Anders skrev:Evigheten är DEN tanke man faktiskt, trots allt vad psykologerna säger, bara måste trycka undan. Begriper du inte det har du inte varit där.
Jag vet vad du pratar om. Det verkar inte som du lyckas förmedla det till folk här, så de har förmodligen aldrig varit där, men jag betraktar din upplevelse paradoxalt nog som nödvändigt för uppvaknande/upplysthet. Det är synd att de flesta filosofer och andliga läror inte verkar tackla den här insikten, vilket visar hur mediokra de är.
Esther skrev:Inte tänkte på - utan tog emot, uppfattade som givet mig. Inget som föddes inom mig eller kom ur mina tankars verksamhet.
Det här visar att Esther aldrig tänkt så långt, och även nu är hon oförmögen att verkligen tänka igenom det. Men det är inte förvånande då Esther sällan tänker utan låter något annat tänka åt henne. Vilket är på djurnivå (då egen takneverksamhet är vad som skiljer människan från djuret). Det här är vad jag hänvisade till tidigare när jag sa att Esther är "själlös." Hon har ingen "levande själ" som Bibeln uttrycker det i sin egentliga mening.
531bts skrev:Antagandet att medvetandet inte upphör efter döden utan blir vänt mot okända kausalitetsförhållanden, kan man naturligtvis ha invändningar o obehag inför. Den känslomässiga reaktionen inför det du kallar evigheten, dvs medvetandets eviga kretslopp in o ut i skapelsen med födelse, liv, lidande o död, är i sig, om det betraktas ifrån ett mekaniskt, meningslöst o autonomt perspektiv, skrämmande.
531bts förstår inte heller exakt vad Anders pratar om. Det är inte möjligheterna som kan ske i sig som Anders finner ångestfyllt (åtminstone inte enbart), utan framförallt oupphörligheten själv. Kvaliteten i upplevelserna/evigheten är därmed irrelevanta att prata om. Även ett himmelrike med allt gott du kan önska blir till slut lika ångestladdat utefter Anders insikt. (Det här är för övrigt varför jag betraktar glömska som en "säkerhetsåtgärd" och bara en av många saker som gör reinkarnation till en mer hälsosam lära än diverse permanenta tillstånd.)
Men det här leder mig till ytterligare en sak som bör tas upp när det kommer till religioner, nämligen att ingen religion faktiskt pratar om livet efter fysisk död. Allt det är feltolkningar. Ordet "död" i antika andliga skrifter hänvisar som regel alltid till
andlig död, vilket är att förlora insikten om vårt högre Själv (vilket är Guds avbild eller "levande själ" i oss). Vad Buddha menade med att "fly reinkarnations cykeln" var att fly ifrån det psykologiska kretslopp med diverse attitydsstadier ett mänskligt psyke genomgår när det förlorar sin stabila mark som enbart ett inre vittne (vilket är målet med meditation, yoga, bön, sabbat, o s v). Därmed lär inte ens Buddhism eller Hinduism ut att det går att fly evigheten då det är en feltolkning.
xion skrev:Jaha - Då vet vi det, Evigheten var mindre bökig på 70-talet.
Vad Anders syftar på är att evigheten
har inga begränsningar. Vilket betyder att efter tillräckligt lång tid är det inte bara möjligt att omständigheterna och partiklarna som gått samman i en sådan ordning att du just nu existerar kan ske igen, men att det faktiskt
måste ske igen. "Högre evigheten" innehåller inte bara alla möjliga kombinationer givet tillräckligt med tid, men även
återupprepningen av alla möjliga kombinationer givet tillräckligt med tid. Och i evigheten är tid inget problem.