De fyra ädla sanningarna inom buddhismen:
1. Allt är lidande.
2. Lidandet uppkommer ur begäret.
3. Lidandet upphör när begäret utplånas.
4. Begäret utplånas om man följer den heliga åttafaldiga vägen.
Mina frågor: Är allt lidande? Går det på något sätt att leva utan lidande? Hur gör man för att minska lidandet?
Buddhism
Moderator: Moderatorgruppen
Buddhism
klorofyll skrev:De fyra ädla sanningarna inom buddhismen:
1. Allt är lidande.
2. Lidandet uppkommer ur begäret.
3. Lidandet upphör när begäret utplånas.
4. Begäret utplånas om man följer den heliga åttafaldiga vägen.
Mina frågor: Är allt lidande? Går det på något sätt att leva utan lidande? Hur gör man för att minska lidandet?
Återigen, jag borde inte yttra mig i detta eftersom jag inte är buddhist. Mera betraktar jag mig som taoist.
Allt är inte alls lidande.
Att ha begär är inte ett lidande. Ett lidande blir det först när du lider av att dina begär inte blir tillfredsställda.
Att inte ha några begär är ETT sätt att utplåna lidandet.
Ett annat sätt är att se dina begär som ett naturligt viljeyttrande som kan tlllfredsställas eller inte, men utan krav på uppfyllelse.
Du kan aldrig ha det så jävligt så det inte skulle kunna vara värre, du kan aldrig ha det så bra så det inte skulle kunna vara bättre. Alltså är förnöjsamhet den enda vägen till lycka och harmoni.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
Buddhism
1.) Är allt lidande?
Nej, det verkar vara en fnoskig tanke.
2.) Går det på något sätt att leva utan lidande?
Stoikerna ansåg nog att det går att befria sig från det självförvållade lidandet.
3.) Hur gör man för att minska lidandet?
Enklast är att sträva efter att förbättra sin position och glädja sig åt då det lyckas.
Även förmågan att (med ett minimum av saknad) kunna avstå från de varor som bjuds ut är att minska lidandet.
Nej, det verkar vara en fnoskig tanke.
2.) Går det på något sätt att leva utan lidande?
Stoikerna ansåg nog att det går att befria sig från det självförvållade lidandet.
3.) Hur gör man för att minska lidandet?
Enklast är att sträva efter att förbättra sin position och glädja sig åt då det lyckas.
Även förmågan att (med ett minimum av saknad) kunna avstå från de varor som bjuds ut är att minska lidandet.
Moderator
Buddhism
Pilatus
1. Även om du betänker att allt kan tas ifrån dig? Eller kan det verkligen det? Om man värdesätter saker som inte kan tas ifrån en så är väl ett liv utan lidande möjligt..?
2. Är tanken med stoicismen att man kan känna smärta utan att tappa modet? Lidande innefattar väl att man har tappat modet?
3. Klokt! Hur skulle du säga, på vilket vis, förbättrar man sin position, vad är det man strävar efter?
1. Även om du betänker att allt kan tas ifrån dig? Eller kan det verkligen det? Om man värdesätter saker som inte kan tas ifrån en så är väl ett liv utan lidande möjligt..?
2. Är tanken med stoicismen att man kan känna smärta utan att tappa modet? Lidande innefattar väl att man har tappat modet?
3. Klokt! Hur skulle du säga, på vilket vis, förbättrar man sin position, vad är det man strävar efter?
Buddhism
reflex skrev:klorofyll skrev:De fyra ädla sanningarna inom buddhismen:
1. Allt är lidande.
2. Lidandet uppkommer ur begäret.
3. Lidandet upphör när begäret utplånas.
4. Begäret utplånas om man följer den heliga åttafaldiga vägen.
Mina frågor: Är allt lidande? Går det på något sätt att leva utan lidande? Hur gör man för att minska lidandet?
Återigen, jag borde inte yttra mig i detta eftersom jag inte är buddhist. Mera betraktar jag mig som taoist.
Allt är inte alls lidande.
Att ha begär är inte ett lidande. Ett lidande blir det först när du lider av att dina begär inte blir tillfredsställda.
Att inte ha några begär är ETT sätt att utplåna lidandet.
Ett annat sätt är att se dina begär som ett naturligt viljeyttrande som kan tlllfredsställas eller inte, men utan krav på uppfyllelse.
Du kan aldrig ha det så jävligt så det inte skulle kunna vara värre, du kan aldrig ha det så bra så det inte skulle kunna vara bättre. Alltså är förnöjsamhet den enda vägen till lycka och harmoni.
Anser du att man utan begär skulle vara viljelös? Jag tror att det är någon slags skillnad mellan begär och vilja, men jag vet inte riktigt vad, jag ser viljan som något naturligt men begäret som onaturligt.
Buddhism
klorofyll skrev:Pilatus
1. Även om du betänker att allt kan tas ifrån dig? Eller kan det verkligen det? Om man värdesätter saker som inte kan tas ifrån en så är väl ett liv utan lidande möjligt..?
2. Är tanken med stoicismen att man kan känna smärta utan att tappa modet? Lidande innefattar väl att man har tappat modet?
3. Klokt! Hur skulle du säga, på vilket vis, förbättrar man sin position, vad är det man strävar efter?
Jag tror att det händer dagligen att allt som en människa värderar högt tas ifrån henne. Egendom, vänner, hälsa, förmågan att fungera och kunna vara andra till glädje etc. Naturligtvis är sådana händelser förenat med känslor av saknad och sorg. Ingen klok livsfilosofi kan mildra sådant i någon högre utsträckning.
"Människan har, enligt stoikerna, endast att acceptera vad som sker i världen, och eftersom universum är harmoniskt vet hon att
vad som sker i det stora hela sker till det bästa. Individen får finna sig i att leva i samklang med världsordningen och ta motgångar och framgångar med ro. På så vis lär man sig att kontrollera sina känslor och passioner och leva ett lidelsefritt liv." Joakim Molander
På sätt och vis så är berättelsen om Jesu lidande en berättelse om stoisk förmåga att utstå lidande för ett högre ändamål. Men även Jesus har sina svåra stunder, i Getsemane droppar hans svett som blod ner på marken enligt Luk 22:44. Vi klarar inte alla motgångar.
Man kan alltid sträva efter att förbättra sin position genom studier, att inte försätta sig i ekonomiska bekymmer, att inte bli en shoppaholik och framförallt att inte låta känslorna bli (alltför) styrande. Långsiktiga mål är bra och att kunna avstå.
Jag skulle tro att Zen Buddhism och stoicism har mycket gemensamt.
Moderator
Buddhism
klorofyll skrev:reflex skrev:klorofyll skrev:De fyra ädla sanningarna inom buddhismen:
1. Allt är lidande.
2. Lidandet uppkommer ur begäret.
3. Lidandet upphör när begäret utplånas.
4. Begäret utplånas om man följer den heliga åttafaldiga vägen.
Mina frågor: Är allt lidande? Går det på något sätt att leva utan lidande? Hur gör man för att minska lidandet?
Återigen, jag borde inte yttra mig i detta eftersom jag inte är buddhist. Mera betraktar jag mig som taoist.
Allt är inte alls lidande.
Att ha begär är inte ett lidande. Ett lidande blir det först när du lider av att dina begär inte blir tillfredsställda.
Att inte ha några begär är ETT sätt att utplåna lidandet.
Ett annat sätt är att se dina begär som ett naturligt viljeyttrande som kan tlllfredsställas eller inte, men utan krav på uppfyllelse.
Du kan aldrig ha det så jävligt så det inte skulle kunna vara värre, du kan aldrig ha det så bra så det inte skulle kunna vara bättre. Alltså är förnöjsamhet den enda vägen till lycka och harmoni.
Anser du att man utan begär skulle vara viljelös? Jag tror att det är någon slags skillnad mellan begär och vilja, men jag vet inte riktigt vad, jag ser viljan som något naturligt men begäret som onaturligt.
Filosofiskt sätter jag likhetstecken mellan begär och vilja men "i vardagslag" antyder ordet vilja en mer undfallande position medan ordet begär är mer påstridigt. Ett starkt begär kan betecknas som ett slags lidande. Olycklig kärlek t.ex. är ett begär som nästan alltid upplevs som ett lidande.
filosofi är att göra det begripliga obegripligt
-
förstår mig själv
- Inlägg: 3058
- Blev medlem: 13 maj 2012 19:32
Buddhism
Lidandet= det som känns fel dvs onda/dåliga känslor.
Begär=planer, mål, sådant man "vill" uppnå, måsten...
När begäret försvinner kommer tankarna styras utifrån vårat väsen och det man gör kommer styras av (förnuftet)/det som kommer upp. Man blir i nuet och alla möjliga "förändringar" kan ske.
Lite svårt att förklara något som tar så lång tid att lära sig men jag "tolkar" visdomsorden ungefär så.
Vidare man vet inte vad det egna väsendet "behöver"/vill ha när man slutar söka efter något specifikt och man förstår allas lika värde/tolererar alla kommer det man behöver. Vi kan se det som en kraft som för i hop människor och överför till varandra krafter/kunskap.
Begär=planer, mål, sådant man "vill" uppnå, måsten...
När begäret försvinner kommer tankarna styras utifrån vårat väsen och det man gör kommer styras av (förnuftet)/det som kommer upp. Man blir i nuet och alla möjliga "förändringar" kan ske.
Lite svårt att förklara något som tar så lång tid att lära sig men jag "tolkar" visdomsorden ungefär så.
Vidare man vet inte vad det egna väsendet "behöver"/vill ha när man slutar söka efter något specifikt och man förstår allas lika värde/tolererar alla kommer det man behöver. Vi kan se det som en kraft som för i hop människor och överför till varandra krafter/kunskap.
Buddhism
Epiktetos, född omkr 55 ansåg att vi är ansvariga för våra handlingar. Vilje- och förståndsmässigt kan vi analysera och kontrollera vad vi gör. Det är dessutom vår plikt att bry oss om våra medmänniskor.
Lidandet är en följd av att vi försöker påverka vad vi inte förmår att ändra och avstår från att göra vad vi förmår att göra.
De som följer dessa föresatser kommer att uppnå eudaimonia (lycka) och ataraxia (sinnesfrid). Epiktetos var onekligen en klok man som visste vad han talade om,
Lidandet är en följd av att vi försöker påverka vad vi inte förmår att ändra och avstår från att göra vad vi förmår att göra.
De som följer dessa föresatser kommer att uppnå eudaimonia (lycka) och ataraxia (sinnesfrid). Epiktetos var onekligen en klok man som visste vad han talade om,
Moderator
Buddhism
Jag kan ha missförstått, men jag har fått uppfattningen att man enligt buddhismen lider för att man själv begått skadliga gärningar i det förflutna, stämmer det?
Jag tänker vidare att man kanske inte alltid är medveten om vilka skadliga gärningar man gör, man lever så i sin egen illusion. D.v.s. man kan väl inte alltid ta på sig skulden för att man lider? För övrigt tror jag att det är nästintill omöjligt att leva ett liv utan lidande.
Jag läste dessutom att man kan ta på sig andra människors lidanden, så att andra människor slipper en del av sitt lidande.
Jag tänker vidare att man kanske inte alltid är medveten om vilka skadliga gärningar man gör, man lever så i sin egen illusion. D.v.s. man kan väl inte alltid ta på sig skulden för att man lider? För övrigt tror jag att det är nästintill omöjligt att leva ett liv utan lidande.
Jag läste dessutom att man kan ta på sig andra människors lidanden, så att andra människor slipper en del av sitt lidande.
Buddhism
Det sägs väl att alla en dag skall lämna denna värld, om man får vara uppriktigt ärlig. En början, ett slut; ett liv. Att vara, att söka, att skapa, att leva, att drömma...Pilatus skrev:"vart" styr riktning, vart skall du resa?klorofyll skrev:vart kommer lidandet ifrån?
Buddhism
Nyckeln är vad man bryr sig om...
Vanliga människor tänker aldrig på det. Det är ett grovt misstag, även om de inte är medvetna om det, eftersom att det drabbar dem.
Om det finns en fri vilja så kan man välja vad man vill bry sig om. Det fantastiska är att det bara är det du bryr dig om som kan påverka dig. Negativt eller positivt.
Varför inte välja en arbetsplats? Alternativet är att väl att satsa i alla riktningar och inte komma någon vart?
Vanliga människor tänker aldrig på det. Det är ett grovt misstag, även om de inte är medvetna om det, eftersom att det drabbar dem.
Om det finns en fri vilja så kan man välja vad man vill bry sig om. Det fantastiska är att det bara är det du bryr dig om som kan påverka dig. Negativt eller positivt.
Varför inte välja en arbetsplats? Alternativet är att väl att satsa i alla riktningar och inte komma någon vart?
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 17 och 0 gäster