"Gudsbevis"/Motbevis?

[Hubert]

Gillar!

Ja, du utgår från antagandet att ett mänskligt medvetande bara kan ha orsakats av ett annat medvetande - eller vara del av detta andra medvetande.
Det förefaller vara ett gammadags substanstänkande som hos typ Cartesius eller Spinoza.
I ett sådant kan medvetande/ande inte ha materiell orsak.

Sedan länge söker forskare de materiella orsakerna till medvetandet.
Sedan länge vet vi att en enskilds medvetande försvinner när kroppen dör.

Varför finns det inte bara medvetande utan också NaCl och åskmoln, för att nämna något annat som vi gemenligen säger saknar medvetande?

Inte ens 531bts törs ta itu med frågan om Guds/gudars existens utan talar hellre om annat - så som Pilatus och Algotezza och Vega gör.
I tråden "Gudsbevis"/Motbevis?.

Jag utgår från antagandet, har tron på, EN om sig själv och sina ingående delar, medveten, oföränderlig existens som orsak till den aktivitet, ständigt föränderliga och tredimensionella "bild" i vilken vi lever i, av och i förhållande till och som vi kallar universum. Det är en tro, ett antagande för tänkandet att pröva mot egna och medmänniskors erfarenheter av att leva i vår gemensamma verklighet. Antagandet om en bakomliggande medveten varelse som orsak och helhet går inte att empiriskt bevisa med mindre än att som del ta sig ur helheten, bilden av universum och beskåda den utifrån. Den föreställningen är en paradox eftersom helheten då inte längre är en helhet. Idén om ett empiriskt bevis att orsaken till universum är medveten är lika tafatt som att få ett empiriskt bevis på Huberts medvetande. Det går inte att hålla fram orsaken till Huberts medvetande som en sak, det går bara att avgöra Huberts medvetande utifrån dess anknytning till hans kropp och de funktioner kroppen uttrycker. Utifrån dessa kan jag göra sannolika antaganden att Hubert har ett medvetande.
Det är samma sak med universum och det vi ingår i och erfar av det biologiska skiktet på jorden, jag kan utgå från den meningsfulla ordning och "lagbundenhet" den uttrycker, som en aktivitet och behovsstyrt uttryck från ETT medvetet väsen: Gud.
Människans liksom Guds medvetande är ETT och det samma men med olika position, funktion och ansvar: Gud som enastående orsak till skapelsen med ALL aktivitet inom sig och människan som ingående del temporärt anknutna till skapelsen via sin kropp. Medvetande är till sin natur en osynlig, opåtaglig förmåga vars existens endast för vår del, kan erfaras via egen och andras kroppar. Guds medvetande kan bara antas från rörelsen, aktiviteten i det biologiska skiktet och i universum.
Jag för mer än gärna dialog i ämnet!

[Hubert]

Det är lite kul att tråden har halkat in på talmystik.
Illusionen tror att talet i, som olyckligvis kallas imaginärt, refererar till något övermänskligt, kanske gudomligt. Och detta imaginära tal behövs för att förklara världen.
Talet i är för Illusionen beviset för att Gud alltid behövs för att förklara verkligheten.

En matematiker sa att om matematiken behöver ett tal så hittar matematiker på det!
Talet i var ett sådant.
Med dess hjälp kunde man lösa alla ekvationer som tidigare ansågs olösbara.
Eller bara besvara tidigare omöjliga frågan Vad är kvadratroten ur -4? Svar: 2i.

[Algotezza]

Kort går Martinus syn på talsystemet ut på att det genom att vara uppbyggt av kretslopp liknar världsalltets struktur vilket enligt Martinus också är uppbyggt av kretslopp.

Nollan är en fast punkt i talsystemet liksom Gud/evigheten är en fast punkt i världsalltet. Var och en har Gud, den fasta punkten inom sig. Vi är eviga varelser. Talserien är som helhet oändlig. Martinus sätter likhetstecken mellan evigheten och oändligheten.

För att överleva krävs den grundläggande kontrasten mellan evigheten-stillheten och rörelsen, det skapade. Den eviga kärnan i oss som Martinus kallar X1. Det är garanten för att vi alltid skall kunna både uppleva och skapa, handla, göra det vi vill, verka och utföra det vi vill.

PS
Jag vet att det inte går att empiriskt, via erfarenhet genom våra vanliga sinnen och via mätningar och fysikaliska och kemiska experiment i nuläget bevisa det Martinus hävdar. Men jag gillar tanken på att kosmos är levande och att vi kan fortsätta leva, verka, uppleva och utvecklas, och att livet ständigt finner nya former och variationer och därmed alltid är intressant, även när mörkret stundom kulminerar för en, medan tanken att man varit död/ickelevande sedan big bang, lever ett kosmiskt kort ögonblick, och sedan är ickelevande/ död i all oändlighet, är ett scenario jag finner oinspirerande och låst. Det är deprimerande och tröstlöst. Grattis er som står ut med tanken, vilket man kanske gör så länge man är frisk och utan krämpor. Men när slutet kommer allt närmare, hoppas man på en fortsättning. Men man vet ju inte förrän man dött eller, som Martinus skriver, diskarnerat, hur det kan gestalta sig. Kanske håller jag detta för sant för att undvika depression. Vem vet? Helt ok för min del i st f att käka psykofarmaka. DS

[Hubert]

Om kosmos är levande så är väl NaCl och åskmoln levande, eller?

Kort går Martinus syn på talsystemet ut på att det genom att vara uppbyggt av kretslopp liknar världsalltets struktur vilket enligt Martinus också är uppbyggt av kretslopp.

Nollan är en fast punkt i talsystemet liksom Gud/evigheten är en fast punkt i världsalltet. Var och en har Gud, den fasta punkten inom sig. Vi är eviga varelser. Talserien är som helhet oändlig. Martinus sätter likhetstecken mellan evigheten och oändligheten.

För att överleva krävs den grundläggande kontrasten mellan evigheten-stillheten och rörelsen, det skapade. Den eviga kärnan i oss som Martinus kallar X1. Det är garanten för att vi alltid skall kunna både uppleva och skapa, handla, göra det vi vill, verka och utföra det vi vill.

PS
Jag vet att det inte går att empiriskt, via erfarenhet genom våra vanliga sinnen och via mätningar och fysikaliska och kemiska experiment i nuläget bevisa det Martinus hävdar. Men jag gillar tanken på att kosmos är levande och att vi kan fortsätta leva, verka, uppleva och utvecklas, och att livet ständigt finner nya former och variationer och därmed alltid är intressant, även när mörkret stundom kulminerar för en, medan tanken att man varit död/ickelevande sedan big bang, lever ett kosmiskt kort ögonblick, och sedan är ickelevande/ död i all oändlighet, är ett scenario jag finner oinspirerande och låst. Det är deprimerande och tröstlöst. Grattis er som står ut med tanken, vilket man kanske gör så länge man är frisk och utan krämpor. Men när slutet kommer allt närmare, hoppas man på en fortsättning. Men man vet ju inte förrän man dött eller, som Martinus skriver, diskarnerat, hur det kan gestalta sig. Kanske håller jag detta för sant för att undvika depression. Vem vet? Helt ok för min del i st f att käka psykofarmaka. DS

[Algotezza]

Om kosmos är levande så är väl NaCl och åskmoln levande, eller?

Kort går Martinus syn på talsystemet ut på att det genom att vara uppbyggt av kretslopp liknar världsalltets struktur vilket enligt Martinus också är uppbyggt av kretslopp.

Nollan är en fast punkt i talsystemet liksom Gud/evigheten är en fast punkt i världsalltet. Var och en har Gud, den fasta punkten inom sig. Vi är eviga varelser. Talserien är som helhet oändlig. Martinus sätter likhetstecken mellan evigheten och oändligheten.

För att överleva krävs den grundläggande kontrasten mellan evigheten-stillheten och rörelsen, det skapade. Den eviga kärnan i oss som Martinus kallar X1. Det är garanten för att vi alltid skall kunna både uppleva och skapa, handla, göra det vi vill, verka och utföra det vi vill.

PS
Jag vet att det inte går att empiriskt, via erfarenhet genom våra vanliga sinnen och via mätningar och fysikaliska och kemiska experiment i nuläget bevisa det Martinus hävdar. Men jag gillar tanken på att kosmos är levande och att vi kan fortsätta leva, verka, uppleva och utvecklas, och att livet ständigt finner nya former och variationer och därmed alltid är intressant, även när mörkret stundom kulminerar för en, medan tanken att man varit död/ickelevande sedan big bang, lever ett kosmiskt kort ögonblick, och sedan är ickelevande/ död i all oändlighet, är ett scenario jag finner oinspirerande och låst. Det är deprimerande och tröstlöst. Grattis er som står ut med tanken, vilket man kanske gör så länge man är frisk och utan krämpor. Men när slutet kommer allt närmare, hoppas man på en fortsättning. Men man vet ju inte förrän man dött eller, som Martinus skriver, diskarnerat, hur det kan gestalta sig. Kanske håller jag detta för sant för att undvika depression. Vem vet? Helt ok för min del i st f att käka psykofarmaka. DS

Ja, de är tecken på liv och medvetande. "Rörelse är livets kännetecken." Martinus har en vidare definition av liv än enbart biologiskt liv baserat på kolföreningar.

[Hubert]

Självklart kan man ha vidare definitioner av liv.
Och snävare.
Om man menar att Falksalts finkorniga salt som är ett "måste i köket" är vid liv vill jag veta hur.

"Rörelse är livets kännetecken" betyder inte att allt som rör sig lever.

Om kosmos är levande så är väl NaCl och åskmoln levande, eller?

PS
Jag vet att det inte går att empiriskt, via erfarenhet genom våra vanliga sinnen och via mätningar och fysikaliska och kemiska experiment i nuläget bevisa det Martinus hävdar. Men jag gillar tanken på att kosmos är levande och att vi kan fortsätta leva, verka, uppleva och utvecklas, och att livet ständigt finner nya former och variationer och därmed alltid är intressant, även när mörkret stundom kulminerar för en, medan tanken att man varit död/ickelevande sedan big bang, lever ett kosmiskt kort ögonblick, och sedan är ickelevande/ död i all oändlighet, är ett scenario jag finner oinspirerande och låst. Det är deprimerande och tröstlöst. Grattis er som står ut med tanken, vilket man kanske gör så länge man är frisk och utan krämpor. Men när slutet kommer allt närmare, hoppas man på en fortsättning. Men man vet ju inte förrän man dött eller, som Martinus skriver, diskarnerat, hur det kan gestalta sig. Kanske håller jag detta för sant för att undvika depression. Vem vet? Helt ok för min del i st f att käka psykofarmaka. DS

Ja, de är tecken på liv och medvetande. "Rörelse är livets kännetecken." Martinus har en vidare definition av liv än enbart biologiskt liv baserat på kolföreningar.

[Algotezza]

Självklart kan man ha vidare definitioner av liv.
Och snävare.
Om man menar att Falksalts finkorniga salt som är ett "måste i köket" är vid liv vill jag veta hur.

"Rörelse är livets kännetecken" betyder inte att allt som rör sig lever.

Om kosmos är levande så är väl NaCl och åskmoln levande, eller?

Ja, de är tecken på liv och medvetande. "Rörelse är livets kännetecken." Martinus har en vidare definition av liv än enbart biologiskt liv baserat på kolföreningar.

Det som bygger upp saltet, molekylerna och det som bygger upp dessa är i rörelse och då rörelse är tecken på liv följer att det finns liv i saltet.

Kan du ge exempel på någon rörelse som har döden som upphov? Även jordklotet lever trots att människorna gör vad de kan för att döda det.

[Hubert]

Nu skojar du!
Jaktgeväret!

Självklart kan man ha vidare definitioner av liv.
Och snävare.
Om man menar att Falksalts finkorniga salt som är ett "måste i köket" är vid liv vill jag veta hur.

"Rörelse är livets kännetecken" betyder inte att allt som rör sig lever.

Ja, de är tecken på liv och medvetande. "Rörelse är livets kännetecken." Martinus har en vidare definition av liv än enbart biologiskt liv baserat på kolföreningar.

Det som bygger upp saltet, molekylerna och det som bygger upp dessa är i rörelse och då rörelse är tecken på liv följer att det finns liv i saltet.

Kan du ge exempel på någon rörelse som har döden som upphov? Även jordklotet lever trots att människorna gör vad de kan för att döda det.

[Algotezza]

Nu skojar du!
Jaktgeväret!

Självklart kan man ha vidare definitioner av liv.
Och snävare.
Om man menar att Falksalts finkorniga salt som är ett "måste i köket" är vid liv vill jag veta hur.

"Rörelse är livets kännetecken" betyder inte att allt som rör sig lever.

Det som bygger upp saltet, molekylerna och det som bygger upp dessa är i rörelse och då rörelse är tecken på liv följer att det finns liv i saltet.

Kan du ge exempel på någon rörelse som har döden som upphov? Även jordklotet lever trots att människorna gör vad de kan för att döda det.

Har döden skapat jaktgeväret eller? Hur tänker du här?

[531bts]

Gillar!

Ja, du utgår från antagandet att ett mänskligt medvetande bara kan ha orsakats av ett annat medvetande - eller vara del av detta andra medvetande.
Det förefaller vara ett gammadags substanstänkande som hos typ Cartesius eller Spinoza.
I ett sådant kan medvetande/ande inte ha materiell orsak.

Sedan länge söker forskare de materiella orsakerna till medvetandet.
Sedan länge vet vi att en enskilds medvetande försvinner när kroppen dör.

Varför finns det inte bara medvetande utan också NaCl och åskmoln, för att nämna något annat som vi gemenligen säger saknar medvetande?

Inte ens 531bts törs ta itu med frågan om Guds/gudars existens utan talar hellre om annat - så som Pilatus och Algotezza och Vega gör.
I tråden "Gudsbevis"/Motbevis?.

Jag utgår från antagandet, har tron på, EN om sig själv och sina ingående delar, medveten, oföränderlig existens som orsak till den aktivitet, ständigt föränderliga och tredimensionella "bild" i vilken vi lever i, av och i förhållande till och som vi kallar universum. Det är en tro, ett antagande för tänkandet att pröva mot egna och medmänniskors erfarenheter av att leva i vår gemensamma verklighet. Antagandet om en bakomliggande medveten varelse som orsak och helhet går inte att empiriskt bevisa med mindre än att som del ta sig ur helheten, bilden av universum och beskåda den utifrån. Den föreställningen är en paradox eftersom helheten då inte längre är en helhet. Idén om ett empiriskt bevis att orsaken till universum är medveten är lika tafatt som att få ett empiriskt bevis på Huberts medvetande. Det går inte att hålla fram orsaken till Huberts medvetande som en sak, det går bara att avgöra Huberts medvetande utifrån dess anknytning till hans kropp och de funktioner kroppen uttrycker. Utifrån dessa kan jag göra sannolika antaganden att Hubert har ett medvetande.
Det är samma sak med universum och det vi ingår i och erfar av det biologiska skiktet på jorden, jag kan utgå från den meningsfulla ordning och "lagbundenhet" den uttrycker, som en aktivitet och behovsstyrt uttryck från ETT medvetet väsen: Gud.
Människans liksom Guds medvetande är ETT och det samma men med olika position, funktion och ansvar: Gud som enastående orsak till skapelsen med ALL aktivitet inom sig och människan som ingående del temporärt anknutna till skapelsen via sin kropp. Medvetande är till sin natur en osynlig, opåtaglig förmåga vars existens endast för vår del, kan erfaras via egen och andras kroppar. Guds medvetande kan bara antas från rörelsen, aktiviteten i det biologiska skiktet och i universum.
Jag för mer än gärna dialog i ämnet!

Jag utgår från att medvetande inte har någon orsak, medvetandet är orsak till aktivitet. Aktivitet är medvetandets behovsmotiverade uttryck. Aktivitet, funktion kan börja, pågå och sluta. Medvetande har som egenskap aldrig börjat och kan således aldrig upphöra att vara. Så det går inte att överföra aktivitetens/funktionens egenskap med början, pågående och upphörande, till medvetande. Medvetande kan sammanfattas som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.

[Hubert]

Ja, det är det jag säger: du ser medvetande som substans i klassisk mening.
Vi är båda varse att ditt och mitt medvetande skiljer sig. Varför är det så?
Du gör fråga "Gudsbevis"/Motbevis? till en fråga om bevis/motbevis till existensen av substansen medvetande.

Än så länge har vi bara bevis/evidens för personligt medvetande som har materiella orsaker och som förändras med förändringar i det materiella, tex demenssjukdomar.

Gillar!

Ja, du utgår från antagandet att ett mänskligt medvetande bara kan ha orsakats av ett annat medvetande - eller vara del av detta andra medvetande.
Det förefaller vara ett gammadags substanstänkande som hos typ Cartesius eller Spinoza.
I ett sådant kan medvetande/ande inte ha materiell orsak.

Sedan länge söker forskare de materiella orsakerna till medvetandet.
Sedan länge vet vi att en enskilds medvetande försvinner när kroppen dör.

Varför finns det inte bara medvetande utan också NaCl och åskmoln, för att nämna något annat som vi gemenligen säger saknar medvetande?

Jag utgår från antagandet, har tron på, EN om sig själv och sina ingående delar, medveten, oföränderlig existens som orsak till den aktivitet, ständigt föränderliga och tredimensionella "bild" i vilken vi lever i, av och i förhållande till och som vi kallar universum. Det är en tro, ett antagande för tänkandet att pröva mot egna och medmänniskors erfarenheter av att leva i vår gemensamma verklighet. Antagandet om en bakomliggande medveten varelse som orsak och helhet går inte att empiriskt bevisa med mindre än att som del ta sig ur helheten, bilden av universum och beskåda den utifrån. Den föreställningen är en paradox eftersom helheten då inte längre är en helhet. Idén om ett empiriskt bevis att orsaken till universum är medveten är lika tafatt som att få ett empiriskt bevis på Huberts medvetande. Det går inte att hålla fram orsaken till Huberts medvetande som en sak, det går bara att avgöra Huberts medvetande utifrån dess anknytning till hans kropp och de funktioner kroppen uttrycker. Utifrån dessa kan jag göra sannolika antaganden att Hubert har ett medvetande.
Det är samma sak med universum och det vi ingår i och erfar av det biologiska skiktet på jorden, jag kan utgå från den meningsfulla ordning och "lagbundenhet" den uttrycker, som en aktivitet och behovsstyrt uttryck från ETT medvetet väsen: Gud.
Människans liksom Guds medvetande är ETT och det samma men med olika position, funktion och ansvar: Gud som enastående orsak till skapelsen med ALL aktivitet inom sig och människan som ingående del temporärt anknutna till skapelsen via sin kropp. Medvetande är till sin natur en osynlig, opåtaglig förmåga vars existens endast för vår del, kan erfaras via egen och andras kroppar. Guds medvetande kan bara antas från rörelsen, aktiviteten i det biologiska skiktet och i universum.
Jag för mer än gärna dialog i ämnet!

Jag utgår från att medvetande inte har någon orsak, medvetandet är orsak till aktivitet. Aktivitet är medvetandets behovsmotiverade uttryck. Aktivitet, funktion kan börja, pågå och sluta. Medvetande har som egenskap aldrig börjat och kan således aldrig upphöra att vara. Så det går inte att överföra aktivitetens/funktionens egenskap med början, pågående och upphörande, till medvetande. Medvetande kan sammanfattas som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov.

[531bts]

Hubert: mitt antagande är att medvetande är ett och det samma, beskrivet som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov och kan inte jämföras med materiell substans, som jag menar är aktivitet/funktion. Från det antagandet skiljer sig inte medvetandets egenskap, oavsett den kroppsliga anknytningen, från minsta amöba till helheten Gud. Förmågan är osynlig och är den samma hos allt liv.
Vad som skiljer oss åt är utseende, kunskap och färdigheter.
Jag skriver detta i denna tråd för att enligt dessa antaganden är det inte möjligt att bevisa vare sig medvetande eller Guds existens objektivt, vi får leva med en tro på det ena eller andra (ateism) och i det vardagliga livet och med det vetenskapen kommer fram till, se vad som talar för eller emot den tro man utgår ifrån.

[Hubert]

Jag försökte skoja till det: mantelrörelsen!
Döda träd har molekyler som rör sig och det betyder enligt dig? att döda träd lever.
Får det här några etiska konsekvenser?

Nu skojar du!
Jaktgeväret!

Det som bygger upp saltet, molekylerna och det som bygger upp dessa är i rörelse och då rörelse är tecken på liv följer att det finns liv i saltet.

Kan du ge exempel på någon rörelse som har döden som upphov? Även jordklotet lever trots att människorna gör vad de kan för att döda det.

Har döden skapat jaktgeväret eller? Hur tänker du här?

[Hubert]

Åter argumenterar du utifrån klassiskt substanstänkande.
Jag jämför inte ande och materia, eller ande med materia.
Cartesius menade att ande och materia var substanser, vilket betyder att de inte kan kommunicera med varandra. T ex kan min önskan(ande/medvetande) inte orsaka att jag greppar(materia/handling) champagneglaset för ännu en smutt Guldkula Premier Cru, 73077, 389 kr för att fira att idag är det 15 år sedan jag slutade vaneröka. Tro det eller ej: Cartesius säger att mitt grepp sker med hjälp av Guds medling ande/materia.
När somliga kristna idag envisas med att säga att det inte går att empiriskt bevisa gudars/Guds existens så är ett invant klassiskt substanstänkande en vanlig ursäkt, dålig ursäkt.

Hubert: mitt antagande är att medvetande är ett och det samma, beskrivet som förmågan att erfara, ta emot intryck och uttrycka behov och kan inte jämföras med materiell substans, som jag menar är aktivitet/funktion. Från det antagandet skiljer sig inte medvetandets egenskap, oavsett den kroppsliga anknytningen, från minsta amöba till helheten Gud. Förmågan är osynlig och är den samma hos allt liv.
Vad som skiljer oss åt är utseende, kunskap och färdigheter.
Jag skriver detta i denna tråd för att enligt dessa antaganden är det inte möjligt att bevisa vare sig medvetande eller Guds existens objektivt, vi får leva med en tro på det ena eller andra (ateism) och i det vardagliga livet och med det vetenskapen kommer fram till, se vad som talar för eller emot den tro man utgår ifrån.

[Algotezza]

Jag försökte skoja till det: mantelrörelsen!
Döda träd har molekyler som rör sig och det betyder enligt dig? att döda träd lever.
Får det här några etiska konsekvenser?

Nu skojar du!
Jaktgeväret!

Har döden skapat jaktgeväret eller? Hur tänker du här?

S.k. döda träd är ofta livgivande för t.ex. insekter och spindlar och utgör ett litet ekosystem.

Liv och medvetande kan inte komma ur något dött och medvetlöst. Liv och medvetande har alltid funnits i någon form och det söker sig hela tiden nya uttrycksformer och skapar och över upp nya förmågor, baserat på vad levande och medvetna individer och medvetna och levande kluster strävar efter och vill.

Min poäng är att allt vi upplever är tecken på liv, att kosmos är fullt med liv, och att liv och medvetande genomsyrar kosmos. Att livet och medvetandet på jordklotet är en del av livet och medvetandet i kosmos i stället för resultatet av döda materiers rörelser som råkar kombineras så att liv och medvetande uppkommer.

En konsekvens av detta är att vi inte är ensamma och unika utan ingår i en större levande och medveten helhet, kosmos.

Moraliskt innebär det att värna livet. Att inte tillfoga andra smärta och lidande.

Det innebär också att låta det s.k. döda trädet förmultna i fred i sin egen takt för att fortsätta vara en boning åt levande varelser.