Bibeln, Jesus och Pontius Pilatus

[förstår mig själv]

Tack Ingvar. Jag har syndat i mitt liv. Kanske inte så jättemycket jämfört med andra. Det är dessa synder bland annat som jag nu genomlider. Det är svårt. Man gråter och känner sorg för det man kunde gjort bättre här i livet. Det är svårt att finna en mening ibland. Idag kändes det tungt kände att det bästa för alla var kanske att jag försvann. Meningen med livet är ju att leva och att älska. Det kändes svårt i alla fall att leva. Jag gick in i en kyrka och grät. Sedan kände jag frid. Alla känslor har ju en motsvarighet en orsak. Jag vet inte orsaken till friden. Det kan vara det du menar med Gud. Jag vet inte. Samtidigt upplever jag att denna frid hjälper mig att leva.

[Pilatus]

Aah, ett anagram. Fyndigt! Vet du vem som är upphovsman?

Hittade detta på ett fransk forum, vet ej om det är sant dock?
Pilatus : Quid est Veritas ?
Jesus : Est Vir qui adest !

Jag tvivlar på att Jesus var särskilt slängd i latin. Han läste Septuaginta, den grekiska översättningen av Tanach. Det gemensamma samtalsspråket var koine, som flertalet av de nytestamentliga böckerna är skrivna på.

Men tanken är kanhända sådan att orden lagts i munnen på Jesus. Men jag ser inte någon referens till vem som står bakom anagrammet.

[Pilatus]

Godkänner du Bibel 2000?

Det är en kompromiss, en del rättelser har gjorts jämfört med 1917 års översättning. Några tillägg har tagits bort och några äldre felöversättningar har korrigerats.

Så vilka er Jesu sanna efterföljare?

Jesus levde sitt liv enligt sin tids judiska seder, med några få undantag. (Enligt Toran.) Ingen lever i Jesu efterföljd. Vad skulle det vara?

[ingenar]

Godkänner du Bibel 2000?

Det är en kompromiss, en del rättelser har gjorts jämfört med 1917 års översättning. Några tillägg har tagits bort och några äldre felöversättningar har korrigerats.

Så vilka er Jesu sanna efterföljare?

Jesus levde sitt liv enligt sin tids judiska seder, med några få undantag. (Enligt Toran.) Ingen lever i Jesu efterföljd. Vad skulle det vara?

Vilken Bibel godkänner du?

[Pilatus]

Vilken Bibel godkänner du?

Mina kunskaper är otillräckliga för att kunna ha en klar uppfattning. Om det fanns en Jesus som gick runt i Galileen och predikade vet vi inte mycket om. Det är legender, där fanns ingen som vi känner till namnet som tecknade ned vad Jesus yttrade eller gjorde. Historiciteten är med andra ord osäker. NT handlar om en religion som fick enorm spridning då Konstantin gjorde den kristna läran till statsreligion. Många mindre kristna sekter jagades som djur och dräptes. Deras böcker brändes.

Bibelkommissionernas översättningar är säkert mycket bra. De har haft ett fantastiskt stort underlag att utgå ifrån. Givetvis har man varit mån om att inte bryta alltför radikalt mot 1917 års upplaga, men den nya översättningen är säkert mycket bra. Att man skriver Herren i stället för t ex Jehova är självklart. Och skulle man i dag skriva in tetragrammaton (JHVH) skulle få förstå, Jahve eller Elohim skulle kanske verka förvirrande. I originaltexten förekommer många namn på Gud. Elohim (Gud) förekommer ofta i den hebreiska bibeln.

[Zokrates]

I originaltexten förekommer många namn på Gud. Elohim (Gud) förekommer ofta i den hebreiska bibeln.

Eller också går vi tillbaka till Zoroastrianismen och kallar Gud för vishetens herre, de var ju ändå först med både himmel och helvete.

[ingenar]

Bibelkommissionernas översättningar är säkert mycket bra. De har haft ett fantastiskt stort underlag att utgå ifrån. Givetvis har man varit mån om att inte bryta alltför radikalt mot 1917 års upplaga, men den nya översättningen är säkert mycket bra. Att man skriver Herren i stället för t ex Jehova är självklart. Och skulle man i dag skriva in tetragrammaton (JHVH) skulle få förstå, Jahve eller Elohim skulle kanske verka förvirrande. I originaltexten förekommer många namn på Gud. Elohim (Gud) förekommer ofta i den hebreiska bibeln.


Läs i ordförklaringen i 1917 om Herren - herren, och kom sedan igen om namnet JHVH, så varför skulle det vara förvirrande.

Du menar att Skaparen Gud har inget namn, skäms du för Guds namn JHVH

[AleichemSholem]

Aah, ett anagram. Fyndigt! Vet du vem som är upphovsman?

(Est vir qui adest. ~Det är mannen som står framför dig.)

Jadu, säg det. På engelskspråkiga Wikipedia kan man läsa "was cited as the example in Samuel Johnson's A Dictionary of the English Language."

Ska försöka bryta ner det grammatiskt (håller på att lära mig latin förtillfället trots min avsky för imperialism och dess kulturella utvidgning).

Est = är 3:e formen singularis han, hon det.
Vir= han 2:a deklinationen maskulinum
Qui= som relativa pronomen singularis
Adest = står där tredje personen singularis

Har dock inte riktigt förstått syntax/hur man konstruerar meningar, till exempel ett ord som est. I en del meningar är est placerat sist. I andra meningar är de placerade som i svenskan eller engelskan, dvs, subjekt-verb-predikat. I latin brukar ju det vara subjekt-predikat-verb. Kan du elaborera på det? Antar att du kan mer latin än mig.

Bibelkommissionernas översättningar är säkert mycket bra. De har haft ett fantastiskt stort underlag att utgå ifrån. Givetvis har man varit mån om att inte bryta alltför radikalt mot 1917 års upplaga, men den nya översättningen är säkert mycket bra. Att man skriver Herren i stället för t ex Jehova är självklart. Och skulle man i dag skriva in tetragrammaton (JHVH) skulle få förstå, Jahve eller Elohim skulle kanske verka förvirrande. I originaltexten förekommer många namn på Gud. Elohim (Gud) förekommer ofta i den hebreiska bibeln.

Vad som är förvirrande för en svensk som lär sig hebreiska är väl kanske ändelsen i ordet Elohim, då det egentligen är i pluralform (som tex Goy-Goyim, etc) men i hebreiskan är Elohim ett undantag.

[ingenar]

Aah, ett anagram. Fyndigt! Vet du vem som är upphovsman?

(Est vir qui adest. ~Det är mannen som står framför dig.)

Jadu, säg det. På engelskspråkiga Wikipedia kan man läsa "was cited as the example in Samuel Johnson's A Dictionary of the English Language." Stämmer det eller?

Ska försöka bryta ner det grammatiskt (håller på att lära mig latin förtillfället trots min avsky för imperialism och dess kulturella utvidgning).

Est = är 3:e formen singularis han, hon det.
Vir= han 2:a deklinationen maskulinum
Qui= som relativa pronomen singularis
Adest = står där tredje personen singularis

Har dock inte riktigt förstått syntax/hur man konstruerar meningar, till exempel ett ord som est. I en del meningar är est placerat sist. I andra meningar är de placerade som i svenskan eller engelskan, dvs, subjekt-verb-predikat. I latin brukar ju det vara subjekt-predikat-verb. Kan du elaborera på det? Antar att du kan mer latin än mig.

Bibelkommissionernas översättningar är säkert mycket bra. De har haft ett fantastiskt stort underlag att utgå ifrån. Givetvis har man varit mån om att inte bryta alltför radikalt mot 1917 års upplaga, men den nya översättningen är säkert mycket bra. Att man skriver Herren i stället för t ex Jehova är självklart. Och skulle man i dag skriva in tetragrammaton (JHVH) skulle få förstå, Jahve eller Elohim skulle kanske verka förvirrande. I originaltexten förekommer många namn på Gud. Elohim (Gud) förekommer ofta i den hebreiska bibeln.

Vad som är förvirrande för en svensk som lär sig hebreiska är väl kanske ändelsen i ordet Elohim, då det egentligen är i pluralform (som tex Goy-Goyim, etc) men i hebreiskan är Elohim ett undantag.

"Elohim", [`Eli-him`],. i singular blir det "Eloha".

Predikaren 2:24 Studiebibeln
”Det finns inget bättre för människan än att hon äter och dricker och låter sin själ njuta av det som är gott på grund av hennes möda. Också detta har jag sett, är från den sanne Guden* hand.
* Den sanne Gudens Heb; Ha Elohim, med den bestämda artikeln, ha, för att ge eftertryck. Jehovas

T ex:
I Första Moseboken 1:1 har titeln "Gud" översatts från det hebreiska ordet
`Eli-him', som står i pluralis.
Treenighetsanhängarna tolkar det som ett tecken på att Gud är treenig. De förklarar också att 5 Moseboken 6:4 (1917)
ger en antydan om enheten hos medlemmana av treenigheten, eftersom det ägs där
: "HERREN", vår Gud [från `Elo-him], HERREN är en."

Pluralformen v substantivet här är i hebreiskan "majestätsplural" eller pluralis majestatis. (Se NAB, S:t Josephsupplagan, biblisk ordbok, sid. 330; också 'New Catolic Encyclopedia. 1967, band V, sid. 287.)
Den förmedlar ingen tanke på att ett flertal personer, inom en gudom. När det på liknande sätt talas om den falske guden Dragon i Domarboken 16:23, används en form av titeln èlo.him; det åtföljande verbet står i singolaris, vilket visar att det talas om endast en gud.
I Första Moseboken 42:30 omtalas Josefos som "herre" (àdho.neh, pluralis majestates) i Egypten.

I det grekiska språket finns inte "pluralis majestates." i första Moseboken 1:1 har därför översättarna av LXX, dvs. `Septuaginta`, använt `ho The-os` (Gud, i singularis) som motsvarigheten till `Elo-him.
I Markus 12:29, där Jesus citerar 5 Moseboken 6:4 som svar på en fråga, används på liknande sätt den grekiska singularformen - ho The-os.

I 5 Moseboken 6:4 förekommer tetragrammaton två gånger i den hebreiska texten, och detta ställe bör därför med rätta lyda: "Jehova, vår Gud, är en Jehova." (NV) Nationen Israel, till vilka dessa ord yttrades, trodde inte på treenigheten.
Babulomierna och egyptierna tillbad triader av gudar, men det klargjordes för Israel att Jehova är annorlunda, att han inte är en sådan gud.
*
Om ett skriftställe rent grammatiskt kan översättas på mer än ett sätt, vilken
översättning är då den rätta?
Den som är i överensstämmelse med resten av
Bibeln.
Om någon bygger sin tro kring en favoritöversättning av e särskild
version och ignorerar andra delar av Bibeln, återspeglar i själva verket hans tro inte Guds ord, utan hans egna idéer och kanske en annan ofullkomlig människas
tankar.

En tanke i sammanhanget:
1 Moseboken 1:26 "Låt oss skapa"!
Den forntida skildringen berättar att Skaparen till slut valde att frambringa
en verklig unik livsform på jorden.
Han sade till sin himmelske Son: "Låt oss göra människor till vår avbild, enligt vår likhet, och må de råda över havets
fiskar och himlarnas flygande skapelser och husdjuren och hela jorden och varje
annat djur som rör sig, vilket är i rörelse på jorden."

Människan skulle i andligt avseende vara en avbild av sin Skapare. lägga i dagen hans egenskaper. Människan skulle också kunna inhämta kunskap och därigenom få ett enormt kunskapsföråd och kunna handla med en intelligens som vida
överträffade djurens.
Till skillnad från djuren, som huvudsakligen styrs av instinkt, skapades människan med förmåga att handla enligt egen fri vilja

[förstår mig själv]

Ingvar. Varför bevisar du inte som jag att olika teorier stämmer. Då blir de användbara och du kan förstå att de stämmer. Tro ska man inte göra. Farligt, synd leder till död och utrotning. För att förstå måste du utgå ifrån att all vetenskap tex evolutionsläran stämmer. Allt måste ju vara förenligt med vad vi vet. Annars kan du inte förstå, omöjligt. Det Jesus sa är förenligt med forskning och vetenskap naturligtvis. Vore det inte så är du galen om du fortsätter att tro. Du skulle sprida en falsk lära som leder till utrotning. Religioner skapas självklart av känslomässig orsak men det finns vissa som sökt sanningen och kunnat gå igenom det som krävs att förstå. Anta även att viljan inte är fri, annars går det heller inte att förstå Jesus. Det är viktigt att de som förstått på riktigt sprider en lära. Denne kan argumentera ordentligt och svara vettigt på frågor

[Zokrates]

Est = är 3:e formen singularis han, hon det.
Vir= han 2:a deklinationen maskulinum
Qui= som relativa pronomen singularis
Adest = står där tredje personen singularis

Har dock inte riktigt förstått syntax/hur man konstruerar meningar, till exempel ett ord som est. I en del meningar är est placerat sist. I andra meningar är de placerade som i svenskan eller engelskan, dvs, subjekt-verb-predikat. I latin brukar ju det vara subjekt-predikat-verb. Kan du elaborera på det?

"Quid est veritas?" Anagram "Est vir qui adest"
ord för ord "det är mannen som till är" betydelsen ändras korrekt av sammanhanget till
Det är mannen som närvarar.

[Pilatus]

Har dock inte riktigt förstått syntax/hur man konstruerar meningar, till exempel ett ord som est. I en del meningar är est placerat sist. I andra meningar är de placerade som i svenskan eller engelskan, dvs, subjekt-verb-predikat. I latin brukar ju det vara subjekt-predikat-verb. Kan du elaborera på det?

"Quid est veritas?" Anagram "Est vir qui adest"
ord för ord "det är mannen som till är" betydelsen ändras korrekt av sammanhanget till
Det är mannen som närvarar.

Visst, jag tyckte bara att det blev bättre svenska med Det är mannen som står framför dig och som svar på Pilatus fråga.
Det får nog anses vara litet anekdotiskt, en skicklig ordvits.

[ingenar]

Det är mannen som närvarar.

Visst, jag tyckte bara att det blev bättre svenska med Det är mannen som står framför dig och som svar på Pilatus fråga.
Det får nog anses vara litet anekdotiskt, en skicklig ordvits.[/quote]


Ja och en urusel sådan.

[Pilatus]

Visst, jag tyckte bara att det blev bättre svenska med Det är mannen som står framför dig och som svar på Pilatus fråga.
Det får nog anses vara litet anekdotiskt, en skicklig ordvits.

Ja och en urusel sådan.

Sura inte "ingenar"! Snart är det julafton med dopp i grytan, Kalle Anka och hans vänner på teve, julklappar och något gott till kaffet.

[Pilatus]

Ja och en urusel sådan.

I Nya Världens översättning nämns Jehova på ett antal ställen. När Paulus i Nya Testamentet använder benämningen "Herren" syftar han nästan alltid på Jesus. Paulus använde också ofta uttrycket "Herren Jesus Kristus". I NTs grundskrift finns inte namnet JHVH alls.

Enligt Mark 14:62 kan det upp­fat­tas som att Je­sus gör an­språk på Guds namn en­ligt 2 Mos 3:14.