Sida 19 av 33

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 15 sep 2018 11:46
av 531bts
Sökandesjäl: för teorin om Gud sök på Stefan Hlatky, Verksamheten vidga samtalet, Organisk Enhetssyn, Understanding Reality, Philip Booth.
Inre forskningsmetod, meditation: S.N Goenka. Dessutom rekommenderar jag att lyssna till allt som finns med J. Krishnamurti på Youtube. Lycka till!

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 15 sep 2018 13:20
av Esther
531bts skrev:Esther: du kan hänvisa till andras observationer av vad som på ytan kan te sig som "fria" val eller du kan med egen verklighetsförankrad erfarenhet
via riktad koncentreration o jämnod, observera hur mekanismerna i förhållandet ditt egna medvetna sinne-kropp uppför sig. Det senare kräver ju naturligtvis ett större mått av ansträngning o tid än att hänvisa o tro på andras iakttagelser.



Ja... nu ska vi se om jag kan förklara...
Jag fostrades av mina föräldrar, samt skolan till fritt tänkande (vi hade med andra ord inte socialismens dogmer varken hemma eller i skolan)- ett undersökande och inga "så här är det" med mallar som gjordes av de som ville något med sin politik.
Detta skapade nyfikenhet hos mig - i nästintill de flesta områden som jag antingen undersökte praktiskt eller teoretiskt eller båda delarna.

MEN - jag hade visserligen fria val - men mina inre val som sedan visade sig i det yttre - var inte helt fria (eller befriade) från olika delar av den kontext vi trots allt kommer ur, samt vår egen personlighets böjelser/preferenser.
FRI - blev jag först när jag överlät mig i Helig Ande genom Kristus.

Fri, som fri fri... befriad. Så att säga. Du talar om reflektion - ja det är en del av den Vägen man går mot Livet genom Friheten och därmed Sanningen.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 15 sep 2018 14:28
av Kreativ
sökandesjäl skrev:Om man hamnar i en dualism i att ena stunden tycka om sig själv och i andra stunden tycka illa om sig själv, så bör man menar jag, antingen ha en stor makt, ordnat familjeliv eller en social begåvning. Ifall man antingen hamnar utanför allt detta alt. tröttnat på detsamma, så når man en punkt där man måste ta ett steg bort ifrån sig själv för att fortsätta att må bra. Tex. för min egen tanke, så är jag mer eller mindre ett ingenting, och därför dras jag också till östliga tankesätt ( det ska helst vara levnadssätt, det är vad jag tror behövs för många av oss ) men samtidig så lever man ju här i ett modern västligt samhälle och då blir det en stor krock.

Jag ser inte riktigt hur tröttnad på makt/ordnat familjeliv/social begåvning skulle automatiskt leda till att man måste bort från sig själv. Anpassning eller begär till det externa leder till att man överger och glömmer bort sig själv, men tröttnad på det externa eller motvilja till det borde leda till det motsatta - tillbaka till sig själv och intresse i sitt eget jag och intressen självständigt från världen.
Det du beskriver är en extravert människas problem då extraverta (i begreppets ursprungliga betydelse) vill ha och anpassa sig det externa medan att falla utanför normer eller konventionell standard för framgång i livet då blir ett kval.

sökandesjäl skrev:Det jag inte isåfall tycker om hos mig själv, Kreativ är tvärtom att jag har för lite makt, precis som jag beskrev ovan att jag menar att man bör ha för att kunna utveckla ett starkt JAG.

Saknar du ett eget självkoncept eller fast grund att stå på självständigt (i fråga om identitet/JAG)? Härrör din känsla av ingenting från ständig jämförelse med det yttre?

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 15 sep 2018 15:43
av 531bts
Anders: "Självkoncept" o "fast grund att stå på självständigt, i fråga om identitet/jag" får det att ringa varningsklockor hos mig. Vad betyder det? Menar du att det är ngt Sökandesjäl saknar o bör sträva efter? Det jag funnit är att idén om ett fast o bestående "jag" inte är just annat än en idé, o ju mer fast rotad man är i en sådan identifikation/illusion, desto svårare att betrakta det självklara o tänka om.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 15 sep 2018 18:44
av Kreativ
Varför kallar du mig "Anders?"
Just nu frågar jag sökandesjäl mest från ett icke-andligt perspektiv. Jag är inte intresserad av vad hon lärt sig av österländsk andlighet, jag vill veta mer om hennes psykologi och hur hon är vajrad till att börja med. Det extraverta fenomenet.

Den tomhet sökandesjäl känner/kände som ledde till avundsjuka är inte detsamma som österländsk "tomhet" som bör leda till mottaglighet och icke-vidfästhet.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 15 sep 2018 22:38
av Anders
Kreativ skrev:Varför kallar du mig "Anders?"
Just nu frågar jag sökandesjäl mest från ett icke-andligt perspektiv. Jag är inte intresserad av vad hon lärt sig av österländsk andlighet, jag vill veta mer om hennes psykologi och hur hon är vajrad till att börja med. Det extraverta fenomenet.

Den tomhet sökandesjäl känner/kände som ledde till avundsjuka är inte detsamma som österländsk "tomhet" som bör leda till mottaglighet och icke-vidfästhet.

Du ser ut att vara i rätt ålder för Anders :) eller kanske lite för ung.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 05:28
av sökandesjäl
531bts skrev:Sökandesjäl: för teorin om Gud sök på Stefan Hlatky, Verksamheten vidga samtalet, Organisk Enhetssyn, Understanding Reality, Philip Booth.
Inre forskningsmetod, meditation: S.N Goenka. Dessutom rekommenderar jag att lyssna till allt som finns med J. Krishnamurti på Youtube. Lycka till!


Wow, jag hoppades och jag fick, ska givetvis kolla upp. Krishnamurti ( dom båda) har jag ägnat många långa timmar med, men framförallt det andra ska bli oerhört intressant.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 06:44
av sökandesjäl
Kreativ skrev:
sökandesjäl skrev:Om man hamnar i en dualism i att ena stunden tycka om sig själv och i andra stunden tycka illa om sig själv, så bör man menar jag, antingen ha en stor makt, ordnat familjeliv eller en social begåvning. Ifall man antingen hamnar utanför allt detta alt. tröttnat på detsamma, så når man en punkt där man måste ta ett steg bort ifrån sig själv för att fortsätta att må bra. Tex. för min egen tanke, så är jag mer eller mindre ett ingenting, och därför dras jag också till östliga tankesätt ( det ska helst vara levnadssätt, det är vad jag tror behövs för många av oss ) men samtidig så lever man ju här i ett modern västligt samhälle och då blir det en stor krock.

Jag ser inte riktigt hur tröttnad på makt/ordnat familjeliv/social begåvning skulle automatiskt leda till att man måste bort från sig själv. Anpassning eller begär till det externa leder till att man överger och glömmer bort sig själv, men tröttnad på det externa eller motvilja till det borde leda till det motsatta - tillbaka till sig själv och intresse i sitt eget jag och intressen självständigt från världen.
Det du beskriver är en extravert människas problem då extraverta (i begreppets ursprungliga betydelse) vill ha och anpassa sig det externa medan att falla utanför normer eller konventionell standard för framgång i livet då blir ett kval.

sökandesjäl skrev:Det jag inte isåfall tycker om hos mig själv, Kreativ är tvärtom att jag har för lite makt, precis som jag beskrev ovan att jag menar att man bör ha för att kunna utveckla ett starkt JAG.

Saknar du ett eget självkoncept eller fast grund att stå på självständigt (i fråga om identitet/JAG)? Härrör din känsla av ingenting från ständig jämförelse med det yttre?


Jag tycker om vad du skriver och kan förstå mycket av det, men jag vill lägga till ytterligare en komponent till diskussionen, d.v.s. att förlora sig själv i sin ensamhet. Vissa personer delar här upp sig i 2 ( JAG och den andre och detta därför att dom ej vågat riskera sitt JAG i det sociala spelet, så detta att dela upp sig i sin ensamhet blir således en övning för dom. Detta är ett perverst resultat av samhället ), emedan andra skyr ensamheten av rädsla för tomheten. Då menar jag att det första exemplet beskriver den introverte och det andre den extroverte.

Jag själv tänker inte gå denna psykodynamiska väg alls, med den risken att man aldrig kommer till klarhet med sig själv. Å andra sidan så kräver denna väg ( min väg ) andra förutsättningar, d.v.s. att jämställa all materia. Sen vem som valt rätt väg, om tex. jag flyr ifrån grunderna, eller om någon annan förlorar sig i ett mellanmänskligt kaos, det återstår att se.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 07:33
av Esther
Kreativ skrev:Varför kallar du mig "Anders?"
Just nu frågar jag sökandesjäl mest från ett icke-andligt perspektiv. Jag är inte intresserad av vad hon lärt sig av österländsk andlighet, jag vill veta mer om hennes psykologi och hur hon är vajrad till att börja med. Det extraverta fenomenet.

Den tomhet sökandesjäl känner/kände som ledde till avundsjuka är inte detsamma som österländsk "tomhet" som bör leda till mottaglighet och icke-vidfästhet.



Och jag är nyfiken på hur du vet att sökandesjäl är en kvinna och ingen man... ;)

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 09:41
av scirocco
Istället för att skriva hen eller han ,kan man skriva hon. Hon är lka bra som nåt annat. Varför reagera först när hon används? Var modern och vittomfattande! Sedan kan det ju vara att kreativ läst något som får honom att tro att det är en hon. Varför tro att kreativ är en han. Det är kanskeinte hans riktiga foto.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 14:14
av Kreativ
Esther skrev:Och jag är nyfiken på hur du vet att sökandesjäl är en kvinna och ingen man... ;)

Hette inte sökandesjäl först AnaAlpha och sedan bytte namn? Det var mitt intryck men kan ha misstagit mig. Någon av de nya registrerade om sig med nytt namn.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 14:59
av Kreativ
sökandesjäl skrev:Jag tycker om vad du skriver och kan förstå mycket av det, men jag vill lägga till ytterligare en komponent till diskussionen, d.v.s. att förlora sig själv i sin ensamhet. Vissa personer delar här upp sig i 2 ( JAG och den andre och detta därför att dom ej vågat riskera sitt JAG i det sociala spelet, så detta att dela upp sig i sin ensamhet blir således en övning för dom. Detta är ett perverst resultat av samhället ), emedan andra skyr ensamheten av rädsla för tomheten. Då menar jag att det första exemplet beskriver den introverte och det andre den extroverte.

Jag själv tänker inte gå denna psykodynamiska väg alls, med den risken att man aldrig kommer till klarhet med sig själv. Å andra sidan så kräver denna väg ( min väg ) andra förutsättningar, d.v.s. att jämställa all materia. Sen vem som valt rätt väg, om tex. jag flyr ifrån grunderna, eller om någon annan förlorar sig i ett mellanmänskligt kaos, det återstår att se.


Kan du utveckla lite mer vad du menar? Jag följer inte riktigt din tankegång. Det första du tar upp låter som en extraverts kritik/fördom mot introverta, men jag begriper inte riktigt vad denna kritik/fördom är annat än att en introvert är en...feg extravert? Först tror jag att du behöver definiera vad du menar med JAG.

Det låter som du vill smälta ihop med andra, det vill säga rämna alla gränser mellan individualitet, för i individualitet uppkommer en maktdynamik som inte är jämlik samt separation (som leder till känsla av ensamhet). Är jag på rätt spår?

Det stämmer att introverta förmodligen har en starkare känsla av självständigt "jag" som gör att de trivs i frihet från en större grupp och kan använda detta som språngbräda för att vara innovativ och icke-konventionell. Jag har även anat att extraverta har en mindre stark känsla av självständigt jag, vilket gör de mer formbara, lättinfluerade, och benägna att anpassa sig och trivas i (vad du kallar) "stam miljö" där gruppen dominerar över individen.

Är det isåfall möjligt att det är en svag känsla av självständighet/"jag"/individualitet som gör att du (och extraverta) finner att den större sociala sfären, stammen, relationer, och att "jämställa allt" blir mer viktigt?

Vad som då saknas för mig är var "maktgalenheten" kommer in och stöder önskan att "jämställa all materia"? Är det som en reaktionsbildning till en svåraccepterad önskning (makt) som du vill undvika genom att förstöra möjligheten till makt (som uppkommer genom olikheter och gör extraverta medvetna om sin brist på individualitet/"jag")?

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 15:43
av Esther
Kreativ skrev:
Esther skrev:Och jag är nyfiken på hur du vet att sökandesjäl är en kvinna och ingen man... ;)

Hette inte sökandesjäl först AnaAlpha och sedan bytte namn? Det var mitt intryck men kan ha misstagit mig. Någon av de nya registrerade om sig med nytt namn.


Ingen aning... vem som är vem... när jag gissar blir ju människor skogstokiga. :) Som Lynx som höll på i tid och evighet med att jag trodde hon utgav sig för scirroco. Hon påstås att jag var psykotisk eller hade andra psykologiska problem för att man helt enkelt på nätet kan utge sig för att vara i princip vem som helst.
Det är ju ett faktum - samt att människor ofta är oärliga och helst gärna också kriminella :)... det är ju saken.
Vet inte hur andra tänker - men så är tyvärr fallet.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 15:51
av Esther
scirocco skrev:Istället för att skriva hen eller han ,kan man skriva hon. Hon är lka bra som nåt annat. Varför reagera först när hon används? Var modern och vittomfattande! Sedan kan det ju vara att kreativ läst något som får honom att tro att det är en hon. Varför tro att kreativ är en han. Det är kanskeinte hans riktiga foto.



Det är väl ingen som har värderat henne? Skulle det göra skillnad vilket kön - eller om hon är könlös eller vad hon/han är?
Har detta något att göra med frågan Kreativ ställde menar du?

Uppfattade inte saken så.

Re: Vikten av att förlåta

Postat: 16 sep 2018 17:35
av Anne
Esther skrev:
Kreativ skrev:
Esther skrev:Och jag är nyfiken på hur du vet att sökandesjäl är en kvinna och ingen man... ;)

Hette inte sökandesjäl först AnaAlpha och sedan bytte namn? Det var mitt intryck men kan ha misstagit mig. Någon av de nya registrerade om sig med nytt namn.


Ingen aning... vem som är vem... när jag gissar blir ju människor skogstokiga. :) Som Lynx som höll på i tid och evighet med att jag trodde hon utgav sig för scirroco. Hon påstås att jag var psykotisk eller hade andra psykologiska problem för att man helt enkelt på nätet kan utge sig för att vara i princip vem som helst.
Det är ju ett faktum - samt att människor ofta är oärliga och helst gärna också kriminella :)... det är ju saken.
Vet inte hur andra tänker - men så är tyvärr fallet.


Gå och kamma dig din ynkliga individ som ska misskreditera mig för dina blunders.