Vilken gudsbild har troende i dag?

[Algotezza]

Tänk om det vore en enkel akt av vår fria vilja!

Det räcker väl med att bli bra på att utföra IQ-test. Man lär få bättre resultat för var gång.


Problemet är väl i grunden vad vi menar med förnuft. Vi har ju en tråd om olika intelligenser. Där kan man ju kolla om man vill.

Idag ingår det väl i mångas självbild att kalla sig förnuftig och normal. Om man nu inte koketterar med hur dum man är. Men det är nog inget man i grunden tror på.

/Algotezza

[Pilatus]

Tänk om det vore en enkel akt av vår fria vilja!

Det räcker väl med att bli bra på att utföra IQ-test. Man lär få bättre resultat för var gång.

Problemet är väl i grunden vad vi menar med förnuft. Vi har ju en tråd om olika intelligenser. Där kan man ju kolla om man vill.

Jag tror inte det finns en omedelbar koppling mellan intelligens och förnuft. Förnuftet kräver att intelligensen och erfarenheten tas i bruk. Likaså är det till en del en fråga om personlighet. Det finns åtskilliga exempel i historien på begåvade personer som inte alltid överansträngde sitt förnuft. Kanske kräver det en viss återhållsamhet, tid att tänka efter, insikt, värme och empati i stället för en stigande skala av grandios personlighet och personkult.

[Algotezza]

Tänk om det vore en enkel akt av vår fria vilja!

Det räcker väl med att bli bra på att utföra IQ-test. Man lär få bättre resultat för var gång.

Problemet är väl i grunden vad vi menar med förnuft. Vi har ju en tråd om olika intelligenser. Där kan man ju kolla om man vill.

Jag tror inte det finns en omedelbar koppling mellan intelligens och förnuft. Förnuftet kräver att intelligensen och erfarenheten tas i bruk. Likaså är det till en del en fråga om personlighet. Det finns åtskilliga exempel i historien på begåvade personer som inte alltid överansträngde sitt förnuft. Kanske kräver det en viss återhållsamhet, tid att tänka efter, insikt, värme och empati i stället för en stigande skala av grandios personlighet och personkult.

Förnuft - känsla och intelligens i något slags synergetisk balans, kanske... plus erfarenhet...

/Algotezza

[Plattfot]

Hur kan någon öka sitt förnuft?

Genom att röja bland sådant som begränsar det: Allt felaktigt i fråga om kunskaper, föreställningar och attityder. Psykiska problem såsom ångest, oro, lättja, dåligt humör, ilska och störande begär/intressen/tvångstankar. Allt sådant är som en dimma omkring oss, eller en lervälling. Tankens balettdans utförs på en vattensjuk åker. Har någon försökt springa i en sådan? Den drar stövlarna av fötterna på dig.

[Pilatus]

Hur kan någon öka sitt förnuft?

Genom att röja bland sådant som begränsar det: Allt felaktigt i fråga om kunskaper, föreställningar och attityder. Psykiska problem såsom ångest, oro, lättja, dåligt humör, ilska och störande begär/intressen/tvångstankar. Allt sådant är som en dimma omkring oss, eller en lervälling. Tankens balettdans utförs på en vattensjuk åker. Har någon försökt springa i en sådan? Den drar stövlarna av fötterna på dig.

Ja visst, det låter sig sägas. Men hur ofta händer det? Folk som lärt sig litet om astrologi eller tarotkort anser kanhända att de investerat en del tid och har rätt trevliga samtal med sina vänner om sådant, så de vill förmodligen inte överge det. Eller religion som ju trots allt ger sina utövare en del tillbaks. Vad de egentligen tror eller håller för sant är litet dunkelt. Men de anser säkert att deras tro inte kan skada dem, eller göra livet mindre värt att leva. På ett sätt är de ju förnuftiga, de vill må väl som "fms" uttrycker det. Men det är klart oförnuftigt om man har en ambition att vidga sitt kunnande och lära sig något om hur världen fungerar. Jag har en känsla av att ett sådant argument inte håller riktigt. Försöker vi lägga oss i hur människor skall tänka och vara kommer vi snart att uppträda som despoter som tror sig veta bättre än dem vi är kritiska mot. Sådana har det funnits massor av. Ibland fungerar det. Reformationen tycker jag är ett sådant exempel. Folk fick Martin Luthers lilla katekes som de lärde sig läsa (och helst kunna svaren utantill). Det var ett steg framåt, även om det inte var helt i harmoni med vårt förnuft.

[Algotezza]

Hur kan någon öka sitt förnuft?

Genom att röja bland sådant som begränsar det:

1. Allt felaktigt i fråga om kunskaper, föreställningar och attityder.

2. Psykiska problem såsom ångest, oro, lättja, dåligt humör, ilska och störande begär/intressen/tvångstankar. Allt sådant är som en dimma omkring oss, eller en lervälling.

3. Tankens balettdans utförs på en vattensjuk åker. Har någon försökt springa i en sådan? Den drar stövlarna av fötterna på dig.

1. Hur röjer man där? Hur vet man vad som är felaktigt? Lätt att ge detta råd på ett abstrakt och allmänt plan - men vilka är de felaktiga detaljerna? Hur vet man "vad man ska tänka"`?

2. Hur röjer man bland detta? Meditation? Bön? medicin? New age?

3. Tanken ger dej vingar. Du flyger över åkern.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Hur kan någon öka sitt förnuft?

Genom att röja bland sådant som begränsar det:

1. Allt felaktigt i fråga om kunskaper, föreställningar och attityder.

2. Psykiska problem såsom ångest, oro, lättja, dåligt humör, ilska och störande begär/intressen/tvångstankar. Allt sådant är som en dimma omkring oss, eller en lervälling.

3. Tankens balettdans utförs på en vattensjuk åker. Har någon försökt springa i en sådan? Den drar stövlarna av fötterna på dig.

1. Hur röjer man där? Hur vet man vad som är felaktigt? Lätt att ge detta råd på ett abstrakt och allmänt plan - men vilka är de felaktiga detaljerna? Hur vet man "vad man ska tänka"`?

2. Hur röjer man bland detta? Meditation? Bön? medicin? New age?

3. Tanken ger dej vingar. Du flyger över åkern.

/Algotezza

1) genom nya upplevelser/påverkan. Oftast får man det av andra.
2) Genom att förstå/utveckla förnuftet
3) Ja mycket vanföreställningar, ord som värderingar inte känslor. Hjärnan tvingas då utföra "arbete" den inte är skapt för. Om tex en robbot som gör pennor skulle få uppgiften att köra buss hur bra skulle den lyckas då?

[Plattfot]

1. Hur röjer man där? Hur vet man vad som är felaktigt? Lätt att ge detta råd på ett abstrakt och allmänt plan - men vilka är de felaktiga detaljerna? Hur vet man "vad man ska tänka"`?

2. Hur röjer man bland detta? Meditation? Bön? medicin? New age?

3. Tanken ger dej vingar. Du flyger över åkern.

/Algotezza

Det är väl det som är människans kamp, problemet med att vara människa. Det har diskuterats i sekler av filosofer av alla sorter, som varit eniga om att det är något fel på människan, t.ex. på politiker, ekonomer och Hollywoodfruar, som inte vill flyga bort från jordens gödslade begär.

Men vi skulle ju diskutera gudsbilden! Och så diskuterar vi avbilden i stället! Är kopian av Originalet en byfåne? Varför? Dålig kopiator? Var det fel på mamma eller på den som stoppade in det som kopierades, sig själv? Annan orsak?

Men om det är fel att tänka sig som en fysisk avbild, måste vi vara någon sorts "andlig" avbild. Då blir frågan: Kan vi tro på Gud, om vi tvivlar på oss själva? Vem här citerade Tage Danielsson: "Utan tvivel är jag inte riktigt klok"? Logiken ger oss en tvivlande Gud. Vad tvivlar Han på? Oss?

[Algotezza]

1. Hur röjer man där? Hur vet man vad som är felaktigt? Lätt att ge detta råd på ett abstrakt och allmänt plan - men vilka är de felaktiga detaljerna? Hur vet man "vad man ska tänka"`?

2. Hur röjer man bland detta? Meditation? Bön? medicin? New age?

3. Tanken ger dej vingar. Du flyger över åkern.

/Algotezza

1. Det är väl det som är människans kamp, problemet med att vara människa. Det har diskuterats i sekler av filosofer av alla sorter, som varit eniga om att det är något fel på människan, t.ex. på politiker, ekonomer och Hollywoodfruar, som inte vill flyga bort från jordens gödslade begär.

2. Men vi skulle ju diskutera gudsbilden! Och så diskuterar vi avbilden i stället! Är kopian av Originalet en byfåne? Varför? Dålig kopiator? Var det fel på mamma eller på den som stoppade in det som kopierades, sig själv? Annan orsak?

3. Men om det är fel att tänka sig som en fysisk avbild, måste vi vara någon sorts "andlig" avbild. Då blir frågan: Kan vi tro på Gud, om vi tvivlar på oss själva? Vem här citerade Tage Danielsson: "Utan tvivel är jag inte riktigt klok"? Logiken ger oss en tvivlande Gud. Vad tvivlar Han på? Oss?

1. Är det fel på människan eller hennes ideal och utopier, tankar kring fullkomlighet, en orealistisk självbild...? Är det kanske fel på tänkandet kring framtida utopier och himmelriken som är problemet - att utmåla dem man ogillar som onda och att man själv har Gud på sin sida... Gud är den som ska fixa allt eller revolutionen eller UFO-folket eller den tekniska, vetenskapliga och medicinska utvecklingen... Grunden till synen på människan och hennes problematik är väl bl.a. personligt missnöje med hur man har det med tanke på hur man i fantasin föreställer sig att det kunde vara - något som ofelbart utmynnar i gnäll och kverulans. Homo Querulantis härskar idag.

2. Gudsbilden är en bild skapad av den som menar sig vara avbild av den hon skapat en bild av. Det är för många led för att det ska vara klara och tydliga bilder. Människan gör väl så gott hon kan utifrån sina förutsättningar - och dessa är ju i sin tur inte oföränderliga. Jag förstår inte riktigt vitsen med ett slags principiell misantropi. Det är den här världen vi lever i tillsammans med varandra. Take it or leave it. Odla pessimism eller optimism. Kämpa politiskt eller på annat sätt. Acceptera dej själv och världen eller gör det inte. Gud visar sig oftast när man kört sitt liv rakt ner i dyngan. När man gett upp. Annars får man klara sig själv bäst man kan tillsammans med andra.

3. Jag kan tänka mig att vi är Guds avbild genom att vi kan uppleva och göra något, skapa. Det kan Gud med, om hen finns. Svårare än så behöver detta med Guds avbild inte vara. Om vi dessutom är eviga till vår innersta natur får vi reda på när kroppen dör. Men vi behöver ju inte vara eviga bara för att medvetandet överlever den fysiska döden. Men det är väl ett incitament åt det hållet.

/Algotezza

[Plattfot]

Algotezza! Ofta vill jag citera den gamle "radioprästen" Ludvig Jönsson: "En sådan Gud tror inte heller jag på." Jag har ibland funderat på om jag är panteist http://sv.wikipedia.org/wiki/Panteism Lite mer detaljerat: http://en.wikipedia.org/wiki/Pantheism

Då skulle jag (kanske) kunna säga: "Jag tror likt Einstein ...", men han trodde ju inte att Gud kunde spela tärning. Kanske överensstämmer min bild bättre med Spinozas panteism, om naturen (universum) kan spela tärning (= är en tärning, obestämbar, "kvantig"). På något sätt är ju allt i naturen (universum) en avbild av den (det).

Sedan har vi ju problemet hur vi ser på naturen (universum). Är den (det) något underbart, fantastiskt, obegripligt eller åtminstone obestämbart, hänförande o.s.v., eller är det "bara och ingenting annat" än en anhopning döda och ointressanta grundämnen, vilka deltar i fysiska och kemiska processer av i princip enkelt och begripligt slag. Det senare tvingar ju fram en panenteism, som jag är lite tvekande till: http://sv.wikipedia.org/wiki/Panenteism

[Algotezza]

Algotezza! Ofta vill jag citera den gamle "radioprästen" Ludvig Jönsson: "En sådan Gud tror inte heller jag på." Jag har ibland funderat på om jag är panteist http://sv.wikipedia.org/wiki/Panteism Lite mer detaljerat: http://en.wikipedia.org/wiki/Pantheism

Då skulle jag (kanske) kunna säga: "Jag tror likt Einstein ...", men han trodde ju inte att Gud kunde spela tärning. Kanske överensstämmer min bild bättre med Spinozas panteism, om naturen (universum) kan spela tärning (= är en tärning, obestämbar, "kvantig"). På något sätt är ju allt i naturen (universum) en avbild av den (det).

Sedan har vi ju problemet hur vi ser på naturen (universum). Är den (det) något underbart, fantastiskt, obegripligt eller åtminstone obestämbart, hänförande o.s.v., eller är det "bara och ingenting annat" än en anhopning döda och ointressanta grundämnen, vilka deltar i fysiska och kemiska processer av i princip enkelt och begripligt slag. Det senare tvingar ju fram en panenteism, som jag är lite tvekande till: http://sv.wikipedia.org/wiki/Panenteism

Varför kan inte tillvaron vara intressant även om vi menar att dess materiella grund är grundämnena och hur dessa via naturlagarna kan kombineras? Dawkins är ju inne på att naturen och kosmos kan vara underbara och hänförande ändå, utan "hypotesen Gud". Så, kan man inte tycka att livet är fantastiskt som materialist? Enda problemet som en materialist har och som många andra har, är hur man ska "hantera" döden och vad tanken på att man helt upphör kan medföra i det liv man lever...

Kan man förlika sig med tanken att ens liv och medvetande en dag totalt upphör? Eller måste man för sin sinnesro alltid ha kvar något slags hopp om en fortsättning av eget upplevande och skapande?

Kvantplanets tärningsspel handlar ju om vad som är möjligt att veta ur vårt perspektiv. Det man inte kan veta eller förutsäga "förklarar" man med "slump" eller "kaos"? Innebär ovetbarhet, oavsett hur mycket info man har - inte ens oändlig sådan - att det i praktiken råder "slump" och "kaos" så att säga "ur partikelns perspektiv"? Skulle inte våra liv också te sig som kvantplanets slumpmässighet om någon skulle försöka få grepp om och förutsäga vårt "beteende" och vår "viljeföring" ur ett "högre perspektiv" och från "långt håll"? Är inte vi också "sannolikhetsmoln"? T.ex. för Gud om hen finns...

/Algotezza

[Plattfot]

Algotezza! Ofta vill jag citera den gamle "radioprästen" Ludvig Jönsson: "En sådan Gud tror inte heller jag på." Jag har ibland funderat på om jag är panteist http://sv.wikipedia.org/wiki/Panteism Lite mer detaljerat: http://en.wikipedia.org/wiki/Pantheism

Då skulle jag (kanske) kunna säga: "Jag tror likt Einstein ...", men han trodde ju inte att Gud kunde spela tärning. Kanske överensstämmer min bild bättre med Spinozas panteism, om naturen (universum) kan spela tärning (= är en tärning, obestämbar, "kvantig"). På något sätt är ju allt i naturen (universum) en avbild av den (det).

Sedan har vi ju problemet hur vi ser på naturen (universum). Är den (det) något underbart, fantastiskt, obegripligt eller åtminstone obestämbart, hänförande o.s.v., eller är det "bara och ingenting annat" än en anhopning döda och ointressanta grundämnen, vilka deltar i fysiska och kemiska processer av i princip enkelt och begripligt slag. Det senare tvingar ju fram en panenteism, som jag är lite tvekande till: http://sv.wikipedia.org/wiki/Panenteism

Varför kan inte tillvaron vara intressant även om vi menar att dess materiella grund är grundämnena och hur dessa via naturlagarna kan kombineras? Dawkins är ju inne på att naturen och kosmos kan vara underbara och hänförande ändå, utan "hypotesen Gud". Så, kan man inte tycka att livet är fantastiskt som materialist? Enda problemet som en materialist har och som många andra har, är hur man ska "hantera" döden och vad tanken på att man helt upphör kan medföra i det liv man lever...

Kan man förlika sig med tanken att ens liv och medvetande en dag totalt upphör? Eller måste man för sin sinnesro alltid ha kvar något slags hopp om en fortsättning av eget upplevande och skapande?

Kvantplanets tärningsspel handlar ju om vad som är möjligt att veta ur vårt perspektiv. Det man inte kan veta eller förutsäga "förklarar" man med "slump" eller "kaos"? Innebär ovetbarhet, oavsett hur mycket info man har - inte ens oändlig sådan - att det i praktiken råder "slump" och "kaos" så att säga "ur partikelns perspektiv"? Skulle inte våra liv också te sig som kvantplanets slumpmässighet om någon skulle försöka få grepp om och förutsäga vårt "beteende" och vår "viljeföring" ur ett "högre perspektiv" och från "långt håll"? Är inte vi också "sannolikhetsmoln"? T.ex. för Gud om hen finns...

/Algotezza

Du pratar fortfarande om "en sådan Gud". Jag tror fortfarande inte på "en sådan". Har du grubblat på den panteistiska tanken och skillnaden mellan den och panenteism? Frågan "Varför kan inte tillvaron vara intressant ..." förstår jag inte. Det är ju just det jag i sista stycket säger att den är. Vi behöver ingen transcendens, en "högre värld". Vi blir tillräckligt höga här. Om du följer länkarna i mitt förra inlägg, slipper jag förklara orden.

[Algotezza]

Algotezza! Ofta vill jag citera den gamle "radioprästen" Ludvig Jönsson: "En sådan Gud tror inte heller jag på." Jag har ibland funderat på om jag är panteist http://sv.wikipedia.org/wiki/Panteism Lite mer detaljerat: http://en.wikipedia.org/wiki/Pantheism

Då skulle jag (kanske) kunna säga: "Jag tror likt Einstein ...", men han trodde ju inte att Gud kunde spela tärning. Kanske överensstämmer min bild bättre med Spinozas panteism, om naturen (universum) kan spela tärning (= är en tärning, obestämbar, "kvantig"). På något sätt är ju allt i naturen (universum) en avbild av den (det).

Sedan har vi ju problemet hur vi ser på naturen (universum). Är den (det) något underbart, fantastiskt, obegripligt eller åtminstone obestämbart, hänförande o.s.v., eller är det "bara och ingenting annat" än en anhopning döda och ointressanta grundämnen, vilka deltar i fysiska och kemiska processer av i princip enkelt och begripligt slag. Det senare tvingar ju fram en panenteism, som jag är lite tvekande till: http://sv.wikipedia.org/wiki/Panenteism

Varför kan inte tillvaron vara intressant även om vi menar att dess materiella grund är grundämnena och hur dessa via naturlagarna kan kombineras? Dawkins är ju inne på att naturen och kosmos kan vara underbara och hänförande ändå, utan "hypotesen Gud". Så, kan man inte tycka att livet är fantastiskt som materialist? Enda problemet som en materialist har och som många andra har, är hur man ska "hantera" döden och vad tanken på att man helt upphör kan medföra i det liv man lever...

Kan man förlika sig med tanken att ens liv och medvetande en dag totalt upphör? Eller måste man för sin sinnesro alltid ha kvar något slags hopp om en fortsättning av eget upplevande och skapande?

Kvantplanets tärningsspel handlar ju om vad som är möjligt att veta ur vårt perspektiv. Det man inte kan veta eller förutsäga "förklarar" man med "slump" eller "kaos"? Innebär ovetbarhet, oavsett hur mycket info man har - inte ens oändlig sådan - att det i praktiken råder "slump" och "kaos" så att säga "ur partikelns perspektiv"? Skulle inte våra liv också te sig som kvantplanets slumpmässighet om någon skulle försöka få grepp om och förutsäga vårt "beteende" och vår "viljeföring" ur ett "högre perspektiv" och från "långt håll"? Är inte vi också "sannolikhetsmoln"? T.ex. för Gud om hen finns...

/Algotezza

Du pratar fortfarande om "en sådan Gud". Jag tror fortfarande inte på "en sådan". Har du grubblat på den panteistiska tanken och skillnaden mellan den och panenteism? Frågan "Varför kan inte tillvaron vara intressant ..." förstår jag inte. Det är ju just det jag i sista stycket säger att den är. Vi behöver ingen transcendens, en "högre värld". Vi blir tillräckligt höga här. Om du följer länkarna i mitt förra inlägg, slipper jag förklara orden.

OK. Gud = kosmos eller Gud = kosmos och mer därtill. Vad finns att grubbla över där? Vad som "låter" mest logiskt? Vad som "går att bevisa"? Eller "vad man trivs med"?

Vad man sedan behöver för att må bra transcendent gudsbild eller vad man vill kalla det beror väl på vem man är och dagsformen. Varför ska det vara antingen eller? Ena dagen kan jag tycka jag är Gud en annan att jag är en skit eller djävulen själv. Ena dagen bevisar mitt samspel med andra att det finns något gudomligt och kärleksfullt i världen, andra dagar finns ett motsatt bevis. Jag förstår inte varför man ska skapa metafysiska tankestrukturer som man sedan ska hålla sig till konsekvent för att vara seriös?

Låt mig säga så här: Gud står över dikotomin existens och icke-existens. Hen kan i vårt språk närmast beskrivas som intet. Är det en sådan Gud?

/Algotezza

[Plattfot]

Jag klipper väl ut och klistrar in från Wikipedia: "Panteism (från grekiskans παν "allt" och θεος "[är] Gud") är en gudsuppfattning där hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett opersonligt andligt väsen, att allting är ett och att inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet. Baruch Spinozas panteistiska synpunkt är att universum är det samma som naturen och därmed också Gud.

Spinoza är känd för sina filosofiska arbeten som utmynnar i en panteistisk gudsuppfattning. Spinoza påverkade i sin tur Friedrich Hegel och Albert Einstein, vilken skrev att han inte trodde på en personlig gud, utan på Spinozas gud."

Opersonlig! Det personliga uppenbarar sig bara i människan. Det kan vara en tolkning av begreppet "Sonen".
Din fråga "Vad finns att grubbla över där (kosmos)?" är anmärkningsvärd. Menar du allvar?
Metafysik? Wikipedia påpekar att begreppet har blivit svårdefinierat. Ursprunglig innebörd, frågor om "varandet i sig" och "första orsak", diskuteras numera av teoretiska fysiker och kosmologer. Du måste därför definiera, vad du menar med "metafysiska tankekonstruktioner". Är det bara ett invektiv för tankar du ogillar?
Spinozas uppfattning var att universum = naturen = Gud = det som existerar. Kan Hen i vårt språk närmast beskrivas som intet?

[Algotezza]

Jag klipper väl ut och klistrar in från Wikipedia: "Panteism (från grekiskans παν "allt" och θεος "[är] Gud") är en gudsuppfattning där hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett opersonligt andligt väsen, att allting är ett och att inget personligt väsen existerar utanför denna andliga verklighet. Baruch Spinozas panteistiska synpunkt är att universum är det samma som naturen och därmed också Gud.

Spinoza är känd för sina filosofiska arbeten som utmynnar i en panteistisk gudsuppfattning. Spinoza påverkade i sin tur Friedrich Hegel och Albert Einstein, vilken skrev att han inte trodde på en personlig gud, utan på Spinozas gud."

1. Opersonlig! Det personliga uppenbarar sig bara i människan. Det kan vara en tolkning av begreppet "Sonen".

2. Din fråga "Vad finns att grubbla över där (kosmos)?" är anmärkningsvärd. Menar du allvar?

3. Metafysik? Wikipedia påpekar att begreppet har blivit svårdefinierat. Ursprunglig innebörd, frågor om "varandet i sig" och "första orsak", diskuteras numera av teoretiska fysiker och kosmologer.

4. Du måste därför definiera, vad du menar med "metafysiska tankekonstruktioner". Är det bara ett invektiv för tankar du ogillar?

5. Spinozas uppfattning var att universum = naturen = Gud = det som existerar. Kan Hen i vårt språk närmast beskrivas som intet?

1. Vad skiljer en personlig Gud från en opersonlig? Det beror väl på vilka behov man är, om man vill kunna be till Gud eller ej. Det kanske är svårt att rikta böner till en opersonlig Gud.

2. Jag skrev så här:

OK. Gud = kosmos eller Gud = kosmos och mer därtill. Vad finns att grubbla över där? Vad som "låter" mest logiskt? Vad som "går att bevisa"? Eller "vad man trivs med"?

Jag menar alltså att ingendera gudsbild går att bevisa - utan som jag skriver menar jag att man väljer den bild som man finner logisk och som man trivs med och som speglar ens egna djupare behov och upplevelser. Har man väl fastnat för en bild, vad finns det då att grubbla över?

3. Metafysik handlar t.ex. om frågan om vad som är verklighetens grund, om det är det andliga, immateriella och kvalitativa eller det fysiska, mätbara och materiella som är grunden - eller om en kombination av dessa synsätt är möjlig. Materien i dagens fysisk blir i grunden alltmer immateriell - partiklar/strängar blir mest bara "rörelse i tomrum". Det är inte "något som rör sig" utan bara rörelse.

4. O nej, jag gillar metafysik. Det är intressant att spekulera kring. Sedan tycker jag det är intressant vad olika metafysiska synsätt kan leda till i ens vardagsliv - anlägga ett slags pragmatiskt perspektiv på dem. Allt hänger ihop.

Man sätter ju samman och beskriver sin metafysik med hjälp av tankar/ord/begrepp. Så nog blir det en tankekonstruktion av det. Vad annars? Uttrycket tankekonstruktion är inte negativt laddat för mig. Är det så för dig?

5. Jag antyder att vi inte fullt ut kan beskriva Gud - den Gud som ligger bakom t.ex. den mystika upplevelsen. Egentligen tycker jag det är intressantare att diskutera och ta del av olika människors upplevelser av den gudomliga dimensionen och hur dessa kan påverka deras vardag och gudsbild, än att diskutera en gudsbild mer som mest bara ett semantiskt-logiskt begrepp som kan vara mer eller mindre logiskt koherent - en metafysisk konstruktion snarare än något som handlar om vad man faktiskt erfarit.

Den mystika upplevelsen antyder ju att Gud/den gudomliga dimensionen sträcker sig bortom både våra begrepp och vår tankevärld. Det vi inte har ord för blir, verbalt sätt, ett intet (om än inte existensmässigt), för vad vi än väljer för ord kan vi konstatera, som Antjes Jackalén: "Gud är större."

Jag skrev ju också:

Gud står över dikotomin existens och icke-existens.

Vilket ju antyder att vi kan tala om flera slags existens.

/Algotezza