Smisk skrev:Hubert skrev:Exemplen visar vad som kan hända när evidens av någon anledning avfärdas som sund grund för försanthållanden: kan bli stillsam och personlig kontemplation, eller aggressiv och kollektiv aktivism. Allt i Guds namn.
När det inte finns något rationellt sätt att avgöra vad Gud är eller vilka konsekvenser gudstron måste få för att vara i fas med Gud, så duger vad som helst.
Det visar att tron på gudar/Gud ger vilka godtyckliga resultat som helst. När tron leder till att människor särbehandlas och till och med misshandlas då är gudstro inte en privatsak längre, då är den ett samhällsproblem och då är det futttigt att komma dragande med religionsfrihet.
Varför kristna avfärdar evidens i trosfrågor begriper jag inte.
De resonerar rationellt i frågor kring mat och dryck och hälsa där evidens har viktig roll.
Thomas av aquino menade att man med förnuftet kan komma fram till att Gud måste finnas.
Här är hans argument:
1: Argumentet från rörelse: Allt som rör sig måste ha något som sätter det i rörelse. Det kan inte finnas en oändlig kedja av rörare, så det måste finnas en första rörare som inte själv är rörd av något annat. Den första röraren är Gud.
2: Argumentet från orsak: Allt som existerar måste ha en orsak till sin existens. Det kan inte finnas en oändlig kedja av orsaker, så det måste finnas en första orsak som inte själv är orsakad av något annat. Den första orsaken är Gud.
3: Argumentet från nödvändighet: Allt som existerar kan antingen vara nödvändigt eller möjligt. Nödvändiga ting existerar alltid, medan möjliga ting kan sluta existera. Om allt var möjligt, skulle det kunna hända att inget existerade. Men något existerar, så det måste finnas något som är nödvändigt och som ger existens åt de möjliga tingen. Det nödvändiga tinget är Gud.
4: Argumentet från grader: Vi kan jämföra tingen i världen och säga att något är mer eller mindre gott, sant, skönt, etc. Men för att kunna göra det, måste vi ha någon standard att utgå från. Det måste finnas något som är fullkomligt gott, sant, skönt, etc. och som är grunden för alla andra grader. Det fullkomliga tinget är Gud.
5: Argumentet från syfte: Vi kan observera att tingen i världen verkar ha ett syfte eller ett mål. De gör inte saker slumpmässigt, utan följer vissa lagar och mönster. Men för att något ska ha ett syfte, måste det finnas någon som har gett det det syftet. Det måste finnas någon som har planerat och ordnat allt i världen. Den planeraren och ordnaren är Gud.
Vad tycker du om dessa?
Jag tycker dem är tveksamma
Den första röraren är Gud.
Det behöver inte finnas någon första rörare och den behöver inte vara Gud.
Den första orsaken är Gud.
Det behöver inte finnas någon första orsak och den behöver inte vara Gud.
Det nödvändiga tinget är Gud.
Något nödvändigt behöver inte existera alls och det behöver inte vara Gud.
Det fullkomliga tinget är Gud.
Värde är subjektivt och det är vi som skapar och väljer det vi önskar genom livet. Gud behöver inte vara inblandad och även om det skulle finnas något vi kan föreställa oss som det fullkomliga så behöver det inte vara Gud.
Den planeraren och ordnaren är Gud.
Det måste inte finnas någon som planerat världen och det behöver heller inte vara Gud.
Jag tänker precis som man gör inom Buddhismen och Vedanta att vi inte kan få någon kunskap om någon Gud empiriskt eller logiskt, alltså genom våra 5 sinnen om en "värld där ute" eller genom logiska argument som föreslås här.
Däremot tänker jag att argumenten inte är helt värdelösa. Dem pekar på mysteriet av existensens natur och att vi inte har förmågor att "veta allt om allt". Vi kan inte veta allt om alla typer av saker med våra fakulteter. Vi kan inte veta något om musik med ögonen, om smaker med hörseln eller om mening, värde och moral med våra 5 sinnen. Detta betyder inte att dessa olika fakulteter är värdelösa utan att dem har sina användningsområden vi måste förstå för att kunna använda dem korrekt.
Om vi skall veta något om vad livet på djupet är, vad det är värt att leva, hur vi bör leva, vilka vi är och vad som är meningsfullt så kräver dessa saker olika fakulteter och olika saker av oss.
Dessa argument tycker jag pekar på mysteriet av en djupare natur hos universum och oss själva och relationen mellan dem.
Jag tycker inte att Aquinos argument leder till kunskap om Gud men dem uttrycker detta mysterium och pekar på gränserna för vår kunskap om tillvarons yttersta natur.
Jag kan mycket väl tänka mig att en Gudstro är en uppfattning om tillvarons natur som innefattar mer av hur vi och den fungerar än en som utesluter Gud.
Vi kan inte veta något, precis nada, om mening med våra 5 sinnen eller logik, ändå är det värt att skapa meningsfulla liv.
