Med den moderna vetenskapens genombrott hamnade allt fokus på den strikt materialistiska aspekten av tillvaron och att försöka förena tanken på en å ena sidan allsmäktig Gud och å andra sidan ett gigantiskt och vackert men meningslöst och våldsamt universum har blivit en källa till skepticism och löje för många ateister.
Teorin om en allsmäktig skapargud kan inte göras begriplig om man inte inkluderar teorin om existensplan. Det var ekonomen E.F Schumacher som tog upp denna sedan länge bortglömda verklighetsuppfattning, att tillvaron består av plan, även kallat Scala Naturae (naturstegen). Efter att materialism och evolutionsteori blivit de dominerande verklighetsuppfattningarna så glömdes Scala Naturae bort, förpassades till de gamla skolastikerna och medeltidsmystik även om teorin är mycket äldre än så och går att återfinna inte bara hos Aristoteles utan även bland animistiska kulturer och schamaner, hos asiatiska religioner och till och med i begränsad form hos vår egen Carl von Linné. Om han utgick ifrån den går att diskutera, men troligen så var han inspirerad av naturstegen i sitt verk att katalogisera växter, djur och mineraler i olika riken.
Tanken är då att den fysiska tillvaron tillhör ett existensplan som är underordnat högre existensplan, men de högre existensplanen är inte materiella så som vi känner materien. Det första existensplanet är det primära fokusområdet för vetenskapen och den enda aspekten av tillvaron som vetenskapen kan finna några fysiska bevis för. Detta är också rimligt och logiskt eftersom vetenskapen vill kunna väga, mäta och studera, alltså använda sig av människans fysiska sinnen för att göra bedömningar och forma teorier om tillvaron.
Men detta första existensplan innehåller ändå saker som är förbryllande för strikt materialism. Vi kan börja med vår egen medvetenhet om tillvaron men vi kan inte hitta något objektivt bevis för att vi har ett medvetande, men ändå vet vi att vi har det och vi kan känna igen medvetande hos andra människor. Sedan när vi studerar världen med visshet om att vi är medvetna så kan vi se att även andra varelser har en viss grad av medvetenhet, även om inte lika utvecklad som hos oss själva. Givet är såklart att olika människor också har olika utgångsläge i fråga om medvetenhet, men om vi gör en genomsnittlig analys av medvetenheten hos en människa så kan vi se att ett djur också har en medvetenhet men att det genomsnittliga djuret har en lägre nivå av självmedvetenhet än människan.
Det genomsnittliga djuret och människan befinner sig alltså på två olika existensplan, djuret är på den lägre graden av medvetenhet och människan är på nivå av självmedvetenhet, sedan finns det såklart grader även inom dessa existensplan, det finns människor som är betydligt mer medvetna än andra och det finns djur som har ytterst liten medvetenhet i förhållande till andra mer utvecklade djur. Växter och annan natur har dock något som skiljer dem ifrån den döda materien, de har en slags autonomi även i mycket mer begränsad individuell form. Växter kan snabbt täcka ett stort område om de lämnas ifred, så de har en kraft att kunna utnyttja beståndsdelarna i jorden och partiklar från solen och de kan reagera på att solen lyser eller att det regnar.
Vi måste alltså lämna ett strikt materiellt perspektiv, vi talar om något som i grunden inte bara är materiellt och något vi inte kan uppfatta kvantitativt utan kvalitativt. Ifall man struntar i existensplan då är allt materia och det finns inget som skiljer en gråsten från en lokatt, ändå så kan nog de flesta uppfatta att det finns någon slags kvalitativ skillnad mellan ett djur och ett mineral. Men det är inte en skillnad i fråga om vikt, längd, färg eller form utan om något som tilltalar oss själva eftersom vi kan känna igen liv. Hur kommer det sig att vi kan känna igen liv och se skillnad på liv och icke liv? Svaret torde vara att det är för att vår medvetenhet på något sätt är relaterad till medvetenhet hos andra varelser. Men hur? Det måste finnas något inbyggt i medvetandet som gör att det kan identifiera sig med andra saker som också uppvisar medvetenhet.
Det är väldigt svårt att låta bli att identifiera sig med någon som uppvisar samma förmåga som en själv och att även få det bekräftat. Förvisso kan det göra oss omtumlade och skräckslagna men det kan också göra oss intresserade, nyfikna, vi kan börja älska den andre personen eller varelsen.
Det är en ofta använd metod i krig att försöka dehumanisera motståndaren så mycket som möjligt för att på så vis förhindra eventuell identifiering med motståndaren, och i värsta fall att folk går ihop och vägrar slåss. Motståndaren måste göras till en djävul för att kunna rättfärdiga krig. På många sätt så gör även vår materialistiska kultur att vi dehumaniseras och alieneras. Kapitalismen med dess insisterande på att konsumera mer och att meningen med livet är att ha så många prylar som möjligt och även socialismen som utgår ifrån att orsaken till människans lidande är för att hon inte har lika många saker som andra. Både kapitalismen och kommunismen är materialistiska ideologier och de verkar inte bry sig om eller så förnekar de att tillvaron har en andlig aspekt som är viktigare än hur många saker man lyckats skaffa.
Så vi lever i en tid av överväldigande materialism. Vår verklighetsuppfattning programmeras av vetenskaplig materialism, materialistisk evolutionsteori, materialistisk kapitalism och materialistisk socialism, sportfanatism, ytliga TV serier och filmer som glorifierar och skapar sympati för gangsters och kriminellt beteende, fokus är alltid på att vinna och få tag i väskan med alla pengarna.
Medan våra förfäder hade en radikalt annorlunda syn på verkligheten, de visste måhända inte om att jorden kretsar kring solen eller att universum är i stort sett oändligt. Men de hade en annan syn på vår plats i tillvaron, att livet på den här jorden inte är det enda som existerar. Men med vår materialism och med vårt förkastande av existensplan så har vi svårt att kunna göra deras verklighetsbild rimlig. Ändå är plansystemet den mest universellt förekommande kosmologin i hela världen, troligtvis på grund av mänsklighetens gemensamma animistiska och schamanistiska arv.
Shamanerna menar att det finns tre plan i tillvaron, de lägre världarna, mellanvärlden och de högre världarna och att dessa världar förenas i Världsträdet. Shamanen kan genom att gå in i trans färdas mellan dessa olika världar för att bland annat hitta medicin till olika sjukdomar och tala med andar och lära sig om hur verkligheten är konstruerad.
Kabbalisterna utgår ifrån ett plansystem som de kallar för livets träd. De tänker sig att verkligheten består av 10 sefirot, eller emanationer (utströmningar) som börjar från Skaparen som emanerar rent ljus och dessa emanationer faller så ned i totalt 10 nivåer. Vid varje påföljande emanation blir Skaparens ljus allt mer fördolt till dess det är helt dolt vilket är denna fysiska värld vi befinner oss i, Malchut (kungariket).
Våra egna förfäder Vikingarna hade ett liknande system som också liknar både shamanernas verklighetsuppfattning och även kabbalisternas. Att det finns nio världar som hålls samman av världsträdet Yggdrasil i vilket Oden, den högste nordiske Guden offrade sig själv för att lära sig hemligheten med runorna. I Yggdrasil finns både himmelska och helvetiska världar och är hem för både kloka alver, kreativa men giriga dvärgar, farliga monster och välsignade gudar.
Alla dessa system talar såklart om något som går dagens vetenskap helt förbi, det finns inte minsta bevis för att vi bor i ett "träd". Om någon skulle påstå det idag skulle han bli utskrattad. Det är uppenbart att dessa system talar om något som är fördolt för det dagliga medvetandet, något som bara kan uppfattas i särskilda tillstånd av trans, extas eller liknande. Det är en uppteckning av medvetandetillstånd som ändock tycks existera oberoende folk och individer, men som mänskligheten kan upptäcka, dock inte genom att enbart fokusera på denna världens göranden, då denna världen representerar det lägsta medvetandetillståndet av alla. Vårt ensidiga fokus på vardag och materialism har gjort att dagens genomsnittsperson inte längre förstår dessa gamla berättelser och traditioner men för människor i alla tider så har det varit en stor del av deras liv och verklighet.
För att då sätta teodiceproblemet i perspektiv till den gamla traditionen om världsträdet så blir dilemmat en andlig fråga som bara går att få svar på genom att försöka upptäcka högre tillstånd av medvetenhet. För att förstå vår egen värld behöver vi först upptäcka nya världar. Vi kan anta att denna värld har ett syfte i världsträdet som vi inte känner till ännu, men att om vi kan få större insikt kanske vi kan upptäcka att det finns ett djupare syfte med vad som sker.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Livets_tr%C3%A4d
https://en.wikipedia.org/wiki/World_tree
https://en.wikipedia.org/wiki/Yggdrasil
https://en.wikipedia.org/wiki/Axis_mundi
https://en.wikipedia.org/wiki/Kalpavriksha
https://en.wikipedia.org/wiki/Kabbalah
https://en.wikipedia.org/wiki/Shamanism
