Mlw skrev:Algotezza skrev:Alla religioner utfärdar löften till människorna att de har receptet på både att slippa lida, slippa smärta, och att dö, De lockar med evig salighet och lycka, Moksha, Nirvana, upplysning, paradiset, himmelriket. om vi bara tror på rätt sätt, gör de rätta övningarna. Olika politiska läror med utgångspunkt från Marx tankar lockar med sina mer världsliga utopier. Eckart Tolle lockar med att bara om vi blir ett med nuet och är i nuet, slipper vi allt vad lidande heter. Martinus lockar med framtidens sanna människorike där lyckan bor, men först skall vi igen igenom tredje världskriget.
Det är inte så lätt att vara människa och vi behöver väl något att hoppas på när det mörknar runt horisonten.
Skillnaden är att kristendomen förkastar idéer om världslig fulländning. Enligt Augustinus strävar historien inte mot något slut eller fullbordan i denna värld. Han avvisar därför stoikernas föreställning om en universell kosmopolis, en vision som har paralleller i moderna utopiska samhällsteorier.
I linje med detta säger den katolske teologen Douglas B. Farrow att "eukaristins politik inte är framgångens politik enligt några världsliga mått. Vi lever inte i en tid där ondskan gradvis försvinner, vilket många föredrar att tro. Tvärtom fortsätter ondskan att växa genom att förvränga det goda som tillhör kyrkan, ofta genom skickliga och subtila parodier, likt ett virus som härmar friska cellers struktur" (Farrow, "Ascension Theology", s. 98).
Kristendomens övernaturliga inriktning utgör en avgörande skillnad som kan skydda mot ideologisk fanatism och världsliga villfarelser. Det är dags att inse att den kristna världsbilden är överlägsen allt annat, även om moderna teologer har gjort allt för att förstöra den.
Skyddar kristendom även mot religiös fanatism? Ja, om det är "den rätta sortens kristendom"... vilket alltid är den variant man själv förespråkar... per definition...
