Pilatus skrev:Kausaliteten är ett problem då vi lärt oss att allt som existerar, finns av en orsak. Visst, men vid själva begynnelsen står vi och tittar efter en orsak som vi inte ser ett spår av. Och vi tycks ju existera på ett mycket påtagligt sätt. Upplevelsen av smärta är påtaglig nog. Termodynamikens andra lag säger oss att universum har en början och ett slut.
”Det sägs att ett argument är det som övertygar förnuftiga män och ett bevis är vad som krävs för att övertyga ens en oförnuftiga män. Med bevisen nu på plats, kan kosmologer inte längre gömma sig bakom möjligheten till ett förflutet evigt universum. Det finns ingen utväg, de behöver möta problemet med en kosmisk begynnelse.”
Vilenkin, Many Worlds in One, 176.
Sedan följer argumentet att allt har en orsak, al-Ghazali (1058-1111) och har under senare år framförts av William Lane Craig.:
Premiss 1: Allt som börjar existera har en orsak
Premiss 2: Universum började existera
Slutsats : Därför har universum en orsak.
”Det finns många som inte tycker om tanken att tiden har en början, antagligen för att den påminner om gudomlig intervention”
Stephen Hawking i sin bok Kosmos – En kort historik
Så det syns mig därför som om kausaliteten är det stora problemet. Varför är det en självklar premiss att tala om vid universums tillkomst? Det existerar ju i så fall en premiss redan innan tidens början som förutsätts vara sann. Ateister har alltid snubblat vid denna punkt, men tvivlar på slutsatsen. Man kan ju alltid svara agnostiskt, vi vet helt enkelt inte. De som vill att det skall finnas en orsak hittar naturligtvis en så snart de läser de första raderna i Bibeln. Och vips så kan vi koppla bort frågetecknet, vi behöver ju bara läsa vad där står.
Det argumentet som jag framförde är mycket äldre än al Ghaziali
... men oavsett detta faktum (det är ju inte lätt att veta) så är det så att det kontingenta alltid är av det slaget att det INTE är nödvändigt och vi kan med lätthet inse att det INTE behöver finnas.
Detta som är kontingent har ju också alltid en orsak. Det är ju urgammal skåpmat för en filosof... det VET du Pilatus.
Låt oss lämna detta käbbel och tjafs och inse att detta är fakta i världen
- och istället hänge oss åt att fundera lite närmare på hur det är med det där med Berechit (som judarna sa) - som inte använder Alef när de skrev sin version av I BEGYNNELSEN.
Anledningen till att de inte använder sig av Alef är att det är det första av det första och Bet är den andra bokstaven och därmed Berechit.
OK?
SÅ... berätta för mig hur de eviga regressionen utan slut med orsak-verkan ska ta slut om du har ett bättre slut eller om du har ett bättre förslag på det Absoluta (för en logisk hjärna tenderar att godta den jag gav
---)
