Vikten av att förlåta

[531bts]

Esther: vilka vidrigheter människan likt ett obstinat barn än kan ställa till med, ska de intresserade av juridik lämnas att tillmäta straff, vilket görs hyggligt åtminstone i västvärlden. Det ska absolut inte lämnas i händerna till halvstarriga religösa som "vet" att dom upplevt Gud.
Lever man i Gudsmedvetenhet är kärlek det primära o lyckas man etablera sig i kärleksfull etik blir tanke, tal o handling därefter som av medmänniskor kan uppfattas som "rättvist". Incitamentet är kärleksbehovet, inte att ta Guds plats o skipa "rättvisa". Om du varit förälskad har du inte märkt hur du blir "rättvis" o mån om den du är förälskad i. Du blir älskvärd.
Javisst är det en tankekonstruktion, men den vilar på filosofiskt o verklighetsförankrad tro

[Esther]

Esther: vilka vidrigheter människan likt ett obstinat barn än kan ställa till med, ska de intresserade av juridik lämnas att tillmäta straff, vilket görs hyggligt åtminstone i västvärlden. Det ska absolut inte lämnas i händerna till halvstarriga religösa som "vet" att dom upplevt Gud.
Lever man i Gudsmedvetenhet är kärlek det primär o lyckas man etablera sig i kärleksfull etik blir tanke, tal o handling därefter som av medmänniskor kan uppfattas som "rättvist". Incitamentet är kärleksbehovet, inte att ta Guds plats o skipa "rättvisa". Om du varit förälskad har du inte märkt hur du blir "rättvis" o mån om den du är förälskad i. Du blir älskvärd.
Javisst är det en tankekonstruktion, men den vilar på filosofiskt o verklighetsförankrad tro

Så - berätta för mig... om din gud. Som menar, att en domare som lärt sig en lag (som han inte ens lever efter själv oftast - som domaren som dömde i pedofilrättegångar och själv var pedofil) är en bättre domare - än en "halsstarrig religiös typ".
På vilken grund exakt --- berätta för oss --- lägger du den egen uppfunna domen över en "halsstarrig religiös typ"?
Är du en domare av människans inre?

VET du, kan du, ser du - som Gud... människornas hjärtan - och vad som finns däri?

WOW - JAG TALAR MED GUD SJÄLV!!!

[Esther]

Gud är en hård, men rättvis domare.

Så, den som känner Honom vet. För att man fått uppleva. Vara i, med och lever i detta.
Den som lever utanför detta - kan till och med tänka sig att det psykosliknande tillstånd som en förälskelse innebär (där människor vaknar upp och möter en motpart de inte alls älskar - och därmed skiljer sig från) att man BLIR älskvärd.
Det blir man inte.
Man blir en romantiker som springer kring med rosa glasögon och tycker allt är underbart --- VILKET DET INTE ÄR.

Kärlek är krass, ser allt, vet allt - MEN besitter den bestående förmågan att --- älska ---- ändå.
Trots all skit.
SAMT önska andra deras straff här och nu - så att de åtminstone får möjligheten att renoveras, omvända sig... eftersom man vet att Gud sagt att de kommer att få sitt annars - där ingen slipper ut.

[531bts]

Ha, ha, ha. Esther, jag gillar din humor! Jag har i ett flertal inlägg redogjort för det Gudsbegrepp jag menar är självklart o begripligt för var o en. Antingen har du inte läst eller förstått. Ber att få hänvisa till Stefan Hlatky, Organisk Enhetssyn eller Vidga samtalet om du på allvar vill förstå vad jag menar. Kram på dig, du är en hjältinna som är lite vilse i pannkakan, förmodligen av en transcendent upplevelse du tolkar som Gudsupplevelse, det är lätt att förledas av.

[Anders]

VAD ni krånglar till det. Det finns regler och lagar som efterföljs med vidhängande bestraffning om inte.
Om inte lagar finns så reder man upp det. Om det inte går att mötas är det i någon grad helt enkelt illa.
Att hålla på och stumt förlåta något, ty de veta icke vad de göra, är ganska fruktlöst. Att någon gör någon annan illa, framför allt då det av allt att döma är av elakhet är inget som går att sopa under mattan.

[Esther]

Ha, ha, ha. Esther, jag gillar din humor! Jag har i ett flertal inlägg redogjort för det Gudsbegrepp jag menar är självklart o begripligt för var o en. Antingen har du inte läst eller förstått. Ber att få hänvisa till Stefan Hlatky, Organisk Enhetssyn eller Vidga samtalet om du på allvar vill förstå vad jag menar. Kram på dig, du är en hjältinna som är lite vilse i pannkakan, förmodligen av en transcendent upplevelse du tolkar som Gudsupplevelse, det är lätt att förledas av.

Du - kan därmed veta ... som känner mig bättre än någon annan (förmodligen jag mig själv också) - att jag är lite vilse i pannkakan .
För du har den förmågan --- ja, jag sa ju det redan --- du är förmodligen Gud själv.

Stort...
Jag själv vet att jag Känner Honom. Vetandet är baserat på en intensiv och mycket noga relation över mycket lång tid - och mycket lidande för att kunna befrias från mig själv ...
Så -- för att återgå till din misstolkade "kärlek" --- så är Kärleken visserligen förlåtande men inte som människan förlåter: jajajajaja jag förlåter dig bara jag slipper se dig...

Den är annorlunda.
Kärleken är i allt förlåtande - men av erfarenheten av djupet av lidandet man fått för sina synder skull

[Esther]

Ha, ha, ha. Esther, jag gillar din humor! Jag har i ett flertal inlägg redogjort för det Gudsbegrepp jag menar är självklart o begripligt för var o en. Antingen har du inte läst eller förstått. Ber att få hänvisa till Stefan Hlatky, Organisk Enhetssyn eller Vidga samtalet om du på allvar vill förstå vad jag menar. Kram på dig, du är en hjältinna som är lite vilse i pannkakan, förmodligen av en transcendent upplevelse du tolkar som Gudsupplevelse, det är lätt att förledas av.

Du - kan därmed veta ... som känner mig bättre än någon annan (förmodligen jag mig själv också) - att jag är lite vilse i pannkakan .
För du har den förmågan --- ja, jag sa ju det redan --- du är förmodligen Gud själv.

Stort...
Jag själv vet att jag Känner Honom. Vetandet är baserat på en intensiv och mycket noga relation över mycket lång tid - och mycket lidande för att kunna befrias från mig själv ...
Så -- för att återgå till din misstolkade "kärlek" --- så är Kärleken visserligen förlåtande men inte som människan förlåter: jajajajaja jag förlåter dig bara jag slipper se dig...

Den är annorlunda.
Kärleken är i allt förlåtande - men av erfarenheten av djupet av lidandet man fått för sina synder skull

Det finns en djup komik i dina motsägelser 531 --- för du säger helt kavat att man inte får sätta sig och döma andra - sedan dömer du det du inte ens KAN veta - men i Din storhetsvansinnes jakt på andra - tror dig veta om någon annan du inte ens kan väta sängen hos ...

[Esther]

VAD ni krånglar till det. Det finns regler och lagar som efterföljs med vidhängande bestraffning om inte.
Om inte lagar finns så reder man upp det. Om det inte går att mötas är det i någon grad helt enkelt illa.
Att hålla på och stumt förlåta något, ty de veta icke vad de göra, är ganska fruktlöst. Att någon gör någon annan illa, framför allt då det av allt att döma är av elakhet är inget som går att sopa under mattan.

Elakheten är ofta i relation med ens eget inre - som man vägrar inse och därmed förlägger på en motpart.
Tex - mannen som plågar och slår sin hustru --- gör detta egentligen mot sig själv. Men kan inte förmå sig att ens erkänna detta för sig själv - och måste därmed ha en annan att ta ut all den inre smärta han bär på.

Detta är inte en en märklig förklaring eller något annat än - verkligheten.
Kvinnan är nämligen - i de godas fall - den "andra delen" av mannen där han kan "känna igen sig själv". Vilket han gör.
Plågar han detta han känner igen - istället för att i mjukhet och värme erkänna det i sig själv, "ett förkrossat hjärta" --- som Gud aldrig försmått - plågar han.... det han avskyr i sig själv i en motpart.


Svårt att fatta?
Ja Gud är ett mysterium - brukar de säga...

[531bts]

VAD ni krånglar till det. Det finns regler och lagar som efterföljs med vidhängande bestraffning om inte.
Om inte lagar finns så reder man upp det. Om det inte går att mötas är det i någon grad helt enkelt illa.
Att hålla på och stumt förlåta något, ty de veta icke vad de göra, är ganska fruktlöst. Att någon gör någon annan illa, framför allt då det av allt att döma är av elakhet är inget som går att sopa under mattan.

Så talar den som aldrig ansett sig ha anledning att förlåta eller råkat ut för något riktigt illa. Anders ditt resonemang avslöjar ett oförstånd som från en bortskämd barnunge.

[531bts]

Ha, ha, ha. Esther, jag gillar din humor! Jag har i ett flertal inlägg redogjort för det Gudsbegrepp jag menar är självklart o begripligt för var o en. Antingen har du inte läst eller förstått. Ber att få hänvisa till Stefan Hlatky, Organisk Enhetssyn eller Vidga samtalet om du på allvar vill förstå vad jag menar. Kram på dig, du är en hjältinna som är lite vilse i pannkakan, förmodligen av en transcendent upplevelse du tolkar som Gudsupplevelse, det är lätt att förledas av.

Du - kan därmed veta ... som känner mig bättre än någon annan (förmodligen jag mig själv också) - att jag är lite vilse i pannkakan .

För du har den förmågan --- ja, jag sa ju det redan --- du är förmodligen Gud själv.

Stort...
Jag själv vet att jag Känner Honom. Vetandet är baserat på en intensiv och mycket noga relation över mycket lång tid - och mycket lidande för att kunna befrias från mig själv ...
Så -- för att återgå till din misstolkade "kärlek" --- så är Kärleken visserligen förlåtande men inte som människan förlåter: jajajajaja jag förlåter dig bara jag slipper se dig...

Människan har av naturen fått möjligheten att döma sina medmänniskor, jag förnekar inte den möjligheten genom att påstå att man ska låta bli. Jag menar att det får sina bestämnda mentala konsekvenser o att det inte leder till Himmelriket.
Det är inte varken motsägande, kavat eller komiskt

Den är annorlunda.
Kärleken är i allt förlåtande - men av erfarenheten av djupet av lidandet man fått för sina synder skull

Det finns en djup komik i dina motsägelser 531 --- för du säger helt kavat att man inte får sätta sig och döma andra - sedan dömer du det du inte ens KAN veta - men i Din storhetsvansinnes jakt på andra - tror dig veta om någon annan du inte ens kan väta sängen hos ...

[Esther]

Behöver man förlåta - när man frivilligt tar på sig andras ... i kärlek?

[Esther]

Du - kan därmed veta ... som känner mig bättre än någon annan (förmodligen jag mig själv också) - att jag är lite vilse i pannkakan .

För du har den förmågan --- ja, jag sa ju det redan --- du är förmodligen Gud själv.

Stort...
Jag själv vet att jag Känner Honom. Vetandet är baserat på en intensiv och mycket noga relation över mycket lång tid - och mycket lidande för att kunna befrias från mig själv ...
Så -- för att återgå till din misstolkade "kärlek" --- så är Kärleken visserligen förlåtande men inte som människan förlåter: jajajajaja jag förlåter dig bara jag slipper se dig...

Människan har av naturen fått möjligheten att döma sina medmänniskor, jag förnekar inte den möjligheten genom att påstå att man ska låta bli. Jag menar att det får sina bestämnda mentala konsekvenser o att det inte leder till Himmelriket.
Det är inte varken motsägande, kavat eller komiskt

Den är annorlunda.
Kärleken är i allt förlåtande - men av erfarenheten av djupet av lidandet man fått för sina synder skull

Det finns en djup komik i dina motsägelser 531 --- för du säger helt kavat att man inte får sätta sig och döma andra - sedan dömer du det du inte ens KAN veta - men i Din storhetsvansinnes jakt på andra - tror dig veta om någon annan du inte ens kan väta sängen hos ...

Människan har av naturen fått möjligheten att döma sina medmänniskor, jag förnekar inte den möjligheten genom att påstå att man ska låta bli. Jag menar att det får sina bestämnda mentala konsekvenser o att det inte leder till Himmelriket.
Det är inte varken motsägande, kavat eller komiskt

[Anders]

VAD ni krånglar till det. Det finns regler och lagar som efterföljs med vidhängande bestraffning om inte.
Om inte lagar finns så reder man upp det. Om det inte går att mötas är det i någon grad helt enkelt illa.
Att hålla på och stumt förlåta något, ty de veta icke vad de göra, är ganska fruktlöst. Att någon gör någon annan illa, framför allt då det av allt att döma är av elakhet är inget som går att sopa under mattan.

Så talar den som aldrig ansett sig ha anledning att förlåta eller råkat ut för något riktigt illa. Anders ditt resonemang avslöjar ett oförstånd som från en bortskämd barnunge.

Jag har råkat precis lika illa ut som någon annan. Tänker inte gå in på detaljer. Och jag hatar en del av de som gjort mig illa olika tider, har gjort det i decennier. Jag antar också att det finns en och annan som inte bara farit väl av allt jag gjort. Men jag bryr mig mer i det jag gjort än vad andra gjort mej. Det har varit terapi och annat och det har hjälpt. Och jag har kunnat reda ut en del saker med folk.

Var i mitt resonemang tycker du att det inte funkar om man råkar ut för något riktigt illa? Man lider av det och så är det. Nåt konstigt med det?

[Anders]

VAD ni krånglar till det. Det finns regler och lagar som efterföljs med vidhängande bestraffning om inte.
Om inte lagar finns så reder man upp det. Om det inte går att mötas är det i någon grad helt enkelt illa.
Att hålla på och stumt förlåta något, ty de veta icke vad de göra, är ganska fruktlöst. Att någon gör någon annan illa, framför allt då det av allt att döma är av elakhet är inget som går att sopa under mattan.

Elakheten är ofta i relation med ens eget inre - som man vägrar inse och därmed förlägger på en motpart.
Tex - mannen som plågar och slår sin hustru --- gör detta egentligen mot sig själv. Men kan inte förmå sig att ens erkänna detta för sig själv - och måste därmed ha en annan att ta ut all den inre smärta han bär på.

Detta är inte en en märklig förklaring eller något annat än - verkligheten.
Kvinnan är nämligen - i de godas fall - den "andra delen" av mannen där han kan "känna igen sig själv". Vilket han gör.
Plågar han detta han känner igen - istället för att i mjukhet och värme erkänna det i sig själv, "ett förkrossat hjärta" --- som Gud aldrig försmått - plågar han.... det han avskyr i sig själv i en motpart.


Svårt att fatta?
Ja Gud är ett mysterium - brukar de säga...

Svårt att fatta är en tråkig formulering som jag tycker du skall sluta med, den skapar bara negativa känslor. Håll dig till sak.

Det där kan han inte springa och gömma sig med, din make i exemplet. Jag gjorde väldigt illa och blev väldigt illa gjord med som barn. Och folks bevekelsegrunder är ganska ointressanta. Han får hålla sin egna inre smärta i sig, hämma den. Det är handlingen som räknas, om handlingen är elak så är den. Man kan naturligtvis, som de misshandlande alkisarna hålla på och kräla på sina bara knän efteråt och det kan eventuell göra något bättre. Men det gäller att bli bättre. Sluta göra dumma saker. Sluta säga elaka saker.

[Esther]

VAD ni krånglar till det. Det finns regler och lagar som efterföljs med vidhängande bestraffning om inte.
Om inte lagar finns så reder man upp det. Om det inte går att mötas är det i någon grad helt enkelt illa.
Att hålla på och stumt förlåta något, ty de veta icke vad de göra, är ganska fruktlöst. Att någon gör någon annan illa, framför allt då det av allt att döma är av elakhet är inget som går att sopa under mattan.

Elakheten är ofta i relation med ens eget inre - som man vägrar inse och därmed förlägger på en motpart.
Tex - mannen som plågar och slår sin hustru --- gör detta egentligen mot sig själv. Men kan inte förmå sig att ens erkänna detta för sig själv - och måste därmed ha en annan att ta ut all den inre smärta han bär på.

Detta är inte en en märklig förklaring eller något annat än - verkligheten.
Kvinnan är nämligen - i de godas fall - den "andra delen" av mannen där han kan "känna igen sig själv". Vilket han gör.
Plågar han detta han känner igen - istället för att i mjukhet och värme erkänna det i sig själv, "ett förkrossat hjärta" --- som Gud aldrig försmått - plågar han.... det han avskyr i sig själv i en motpart.


Svårt att fatta?
Ja Gud är ett mysterium - brukar de säga...

Svårt att fatta är en tråkig formulering som jag tycker du skall sluta med, den skapar bara negativa känslor. Håll dig till sak.

Det där kan han inte springa och gömma sig med, din make i exemplet. Jag gjorde väldigt illa och blev väldigt illa gjord med som barn. Och folks bevekelsegrunder är ganska ointressanta. Han får hålla sin egna inre smärta i sig, hämma den. Det är handlingen som räknas, om handlingen är elak så är den. Man kan naturligtvis, som de misshandlande alkisarna hålla på och kräla på sina bara knän efteråt och det kan eventuell göra något bättre. Men det gäller att bli bättre. Sluta göra dumma saker. Sluta säga elaka saker.

Belys den "tråkiga formuleringen", var tydlig och rak.
Rätt på, direkta ord. Inga omformuleringar.