Finns Gud?

[Pilatus]

Nej, men om du lägger den på ett bord så mäter den en acceleration på 9,81 m/s², vilket motsvarar acceleration vid fritt fall.

Det finns ingenting som accelererar på ett bord som inte ändrar sin rörelse. Gravitationen påverkar inte en accelerometer. Endast en förändring i hur något avviker från en likformig rörelser kan mätas som acceleration och retardation.

[Mlw]

Nej, men om du lägger den på ett bord så mäter den en acceleration på 9,81 m/s², vilket motsvarar acceleration vid fritt fall.

Det finns ingenting som accelererar på ett bord som inte ändrar sin rörelse. Gravitationen påverkar inte en accelerometer. Endast en förändring i hur något avviker från en likformig rörelser kan mätas som acceleration och retardation.

Från ResearchGate:

Gravitationskraftens inverkan på en stillastående accelerometer leder till mätning av acceleration i motsatt riktning mot gravitationen, eftersom gravitationskraften verkar direkt på tröghetsmassa och inte överförs till tröghetsmassan via accelerometerns hölje. När accelerometern är i vila fungerar den därför som en inklinometer och mäter projektioner av en vektor som är motriktad gravitationsvektorn (med samma magnitud), vilket illustreras i Figur 4. (Gravity acceleration effect on accelerometers)

[Vertumnus]

Nej, men om du lägger den på ett bord så mäter den en acceleration på 9,81 m/s², vilket motsvarar acceleration vid fritt fall.

Det finns ingenting som accelererar på ett bord som inte ändrar sin rörelse. Gravitationen påverkar inte en accelerometer. Endast en förändring i hur något avviker från en likformig rörelser kan mätas som acceleration och retardation.

Från ResearchGate:

Gravitationskraftens inverkan på en stillastående accelerometer leder till mätning av acceleration i motsatt riktning mot gravitationen, eftersom gravitationskraften verkar direkt på tröghetsmassa och inte överförs till tröghetsmassan via accelerometerns hölje. När accelerometern är i vila fungerar den därför som en inklinometer och mäter projektioner av en vektor som är motriktad gravitationsvektorn (med samma magnitud), vilket illustreras i Figur 4. (Gravity acceleration effect on accelerometers)

Refernspunkten är fritt fall. Vid fritt fall är vi tyngdlösa och känner inte av någon kraft och följaktligen heller ingen acceleration enl. F= ma.
En accelerometer kan därmed betraktas som en våg vilken mäter den eventuella kraft som verkar på en given massa.

[Pilatus]

Från ResearchGate:

Gravitationskraftens inverkan på en stillastående accelerometer leder till mätning av acceleration i motsatt riktning mot gravitationen, eftersom gravitationskraften verkar direkt på tröghetsmassa och inte överförs till tröghetsmassan via accelerometerns hölje. När accelerometern är i vila fungerar den därför som en inklinometer och mäter projektioner av en vektor som är motriktad gravitationsvektorn (med samma magnitud), vilket illustreras i Figur 4. (Gravity acceleration effect on accelerometers)

Refernspunkten är fritt fall. Vid fritt fall är vi tyngdlösa och känner inte av någon kraft och följaktligen heller ingen acceleration enl. F= ma. En accelerometer kan därmed betraktas som en våg vilken mäter den eventuella kraft som verkar på en given massa.

Ah, jag förstår, vi talar i detta fall om statisk acceleration som avser en konstant acceleration som inte förändras över tid. Min erfarenhet av accelerometrar handlar om hängande pendlar som fanns i flygplan och som mäter dynamisk acceleration.

[Hubert]

Slutsatsen är väl att Gud inte bryr sig om gravitation eller acceleration?

[Pilatus]

Slutsatsen är väl att Gud inte bryr sig om gravitation eller acceleration?

Ja, det är utanför ämnet. Men bryr sig Gud om någonting alls på något förnimbart sätt? När inträffade något som kan liknas vid ett gudomligt ingripande senast? Katastrofer har vi sett, pandemier, jordbävningar, vulkanutbrott, folk som tappar modet, en kyrka som mest håller på med annat. Och Jesus som skulle återkomma ...

[Algotezza]

Slutsatsen är väl att Gud inte bryr sig om gravitation eller acceleration?

Ja, det är utanför ämnet. Men bryr sig Gud om någonting alls på något förnimbart sätt? När inträffade något som kan liknas vid ett gudomligt ingripande senast? Katastrofer har vi sett, pandemier, jordbävningar, vulkanutbrott, folk som tappar modet, en kyrka som mest håller på med annat. Och Jesus som skulle återkomma ...

Gud är eller kallas Jahvé, alltså den som är. Gud är ett verb, kan det tolkas. Varat? Egenskapslöst? I så fall bortom all beskrivning och begriplighet.

Varom man inte kan säga, därom bör man tiga.

Har människorna snackat för mycket om det vi bör tiga om?

Guds närvaro kan kanske finnas i individens luv genom tron, men om Gud finns som en mirakulöst världsräddande faktor som fixar allt vet jag inte. Problem vi bidragit till att skapa får vi själva försöka lösa. Det kan vi om vi kan samtala med varandra och om vi kan tänka och känna.

Varat har fullt upp med att existera.

[Pilatus]

Gud är eller kallas Jahvé, alltså den som är. Gud är ett verb, kan det tolkas. Varat? Egenskapslöst? I så fall bortom all beskrivning och begriplighet.

Gud är varat, som det är, helt osminkat. En existentialistisk tanke, mörk men kanske poetisk. Jag gillade ditt svar, det finns inte något halmstrå.

Then let's keep dancing
Let's break out the booze and have a ball

Eller Thomas Mann, Disillusionment (1896)
So I dream and wait for death. Ah, how well I know it already, death, that last disappointment! At my last moment I shall be saying to myself: ‘So this is the great experience — well, and what of it? What is it after all?’

[xion]

Jag undrar hur AI skulle ha besvarat den här frågan?
Troligen skulle den ha undvikit att svara av ren inställsamhet.
Det finns ju absolut inget med substans att ta på, så om den hade någon form av intelligens så skulle den säkert vara ateist.

Det verkar som frågan har hoppat över i andlighetstråden istället.
Många tvivlar nog innerst inne, men vad har man att förlora?
De flesta bör nog vara glada att slippa skärselden med tanke på sina mindre goda gärningar. Men det är bara att tro och be Gud om förlåtelse så löser det sig.
För den som har mycket på sitt samvete så gäller det bara att ha en stark tro.

För den troende är religionen som livbåt på ett stormigt hav.
Vårt liv består att våra minnen, vårt upplevelsefönster och våra förhoppningar.
Den som är troende tror kanske att Himmelrikets fröjder väntar oss efter döden och lever sitt liv i denna hoppfulla förvissning.
Men konstigt nog är de flesta ändå rädda för att dö??

Genom mina trettiofem år i kyrkokören som ateist så har jag god inblick i hur Guds väsen uppfattas.
Vi har skapat Gud som en avbild av oss själva. En avbild som vi sedan tillber i tron att vi ska få hjälp med våra problem.
Dom flest föreställer sig Gud som en människa med armar, ben, ansikte, höger och vänster sida precis som vi.
Det är viktigt att alla vördar Gud. Den som inte gör det kan, i vissa länder och tidigare i historien, råka väldigt illa ut.
Gud saknar visserligen exekutiv makt, men här hjälper de troende gärna till.

Beträffande Gudsbevis så tycker jag att det är väldigt enkelt.
Vetenskapen har gjort det allt svårare för människor att behålla sin barnatro. Detta leder till att vi blir allt mer sekulära och hamnar i en skizofren situation där vi tvingas leva i två världar samtidigt. En verklig och en illusorisk. Förr eller senare måste människan utvecklas till att våga stå på egna ben och börja ta ansvar Jorden vi ärvde.

En hållbar sekulär inställning kunde vara att förvisa religionen från politiken och moralen och låta förnuftet vägleda oss till vad som ska vara rätt och fel.

[Algotezza]

Gudstro handlar i hög grad om trygghetsbehov, tröst och dödsrädsla å en sidan och kan fungera som verktyg för makthavarna att bestämma över andra å den andra.

[Anders]

Gudstro handlar i hög grad om yrygghetsbehov, tröst och dödsrädsla å en sidan och kan fungera som verktyg för makthavarna att bestämma över andra å den andra.

Skulle snarare ge nån mening i livet åt fattigt folk. Och som i min släkts fall, ordning på supande karlar. I och för sig, verktyg för makthavare i alla fall. Islam i synnerhet.

[Mlw]

Gudstro handlar i hög grad om yrygghetsbehov, tröst och dödsrädsla å en sidan och kan fungera som verktyg för makthavarna att bestämma över andra å den andra.

Skulle snarare ge nån mening i livet åt fattigt folk. Och som i min släkts fall, ordning på supande karlar. I och för sig, verktyg för makthavare i alla fall. Islam i synnerhet.

Men det går ju inte att förneka att islam gjorde araberna oerhört framgångsrika. Den arabiska expansionen under islams baner ledde till omfattande erövringar och ett vidsträckt rike. Slutsatsen är att religionen har varit enormt fördelaktig ur genetisk synvinkel. Om vi européer inte hade haft kristendomen, så hade Karl Martell inte kunnat förena européerna under kristen flagg och sätta stopp för islams invasion av Europa. Annars hade vi varit arabiserade och islamiserade idag, och blonda människor hade varit sällsynta.

Sluta att förneka att religiösa identiteter kan ena folk och påverka historiens gång. Religionen har enorm betydelse för den kulturella och genetiska överlevnaden. Det enda som kan stoppa islams maktövertagande idag är en återuppväckt kristendom. Se bara hur politiker och debattörer lägger sig platt för islam. Det beror på att de saknar religion.

[Algotezza]

Gudstro handlar i hög grad om yrygghetsbehov, tröst och dödsrädsla å en sidan och kan fungera som verktyg för makthavarna att bestämma över andra å den andra.

Skulle snarare ge nån mening i livet åt fattigt folk. Och som i min släkts fall, ordning på supande karlar. I och för sig, verktyg för makthavare i alla fall. Islam i synnerhet.

Ja, Gudstro som ett verktyg, ett medel för att uppnå något önskvärt, tröst, stadga, kontroll. När har den ett egenvärde?

[Algotezza]

Gudstro handlar i hög grad om yrygghetsbehov, tröst och dödsrädsla å en sidan och kan fungera som verktyg för makthavarna att bestämma över andra å den andra.

Skulle snarare ge nån mening i livet åt fattigt folk. Och som i min släkts fall, ordning på supande karlar. I och för sig, verktyg för makthavare i alla fall. Islam i synnerhet.

Men det går ju inte att förneka att islam gjorde araberna oerhört framgångsrika. Den arabiska expansionen under islams baner ledde till omfattande erövringar och ett vidsträckt rike. Slutsatsen är att religionen har varit enormt fördelaktig ur genetisk synvinkel. Om vi européer inte hade haft kristendomen, så hade Karl Martell inte kunnat förena européerna under kristen flagg och sätta stopp för islams invasion av Europa. Annars hade vi varit arabiserade och islamiserade idag, och blonda människor hade varit sällsynta.

Sluta att förneka att religiösa identiteter kan ena folk och påverka historiens gång. Religionen har enorm betydelse för den kulturella och genetiska överlevnaden. Det enda som kan stoppa islams maktövertagande idag är en återuppväckt kristendom. Se bara hur politiker och debattörer lägger sig platt för islam. Det beror på att de saknar religion.

Medvetenhet om religionens betydelse genom historien är viktig och medvetenhet om dess betydelse idag. Den medvetenheten är av betydelse för att förstå historien och dagens samhälle. oavsett hur mans er på Guds existens.

Martinus talar om intellektualiserad kristendom, befriad från gamla dogmer om Lammets blod och frälsning genom tro, och där karmalagen och reinkarnationsprincipen och en andligt-moralisk utveckling kan förklara världens och ens eget öde.

[Mlw]

Medvetenhet om religionens betydelse genom historien är viktig och medvetenhet om dess betydelse idag. Den medvetenheten är av betydelse för att förstå historien och dagens samhälle. oavsett hur mans er på Guds existens.

Martinus talar om intellektualiserad kristendom, befriad från gamla dogmer om Lammets blod och frälsning genom tro, och där karmalagen och reinkarnationsprincipen och en andligt-moralisk utveckling kan förklara världens och ens eget öde.

Martinus förkastar flera centrala kristna läror. Han avvisar treenighetsläran, som utgör kristendomens genialiska gudsbild. Vidare förnekar han arvsynden, ett koncept som paradoxalt nog får stöd i modern evolutionsbiologi och beteendeforskning. Hans försök att förena panteism med kristna begrepp skapar en motsägelsefull teologi. Särskilt problematisk är hans förnekelse av uppståndelsen och den yttersta domen, vilka utgör grundpelare i kristen eskatologi.

Hans världsbild uppvisar påtagliga likheter med förkristen religion. Han beskriver kosmos som en levande, besjälad organism och anammar idéer som återfinns i fornnordisk och antik naturfilosofi. Martinus tidsuppfattning står i skarp kontrast till både den kristna och den vetenskapliga linjära tidsuppfattningen. Han förespråkar en cyklisk världsbild med reinkarnation och kosmiska utvecklingsspiraler, koncept som återfinns i hinduisk och keltisk tradition. Hans naturmystik, där allt tillskrivs ett inneboende medvetande, återspeglar animistiska föreställningar.

Slutsatsen är att hans lära, som utgår från konstant verksamma andliga krafter, är oförenlig med såväl vetenskapens syn på naturens lagbundenhet som kristendomens uppfattning om änglars sporadiska ingripanden i världen.