt Gud och Lammet.
I deras mun har det aldrig funnits någon lögn, de är fläckfria.
Min förklaring:
Detta är de smorda, de som tillsammans med jesus skall sitta i himlarna för att regera över resterande av människor som kommer att bo på en paradisisk jord.
1 Krön 16:22
”Rör inte mina smorda,
skada inte mina profeter!”
Min tanke:
detta låter för mig som att gud skiljer på profeter och smorda.
Jes 16:5
då skall av nåd en tron bli rest,
och genom Guds trofasthet
skall en domare regera i Davids borg,
en som söker rättvisan
och vet vad rätten kräver.”
Min:
Men resten av människorna då?
Upp 7:9
Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer.

Han kände att hur mycket han än försökte så hade han inte en tro som skulle nå till himlen.

Jag förstår att du tror på himlen och att människorna skall leva där för evigt tillsammans med gud, jag anser den uppfattningen felaktig.
Då det endast är de smorda som kommer att leva där.
Jes 35:9
Där finns inga lejon,
där kommer inga rovdjur.
Men de återlösta vandrar där,
Min:
Här talas de om de återlösta, de är på en plats där det inte finns lejon.
Enligt nedanstående citat kan det inte vara jorden då:
Jes 11:6
Då skall vargen bo med lammet,
pantern ligga vid killingens sida.
Kalv och lejon går i bet
och en liten pojke vallar dem.
Kon och björnen betar tillsammans,
deras ungar ligger sida vid sida.
Lejonet äter hö som oxen.
Spädbarnet leker vid ormens håla,
ett barn sticker handen i kobrans bo.
Ingenstans på mitt heliga berg
skall ske något ont eller vrångt,
ty kunskap om Herren skall uppfylla landet,
liksom havet är fyllt av vatten.
Min:
Detta bevisar även att jorden kommer att bestå.
Jes 35:10
de som Herren friköpt vänder åter.
De kommer till Sion med jubel,
krönta med evig glädje.
Fröjd och glädje följer dem,
sorg och suckan flyr.
Min:
Vänder åter? Vart kom de ifrån? Jo från gud.

Tro kan vi inte läsa oss till, vi kan inte ta tro eller ge tro.

Jag tror att detta är en felaktig uppfattning. För mig låter det flummigt och det blir mänskliga läror och splittringar i församlingarna. Och varför finns bibeln då?
Pga
Ords 1:22
Hur länge, ni okunniga, skall ni älska okunnigheten,
hur länge skall smädarna njuta av att smäda
och dårarna hata kunskap?
Jos 1:8
Ha alltid denna lag på dina läppar, läs lagens bok dag och natt, så att du troget följer allt som står skrivet där. Då kommer allt du gör att lyckas, då får du framgång
Jes 34:16
Sök i Herrens bok, läs och se efter:
1 Tim 4:13
Läs högt ur skrifterna, förmana och undervisa, tills jag kommer.
Gal 5:19
Vad köttet ger är lätt att se: otukt, orenhet, liderlighet, avguderi, trolldom, fiendskap, strider, ofördragsamhet, vrede, intriger, splittringar, kätterier, maktkamp, dryckenskap, utsvävningar och annat av samma slag. Än en gång varnar jag er: de som gör sig skyldiga till sådant skall inte få del i Guds rike.
Rom 16:17
Jag uppmanar er, bröder, att se upp med dem som vållar splittring och lockar till avfall från den lära som ni har undervisats i. Håll er undan från dem.

Och Jesus begynte åter tala till dem i liknelser och sade:
2. "Med himmelriket är det, såsom när en konung gjorde bröllop åt sin son.

Upp 19:7
Låt oss vara glada och jubla och ge honom vår hyllning. Ty tiden har kommit för Lammets bröllop, och hans brud har gjort sig redo.
Min:
Lammet=Jesus hans brud=den sanna tron

3. Han sände ut sina tjänare för att kalla till bröllopet dem som voro bjudna; men de ville icke komma.
4. Åter sände han ut andra tjänare och befallde dem att säga till dem som voro bjudna: 'Jag har nu tillrett min måltid, mina oxar och min gödboskap äro slaktade, och allt är redo; kommen till bröllopet.'
5. Men de aktade icke därpå, utan gingo bort, den ene till sitt jordagods, den andre till sin köpenskap.

(Gå ut och gör profeter av alla)
Upp 19:9
Och ängeln sade till mig: ”Skriv: Saliga de som är bjudna till Lammets bröllopsmåltid.” Och han sade till mig: ”Detta är Guds sanna ord.”

6. Och de övriga grepo hans tjänare och misshandlade och dräpte dem.

Upp 18:24
I den staden fanns blodet från profeter och heliga och alla dem som har slaktats på jorden.”

7. Då blev konungen vred och sände ut sitt krigsfolk och förgjorde dråparna och brände upp deras stad.

Upp 18:10
och själva står på avstånd, skrämda av hennes plåga. De skall säga: ’Ve, ve, du stora stad, Babylon, du starka stad, på en enda timme har domen kommit över dig.’

Min:
Stora babylon=Världen

8. Därefter sade han till sina tjänare: 'Bröllopet är tillrett, men de som voro bjudna voro icke värdiga.
9. Gån därför ut till vägskälen och bjuden till bröllopet alla som I träffen på.'
10. Och tjänarna gingo ut på vägarna och samlade tillhopa alla som de träffade på, både onda och goda, och bröllopssalen blev full av bordsgäster.
11. Men när konungen nu kom in för att se på gästerna, fick han där se en man som icke var klädd i bröllopskläder.
12. Då sade han till honom: 'Min vän, huru har du kommit hitin, då du icke bär bröllopskläder?' Och han kunde intet svara.
13. Då sade konungen till tjänarna: 'Gripen honom vid händer och fötter, och kasten honom ut i mörkret härutanför.' Där skall vara gråt och tandagnisslan.

Upp 7:14
Jag svarade: ”Du vet det, herre.” Han sade till mig: ”Det är de som kommer ur det stora lidandet. De har tvättat sina kläder rena och gjort dem vita i Lammets blod.

Jag tror inte att man med förnuftet kan skaffa sig en tro, man måste få den av Gud.

Matt 7:24

Då kände han att det är tron, inte gärningarna, som är avgörande.

Rom 2:6
Han skall löna var och en efter hans gärningar:
Jak 2:14
Mina bröder, vad hjälper det om någon säger sig ha tro men inte har gärningar? Inte kan väl tron rädda honom?
Så är det också med tron: i sig själv, utan gärningar, är den död.
Nu kanske någon frågar: ”Har du tro?” — Ja, och jag har gärningar. Visa mig din tro utan gärningar, så skall jag med mina gärningar visa dig min tro. Men inser du inte, tanklösa människa, att tro utan gärningar är utan verkan?

Min:
Jag tror att det är ett enkelt sätt att försöka smita undan de förändringar man måste göra för att behaga gud genom att säga att gärningarna inte har betydels för att jesus har dött för våra synder. Visst blev väl Adam och Eva utvisades ur paradiset? Just för att de handlade fel.
Inte alla som ropar herre herre komer in i mitt kungarike utan endast dem som gör min himelska faders vilja.
Den siste adam-Jesus
1 Kor 15:22
Liksom alla dör genom Adam, så skall också alla få nytt liv genom Kristus. Och så står det skrivet: Den första människan, Adam, blev en varelse med liv. Men den siste Adam blev en ande som ger liv.

"få är utvalda", visar väl Jesus att det är Gud som väljer oss och inte tvärtom.

Få utvalda är för mig de smorda, resterande är alla människorna som har möjligheten att välja gud.

Han ordnar så att vissa personer träffar varann och börjar prata om livets väsentligheter.

Job 1:9
Anklagaren svarade: ”Det är väl inte utan orsak som Job är gudfruktig.

2 Kor 3:3
Det är ju uppenbart att ni är ett brev från Kristus, utskrivet av mig, inte med bläck utan med den levande Gudens ande, inte på tavlor av sten utan i era hjärtan, på tavlor av kött och blod.
Min:
Vad jag tolkar detta så är det att vi har ett samvete.
Och att mose lag inte är bindande längre

Mvh Tanja

[hovnarr]

Få utvalda är för mig de smorda, resterande är alla människorna som har möjligheten att välja gud.

Menar du således att de smorda är de som redan valt Gud, och att alla, genom tron på det nya förbundet, har möjlighet att bli smorda, dvs. döpta i helig ande och eld? Så menar jag.

Vad jag tolkar detta så är det att vi har ett samvete.
Och att mose lag inte är bindande längre.

Så tolkar jag det också. Eller kanske att samvetet är bindande till Mose lag? Den som är uppfylld av kristusviljan är trogen sin far och mor men tänker inte på ära. Hon är trogen det gudomliga, men vet inte vad det är att dyrka. Hon kan inte åsamka skada, men tänker inte på sådant som stöld och dråp.

Det är precis som med den vanliga lagen: den behövs när det inte fungerar - inte när det fungerar. Jag tänker mig att Gud gjorde flera försök får att få mänskligheten på fötter. Först tänkte han att han skulle välja ut Noah och låtat allt annat orättfärdigt förstöras, men se det gick inte. Det blev lika illa igen. Så valde han ut Abraham. Och sedan Moses. Men inte heller Moses, som gjorde så många under, trodde man på. Så då fick Han tänka nytt. Han skiljer inte längre agnarna från vetet genom stora katastrofer, utan låter de som tror bli vete. Genom det nya förbundet. Himmelriket blir självuppfyllande och det är upp till var och en, som vill leva om än han dör, att nå det. Man blir bjuden på allt, och behöver bara ta emot, om man vill. Bättre deal än så är svårt att tänka sig. Eller vad säger ni?

[Tatjana]

Menar du således att de smorda är de som redan valt Gud, och att alla, genom tron på det nya förbundet, har möjlighet att bli smorda, dvs. döpta i helig ande och eld?

Nix, så menar jag inte. En skara av människor är friköpta från jorden, till antal 144.000 de kallas de smorda. Resterande av folket på jorden har oxå möjlighet att följa gud men inte i samma syfte.
Att bli döpt är för mig att erkänna gud och följa hans principer, att söka förlåtelse för det som man numera ångrar att man tidigare gjort.

Jag tänker mig att Gud gjorde flera försök får att få mänskligheten på fötter. Först tänkte han att han skulle välja ut Noah och låtat allt annat orättfärdigt förstöras, men se det gick inte. Det blev lika illa igen. Så valde han ut Abraham. Och sedan Moses. Men inte heller Moses, som gjorde så många under, trodde man på.

Nja, om man läser bibeln så är alla dessa rättfärdiga män. Gud har inte dömt ut dem. även om Mose tog åt sig äran när han frambringade vatten ur klippan så talar ändå gud om mose som en rättfärdig man.
Det finns folk som inte tror idag heller så jag ser ingen skillnad, människor väntar sig alltid att få något ut av att de tror men det är ju just det som stridsfrågan handlar om. Kan vi älska gud utan att vi får något av honom? Läkande krafter, pengar, ära, ja name it.

Så då fick Han tänka nytt.

Jag tror att gud hade ett syfte och fortfarande har samma syfte med skapandet.

[quote]Himmelriket blir självuppfyllande och det är upp till var och en, som vill leva om än han dör, att nå det. Man blir bjuden på allt, och behöver bara ta emot, om man vill. Bättre deal än så är svårt att tänka sig. Eller vad säger ni?/quote]

Adam och Eva hade oxå himmelriket men när de syndade blev de förvisade. Tror du inte gud kräver lite mer än att vi bara tar emot?

Tjing

[hovnarr]

Nja, om man läser bibeln så är alla dessa rättfärdiga män. Gud har inte dömt ut dem. även om Mose tog åt sig äran när han frambringade vatten ur klippan så talar ändå gud om mose som en rättfärdig man.
Det finns folk som inte tror idag heller så jag ser ingen skillnad, människor väntar sig alltid att få något ut av att de tror men det är ju just det som stridsfrågan handlar om. Kan vi älska gud utan att vi får något av honom? Läkande krafter, pengar, ära, ja name it.

Nej, det var inte så jag menade. Min tanke var: Först tänkte gud att han kunde rädda mänskligheten genom selektionsmetoden. Abrahams säd osv. DE SJÄLVA (Moses, Abraham etc.) var visserligen rättfärdiga, men redan Abrahams söner slaktade en hel by. Alltså funkade inte selektionsmetoden. Minimikravet blev således tro så stor som ett senapskorn. Det var ju ändå dit gud ville komma. Tror man på Gud så vet man ju redan vad som är bäst för en, buden blir då överflödiga liksom lagen för en laglydig medborgare osv.

Adam och Eva hade oxå himmelriket men när de syndade blev de förvisade. Tror du inte gud kräver lite mer än att vi bara tar emot?

Nä. Men att ta emot är inte alltid så lätt. Det beror på vad man tar emot. Stryk. En bitter kalk. Himmelriket, förresten, kapades förstås p.g.a. synd, som OCKSÅ uppkom p.g.a. bristande tro. "Rör inte äpplet om du tror att jag vet vad som är bäst för dig", och så blev det som det blev. För varelser som plötsligt känner skuld och skam blir Lustgården en för trång tröja att bära, så det var bara att vandra rakt ut i möda och kyla.

Adam och Eva kunde inte ta emot Guds välvillighet, tro på den. Curiosity killed the cat. Så säg inte att det inte är krävande att ta emot! För att göra det måste man släppa allt man har för händerna...

[meanman]

Om jag pratar om en gud, Abrahams eller någon annan, så skulle jag vilja lägga till frågorna:
Har gud funnits?
Kommer gud att finnas?
--------------------------
och varför inte:
Skulle gud ha funnits?
Är gud (till)finnandes?

[Keiran]

Gud finns för att människan har skapat "honom/henne" Jag tror på att det finns en kraft som styr över människan, men bara för att hon har valt att skapa den kraften. Som någon i detta forum sa, gud finns i människans egna värld. Detta betyder för mig inte att "han/hon" finns i "vekligheten", kanske är "han/hon" bara en illusion som finns i människans sinne. Som sagt: Gud finns för att "han/hon" är ett vedertaget begrepp.

//Keiran

[Claes]

För mig är Gud något av det mest konkreta i mitt liv. Det går inte att förklara hur, men jag valde en dag att ta Jesus på allvar. Jag trodde på det han sagt och att de löftena om ett "pånyttfött" liv och vad det innebar att leva tillsammans med honom. Ända sedan dess har mitt liv förändrats och jag kan ärligt säga att alla de löftena han gett, hur galna och övernaturliga de än verkar, har slagit in i mitt liv och gör det varje dag.

Aldrig att jag ångrade det valet. Det som bara var tro (på det han sagt och gjort) blev liksom en levande konkret relation.

[Tatjana]

Smells like barbecue... join the party?

Nej, det var inte så jag menade. Min tanke var: Först tänkte gud att han kunde rädda mänskligheten genom selektionsmetoden. Abrahams säd osv.

genom din säd (Abraham) skall folket bli många... tror inte att han fattade så mycket av det just då. Men ljuset gick ju upp senare då jesus föddes i hans släktled-vägen till frälsning. (Förstår du tanken? Vägen till liv för många som skulle dö annars).
1 Mos 17:5
Därför skall du inte längre heta Abram: ditt namn skall vara Abraham, ty jag skall låta dig bli fader till många folk.

DE SJÄLVA (Moses, Abraham etc.) var visserligen rättfärdiga, men redan Abrahams söner slaktade en hel by.

Har ju ingen betydelse igentligen, rättfärdighet går inte i arv.

Alltså funkade inte selektionsmetoden. Minimikravet blev således tro så stor som ett senapskorn.

Det är ju nya testamentet det:

Liknelsen vid senapskornet skulle nog förklara för de icketroende hur lätt det är att tro, hur lite tro kan göra mycket.

Tror man på Gud så vet man ju redan vad som är bäst för en, buden blir då överflödiga liksom lagen för en laglydig medborgare osv.

Det tror jag inte, se på moses och stentavlorna. Paulus var väl en hejjare på att skälla på sina medtroende, han läxade ju till och med upp Lukas vid ett tillfälle om jag inte minns fel. Att tro på gud är nog allmänt, eller låt mig säga vedertaget. "Alla" tror på gud, fast de vet inte riktigt hur eller i vilken form osv osv. När man börjar läsa förstår man guds vilja, det blir som en relation.

Adam och Eva kunde inte ta emot Guds välvillighet, tro på den. Curiosity killed the cat. Så säg inte att det inte är krävande att ta emot! För att göra det måste man släppa allt man har för händerna...

Jag har svårt att förstå Adam, lurad av sin hustru att äta av ett äpple som var förbjudet. men vi kanske skall tänka på att satan under en lång tid (möjligen) bott hos människorna och uppodlat en slags upprorisk anda. (den verkar ju ligga latent hos var och annan) Steget var inte så stort längre. Men hade de vetat det som vi vet idag så kanske de inte hade gjort det? Jaha, hela världen blev full av synd bara för att jag åt av äpplet, guds son dog... oj oj ojdå då.. jag som inte var speciellt hungrig.
Om man ser det så, så är ju gud ganska god och kärleksfull som
1. inte skickade en blixt i huvudet på honom direkt
2. inte lät honom brinna i evighet
3. framförallt inte lät honom veta vad som skulle hända i framtiden...

På så vis har vi nog lagen i hjärtat redan, om Adam hade haft det så hade han lidit. Vi har inte framtiden i hjärtat, bara lagen. frågan är bara om vi gör som Adam och lyssnar till vår hustru (Rödstrumporna hoppar) eller lyssnar till guds ord.

Jag kan dra en parallel- en liknelse (förvånande va?) med mitt egna liv.
Jag har djupdykt i bibeln sedan i januari, en ganska "ungt andligt" person, vill jag gömma mig bakom. Hur lång tid tog det för paulus att omvända sig? Vilket fall som helst så har jag läst och läst och läst, har bildat mig en uppfattning, förankrat den i det som ger mig tro osv osv. Vissa saker har blivit uppenbara för mig. MEN! saken är den att jag inte kan böja mitt huvud i en ödmjuk inställning inför en suverän herre, tacka gud för min dag. Varför då? Jag fick gå upp själv, han har ju inga händer med i spelet för tillfället, jag fick jobba med min trista arbetskamrater och ta hand om alla dessa sjuka människor för att guds son har varit upprorisk, jag har syndat så många gånger under dagens lopp att när jag skall gå och lägga mig så skäms jag, tacka gud för vad? Att han inte tar bort mig härifrån ögonabums? Javisst...schysst. Att han skall ge mig evigt liv om jag slutar synda? Jaha kul... men jag kan inte. JAG- En bricka i ett jätte-TP, usch vad det inte känns bra alls.

Bedrövelse bedrövelse....