Filosofiforum

Varför är frågan om Guds allsmakt viktig? Ser man Guds allsmakt som ett hot/konkurrens till människans/individens potential? Eller är det teodice'-problemet som spökar?
Jag ser inte makt som ett problem för Gud. Guds problem är att de ingående delarna, människan är fixerade vid makt dels för sin överlevnad o som en oundviklig konsekvens av idén om ett unikt o bestående "jag". Att man livet ut ägnar sig åt att utveckla kunskaper, färdigheter att i tanke, tal o gärning förfina förmågan i umgänget med sina medmänniskor utöva manipulation o makt. Allt för att befästa sin illusion om sitt unikum.
Allsmakt är en ide/illusion skapad av människan utifrån hennes vanmakt.

531bts skrev:Varför är frågan om Guds allsmakt viktig? Ser man Guds allsmakt som ett hot/konkurrens till människans/individens potential? Eller är det teodice'-problemet som spökar?
Jag ser inte makt som ett problem för Gud. Guds problem är att de ingående delarna, människan är fixerade vid makt dels för sin överlevnad o som en oundviklig konsekvens av idén om ett unikt o bestående "jag". Att man livet ut ägnar sig åt att utveckla kunskaper, färdigheter att i tanke, tal o gärning förfina förmågan i umgänget med sina medmänniskor utöva manipulation o makt. Allt för att befästa sin illusion om sitt unikum.
Allsmakt är en ide/illusion skapad av människan utifrån hennes vanmakt.

Kanske samma sak med begreppet Gud. Ha en klippa att hålla sig till i alla väder. Den yttersta tryggheten när allt annat går åt helvete. Då blir tanken på Guds allmakt en tröst. Hur djävliga andra människor än är, har Gud makten över dem - det är Gud som låter dem härja fritt en tid men sedan ingriper Gud och ställer allt till rätta.

Gud tror jag har gett upp för länge sen. Han gillar att fiska och ta lugna bloss med pipan. Ungefär som jag. Lämna världen åt sitt öde.

hakkapeliitta skrev:Gud tror jag har gett upp för länge sen. Han gillar att fiska och ta lugna bloss med pipan. Ungefär som jag. Lämna världen åt sitt öde.

Gud känner kanske av kärleken i världen som något slags små kittlande glimtar i mörkret - för övrigts står nog gudskontakten på sparlåga. Karmamaskineriet sköter ödesruljansen...

Gud är namnet på den osynliga, om sig själv o sina delar, medvetna orsaken bakom skapelsen. Gud är en filosofisk slutsats o ett antagande, tro. En tro som i varje ögonblick måste prövas. Att ha en oklar, grumlig o vidskeplig tro på Gud som snuttefilt kan ha en lugnande effekt då det skiter sig, men det har valium också.
Meningen med antagandet att skapelsen har en levande orsak, är att förstå o förhålla sig till den ändamålsenligt o etablera tanke, tal o gärning i Gudsmedvetande.

531bts skrev:Gud är namnet på den osynliga, om sig själv o sina delar, medvetna orsaken bakom skapelsen. Gud är en filosofisk slutsats o ett antagande, tro. En tro som i varje ögonblick måste prövas. Att ha en oklar, grumlig o vidskeplig tro på Gud som snuttefilt kan ha en lugnande effekt då det skiter sig, men det har valium också.
Meningen med antagandet att skapelsen har en levande orsak, är att förstå o förhålla sig till den ändamålsenligt o etablera tanke, tal o gärning i Gudsmedvetande.

Ja, så ser du på detta. Det står dig fritt. Liksom fallet är för alla andra. Det är i praktiken, i det levande livet, ens idéers och tankars hållbarhet och bärighet kan prövas. Och kan de inte prövas där är det väl mest en tankelek. Roande för stunden.

531bts skrev:men det har valium också.

Människan gillar mening, och mening är bättre än stesolid. Om man tvivlar på gud, ja då finns stesolid. Men som sagt så är mening bättre.

Algotezza: ja det är det största misstaget o som vi förleder våra barn till: att ägna tankesinnet åt lek o meningslös underhållning. Det är "jag"-identitetens grund: att tankesinnet inte har sin av naturen givna mening o uppgift. Förverkliga ditt "själv", det finns ingen gemensam av naturen självklar mening att förstå o förhålla sig till. Det står var o en "fritt" att skapa personlig mening.
Klaga inte sedan på bristande gemenskap, främlingsskap, kärlekslöshet o att 11-åringar tar livet av sig. Det står ju var o en fritt, alltid något.

531bts skrev:Det är "jag"-identitetens grund: att tankesinnet inte har sin av naturen givna mening o uppgift.

SANT. Om det inte finns en mening med att tänka så känner man sig värdelös.

531bts skrev:Förverkliga ditt "själv", det finns ingen gemensam av naturen självklar mening att förstå o förhålla sig till.

Det är därför som jag inte kan ha respekt för media (kan inte se tv), t.ex. när någon har gjort "något ALLA skäms för" och VERKLIGEN STÅR FÖR DET, ja då är man en hjälte i medias ögon. Det finns inget kollektivt som alla skäms över.

531bts skrev:Algotezza: ja det är det största misstaget o som vi förleder våra barn till: att ägna tankesinnet åt lek o meningslös underhållning. Det är "jag"-identitetens grund: att tankesinnet inte har sin av naturen givna mening o uppgift. Förverkliga ditt "själv", det finns ingen gemensam av naturen självklar mening att förstå o förhålla sig till. Det står var o en "fritt" att skapa personlig mening.
Klaga inte sedan på bristande gemenskap, främlingsskap, kärlekslöshet o att 11-åringar tar livet av sig. Det står ju var o en fritt, alltid något.

Var skriver jag att vi ska ägna oss åt lek och meningslös underhållning?

Algotezza: Jag vill med mitt inlägg understryka att jag delar ditt påstående om tankelek. Att de initiativ till verklighetsförankrat filosofiskt tankearbete, ofta jämställs med tankelekar, intellektuell underhållning som roar för stunden eller betraktas som svårtillgänglig kunskap för experter.

531bts skrev:Algotezza: Jag vill med mitt inlägg understryka att jag delar ditt påstående om tankelek. Att de initiativ till verklighetsförankrat filosofiskt tankearbete, ofta jämställs med tankelekar, intellektuell underhållning som roar för stunden eller betraktas som svårtillgänglig kunskap för experter.

Sorry, jag missförstod.

Vad jag är inne på är att allt som gäller filosofi och religionsvetenskap måste föras ned och prövas i den levande praktiken, i mötet med vår nästa och världen, oavsett vad saken gäller, men allra tydligast gäller detta etik/moral. Man har ju bara sitt eget liv att pröva sina idéer i och ecperimentera med. Man kan se livet som ett filosofiskt-livsåskådningsmässigt laboratorium där man prövar filosofin och religonen i och via sitt eget liv - om man tar dessa på allvar, alltså.

Algotezza: delar till viss del ditt inlägg. Dock inte din idé om att livet är ett laboratorium för tankeexperiment med oklara syften. Det är "jaget" som unikum, som närs o frodas av inställningen att inte använda tankesinnet veklighetsförankrat o ändamålsenligt. Att människan förfogar över förmågan till abstrakt tänkande för sin egen skull. Att experimenterandet blir ett ekorrhjul dvs grubblerier. Som i sig, o för stunden, kan vara roande men i ett längre perspektiv belastar. Eftersom det sällan ger ngn filosofisk insikt som kan prövas o bli levande i samförstånd o samarbete med sina medmänniskor.
Jag menar att man i möjligaste mån bör undvika sådana äventyr o att stå ut med att i mångas ögon, vara en tråkmåns med devisen: den skrattar bäst, som i medglädje, skrattar sist!

hakkapeliitta skrev:

Vertumnus skrev:

Ben skrev:Och hur praktiserar du det i det vardagliga livet, Vertumnus?

Jag ägnar mig inte ät någon formaliserad praktik vad gäller religion, jag talar om allmängiltiga villkor.

Och allmängiltiga villkor är?
Precisera.

Att makt är ickemateriell och att den skapas i gemensamhet.

klorofyll skrev:

Vertumnus skrev:Det är svårt att komma förbi det polyteistiska. Allmakt härleds ur makt, den drar saken till sin spets och säger santidigt något om maktens villkor.

Om man tänker typ Hitler, menar du att han efter ett tag, helt oundvikligen, fångades i sin egen fälla..?

Ja, men man behöver inte gå till Hitler, problemet uppstår när man försöker kompensera brist på makt med våld, jmf dagens svenska debatt där polis övervakning och straff alltmer ses som självklara steg. Det finns en inre logik och förebild i iden om den ende allseende och allsmäktige guden som lever sitt eget liv med eller utan Gud.