https://www.youtube.com/watch?v=h5D3LEjGF8A
Det är något visst med morgonen.
I morgon ställer vi om till sommartid då börjar årets ljuvligaste tid.
Premiärerna avlöser varandra.
Första fikat ute i solen. Första frukosten ute i växthuset. Första blåsippan. Första fjärilen o.s.v. Första allt - för i vår.
En ständig stegring inför den nya blomningen.
Jag älskar morgonen, har nog alltid gjort.
Jag börjar alltid med en halvtimmes promenad med hunden som jag inte har.(det går nämligen lika bra utan hund).
När jag kommer hem smakar det bra med frukost. Så här på våren kan man sitta ute om det är fint. Senare går det inte för myggen och längre fram blir det för varmt. Ibland kan det passa att sitta i växthuset och då slipper jag myggen.
Sen brukar jag gå en runda på tomten och kolla läget innan jag eventuellt tar itu med något.
Morning has broken
Moderator: Moderatorgruppen
Re: Morning has broken
Xion: lustigt att du väljer Cat Stevens han är ju sedan länge hard core muslim under namnet Yusuf Islam. Så fel det kan gå.......
Re: Morning has broken
531bts skrev:Xion: lustigt att du väljer Cat Stevens han är ju sedan länge hard core muslim under namnet Yusuf Islam. Så fel det kan gå.......
Eftersom jag själv är "från förr", så gillar jag låtar från förr.
När jag flyttade hit så var min hörsel fortfarande bra.
När jag sov med öppet fönster så vaknade jag till flugsnapparesång.
När jag var barn hörde jag ibland på radion "I naturen" med Nils Dahlbäck.
Precis som deras signatur, så lät det här på mornarna, ett mäktigt brus av fågelsång.
Nu hör jag det inte längre, men vad då, jag vet ju hur det låter.
Det hände ibland att jag tog gitarren och satte mig på bron med "Morning has broken".....
Re: Morning has broken
Ja, det är ett gissel att romantisera minnesbilder, hålla fast vid intryck som man fått för sig har särskild betydelse. Allt man kan sätta "min" o "mitt" framför blir utgångsläge, värdegrund o bedömning för allt det skapelsen erbjuder dina sinnen framför näsan på dig. Med självcentrering, självömkan o alienation som konsekvens. I värsta fall ren galenskap.
Re: Morning has broken
531bts skrev:Ja, det är ett gissel att romantisera minnesbilder, hålla fast vid intryck som man fått för sig har särskild betydelse. Allt man kan sätta "min" o "mitt" framför blir utgångsläge, värdegrund o bedömning för allt det skapelsen erbjuder dina sinnen framför näsan på dig. Med självcentrering, självömkan o alienation som konsekvens. I värsta fall ren galenskap.
skulle romantik och minnesbilder vara ett gissel? Ingenting jag kan håla med om.
Re: Morning has broken
Självklart kan du inte hålla med om det! Du, liksom de flesta, fastnar i o bejakar självcentrering dvs att genom att prioritera identiteten som tänkande varelse, framför medveten. Att allt som faller in på medvetandet via sinnesorganen o tankeförmågan behäftas med mentala reaktioner: preferenser o aversion o konstruerar därmed en identitet som ett unikt "jag". Man stänger sig för barnasinnet: upplevelsen att betrakta verkligheten som ETT uttryck från från EN levande orsak o därmed möjligheten att kommunicera o dela den erfarenhet vi alla längtar efter o aldrig kan få nog av: ömsesidig oreserverad kärlek.
Re: Morning has broken
Morgonen är fin på helgen. Nån halvtimmes motionscykel, sen duschen, sen lååång morgon i sängen, läsa och snacka skit.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017
Re: Morning has broken
531bts skrev:Självklart kan du inte hålla med om det! Du, liksom de flesta, fastnar i o bejakar självcentrering dvs att genom att prioritera identiteten som tänkande varelse framför medveten. Att allt som faller in på medvetandet via sinnesorganen o tankeförmågan behäftas med mentala reaktioner: preferenser o aversion o konstruerar därmed en identitet som ett unikt "jag". Man stänger sig för barnasinnet: upplevelsen att betrakta verkligheten som ETT uttryck från från EN levande orsak o därmed möjligheten att kommunicera o dela den erfarenhet vi alla längtar efter o aldrig kan få nog av: ömsesidig oreserverad kärlek.
Intressant betraktelse.
Men det som krävs är ju förmågan till det o r e s e r v e r a d e ... som dessutom ska vara ö m s e s i d i g och ska grundas i något som inte bara är rena känsloströmmar : k ä r l e k.
Hur många vet ens vad kärlek är? Kan ens beskriva den om än mindre göra den verklighet.
Genom att ge och kunna ta emot denna blandning av känslor/förnuft/intresse/välvilja/behag/passion/erotik/rationalitet som då inom individen är prefekt avvägd och där den som besitter denna förmåga detta unika kunnande - ska träffa dito.
För är det inte dito - är det ju som att antingen kasta allt i en brunn utan botten där motparten är ett svart hål av känslouppslukande monster som vill och måste HA men ur vilket inget kommer. Eller så är man själv liknande och motparten den givande slösande delen som man bara vill ha mer av men förmår inget ge.
(extrema bilder - erkänner... MEN att dra argument in absurdum ger en inblick i svårigheten och konsekvensen).
Hur många är oreserverade som har nått möjligheten att förstå kärlekens väsen (det tar ett liv eller så) - och helt genomgått livet utan alla oönskade och totalt eviga smällar av alla de som inte gör annat än delar ut dessa fast man aldrig bett om dem?
Reservation kommer ur att man gått på nit efter nit efter nit efter nit efter nit och andras eviga eländes hat, avund och ilska och nedrigheter i form av missbrukat förtroende där man själv är ett offer som är förövare.
Så... denna reservation man ska ha som skydd mot andra förövare ska plötsligt bort?
mmmm --- inga lätta kakor här inte. Lite för mycket kanel och de är oätbara.
Den ena parten är nu oreserverade och måste uthärda den andra mer skadade partens reservation som aldrig verkar ta slut och ska till slut öppna sig mer och kasta mer kärlek in i det svarta hål av icke given och reserverade kärleksbrist?
Ja - käre vän --- jag vill jag med!
Jag vill absolut ha oreserverad ömsesidig kärlek av en trevlig man som är dito.
Det sista som överger människan är just hennes hopp.
Veritas vos liberabit
Re: Morning has broken
Hej Esther, äntligen ngn som tar upp den egentliga meningen med livet o målet med filosofi: kärlek. Det föranleder en ny tråd. Kan du kopiera in ditt ovanstående inlägg där jag tycker du ringar in problematiken med kärleksbegreppet. Den blir en bra inledning på tråden. Jag återkommer behöver fundera lite hur jag ska formulera mig begripligt.
Återgå till "Religion och andlighet"
Vilka är online
Användare som besöker denna kategori: 20 och 0 gäster