Vad är Jaget ?

[Antic]

Jag vet lika mycket om medvetandet som du och övriga vetenskapen. Noll.

Dessutom kallar inte jag dig för troll, jag frågar inte ens.

Att diskutera och undersöka hjärnan tar oss ingenvart med att försöka förklara hur ett medvetande fungerar.

Känslan och upplevelsen av att stå vid en stor äng där det doftar syren. Eller känslan och upplevelsen av att dricka en kopp kaffe och äta en bulle.

Kan inga siffror i världen återge eftersom de säger NOLL om själva upplevelsen. Lika lite kan en kemisk/elektrisk reaktion i hjärnan beskriva upplevelsen. Lika lite kan vi mäta eller återge den i något annat än den är.

Därför kan vi aldrig någonsin ta reda på hur vi fungerar lika lite som vi vet vad ett medvetande och självmedvetande är. Det är helt enkelt oåtkomligt för oss.

Förstår du bättre då vad jag menar?

[förstår mig själv]

Du skriver ju inte ens om det som jag talar om. Jag talar inte om hjärnan utan om medvetandet. Det som kommer efter hjärnan, resultatet av hjärnans arbete. Och det resultatet begriper vi noll om inom vetenskapen eftersom det är en process och inget som är fysiskt.

Hjärnan/dess arbete/ och rummet är enligt min uppfattning resultatet av våra sinnen. Dessa är primära, grunddefinitioner (även om de inte beskriver den "riktiga" världen utan de kanske bara är "skuggor" ala platons grotta). Även en illusion/hallucination är verklig.
Om vi tar tex de lagar som finns i bibeln så syftar de till "må bra", dvs känslan som uppstår av det man gjort. Att man mår bra om man "tex visar andra kinden till". Det är en teori man får testa i verkligheten, annars förstår man inte om den stämmer. Sedan är det viktigt att kunna utvärdera det som sker med känslorna. Först då kan man förstå det som sker att det följer högre ordningar. I normalfallet förvöäntar man sig att belöningen kommer från någon person tex den man gjort gott. Eller gjort illa (att straffet kommer via den personen). Detta är fel, naturen straffar de som felar. Det går inte att komma undan (rummet faller ut på ett sådant sätt), spelar ingen roll om man har massa livvakter eller pansarfordon som skydd.
Vi säger att du vrickat foten i en grop (smärta), det är straffet för att man inte var uppmärksam. smärtan är dosen, korrekt dos. Sedan anpassar man sig lite bättre och är lagom mycket mer uppmärksam på gropar/rötter nästa gång man går ut.
Lidande ger lidande rummet i form av tex en "oturlig" händelse, och eller människans straff är ju rummets sätt att uppstå. Rummet är "orsakat" av känslorna alltså inte tvärt om.
Om nu känslorna är det som styr oss, det som får oss att värdera och förstå någots "väsen" ja då är det rimligt att "rummet" oavsett om det är en "fantasi" eller verkligt är underordnat. De åskådlig gör, gör något mer "begripligt". Vi säger att det man känner motsvaras av något i rummet. En känsla motsvaras av aktivitet i ett område i hjärnan. Då utgår vi i normalfallet från att det vi ser i rummet leder till det vi känner. Eller om vi slår en hand i väggen så är det därför vi får ont. Inte att vi slår handen i väggen för att vi förnimmer smärta.
Allt kan ju bara ske på ett sätt (enligt naturlagar), rummet måste uppstå logiskt ungefär som "resten". Om någon tex har bra ögon är det för att denne ser bra? Eller ser den bra för att ögonen är bra? dvs uppstår ögonen(bra ögon) som en följd av att denne skapar ett bra rum?
Spinoza säger " ni kommer märka att kroppen är viktig".
Anta att rummet följer känslorna, då blir vissa lagar i bibeln mer "förklarliga".
Det enda vi förstår blir det vi känner. Och det gör vi genom att känna.

[Antic]

Håller med, våra sinnen styr rummet. Ändra aldrig så lite på våra sinnen och vi får genast en helt ny värld att upptäcka och leva i. Det finns inte ens två personer som uppfattar världen precis likadant.

En stor del av våra bilder, ljud och upplevelser inte ens har med rummet att göra utan sker helt och hållet inom oss. Som när vi drömmer, tar fram tankebilder eller rent av lyssnar på musik inom oss som vi tänkt komponera.

En enkel fråga.

Vad skulle du översätta en upplevelse i?

Livet består bara av tre saker, tankar, känslor och upplevelser.

Och inget av dem går att sätta siffror eller något annat på heller för den delen, inte ens beräkna. Ett medvetande är det högsta vi vet och något helt obegripligt eftersom vi är det som vi skall försöka oss på att undersöka. Vi har inget att betrakta det från eller ens översätta det med.

[Pilatus]

Jag vet lika mycket om medvetandet som du och övriga vetenskapen. Noll.

Du talar nu om upplevelsen av en smak, en doft eller en beröring. Att ingen har tillgång till hur du upplever röd färg innebär ju inte att medvetandet är ett vitt fält. Fråga en logoped om hur vi förstår tal och vad Brocas område betyder för talet, så får du en inblick i vad man kan säga något om. Eller läs något av Germund Hesslow eller David H. Ingvar. Du får ursäkta, men jag tycker att du pratar strunt.

[Antic]

Tja, titta får du se hur långt vi kommit med att försöka ta reda på hur ett medvetande fungerar och vad det är för något.

Vi uppfattar världen i stora drag ganska likt men sedan skiljer det på oss ganska mycket.

Livet består bara av upplevelser, känslor och tankar och ingen tänker eller upplever saker precis likadant. Det är därför vi tycker så olika om saker. Och ber du 20 vittnen berätta vad de såg får du oftast ett otal olika versioner eftersom alla såg det på sitt speciella sätt. Därför litar man sällan på enbart vittnens utsago och kräver teknisk bevisning.

[Algotezza]

Tja, titta får du se hur långt vi kommit med att försöka ta reda på hur ett medvetande fungerar och vad det är för något.

Vi uppfattar världen i stora drag ganska likt men sedan skiljer det på oss ganska mycket.

Livet består bara av upplevelser, känslor och tankar och ingen tänker eller upplever saker precis likadant. Det är därför vi tycker så olika om saker. Och ber du 20 vittnen berätta vad de såg får du oftast ett otal olika versioner eftersom alla såg det på sitt speciella sätt. Därför litar man sällan på enbart vittnens utsago och kräver teknisk bevisning.

Hur är kommunikation möjlig? Eller vi bara inbillar oss att vi kommunicerar? I så fall är vi bra på intersubjektiv inbillning, om inte annat...

/Algotezza

[Algotezza]

Håller med, våra sinnen styr rummet. Ändra aldrig så lite på våra sinnen och vi får genast en helt ny värld att upptäcka och leva i. Det finns inte ens två personer som uppfattar världen precis likadant.

En stor del av våra bilder, ljud och upplevelser inte ens har med rummet att göra utan sker helt och hållet inom oss. Som när vi drömmer, tar fram tankebilder eller rent av lyssnar på musik inom oss som vi tänkt komponera.

En enkel fråga.

Vad skulle du översätta en upplevelse i?

Livet består bara av tre saker, tankar, känslor och upplevelser.

Och inget av dem går att sätta siffror eller något annat på heller för den delen, inte ens beräkna. Ett medvetande är det högsta vi vet och något helt obegripligt eftersom vi är det som vi skall försöka oss på att undersöka. Vi har inget att betrakta det från eller ens översätta det med.

Hur vet du att medvetandet är obegripligt? Vad skulle det innebära att begripa det? Är det inte en del av vår utveckling att försöka förstå oss själva och vårt medvetande? Begriper vi det lika lite idag av medvetandet som när vi levde i grottorna? Eller begrep vi det mer då?



/Algotezza

[Antic]

Därför att det inte kan översättas till något annat än själva känslan, upplevelsen.

Vad skulle du översätta en känsla i?

Och vad skulle du studera det med?

Nej, vi inbillar oss inte att det finns en värld, det gör det men den finns inom oss eftersom vi skapar den med våra sinnen. Den du pratar med bygger världen på samma sätt som du, alltså kan ni kommunicera även om ni bara upplever varandra helt och hållet inom er. Om en objektiv värld utanför oss vet vi ingenting. Det är det enda vi vet om den.

[Algotezza]

Därför att det inte kan översättas till något annat än själva känslan, upplevelsen.

Vad skulle du översätta en känsla i?

Och vad skulle du studera det med?

Nej, vi inbillar oss inte att det finns en värld, det gör det men den finns inom oss eftersom vi skapar den med våra sinnen. Den du pratar med bygger världen på samma sätt som du, alltså kan ni kommunicera även om ni bara upplever varandra helt och hållet inom er. Om en objektiv värld utanför oss vet vi ingenting. Det är det enda vi vet om den.

Vi översätter känslor till ord så andra ungefär ska förstå vad vi känner. På så vis kan vi objektifiera våra känslor och studera dem med åde känsla och intellekt.

Jag menade inte att världen är inbillning, utan ställde bara frågan om vi inbillar oss att vi kommunicerar med varandra.

Är du inne på Berkeleys linje här?

Om vi inte vet någonting om en objektiv värld utanför oss hur vet vi att den finns?

/Algotezza

[Antic]

Att den finns vet vi, för något måste få oss att trigga våra sinnen till att skapa intryck. Speciellt som vi skapar saker ganska lika i stora drag. Att sedan världen utanför inte är som våra sinnen visar oss vet vi också då världen saknar en massa attributer som vi själva bygger upp.

Känslor har egentligen inte mycket med intellekt att göra, känslor kan man bara känna. Det är därför det är omöjligt att tala om för en som är född döv hur du känner för ett visst gitarrljud. Eller tala för en blind att orange är en varm färg som får dig att känna en viss känsla. Du måste varit där och känt känslan själv. Sen kan man försöka reproducera orden till en viss känsla som ändå blir väldigt personlig i slutändan.

Att vi kommunicerar är ingen illusion, bara vi har klart för oss att det sker helt och hållet inom oss själva.

Faktum är att vi kan vara mer säkra på våra inre än yttre intryck.

Jag föreställer mig nu en gul maskros så att jag ser bilden inom mig av en gul tänkt maskros. Om jag däremot ser en på en äng ute så vet jag egentligen inte alls hur den skulle se ut i världen utanför mig, bara det mina sinnen skapar maskrosen helt och hållet inom mig. Att den inte har färg därute i den objektiva världen vet jag redan eftersom jag själv skapar färgerna av den genom att bryta ljuset på ett speciellt sätt som många djur saknar (till exempel).

Vi lever efter vad våra sinnen talar om för oss att något är och det fungerar ju ganska bra som tur är. För världen finns i oss. Vi vill nog gärna tro att världen därute skulle se ut som vi upplever den. Men gjorde den det skulle vi inte ens behöva några sinnen för att uppleva den.

[Algotezza]

Att den finns vet vi, för något måste få oss att trigga våra sinnen till att skapa intryck. Speciellt som vi skapar saker ganska lika i stora drag. Att sedan världen utanför inte är som våra sinnen visar oss vet vi också då världen saknar en massa attributer som vi själva bygger upp.

Känslor har egentligen inte mycket med intellekt att göra, känslor kan man bara känna. Det är därför det är omöjligt att tala om för en som är född döv hur du känner för ett visst gitarrljud. Eller tala för en blind att orange är en varm färg som får dig att känna en viss känsla. Du måste varit där och känt känslan själv. Sen kan man försöka reproducera orden till en viss känsla som ändå blir väldigt personlig i slutändan.

Att vi kommunicerar är ingen illusion, bara vi har klart för oss att det sker helt och hållet inom oss själva.

Faktum är att vi kan vara mer säkra på våra inre än yttre intryck.

Jag föreställer mig nu en gul maskros så att jag ser bilden inom mig av en gul tänkt maskros. Om jag däremot ser en på en äng ute så vet jag egentligen inte alls hur den skulle se ut i världen utanför mig, bara det mina sinnen skapar maskrosen helt och hållet inom mig. Att den inte har färg därute i den objektiva världen vet jag redan eftersom jag själv skapar färgerna av den genom att bryta ljuset på ett speciellt sätt som många djur saknar (till exempel).

Vi lever efter vad våra sinnen talar om för oss att något är och det fungerar ju ganska bra som tur är. För världen finns i oss. Vi vill nog gärna tro att världen därute skulle se ut som vi upplever den. Men gjorde den det skulle vi inte ens behöva några sinnen för att uppleva den.

När vi tänker använder vi både känsla och intellekt, i synnerhet när vi värderar något är båda med. Jag ser ingen fast gräns dem emellan, de är en helhet, känsla, intelligens/intellekt, intuition, minne, fantasi. Sedan kan vi använda vårt logiska sinne för att ibland städa upp en smula men logik är fyrkantigt och språk för att vi ska kunna tänka och uttrycka oss klarare. Men vårt innersta tänkande är abstrakt och ordlöst, man kan säga att det är ett tänkande i form av "tankevektorer" i den inre rymden, eller snabba ljusblixtar och ljussken, som vi snappar upp och kär i ord eller bilder. Med hjälp av lyrik och musik kan vi föra över känslor till varandra eller åtminstone försöka. Logik och intellekt behöver inte vara fyrkantiga om de paras med fantasi och kärlek till ord, bilder, ljud och dem vi möter i världen, digitalt och analogt så att säga. Logik och ett genomtänkt språk kan vara som en springkälla, i synnerhet om även känslan och fantasin är med. Den gudomliga fantasin som den femte dimensionen vari i första fyra dväljes.
'
/Algotezza

[SigurdV]

När vi tänker använder vi både känsla och intellekt, i synnerhet när vi värderar något är båda med. Jag ser ingen fast gräns dem emellan, de är en helhet, känsla, intelligens/intellekt, intuition, minne, fantasi. Sedan kan vi använda vårt logiska sinne för att ibland städa upp en smula men logik är fyrkantigt och språk för att vi ska kunna tänka och uttrycka oss klarare.

Utmärkt. Detta är vi alliså ense om: Uplevelse är sammansatt av (minst) tanke och känsla.

Men vårt innersta tänkande är abstrakt och ordlöst, man kan säga att det är ett tänkande i form av "tankevektorer" i den inre rymden, eller snabba ljusblixtar och ljussken, som vi snappar upp och kär i ord eller bilder.

Det undermedvetna processar 10 milioner bits/sek , det mevetna endast 20.
Det undermedvetna bör kanske ses som skilda delprocesser? Vilka?

Med hjälp av lyrik och musik kan vi föra över känslor till varandra eller åtminstone försöka. Logik och intellekt behöver inte vara fyrkantiga om de paras med fantasi och kärlek till ord, bilder, ljud och dem vi möter i världen, digitalt och analogt så att säga. Logik och ett genomtänkt språk kan vara som en springkälla, i synnerhet om även känslan och fantasin är med. Den gudomliga fantasin som den femte dimensionen vari i första fyra dväljes.
'/Algotezza

Har du tänkt på att våra undermedvetna kommunicerar (oss ovetande)
via ferohormoner ...vad mer månne pågå utan vår vetskap?

[Antic]

@Algotezza

Höger och vänster hjärnhalva. Men balansen kan det vara lite si och så med. Jag var själv väldigt mycket högerhjärna när jag var yngre och hela livet var färg, form, musik och fantasi för min del. Det var först när jag blev äldre som jag började utnyttja det mer logiska tänkandet med vänstra hjärnhalvan.

[SigurdV]

@Algotezza

Höger och vänster hjärnhalva. Men balansen kan det vara lite si och så med. Jag var själv väldigt mycket högerhjärna när jag var yngre och hela livet var färg, form, musik och fantasi för min del. Det var först när jag blev äldre som jag började utnyttja det mer logiska tänkandet med vänstra hjärnhalvan.

Jag känner till det där men aldrig känt det. Jag existerar i mitt synfält. Upplever att jag i nån mening är synfältet. Blundar jag finns synfältets ställe kvar och där finns jag och undrar varför jag stängde ögonen.
PS Jag läste nån gång att det fanns folk med bara en hjärnhalva...

[Antic]

Inte så konstigt att jag använde högerhjärnan mest när jag var ung.

Jag är ju synestet.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Synestesi