Finns Gud?

[Pilatus]

Globalt sett finns fler gudsbilder än den kristna.

Men om vi frågar om Zeus och andra gudar finns, så är det vanligt att vi benämner dem vid deras namn. Skulle du fråga folk i allmänhet om Gud tror jag knappast de skulle börja tala om semantik och tolkningar av begreppet gud. Eller hur tänker du själv då du ser ordet Gud? Att det finns många Gud?

[Algotezza]

Globalt sett finns fler gudsbilder än den kristna.

Men om vi frågar om Zeus och andra gudar finns, så är det vanligt att vi benämner dem vid deras namn. Skulle du fråga folk i allmänhet om Gud tror jag knappast de skulle börja tala om semantik och tolkningar av begreppet gud. Eller hur tänker du själv då du ser ordet Gud? Att det finns många Gud?

Gud är en allmän beteckning och inte direkt ett namn.

När jag ser ordet tänker jag just det jag skrivit.

Vad folk i allmänhet tänker när de möter ordet Gud vet jag inte. Men många jag känner är inne på samma resonemang som jag. Att man bör precisera vad man menar med ordet.

Det finns många betydelser av ordet Gud.

[Pilatus]

Globalt sett finns fler gudsbilder än den kristna.

Men om vi frågar om Zeus och andra gudar finns, så är det vanligt att vi benämner dem vid deras namn. Skulle du fråga folk i allmänhet om Gud tror jag knappast de skulle börja tala om semantik och tolkningar av begreppet gud. Eller hur tänker du själv då du ser ordet Gud? Att det finns många Gud?

Gud är en allmän beteckning och inte direkt ett namn.

Jag tror mig aldrig någonsin ha stött på något missförstånd då jag skriver Gud (inledande versal), vilket refererar till Bibeln och Elohim och Javeh. Skriver jag att jag tror på gud (gemen begynnelsebokstav) så har du rätt i att det är omöjligt att säkert förstå ordets denotation.

[Algotezza]

Men om vi frågar om Zeus och andra gudar finns, så är det vanligt att vi benämner dem vid deras namn. Skulle du fråga folk i allmänhet om Gud tror jag knappast de skulle börja tala om semantik och tolkningar av begreppet gud. Eller hur tänker du själv då du ser ordet Gud? Att det finns många Gud?

Gud är en allmän beteckning och inte direkt ett namn.

Jag tror mig aldrig någonsin ha stött på något missförstånd då jag skriver Gud (inledande versal), vilket refererar till Bibeln och Elohim och Javeh. Skriver jag att jag tror på gud (gemen begynnelsebokstav) så har du rätt i att det är omöjligt att säkert förstå ordets denotation.

Det beror väl på vem du skriver och samtalar med. Gud med stor bokstav kan användas även av personer som använder ordet i annan betydelse än att syfta på Bibelns gudsbegrepp. Men använder man ordet Gud i den mening du anger så har du förstås rätt. Då är det Bibelns gudsbegrepp man åsyftar.

[Pilatus]

Jag tror mig aldrig någonsin ha stött på något missförstånd då jag skriver Gud (inledande versal), vilket refererar till Bibeln och Elohim och Javeh. Skriver jag att jag tror på gud (gemen begynnelsebokstav) så har du rätt i att det är omöjligt att säkert förstå ordets denotation.

Det beror väl på vem du skriver och samtalar med. Gud med stor bokstav kan användas även av personer som använder ordet i annan betydelse än att syfta på Bibelns gudsbegrepp. Men använder man ordet Gud i den mening du anger så har du förstås rätt. Då är det Bibelns gudsbegrepp man åsyftar.

Efter att ha rådfrågat chatGPT ser jag nu att några få som identifierar sig som deister eller följer spirituella synsätt använder ibland "Gud" med versal när de pratar om ett högre medvetande eller universellt väsen. (Vilka jönsar!) Även i vissa översättningar till svenska förekommer det tydligen.

Men om jag någonsin har känt någon som bekänner sig till spirituella synsätt, så har de förmodligen hittat mer givande umgänge än mitt. Jag förstår inte sådant riktigt.

[Algotezza]

Jag tror mig aldrig någonsin ha stött på något missförstånd då jag skriver Gud (inledande versal), vilket refererar till Bibeln och Elohim och Javeh. Skriver jag att jag tror på gud (gemen begynnelsebokstav) så har du rätt i att det är omöjligt att säkert förstå ordets denotation.

Det beror väl på vem du skriver och samtalar med. Gud med stor bokstav kan användas även av personer som använder ordet i annan betydelse än att syfta på Bibelns gudsbegrepp. Men använder man ordet Gud i den mening du anger så har du förstås rätt. Då är det Bibelns gudsbegrepp man åsyftar.

Efter att ha rådfrågat chatGPT ser jag nu att några få som identifierar sig som deister eller följer spirituella synsätt använder ibland "Gud" med versal när de pratar om ett högre medvetande eller universellt väsen. (Vilka jönsar!) Även i vissa översättningar till svenska förekommer det tydligen.

Men om jag någonsin har känt någon som bekänner sig till spirituella synsätt, så har de förmodligen hittat mer givande umgänge än mitt. Jag förstår inte sådant riktigt.

Själv har jag samtalat en hel med dem som intresserat sig för Martinus verk, detta som förklaring till min syn på användandet av ordet Gud.

Ett tag på 70-talet umgicks däremot med några kristna och bland sådana står ordet Gud för just det du menar. Allt annat var för dem vantro och hedendom.

[Pilatus]

Själv har jag samtalat en hel med dem som intresserat sig för Martinus verk, detta som förklaring till min syn på användandet av ordet Gud.

Ett tag på 70-talet umgicks däremot med några kristna och bland sådana står ordet Gud för just det du menar. Allt annat var för dem vantro och hedendom.

Ja, vi ser mycket olika på religion, dess utveckling och gudsbegreppet. chatGPT betraktar Martinus syn på Gud som ett evigt medvetande. Min uppfattning handlar om ursprunget, hur El och Jahve utvecklades från kanaaneisk religion och sammansmältes under babyloniska exilen. Martinus skulle kanske säga att dessa olika gudsbilder reflekterar mänsklighetens successiva försök att förstå och relatera till det gudomliga. Men jag vet inte riktigt hur det fungerar historiskt, eller i dagens värld med betoning på nationalism och maktsträvanden. Ett stor-Israel (Netanyahu) som tycks helt främmande för de ortodoxa judarna i Israel. Kanske har det med personlig bakgrund hur man förstår världen och om man ser den som en inte helt trygg plats eller som vårt mer ombonade hem.

[Anders]

Efter att ha rådfrågat chatGPT ser jag nu att några få som identifierar sig som deister eller följer spirituella synsätt använder ibland "Gud" med versal när de pratar om ett högre medvetande eller universellt väsen. (Vilka jönsar!) Även i vissa översättningar till svenska förekommer det tydligen.

Men om jag någonsin har känt någon som bekänner sig till spirituella synsätt, så har de förmodligen hittat mer givande umgänge än mitt. Jag förstår inte sådant riktigt.

Testa att födas i aktivt kristen familj

[Algotezza]

Efter att ha rådfrågat chatGPT ser jag nu att några få som identifierar sig som deister eller följer spirituella synsätt använder ibland "Gud" med versal när de pratar om ett högre medvetande eller universellt väsen. (Vilka jönsar!) Även i vissa översättningar till svenska förekommer det tydligen.

Men om jag någonsin har känt någon som bekänner sig till spirituella synsätt, så har de förmodligen hittat mer givande umgänge än mitt. Jag förstår inte sådant riktigt.

Testa att födas i aktivt kristen familj

Har man vuxit upp med och in i kristendomen och dess världsbild blir detta ens tolkningsglasögon och förklaringsmodeller till varför människor är och gör som de är och gör och varför världen ser ut som den gör. De blir självbekräftande.

Detta gäller för övrigt vilken världsbild och vilka tolkningsglasögon som helst som man tillägnat sig och som mer eller mindre går på autopilot.

[Mlw]

Globalt sett finns fler gudsbilder än den kristna.

Men om vi frågar om Zeus och andra gudar finns, så är det vanligt att vi benämner dem vid deras namn. Skulle du fråga folk i allmänhet om Gud tror jag knappast de skulle börja tala om semantik och tolkningar av begreppet gud. Eller hur tänker du själv då du ser ordet Gud? Att det finns många Gud?

Kristendomen har också många "gudar," kallade änglar och demoner, eller Guds söner: "Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom..." (Psalm 82:1). Satan ingår i församlingen: "En dag kom Guds söner för att träda fram inför HERREN, och bland dem kom också Satan... (Job 1:6-12). Ragnar Bring förklarar att Luther ansåg att djävulen tilldelas rollen som en kraft som Gud tar i sin tjänst och tvingar att tjäna Hans syften (jfr. Bring, "Dualismen hos Luther", 1929, s. 264).

Så indelningen monoteism och polyteism är inte glasklar. Monoteism innebär att Gud härskar över änglaskaran. De olika "gudarna" har inte samma autonomi som i polyteismen, för de har alla blivit skapade av Gud den Högste.

[Pilatus]

Efter att ha rådfrågat chatGPT ser jag nu att några få som identifierar sig som deister eller följer spirituella synsätt använder ibland "Gud" med versal när de pratar om ett högre medvetande eller universellt väsen. (Vilka jönsar!) Även i vissa översättningar till svenska förekommer det tydligen.

Men om jag någonsin har känt någon som bekänner sig till spirituella synsätt, så har de förmodligen hittat mer givande umgänge än mitt. Jag förstår inte sådant riktigt.

Testa att födas i aktivt kristen familj

Nog har jag gjort det, men det passade inte min typ av personlighet. Jag kom att lämna kyrkan så snart jag kunde.

[xion]

Är det verkligen en semantisk fråga? I den kristna världen pekar det mot den gud som beskrivs i Bibelns böcker. Och bevis kan omöjligt finnas då Gud är helt frånvarande. Inte heller finns det några logiskt giltiga bevis som kan ge oss information. Återstår en bok, Bibeln och den historieskrivning som kan berätta om Javeh och den kanaanitiska panteon med El som himmelens fader. Ref. Mikael, Samuel, Gabriel, Hesekiel.

Frågan är semantisk i den meningen att det beror på hur vi tolkar ordet "finns".

Att finnas utanför tid och rum, är det att existera?

Som sagt så har det skrivits hyllmetrar om Gud. Hur kan detta vara möjligt utan att "föremålet" för detta ges något slags existens. Kan man skriva hyllmetrar om ingenting?

Vad man skriver om är den Gud (Elohim, Javeh) som existerar i Bibelns böcker.

Ja, att existera i bibelns böcker är väl också ett slags existens, eller hur?

[Pilatus]

Kristendomen har också många "gudar," kallade änglar och demoner, eller Guds söner: "Gud står i gudaförsamlingen, mitt ibland gudarna håller han dom..." (Psalm 82:1). Satan ingår i församlingen: "En dag kom Guds söner för att träda fram inför HERREN, och bland dem kom också Satan... (Job 1:6-12). Ragnar Bring förklarar att Luther ansåg att djävulen tilldelas rollen som en kraft som Gud tar i sin tjänst och tvingar att tjäna Hans syften (jfr. Bring, "Dualismen hos Luther", 1929, s. 264).

Så indelningen monoteism och polyteism är inte glasklar. Monoteism innebär att Gud härskar över änglaskaran. De olika "gudarna" har inte samma autonomi som i polyteismen, för de har alla blivit skapade av Gud den Högste.

Monoteismens införande var väl snarast ett försök att samla folkstammarna under en gud, Jahve. Och man upptecknade en samling lagar. Dessa lagar sysselsätter de troende än i dag. Monoteismen är därmed genomförd. Den katolska världen har ju sina lokala "gudar" helgonen, och Maria förstås. Så det har varit betydligt svårare att genomföra en strikt monoteism under påven. Reformationen kanske har bidragit till att städa upp. Sockenkyrkorna är ofta enkla, och kristendomens mest centrala handlingar (sakramenten) genomförs i sedvanlig ordning.

[Pilatus]

Vad man skriver om är den Gud (Elohim, Javeh) som existerar i Bibelns böcker.

Ja, att existera i bibelns böcker är väl också ett slags existens, eller hur?

Ja, men som en fiktion genom Bibelns berättelser. Utanför kyrkans väggar ser man inte mycket av religionen. Det som existerar är välgörenhet, insamlingar och stöd till flyktingar, folk i fängelser, mat till behövande och ibland litet politik.

[Pilatus]

Har man vuxit upp med och in i kristendomen och dess världsbild blir detta ens tolkningsglasögon och förklaringsmodeller till varför människor är och gör som de är och gör och varför världen ser ut som den gör. De blir självbekräftande.

Detta gäller för övrigt vilken världsbild och vilka tolkningsglasögon som helst som man tillägnat sig och som mer eller mindre går på autopilot.

Men det blir lätt till en konflikt med hur världen är, så man tar av de där mest groteska glasögonen som Kant pratar om. Rädslan för att få skyffla kol under långa tider avhåller många från att lämna fiktionen. Tron på gudar är mycket ångestskapande. Man försöker i bästa fall att kompromissa eller att acceptera två slags betraktelser. -Kanske enklast att hålla sig till Descartes värld som styrs av förnuft och kritiskt tänkande. För frågan som återstår blir, om vi lämnar fiktionen om gudar och förekomsten av en andlig dimension som skulle ha inflytande på våra liv, förlorar vi något på ett sådant steg? Blir vi inte snarare fria från ett tvång? De kristna etikerna säger att ateister faller ned i synd och skam. Men vad vi kan se på nyhetssändningarna är att världens ledare är fyllda av tro, men bejakar ett pågående folkmord i Palestina.