sökandesjäl skrev:Esther skrev:sökandesjäl skrev:Sedan så anser jag vidare och på samma tema att offret har samma ansvar som gärningsmannen, för om inte offret kände vad denne känner så hade gärningsmannen aldrig haft lust till att angripa offret. Det är egentligen en slump vem som blir gärningsman och vem som blir offer.
Försöker att förstå.... Jag tolkar det du skriver som att : på grund av offrets ångest, rädsla och skräck samt bönade för sitt liv - så känner gärningsmannen extra mycket lust att plåga?
De psykologiska begären är mimetiska genom att de uppkommer av en önskan att vara som den andre som begär, att äga det han strävar efter att äga
. -
R. GirardMen vad du skriver kan ju lika gärna vara tvärtom, denne gärningsman kanske tycker att han gör sitt offer en tjänst. Det jag vill ha det till, är att gärningsmannen söker en psykologisk kontakt och vill genom detta manipulera fram någonting. Det kan ju vara att få den andra att lida eller något helt annat.
Gärningsmannen är ju lika mycket sitt offer ( i sin egen tanke ) i handlingen som att han känner sig som gärningsman, d.v.s. han lever sig in i offrets situation och är t.o.m. avundsjuk på offret. Dessa tankar kan ju aldrig få ett stopp. Det är ju en strävan efter en omnipotens, för att sedan ge tillbaka valda delar till sin omgivning allt efter behag, precis som att en envåldshärskare som till slut tröttnar på för mycket makt och vill känna spänningen i att räcka ut en hand.
Jag måste bekänna...
Har läst mycket hela livet, allt möjligt - och i detta har haft föreställningen av att förstå (kollat andra källor för att säkerställa att jag verkligen har förstått) - men förmår helt enkelt i detta fallet. --- läser om och om igen... men begriper absolut inte.
Det är - när jag läser andras tankar - alltid så att jag vill förstå meningen (känslorna/vad som ligger under orden) - och i detta fall är det mig förborgat. Skulle jag säga något om detta är jag förmodligen känslomässigt handikappad - för jag kan inte begripa vad du skriver.
Hur ofta jag än läser det.
Att söka kontakt och manipulera det?
Vad för slags kontakt har man då? Det är ju ingen kontakt.
Det är något man har manipulerat - och det manipulerade är ingen kontakt. Det är falskt på ena partens sida - och äkta från andra - dessa möts ju inte.
Avunden på en annan människa - har jag sedan barn - sett som totalt meningslös.
Jag funderade mycket på denna känsla som jag ser andra har - den är synlig för mig. Men jag kan inte greppa den. Den existerar inte inom mig. Det vet jag för att jag helt enkelt sedan liten saknat den. Det fanns inget andra hade, var eller är - som jag vill ha. För min tanke och mitt förnuft säger mig att jag inte kan - för om jag strävar efter att lära mig något som andra också lärt sig - blir det inte samma sak som de har. Det blir annorlunda.
Det andra äger eller är - tex en mycket vacker kvinna både kroppsligt och i allt i sitt utseende - kan jag ju inte ha. Genom att ta detta ifrån henne genom att tex köra på henne med bilen och mutilera henne, eller kasta syra i ansiktet på henne - ger ju inte mig det hon ägde.
Det är mao - meningslöst.
Det är en total icke logiskt handling. Baserad på brist på insikt och förnuft - för mig.
Då jag inte vill ha det andra har - utan är nöjd med det jag äger och har och är - har alltid varit.... känner jag inte att någon har något jag vill ha.
Då jag inte känner så - är det du beskriver ofattbart.
Jag förstår ju orden du använder - men inte de underliggande känslorna... dessa är inte förträngda hos mig och "jag har den i alla fall" --- jag bara inte har dem.
För att jag som barn insåg att jag ändå inte kan få det andra har. Jag har det jag har - och det jag har --- är jag nöjd med. Lycklig med. Tillfreds med... och jag vill lära mig, förstå eller få - det har jag fått...