av 531bts » 16 nov 2018 17:31
Esther: du har missförstått. Jag har inget problem med att förstå Guds mening med skapelsen eftersom jag lever i Gudsmedvetenhet. Mitt o hela mänsklighetens problem, är att det inte finns någon allmängiltig, begriplig presentation i de monoteistiska religionerna, av Guds mening med skapelsen. Men du, liksom alla religiösa jag frågat, reagerar med samma trötta o mystiska svar (ofta med hänvisning till ngt bibelcitat): att man måste tro o be enligt deras auktoritära o för tänkandet vidskepliga råd att Gud uppenbarar det. Den största o äldsta illusionen i mänsklighetens historia. Guds mening med skapelsen o det mänskliga livet, ramlar inte ner i huvudet efter ett visst antal bönerundor eller att leva enligt en viss religion.
Esther, jag ser fram mot dina egna tankar o ord om Guds mening med skapelsen, utifrån vad du fått ut av din religiösa tro. Utgå inte ifrån att jag eller någon annan lider av någon mental, emotionell eller intellektuell brist för att inte ingå i ditt esoteriska sällskap av Katoliker. Gud o sanningen kan ingen ha copyright på. De är som luften: livsnödvändiga o obegränsat allmängiltiga o gratis!
Ja du frågade mig. Jag svarade dig - men då det inte var rätt tråd, inte rätt ämne. Väljer jag att svara här. Först kollade jag hur mycket du kan - överhuvudtaget - om kristendomen som kommer ur judendomen. Jag gav dig ett svar som redan Gud gav till Moses.
Du kände tydligen inte till det - inte heller är ditt liv i Gudsmedvetenheten sådant att du vet vad Gud säger i sak - för då hade du redan vetat svaret.
I mina egna ord. I min egen erfarenhet, genom mitt eget liv. I den relation jag har med Herren och genom Honom med vår Fader?
Ja... det jag fick från början är det jag ännu förstår. Det jag förstod då som en slags mental tankemässig sak, en slags kognitiv förståelse av vad Gud vill med allt (inte bara mig) -har övergått till ett vara. Ett vara i, ett liv med och genom Herren i Gud.
Hela Skapelsen kvider i väntan på barnen. Guds barn.
Vem är det?
Vad är meningen med att vara människa? Vart är vi på väg? Är detta allt?
Vem vet ... jag är inte Gud.
Det enda jag vet är att vi ska vara de vi var tänkta att vara innan "fallet" från nåden. Vi blev annorlunda, med en inre djup längtan efter att få komma Hem.
Inget märkvärdigt - överjordiskt, supermakter... bara bli den vi egentligen är. Han är Den Han Är.
Detta sista Gud är - är djupare än orden (för mig). Att vara helt autentisk är människans lott. Vi blir inte gudar, överjordiska supermänniskor - bara de vi skulle ha varit utan allt det onda som lever i oss - är en del av oss och som vi skapar allt omkring oss av i fråga om orättvisor, övergrepp, otrohet, lögner, stölder, mord mm.
Meningen med människans liv är att vi ska kunna bli de vi var tänkta att vara - goda, lyckliga, varma och vänliga, lojala, pålitliga - rakt igenom. Solida - utan makt/penningbegär.
Detta är Guds barn.
Meningen med Skapelsen och det står Skrivet så från Begynnelsen till slutet - är att vi blir de vi ska vara. Eftersom Gud är Den Han Är. Evig, God, Kärlekens Fullhet.
) , inget liv efter detta, ingen GUD etc.