Hur - Känns ... Gud?

[Esther]

Kan man "känna Gud"?
Hur känns det med eller i Gud?

Jag skrev för nu snart 20 år sedan följande kring detta - i ett försök att verbalisera känslan och ge ord-form till det som hände mig (fortfarande händer).

Det är musiken som fyllt dig fullständigt, och lämnat känslan av att du har levt den - mer än hört den.

Det är detta känsliga instrument, som måste stämmas på nytt efter varje stycke - och när man spelar ... upptäcker på nytt.

Det är den djupa föreningen i tystnaden - med allt som Är.

Det är mer än något som finns - det formas - som en långsam balanserad rörelse i harmoni.

Det är dessa allvarliga ärliga ögonblick - i lycka och glädje.

[klorofyll]

Kan man "känna Gud"?
Hur känns det med eller i Gud?

Jag tror att man ser möjligheter...

[Anders]

Jag växte upp i en kristen familj, hade någon slags dialog med gud, men det var mest fråga om att stressa upp mej inför alla tillkortakommanden. Minns att jag en gång som 18-åring hade någon slags glad kontakt, men det var den enda jag minns nu. Sen 25-årsåldern finns ingen kontakt kvar.

Skulle varit roligt om man kännt något positivt under alla de hundratals gånger man satt i högmässor, i missionskyrkor, stadskyrkor, katolska kyrkor. Men det var mest "hur långt är det kvar"? Minns att jag timeade predikan och gav highscore för kortast möjliga.

[klorofyll]

Anders

Jag tror att det är en fördel att läsa religiösa böcker, ett udda tips på bok: Familjen bin Ladin av Steve Coll. Läs den!

[Esther]

Jag växte upp i en kristen familj, hade någon slags dialog med gud, men det var mest fråga om att stressa upp mej inför alla tillkortakommanden. Minns att jag en gång som 18-åring hade någon slags glad kontakt, men det var den enda jag minns nu. Sen 25-årsåldern finns ingen kontakt kvar.

Skulle varit roligt om man kännt något positivt under alla de hundratals gånger man satt i högmässor, i missionskyrkor, stadskyrkor, katolska kyrkor. Men det var mest "hur långt är det kvar"? Minns att jag timeade predikan och gav highscore för kortast möjliga.

Jag var absolut inte alls varken religös eller sökare eller intresserad ens. Hörde något om kristendom - och stängde av.
Så var livet - med allt och vad det innebar.
Så kom Gud.
Det jag skrev inledningsvis - flöt ut ur mig... det var känslor jag aldrig hade upplevt. Och jag var uppriktigt förvånad att Gud ens fanns. Det var mer eller mindre en chock - och i chockvågorna började jag läsa filosofi och etik för att fatta - vem är vi, vad är vi, vad är kunskap, vad är grunden för kunskap, varför finns vi, vad ska vi göra med eller kring Gud - och så vidare...
Jag har lyssnat på alla predikningar i alla år - för att jag var intresserad.
Intresset kom för att jag visste att Han är verklig. Jag ville verkligen lära mig.

Som när du går en intressant kurs och studera något du verkligen vill lära dig. Så var det för mig.
Lite annorlunda än det du berättade om ditt.
Varför är det så - tror du? Varför har vi inte alla samma upplevelser?

[Anders]

Jag växte upp i en kristen familj, hade någon slags dialog med gud, men det var mest fråga om att stressa upp mej inför alla tillkortakommanden. Minns att jag en gång som 18-åring hade någon slags glad kontakt, men det var den enda jag minns nu. Sen 25-årsåldern finns ingen kontakt kvar.

Skulle varit roligt om man kännt något positivt under alla de hundratals gånger man satt i högmässor, i missionskyrkor, stadskyrkor, katolska kyrkor. Men det var mest "hur långt är det kvar"? Minns att jag timeade predikan och gav highscore för kortast möjliga.

Jag var absolut inte alls varken religös eller sökare eller intresserad ens. Hörde något om kristendom - och stängde av.
Så var livet - med allt och vad det innebar.
Så kom Gud.
Det jag skrev inledningsvis - flöt ut ur mig... det var känslor jag aldrig hade upplevt. Och jag var uppriktigt förvånad att Gud ens fanns. Det var mer eller mindre en chock - och i chockvågorna började jag läsa filosofi och etik för att fatta - vem är vi, vad är vi, vad är kunskap, vad är grunden för kunskap, varför finns vi, vad ska vi göra med eller kring Gud - och så vidare...
Jag har lyssnat på alla predikningar i alla år - för att jag var intresserad.
Intresset kom för att jag visste att Han är verklig. Jag ville verkligen lära mig.

Som när du går en intressant kurs och studera något du verkligen vill lära dig. Så var det för mig.
Lite annorlunda än det du berättade om ditt.
Varför är det så - tror du? Varför har vi inte alla samma upplevelser?

Tror att det är avdelningen baxa åsikter på barn. Ingen bra ide.

[Kreativ]

Kan man "känna Gud"?
Hur känns det med eller i Gud?

Är det här en genuin fråga eller bara retorisk?
Det är, som jag ser det, fel fråga att ställa för den som verkligen känner till Gud - vet vad Gud är. Det går att klä upp i all möjlig poesi, men det gör bara att sanningen fördunklas ytterligare.

Så kom Gud.
Det jag skrev inledningsvis - flöt ut ur mig... det var känslor jag aldrig hade upplevt.

Var du känslomässigt död innan?

Och jag var uppriktigt förvånad att Gud ens fanns. Det var mer eller mindre en chock - och i chockvågorna började jag läsa filosofi och etik för att fatta - vem är vi, vad är vi, vad är kunskap, vad är grunden för kunskap, varför finns vi, vad ska vi göra med eller kring Gud - och så vidare...

Jag tror det här besvarar min tidigare fråga, om du behövde en sådan spark i baken får att få igång nyfikenhet kring allmänna frågor om livet...

Jag har lyssnat på alla predikningar i alla år - för att jag var intresserad.
Intresset kom för att jag visste att Han är verklig. Jag ville verkligen lära mig.

Mötet med Gud borde i sig redan ha gett dig alla de väsentliga svaren, det är inte bara en extaskänsla eller liknande.
Vad jag inte förstår är, varför du känner behov av att prata om de här sakerna på ett forum? Du ställer inte direkt några frågor, så det verkar inte som du söker några svar. Du vet att många av medlemmarna inte tror på Gud, så vad förväntar du dig av läsaren? Att de ska bli fascinerade och intresserade av detta och "vem Han är"? Plötsligt bli troende för att just du har "upplevt det"? Men du varken försöker definiera eller förklara det. Vill du imponera på de som redan är troende men inte upplevt? Tror du ingen kommer se skeptiskt på det och att det sänker din allmänna trovärdighet?

Din upplevelse är heller inte särskilt biblisk. Den har en distinkt modern och new age-ig, flummig klang. Evangelierna pratar inte om att "känna Gud" och de som blev inblandade med Gud mötte ofta kaos och lidande innan "mötet", samt kände alltid av ett obekvämt uppdrag efteråt.

[Esther]

Tror du ingen kommer se skeptiskt på det och att det sänker din allmänna trovärdighet?

Du såg uppenbarligen skeptiskt på det. Frågan är om det säger något om mig - eller dig. Frågan är om din analys av det jag frågade : "hur känns Gud" - säger något alls om mig. Eller bara om dig själv.

[Kreativ]

Och vad säger det om mig? Har du något att säga till mig?

Som vanligt svarar du inte på mina frågor. Du vill uppenbarligen inte ha en diskussion kring ämnet. Du verkar inte ens intresserad av att försvara din ståndpunkt.