xion skrev:Beträffande användbarhet och liknande finns denna egenskap inte hos föremålet i sig, utan i användarens medvetenhet om detta.
Jag diskuterade attribut eller egenskaper hos ett föremål och att substans är samma sak som dess egenskaper men egentligen så säger substansteorin att det är föremålet-i-sig som är substansen som bär upp dess egenskaper och att man måste skilja på substans och dess attribut. Så jag uttryckte mig nog felaktigt egentligen. Samtidigt undrar jag om substans verkligen existerar eftersom substansen-i-sig är något helt utan attribut.. som jag tänker så är existens den första attributen hos ett föremål, djur, individ, e.t.c. Hur kan man tala om attribut-lösa existenser? Något sådant föremål blir som ett tankespöke som förmodas vara där men så fort man tittar efter så är det borta. Och hur ska man kunna skilja på saker som existerar och inte existerar om man föreslår att något som är helt utan egenskaper ändå existerar? Jag kan i alla fall inte bevisa att substanser existerar, så det blir enklare för mig att säga att summan av ett föremåls egenskaper är vad som sammantaget utgör föremålet i fråga, därför är föremålet samma sak som dess egenskaper. Så jag använde ordet substans felaktigt, men betydelsen jag försökte mana fram var att det inte finns någon dimension där en spöklik dubbelgångare, en "substans", existerar, utan innebörden av föremålet finns i vår medvetenhet om dess egenskaper. Så det går inte att dela upp medvetandet. Medvetandet är en omedelbar tvingande nödvändighet som vi inte kan komma runt, därför uppstår självmedvetenhet via interaktion medan medvetenhet-om-något sker via studerandet av ett föremåls egenskaper. Du skriver om användbarhet och att det inte finns i föremålet i sig, vilket är sant. En sten kan användas som smycke, vapen eller verktyg, det beror helt på 'den skapande handen'.
