Inläggav 531bts » 10 maj 2019 15:15
Smisk: den avgörande skillnaden mellan Buddha o Hitler, (för övrigt mellan de flesta filosofer o ideologer) är att filosofen observerar naturens ordning o har den som utgångspunkt o referens för att i dialog komma fram till en, med sinneserfarenheter överensstämmande förståelse/insikt, samt en hållbar, allmängiltigt grundad etik för uttryck i tanke, tal o gärning. Det till skillnad från ideologer som vill skapa ordning o mening, där inget annat än manipulation o makt kan fungera, i förhållande till en fungerande men meningslös o bristfällig natur.
Det vackra o genialt enkla med skapelsen är att Guds ingående delar, människan, aldrig kan nå ett fullt utbyte i förhållande till vare sig, varandra, skapelsen eller Gud, med mindre än att hon som individ tar sitt filosofiska ansvar, dvs använder tankesinnet o det mänskliga språket att kommunicera den av naturen givna allmängiltiga situation o ordning, hon delar med sina medmänniskor o medvarelser.
För det krävs, att i första hand observera vad som uttrycker sig i det självklara o låta egna o medmänniskors kommentarer på det som faller in på medvetandet, komma i andra hand.
Först då är det möjligt att tala om det allmängiltiga:
-synens allmängiltiga, naturliga, meningsfulla anknytning till ljuset
-hörselns allmängiltiga, naturliga anknytning till vibrationer i luften
- osv tillsammans med de övriga sinnena.
Denna anknytning o dess mening är allmängiltig o gäller även andra arter.
Vad som inte är allmängiltigt o aldrig kan vara det, är hur varje individ värderar o reagerar på det som livet ut tas in via sinnesportarna från en allmängiltig verklighet. Det finns ingen möjlighet att två individer någonsin värderar o reagerar på exempelvis färger, ljud, lukt, smak eller känsel, på exakt samma sätt vid samma tillfälle. En skillnad som individen ofrånkomligt identifierar sig med i avsaknad av filosofisk insikt o med en förhärskande verklighetssyn utan en naturlig, allmängiltig, för förnuftet kommunicerbar mening. Individen är dömd att livet ut, förstärka, förfina, utveckla, försvara, differentiera o definiera sig som ett anonymt unikum. Ett "jag". Oförmögen att definiera sig själv o resten av mänskligheten som lika i ett gemensamt, av naturen givet sammanhang. Ett livslångt hopplöst Sisyfos-göra i ständiga konflikter, motsägelser, med överlevnad o adrenalin som drivkraft. En ständig brist på gemenskap o verklig kärlek. Momentana, bräckliga vapenvilor med bundsförvanter som substitut. Det ändrar inte det faktum att individerna allmängiltigt kan erfara, ta emot intryck o bli berörda.
Människan har ytterligare två förmågor, som jag menar, på samma sätt som de övriga sinnena, har sin naturliga o allmängiltigt givna mening, men som till sitt yttersta syfte måste vara frivilligt. De två förmågorna är den "fria tanken" o det heltäckande mänskliga språket.