Vikten av att förlåta

Traditionella religionsriktningar, men även andlighet ur ett mer generellt perspektiv.

Moderator: Moderatorgruppen

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav 531bts » 26 sep 2018 12:59

Algotezza skrev:
531bts skrev:Att "förlåta sig själv" är omöjligt. Förlåtelse liksom kärlek förutsätter minst två. Du kan komma till insikt o acceptans om orsak o konsekvenser av egna o andras missförstånd o misstag, det är halva arbetet. Att konkret söka försoning i mötet med den/de inblandade avgör förlåtelsen.


Det förutsätter en relation. Man har även en relation till sig själv. Som en del av ens självmedvetenhet.


"Ha relation till sig själv" om det är möjligt blir följdfrågan i detta sammanhang naturligtvis: vem förlåter isf vem?
Alla sådana floskler som att "älska sig själv", "förlåta sig själv", kan lätt tolkas som själslig onani. Självmedvetenhet, självcentrering kan bara få meningsfull förlösning i samförstånd o samarbete i det allmängiltiga mellan minst två.

Användarvisningsbild
Algotezza
Inlägg: 18459
Blev medlem: 21 jul 2006 21:36
Ort: Lund
Kontakt:

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Algotezza » 26 sep 2018 18:09

531bts skrev:
Algotezza skrev:
531bts skrev:Att "förlåta sig själv" är omöjligt. Förlåtelse liksom kärlek förutsätter minst två. Du kan komma till insikt o acceptans om orsak o konsekvenser av egna o andras missförstånd o misstag, det är halva arbetet. Att konkret söka försoning i mötet med den/de inblandade avgör förlåtelsen.


Det förutsätter en relation. Man har även en relation till sig själv. Som en del av ens självmedvetenhet.


"Ha relation till sig själv" om det är möjligt blir följdfrågan i detta sammanhang naturligtvis: vem förlåter isf vem?
Alla sådana floskler som att "älska sig själv", "förlåta sig själv", kan lätt tolkas som själslig onani. Självmedvetenhet, självcentrering kan bara få meningsfull förlösning i samförstånd o samarbete i det allmängiltiga mellan minst två.


Vi är aldrig ensamma.
Göran Egevad egevad@gmail.com

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav hakkapeliitta » 26 sep 2018 18:41

Algotezza skrev:
531bts skrev:
Algotezza skrev:
Det förutsätter en relation. Man har även en relation till sig själv. Som en del av ens självmedvetenhet.


"Ha relation till sig själv" om det är möjligt blir följdfrågan i detta sammanhang naturligtvis: vem förlåter isf vem?
Alla sådana floskler som att "älska sig själv", "förlåta sig själv", kan lätt tolkas som själslig onani. Självmedvetenhet, självcentrering kan bara få meningsfull förlösning i samförstånd o samarbete i det allmängiltiga mellan minst två.


Vi är aldrig ensamma.

Vissa saker är svåra att förlåta. Personligen, när farsan dog och syrran hade fullmakt på dödsboet, eller hur det nu var kommer inte ihåg teknaliteter, och farsan efterlämnade ett arv, inte stort men dock, så tog det här svinet brorsan genom hotfullt uppträdande mot syrran alla pengarna, "jag behöver pengrarna", rent stöld från oss andra.
Sista gången jag såg honom var på begravningen för åtta år sen. Vill inte se fanskapet mer.
Killen är en egotrippad nolla. Kommer aldrig att förlåta honom och jag är inte ensam i syskonskaran. Tror inte någon har kontakt med aset.

531bts
Inlägg: 920
Blev medlem: 25 aug 2017 19:46

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav 531bts » 26 sep 2018 18:53

Hakkapeliitta: menar du att vad du kallar, "egotrippade nollor" har en särställning, att de är oförlåtliga? Jag tänker att om några av de som överlevde koncentrationslägren, påstår att de förlåtit, så ter sig din situation att välja att förlåta, inte som en helt omöjlig uppgift. Kanske att du betraktar det som oförlåtligt, beror på att du själv har drag av att vara en "egotrippad nolla".

Användarvisningsbild
Anders
Inlägg: 7769
Blev medlem: 23 mar 2006 01:44
Kontakt:

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav Anders » 26 sep 2018 20:27

hakkapeliitta skrev:
Algotezza skrev:
531bts skrev:
"Ha relation till sig själv" om det är möjligt blir följdfrågan i detta sammanhang naturligtvis: vem förlåter isf vem?
Alla sådana floskler som att "älska sig själv", "förlåta sig själv", kan lätt tolkas som själslig onani. Självmedvetenhet, självcentrering kan bara få meningsfull förlösning i samförstånd o samarbete i det allmängiltiga mellan minst två.


Vi är aldrig ensamma.

Vissa saker är svåra att förlåta. Personligen, när farsan dog och syrran hade fullmakt på dödsboet, eller hur det nu var kommer inte ihåg teknaliteter, och farsan efterlämnade ett arv, inte stort men dock, så tog det här svinet brorsan genom hotfullt uppträdande mot syrran alla pengarna, "jag behöver pengrarna", rent stöld från oss andra.
Sista gången jag såg honom var på begravningen för åtta år sen. Vill inte se fanskapet mer.
Killen är en egotrippad nolla. Kommer aldrig att förlåta honom och jag är inte ensam i syskonskaran. Tror inte någon har kontakt med aset.

Lite OT men det där med arv verkar plocka fram det värsta hos en del. Människor som är ”offensiva” i de situationerna tillhör inte den kategori folk jag förlåter lätt. Stenhårt rättvist, på kronan, är det enda som lirar. Förstår dina känslor, har själv inte varit med om det men sett det på nära håll.
Min blogg över mitt filosofiska läsande --> http://ingenfilo.blogspot.com
Zizek - Om kaos, filosofi, kapitalism och globalisering
4 november 2017

hakkapeliitta
Inlägg: 2345
Blev medlem: 06 aug 2017 10:22

Re: Vikten av att förlåta

Inläggav hakkapeliitta » 26 sep 2018 23:27

Saken är den att alla övriga syskon är schyssta, mjuka och behagliga att göra med.

En gång, gick gipsad med kryckor och han började käfta, svingade med kryckan och handikappade hans ansikte.

Så mycket våldsamhet i min närhet. Jag har aldrig förstått vad det beror på. Det är nog genetiskt. Släkten på mors sida har en våldsam historia. Hennes kusiner var fruktade knivmän, nationellt kända. Finns en välkänd sång om Saarijärvi-bröderna, morsans kusiner, där de sprider skräck.

En kul grej var när jag kom i kontakt med en tjej på nätet, hon var ingift i våran släkt och hade gjort en släktundersökning. Hon skickade en 16-A4 sidor lång fil.
Mina rötter kan härledas (dokumenterat) till 1500-talet i Finska Österbotten.


Återgå till "Religion och andlighet"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 12 och 0 gäster