Guds makt ur kontrafaktiskt perspektiv

[Algotezza]

Vi antar att Gud finns...

Hur vet man när det gäller världen i stort att Gud förhindrat en katastrof?

Hur vet man som individ att Gud förhindrat en olycka och man haft änglavakt?

Vilka katastrofer hade Gud kunnat förhindra i historien? Varför gjorde hen det inte?

Vilken plats har katastrofer och lidanden i Guds plan för människorna och mänskligheten?

/Algotezza

1. Hur ska vi människor kunna vara medvetna om alternativa konsekvenser i en så omfattande proportion?
2. Beror kanske lite på hur man tolkar begreppet änglavakt?
3. Vad som uppfattas som en katastrof kanske inte är det i det Långa Loppet?
4. Jag vet inte. Lidandet korrelerar iallafall ofta med utvecklingen (många tårar och blåmärken blir det innan man lär sig som småtting att gå och klättra och så där) och främjar empati (för man vet hur något liknande känns). Detta i sin tur främjar samarbete och jag gissar att det är något nödvändigt ont. Precis som när man fick tradiga läxor i skolan. Så klart det var lidande för en 15-åring och det upplevdes banne mig då och där som en katastrof också eftersom det var en jätteskojig fest samma kväll och Alla skulle vara där, inte att förglömma en gammal flamma som var väldigt intensiv då.

1. Poängen är att man inte kan veta detta, bara spekulera, utifrån sin tro.
2. Hur tolkar du det?
3. Visst, något som i förstone ter sig negativt kan med tiden bli något positivt. Inte minst genom att man själv och alla inblandade lägger ner tid och energi på att vända det. Katastrofer kan ena folk - i sht som den gemensamma fienden inte är av mänsklig art.
4. Jovisst, man kan tala om ett nödvändigt ont som med tiden blir ett gott. Man kan se livet som en skola. Och att Gud med tiden kan vända ont till gott, ljus till mörker. Med trons hjälp kan man hitta på förklaringar på det mesta. Bara fantasin sätter gränserna. Inte verkligheten.

/Algotezza

[förstår mig själv]

Vi antar att Gud finns...

Hur vet man när det gäller världen i stort att Gud förhindrat en katastrof?

Hur vet man som individ att Gud förhindrat en olycka och man haft änglavakt?

Vilka katastrofer hade Gud kunnat förhindra i historien? Varför gjorde hen det inte?

Vilken plats har katastrofer och lidanden i Guds plan för människorna och mänskligheten?

/Algotezza

1. Hur ska vi människor kunna vara medvetna om alternativa konsekvenser i en så omfattande proportion?
2. Beror kanske lite på hur man tolkar begreppet änglavakt?
3. Vad som uppfattas som en katastrof kanske inte är det i det Långa Loppet?
4. Jag vet inte. Lidandet korrelerar iallafall ofta med utvecklingen (många tårar och blåmärken blir det innan man lär sig som småtting att gå och klättra och så där) och främjar empati (för man vet hur något liknande känns). Detta i sin tur främjar samarbete och jag gissar att det är något nödvändigt ont. Precis som när man fick tradiga läxor i skolan. Så klart det var lidande för en 15-åring och det upplevdes banne mig då och där som en katastrof också eftersom det var en jätteskojig fest samma kväll och Alla skulle vara där, inte att förglömma en gammal flamma som var väldigt intensiv då.

1. Poängen är att man inte kan veta detta, bara spekulera, utifrån sin tro.
2. Hur tolkar du det?
3. Visst, något som i förstone ter sig negativt kan med tiden bli något positivt. Inte minst genom att man själv och alla inblandade lägger ner tid och energi på att vända det. Katastrofer kan ena folk - i sht som den gemensamma fienden inte är av mänsklig art.
4. Jovisst, man kan tala om ett nödvändigt ont som med tiden blir ett gott. Man kan se livet som en skola. Och att Gud med tiden kan vända ont till gott, ljus till mörker. Med trons hjälp kan man hitta på förklaringar på det mesta. Bara fantasin sätter gränserna. Inte verkligheten.

/Algotezza

Hej tycker det är bra skrivet allt utom det sista tron/fantasin. Den uppstår ur "verkligheten" enligt min uppfattning. Dvs det man upplevt(och den man är). Samtidigt tror jag att "fantasier"/"tro" kan bli verklighet.

[Algotezza]

Vi antar att Gud finns...

1. Hur vet man när det gäller världen i stort att Gud förhindrat en katastrof?

2. Hur vet man som individ att Gud förhindrat en olycka och man haft änglavakt?

3. Vilka katastrofer hade Gud kunnat förhindra i historien? Varför gjorde hen det inte?

4. Vilken plats har katastrofer och lidanden i Guds plan för människorna och mänskligheten?

/Algotezza

Om du ställer frågorna med utgångspunkten att du själv skulle vara Gud så blir nog svaren enklare att se.

Var och en är väl nav och gud i sitt liv. Ingen annan än jag upplever livet just där jag befinner mig och med den förflutenhet just jag har. Vi är unika men det kanske inte gör oss till gudar.

Om jag dock tänker in mej i rollen som Gud blir svaren:

"1. Kära människobarn. Otaliga gånger har jag bortom din och dina syskons vetskap hindrat meteorer och andra himmelska klippor och berg från att ramma jorden. När jag skulle bli av med de där oformligt feta och meningslösa dinosaurerna - ett misslyckat men kul experiment - passade det bra, ty på så sätt lyckades vi bereda plats för däggdjuren och i förlängningen adams släkte. Det är så att jag låter slumpen styra ibland inom givna rums- och tidsramar, för att förnya min tillvaro och få mej ett gott tomtefarsskratt, och då händer det ibland att det bär åt pipsvängen när jag inte vill det. Då deletar jag om det är min tur i spelet. Det händer oftare än du kan tro, lilla människobarn.

2. Man drabbas av vissheten att man undvikit en katastrof. Du vet det bara. Kära människobarn jag vet att du vet det - för jag har skickat mina änglar ett par gånger, eller hur?

3. Varje gång jag plockar fram mina kosmiska tärningar och spelar 6-6-6 med änglar och djävlar - för att roa oss i den andliga världen för annars blir det otroligt tråkigt där - och då har det ibland varit Sheytans tur att kasta tärningarna. Hade det inte varit hans tur hade jag kunnat förhindra det skedda men jag hade lämnat över tärningarna till honom. Rent spel du vet, kära människobarn. Det gäller andra världskriget. Det hade jag kunnat förhindra. Men Sheytan hade kastat sin tärning och det gick som det gick. Inget ont som inte har något gott med sig men den goda skörden från detta världskrig har ännu inte fötts men det är på gång bland andlighetens livmödrar. Lita på mig, lilla människobarn!

4. Katastrofer är till för att både lära människorna och de andliga något nytt. Små katastrofer är till för att slippa större. Värre än fysiskt lidande är andlig död och absolut tomhet. Ibland kan bara smärta och lidande väcka dem till ny ande som är på väg att tyna bort.

Ja, så är det, kära lilla människobarn, du som vilar likt en skadad fågelunge i min kupade hand! Snart kan du åter flyga och sjunga!"

/Algotezza

[Algotezza]

1. Hur ska vi människor kunna vara medvetna om alternativa konsekvenser i en så omfattande proportion?
2. Beror kanske lite på hur man tolkar begreppet änglavakt?
3. Vad som uppfattas som en katastrof kanske inte är det i det Långa Loppet?
4. Jag vet inte. Lidandet korrelerar iallafall ofta med utvecklingen (många tårar och blåmärken blir det innan man lär sig som småtting att gå och klättra och så där) och främjar empati (för man vet hur något liknande känns). Detta i sin tur främjar samarbete och jag gissar att det är något nödvändigt ont. Precis som när man fick tradiga läxor i skolan. Så klart det var lidande för en 15-åring och det upplevdes banne mig då och där som en katastrof också eftersom det var en jätteskojig fest samma kväll och Alla skulle vara där, inte att förglömma en gammal flamma som var väldigt intensiv då.

1. Poängen är att man inte kan veta detta, bara spekulera, utifrån sin tro.
2. Hur tolkar du det?
3. Visst, något som i förstone ter sig negativt kan med tiden bli något positivt. Inte minst genom att man själv och alla inblandade lägger ner tid och energi på att vända det. Katastrofer kan ena folk - i sht som den gemensamma fienden inte är av mänsklig art.
4. Jovisst, man kan tala om ett nödvändigt ont som med tiden blir ett gott. Man kan se livet som en skola. Och att Gud med tiden kan vända ont till gott, ljus till mörker. Med trons hjälp kan man hitta på förklaringar på det mesta. Bara fantasin sätter gränserna. Inte verkligheten.

/Algotezza

Hej tycker det är bra skrivet allt utom det sista tron/fantasin. Den uppstår ur "verkligheten" enligt min uppfattning. Dvs det man upplevt(och den man är). Samtidigt tror jag att "fantasier"/"tro" kan bli verklighet.

Hela tiden blir fantasier verklighet men ibland märker man det inte för de blir inte verklighet som man trodde det skulle bli. Samma sak med det man önskar eller ber om. Det är tankens och tänkandets och handlandets kretslopp. Det börjar kanske som en förflugen tanke och slutar med hårdfakta.

/Algotezza

[reflex]

Vi antar att Gud finns...

1. Hur vet man när det gäller världen i stort att Gud förhindrat en katastrof?

2. Hur vet man som individ att Gud förhindrat en olycka och man haft änglavakt?

3. Vilka katastrofer hade Gud kunnat förhindra i historien? Varför gjorde hen det inte?

4. Vilken plats har katastrofer och lidanden i Guds plan för människorna och mänskligheten?

/Algotezza

Om du ställer frågorna med utgångspunkten att du själv skulle vara Gud så blir nog svaren enklare att se.

Var och en är väl nav och gud i sitt liv. Ingen annan än jag upplever livet just där jag befinner mig och med den förflutenhet just jag har. Vi är unika men det kanske inte gör oss till gudar.

Om jag dock tänker in mej i rollen som Gud blir svaren:

"1. Kära människobarn. Otaliga gånger har jag bortom din och dina syskons vetskap hindrat meteorer och andra himmelska klippor och berg från att ramma jorden. När jag skulle bli av med de där oformligt feta och meningslösa dinosaurerna - ett misslyckat men kul experiment - passade det bra, ty på så sätt lyckades vi bereda plats för däggdjuren och i förlängningen adams släkte. Det är så att jag låter slumpen styra ibland inom givna rums- och tidsramar, för att förnya min tillvaro och få mej ett gott tomtefarsskratt, och då händer det ibland att det bär åt pipsvängen när jag inte vill det. Då deletar jag om det är min tur i spelet. Det händer oftare än du kan tro, lilla människobarn.

2. Man drabbas av vissheten att man undvikit en katastrof. Du vet det bara. Kära människobarn jag vet att du vet det - för jag har skickat mina änglar ett par gånger, eller hur?

3. Varje gång jag plockar fram mina kosmiska tärningar och spelar 6-6-6 med änglar och djävlar - för att roa oss i den andliga världen för annars blir det otroligt tråkigt där - och då har det ibland varit Sheytans tur att kasta tärningarna. Hade det inte varit hans tur hade jag kunnat förhindra det skedda men jag hade lämnat över tärningarna till honom. Rent spel du vet, kära människobarn. Det gäller andra världskriget. Det hade jag kunnat förhindra. Men Sheytan hade kastat sin tärning och det gick som det gick. Inget ont som inte har något gott med sig men den goda skörden från detta världskrig har ännu inte fötts men det är på gång bland andlighetens livmödrar. Lita på mig, lilla människobarn!

4. Katastrofer är till för att både lära människorna och de andliga något nytt. Små katastrofer är till för att slippa större. Värre än fysiskt lidande är andlig död och absolut tomhet. Ibland kan bara smärta och lidande väcka dem till ny ande som är på väg att tyna bort.

Ja, så är det, kära lilla människobarn, du som vilar likt en skadad fågelunge i min kupade hand! Snart kan du åter flyga och sjunga!"

/Algotezza

Just så, Algot.
Det där är rätt väg att gå om man vill förstå vad religion är.

[Antic]

Tar vi det på bibliskt vis?

När vi betraktar oss själva med självmedvetenheten så kan vi både se och rannsaka oss själva. Detta gör vi med del nr 3, den "andliga delen", den som inte är oss och som Gud tar tillbaka igen när vi dör.

Det är den delen som också Gud ser oss med. Så om någon vet vad vi är med om och vad vi känner, så är det Gud. Det är också med den delen vi kontaktar Gud och den delen som låter oss se utanför både tid och rum.

[Antic]

Här har vi mer på temat 7 som Bibeln ofta talar om, eller rättare sagt 777
http://www.expressen.se/nyheter/forskar ... -sekunder/

[Algotezza]

Sverige är vilddjuret för i svenska språket sammanfaller siffran sex och sex som i sexualitet. Sex sex sex är vad alla tänker på sedan "den svenska syndens dagar".

Engelska: sex six
Danskan: sex seks

/Algotezza

[reflex]

Här har vi mer på temat 7 som Bibeln ofta talar om, eller rättare sagt 777
http://www.expressen.se/nyheter/forskar ... -sekunder/

Ser man på. Nu förstår jag varför man brukar säga att man ska slå en sjua, eller göra en sjua.

[Antic]

Siffran 7 är helig i Bibeln och har med liv att göra.

Vi har 7 dagars vecka, sover bäst 7 timmar, byter celler var sjunde år osv osv.

Att urinera också hade med siffran 7 att göra var kanske inte så kontigt ändå när man tänker efter.

666 skall ju vara raka motsatsen och något riktigt dåligt och ont. "Ty det är en människas tal".

[freddemalte]

Vi antar att Gud finns...

Hur vet man när det gäller världen i stort att Gud förhindrat en katastrof?

Hur vet man som individ att Gud förhindrat en olycka och man haft änglavakt?

Vilka katastrofer hade Gud kunnat förhindra i historien? Varför gjorde hen det inte?

Vilken plats har katastrofer och lidanden i Guds plan för människorna och mänskligheten?

Det finns en hel del berättelser i GT om hur JHVH griper in i pågående konflikter. Hans närvaro är där mycket påtaglig. Andra gånger förgör JHVH i stort sett allt jordiskt liv. Så utifrån frågans förutsättning så kan JHVH förhindra katastrofer i pågående krig om det gäller de egna. Jag är osäker på att JHVH verkligen har hjälpt något annat folk. (Filisteer, kananiter eller något annat folk som bodde i Kanaan.)

Hur folk upplever Gud är oklart, dessutom handlar det ofta om egendefinierade personliga gudar. Naivistiska tolkningar från barnaåren.

Guds natur och kynne kan man säkert tvista om, men jag uppfattar inte Gud som speciellt intresserad av att förhindra att några olyckor eller naturkatastrofer sker. Om någon olycka har förhindrats genom Guds ingripande så får vi uttrycka vår tacksamhet och skänka honom ett brännoffer. Kanske har han slutat gilla sådant?

Guds plan med människorna är outgrundlig. Jehovas vittnen kanske har rätt. Det blir en mindre skara som får leva i tusenårsriket och kolla in då lejonen äter sin halm. Frågan är om de kan tillgodogöra sig sådan föda, de kommer antagligen att lida av en hel rad bristsjukdomar. Jag undrar vad rovfåglarna skall äta? Och människorna? Jesus gillade ju fisk, det kan ju bli en utväg? En god bouillabaisse med ett gott friskt vin till kan vara fantastiskt gott.

Helt klart underhållande läsning!

[Algotezza]

Talet för LIV är 54.

Talet för hamburgare är 1400.

Talet för oss är 6.

/Algotezza