SigurdV skrev:Ja vad säger du Pilatus? Finns begreppet?
Var kan man läsa mer om "peykosociala sjukdomar"?
Är det inte så att grupp och samhälle inte KAN vara sjuka?
Att det inte finns ett meningsfullt sjukdomsbegrepp för grupper av individer?
Nej det är det normala, dvs "normen". Det som anses normalt just då i samhället som definerar vad som är sjukt eller friskt. Tyvärr tyvärr. Detta leder till att man eliminerar källor till kunskap. Följer man inte systemet får man en diagnos, en behandling eventuellt blir man inlåst.(har själv blivit det 3 gånger pga mani).
En sjukdom i hjärnan måste defineras genom ett uppenbart "fel", tex en celldöd som vid stroke, dålig ledning pga minskat glia som vid MS, inlagringar av plack som vid ahlsheimer, tumörceller som vid hjärntumör, ökat tryck som vid hydrocefalus, oordnad elektrisk aktivitet som vid epilepsi osv. Med rätt utbildning (läkarutbildning) så har man fått information om hjärnans olika delar och man kan kliniskt och genom att undersöka patienten förstå var skadan bör sitta. Hur utbredd den är och förstå hur den påverkar patienten tex kognitivt, språkligt, motoriskt, känslomässigt osv. Det är alltså något uppenbart avvikande ofta kroniskt och ofta obotbart.
Att ADHD skulle vara=amfetaminbrist är sjukligt. Förvisso får de bättre ork, kraft och kan följa systemet bättre än tidigare men det är inte någon sjukdom. Självklart är de lite annorlunda, och självklart avspeglas det även i hjärnan om man tittar efter noga. De men ADHD kan inte lika lätt göra som andra säger åt dem. (vi är ju känslostyrda). "orkar kanske inte plugga, lära in, tänker på något annat istället" osv. Detta leder till att de inte passar in i systemet. klarar inte arbete, skola, tenderar till att hamna i trubbel, bråk, droger och liknande.
Det är politiskt, så har de alltid varit. De som inte följer systemet rensas ut eller motas in i systemet. Det jävliga är att det är läkare som verkställer.
Tänk dig själv. Undersök en hjärna på en psyksjuk och se du finner inte särskillt mycket som är avvikande. Det som avviker kan lika gjärna ses som friskhetstecken beroende på sjukdom i kultur. Tänk dig själv hur lätt du ser om någon är ordentligt avvikande. till och med barn märker. Kom själv i håg känslorna som uppstod i mig när jag såg en psykotisk när jag var liten. Olust, rädd. Ja svårare än så är det inte. Det är dessa känslor som är huvudorsak till att de klassas som sjuka. Istället för att eliminera detta okända, som man inte förstår ska man förstå dem. Själv är jag inte det minsta rädd för de sjuka, snarare ger dig mig behagskänslor då de har något att lära ut. Min utveckling av mig själv har lett till att jag förstår dem och att de därigenom blivit friska. Eftersom jag fortfarande vet hur jag var tidigare förstår jag hur de "normala" tänker. Kan så att säga jämföra.
Man förstår inte att "historien" upprepar sig, att samma mekanismer styr fortfarande människan. Det spelar ingen roll vad politikerna säger, vad de kallar för värderingar eller etik. Naturlagarna ändras inte ändå.