"den blinde leder den blinde"?
Tja, så skulle man kunna uttrycka det, fast jag använder själv aldrig det uttrycket.
Min vana är väl oftast att använda mina egna ord, än någon annans.
"Din hänvisning till att tänka o agera utifrån "rätt, fel" är en skör referens liksom all mänsklig idéverklighet. Den kan i bästa fall utgå från gamla beprövade moralregler som t.ex de 10 Budorden."
Ja där har vi igen det typiskt "mänskliga" synsättet och tänkesättet som gör att man misslyckas.
Förutfattat, inlärt, inprogrammerat, gränser, stängda dörrar, omöjligheter.
Den mänskliga synen på moral är vanligtvis den som kommer från någon urgammal bok och som byggts vidare av religiösa fanatiker eller konservativa fegisar med egna psykiska problem som de försöker hantera genom att fantisera ihop vad de kallar "moral" "regler" som de anser sig måste följa och för att få hjälp med att hålla dessa regler de hittat på vill de tvinga på resten av mänskligheten samma regler så att de ska slippa bli påminda om sina egna tillkortakommanden, fel, brister och svagheter när alla andra också tvingas göra samma saker trots att de inte lider av samma psykiska problem som moraluppfinnaren...
Flera av bibelns författare led exempelvis av sexuella problem och homosexuella tendenser, vilket är orsaken till att bibeln siktade in sig specifikt på att hårt bekämpa sådant, det var bara ett sätt för författarna att bekämpa sig själva.
Hela boken förlorar sin trovärdighet genom sådant omoraliskt agerande.
Äkta moral är nämligen att aldrig göra något orättfärdigt, som att försämra andra människors liv för att förbättra sitt eget, vilket dessa bibelskribenter själviskt gör sig skyldiga till.
Jag talar aldrig om moral utan om rättfärdighet, ett äldre uttryck, sanning, rättvisa, rättfärdighet, kulturen, konsten, skaparkraften och den kosmiska ordningen.
Det var det den Egyptiska gudinnan Maat representerade och det är också det jag följer, allt som skapats i modernare tider på det s.k. "moralområdet" förkastar jag helt och fullt i alla dess delar.
Det man kallar "moral", det jag kallar rättfärdighet är inte en samling nedskrivna regler och lagar, det är en naturlig känsla av insikt, förståelse och vishet som uppstår när man nått en hög nivå av intellektuell och känslomässig utveckling och / eller en naturlig känsla och begåvning som man bara råkar äga.
Man behöver ingen regelbok, man "känner" vad som är rätt, och det innebär också att man är rättfärdig eftersom inget och ingen är dömd på förhand och varje enskilt fall är unikt.
Att man så benhårt fastnat för att hålla på fasta moralregler och inte snuddat vid tanken på att låta känslor styra, beror på att man inte förmått att förstå hur man skulle bära sig åt för att nå en högre utvecklingsnivå eller velat lägga ner den tid, energi och det arbete som krävs för att utveckla sig själv, att då bara benhårt hålla på nedskriva regler föreföll vara ett bekvämt sätt att kringgå svårigheten.
Människor är nämligen bekväma och lata dessutom.
Vad som är rätt och fel bygger ju ingalunda på något så begränsat som "moral" eller bara om det är rättfärdigt eller känns rätt.
Nej det är en helhetsbedömning som innefattar en oändlig mängd faktorer, kunskaper, fakta, erfarenheter och analyser, alltså även teknik, fysik, kemi, osv. för att man ska kunna avgöra vad som ÄR!!! rätt och fel, inte bara något man "tycker" eller "tror", måste man basera det beslutet på allt existerande vetande och all den förmåga man besitter.
För de flesta människor förefaller detta som en fullständigt ouppnåelig omöjlighet, eftersom de tror att man för att lyckas med något sådant måste sätta sig ner med papper och penna och arbeta sig igenom "rubbet" inför varje beslut.
Så känns det när man inte behärskar förmågan och ska börja i första klass och har ett helt liv av skola och lärdom framför sig innan man kommer dit man ska.
Men när man är där är allt så självklart att man aldrig behöver tänka, man VET omedelbart i varje sekund vad som är rätt och fel utan att behöva tänka medvetet alls.
Det som är orätt, vilket är det samma som fel, ofta ett tekniskt fel, typ att smälla upp en mobilmast 50 meter från ett dagis, i dagen samhälle, filtreras bort automatiskt, det existerar helt enkelt inte och därmed hamnar man aldrig i en valsituation där man måste fatta ett beslut och välja mellan olika alternativ.
"Enligt dig, hur ska människan använda uppmärksamhet o tanke för att i tal o gärning uttrycka ett allmängiltigt "rätt" o undvika vad som är allmängiltigt "fel"?"
Det är en fråga om kunskap och kompetens och känslomässig, mental och psykisk utveckling.
Det är enkelt för mig att på tekniska faktagrunder se att ett beslut som fattats i samhället är fel.
Jag bryr mig också om att det är fel eftersom jag befinner mig på en hög nivå av känslomässig utveckling.
Mängder av människor inser att något är fel men de bryr sig inte, det beror på att de befinner sig på en låg primitiv nivå.
Alltså är svaret enkelt;
Kunskap, kompetens och en massiv och stor satsning på känslomässig, mental och psykisk utveckling redan från 4-5 års åldern, eftersom det visat sig att dåliga vanor påbörjas tidigt, uppmuntrat av den omgivande miljön... och bryts sedan sällan.
Det kunde jag själv konstatera när jag var 5 år och såg exempel på vad jag ansåg var orättvisa, dumhet och fördomsfulla inställningar från "vuxna".
Redan då började jag vända ryggen åt andra människors s.k. "moraluppfattningar" som jag konstaterade var i högsta grad orättfärdiga.
Att bryta med allt etablerat är absolut nödvändigt då det är sprunget ur en primitiv och outvecklad grund.
A new day, must come...
https://www.youtube.com/watch?v=XIfFvBzh3b8