Esther skrev:klorofyll skrev:Esther skrev:Du måste ha det svårt ock lida mycket. Det är väl saken... att få lida?
Skärp dig. Det sorgliga är att du pratar med dig själv. Du har förmodligen lidit mycket. Och det är okej. Imorgon är inte som igår.
Det är inte jag som behöver skärpa mig. Jag pratar inte med mig själv - utan med den bilden som finns i andra som tror de vet något.
Därmed talar jag till denna bilden i dem som de själva konstruerat.
Och lägger ut det som tydligen är det som man tänker.
En sak som tillhör är att - varje sak, medveten, genomförd och gjord med avsikten att ta ifrån, hindra, göra våld på, avstänga, förhindra eller något annat ont av ondo och våld - en annan person från något som de skulle ha gjort eller kunde ha gjort --- drabbar en själv.
Det finns ingen förlåtelse som tar bort straff.
Straff hör nämligen samman med akter man gjort mot andra. Inte för andra.
Utan medvetet för att skada - även om man, när man - tänkt att det bara var roligt, att man kunde, att det bara blev så... mm --- detta sitter samman med ett rättmätigt straff. Detta straff undkommer man inte.
Så - när man begrundar SITT EGET LIV - inte andras - ska man tänka på hur man orkar, kommer att ta - det man får. Det man får... utan andras inblandning och görande - är det som tillkommer en.
Ta det som en man.
När jag skriver sådär är det inte att döda för att rädda, jag väljer inte sida, människan behöver inte sanningen för att förstå. Men för sin egen skull, så gäller det att säga rätt sak i rätt tid, annars lever man the downward spiral.
Helvetet har jag upplevt här på jorden. Om jag hade trott att jag var oskyldig så hade jag gått under. Om jag hade trott att jag var skyldig så hade jag tagit livet av mig.
