Inläggav Esther » 07 jan 2019 11:37
Jag citerar gärna lite till ... (men jag utgår redan ifrån att människor som inte kan smack om saken kommer att anse att de vet bättre än en man med 60 års klinisk erfarenhet och seriös forskning --- för så är det med de som inget vet men därmed tror de vet allt - som jag sa - egot) Eller som The Margot sa om JB Peterson (hon som inget kan inom området han är professor i) att han skulle kräla in under stenen han kom ifrån - Trump i kvadrat!!!.
Citerar sid 75-76
Eftersom Jung inte avfärdade religionen utan betraktade den som ett psykiskt faktum av obestridligt betydelse i individuellt och kollektivt liv, har han anklagats för att vara en mystiker, en ovetenskaplig dunkel drömmare. Faktum är att Jung ständigt behandlade religionen som psykolog och frånsade sig både önskan och förmågan att visa den empiriska sanningen i vilka religiösa trossatser som helst. Som framkommer i hans skrifter var han varken någon teolog eller metafysiker, och han undersökte den symboliska och psykologiska betydelsen av den religiösa upplevelsen grundligt utan att att göra några påståenden om det objektivt sanna eller falska i några religiösa trossatser. Hans beröringspunkt var i första hand psykologisk, och hans intresse för religion härrörde först och främst från hans psykologiska önskan att i grunden förstå själens mysterier och inte från någon önskan att finna Gud eller att bevisa den objektiva existensen av en transcendent verklighet.
Jungs iakttagelser av religionens universialitet ledde till att han betraktade religionen som ett uttryck för det kollektivt omedvetna. .... osv.
Veritas vos liberabit