Religion, mening och placebo

[Illusionen]

Väljer att inte kommentera det du skriver, och lämnar tråden./ Illusionen

Låt gå för det, jag hade blivit överraskad om något annat hände känner jag. Jag tolkar det som att det som inte stämmer med ditt sätt att se inte är intressant för dig och att kritiken att andra inte följer dina regler är intentionen att få andra att passa in i ditt synsätt.
Vad har du för grund för att det gäller... wut.

Du förefaller att ha missuppfattat min målsättning.
Målsättningen med mitt koncept är klart angiven (Citat: ”En delmålsättning är att uppmärksamma att
svar saknas på flera fundamentala frågor inom fysiken, och redovisa några egna förslag till svar,
baserade på nya infallsvinklar.).
Till bilden hör att jag ägnat merparten av mitt yrkesverksamma liv åt kvalificerat utvecklingsarbete
inom området mätteknik. Man driver inte ett utvecklingsprojekt, om man inte tror sig behärska
den basala grund som projektet vilar på. Så länge ni inte förmår att tydligt besvara frågan,
Vad utgör grund/förankring för era påståenden ?
finns det därför ingen rimlig anledning för mig att frångå mitt eget koncept.
Du anser tydligen att du har besvarat frågan, men den uppfattningen delar jag inte, utan snarare
förstärker det du skriver att det rör sig om ett ej förankrat godtyckligt tyckande.
När den här känslan jag har nu, infunnit sig, har jag aldrig tidigare misstagit mig.
För att en dialog ska vara av intresse för mig krävs alltså att grunden redovisas.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=VbuWbve6gto

[Marksa]

Jag tycker det där med att motsätta själviskhet med andlighet till viss del är en andlig fälla.

Nu var det inte det jag sa eller menade i och för sig. Vad jag säger är att du bör kunna arbeta med dina medvetna val för att se bortom dit själviska jag. Ja man kan säkert vara en spirituell människa och samtidigt vara en skitstövel utan moraliska betänkligheter. Men då har man nog hamnat i fel sällskap.

Det blir lätt en besatthet av självlöshet. Det där med vad andlighet är är ett stort ämne som kan fylla flera trådar. Men kort så har jag perspektivet att existensen är en andlig scen och inget vi gör kan förändra detta. Vi kan inte bli andliga eller oandliga, det är en andlig fälla att tänka så.

Ja det var ju du som satta andlighet som motsats till besatthet.....Men ja jag kan hålla med på ett plan att vi inte bör dela upp världen andligt och/eller oandligt, eller vårt medvetande i onödig dualitet.
Jag ser nog även möjligheter för en människa att kunna arbeta med sin förståelse för livet och för att faktiskt förstå sig själv och därmed sin "mening".

De som tänker sig att de lever ett specifikt "spirituellt liv" separat från något annat lever i det symptomet. "Jag är en andlig person" är lika mycket motsatsen till andlighet som något annat man kan tänka sig är oandligt.

Kan inte annat än hålla med. Men utan att falla för någon spirituell jantelag, att förkovra sig och studera för att förstå delar av vårt vara, och praktisera sina kunskaper i livet kan inte vara annat än gott.

Allt vi människor tar oss an är helt fullt med värden, regler och strävan att påverka. Att vi skall vara på ett visst sätt, "oegoistiska", är mest ett sätt att visa vad som är önskvärt för oss att andra är. Då andliga traditioner är fulla med sociala interaktioner krävs det att vi vet hur vi skall vara inför varandra. Den som är "mest andlig" har högst värde

Ja då kanske vi skall ta till oss det som fungerar och ödmjukt lämna traditionerna därhän. Med det sagt människan är ett flockdjur, så att stänga in sig i sin kammare är inte heller helt nyttigt.

[Smisk]

Jag gjorde en ny tråd om vad andlighet kan tänkas vara.

Nu var det inte det jag sa eller menade i och för sig. Vad jag säger är att du bör kunna arbeta med dina medvetna val för att se bortom dit själviska jag. Ja man kan säkert vara en spirituell människa och samtidigt vara en skitstövel utan moraliska betänkligheter. Men då har man nog hamnat i fel sällskap.

Vi behöver begrepp för att tala om detta. Om vi använder begreppet Själen för att tala om vår rent andliga aspekt och personlighet för att tala om vår person. Då kan man tänka sig att Själen är delen av oss som är komplett som den redan är och personligheten är ett verktyg för att uttrycka sig genom. En andlig livsstil är då en som passar smidigt med Själens intentioner. Godhet är en intention som passar bra där och ondska passar sämre. Men även en ond person är en andlig Själ är vad jag menar.

Att nedvärdera en person för att den är förvirrad, sjuk eller ond är inget som passar bra med Själens intentioner. Från Själens perspektiv passar allt som händer Själens intentioner. Det spelar ingen roll om man är ond eller god så ingår det i situationen vi finns inom och den är från Själens perspektiv komplett av sig själv. Så ser jag det, ur ett andligt perspektiv.

Ja det var ju du som satta andlighet som motsats till besatthet.....Men ja jag kan hålla med på ett plan att vi inte bör dela upp världen andligt och/eller oandligt, eller vårt medvetande i onödig dualitet.
Jag ser nog även möjligheter för en människa att kunna arbeta med sin förståelse för livet och för att faktiskt förstå sig själv och därmed sin "mening".

Besatthet är en del av oss som inte är i samklang med Själens perspektiv på tillvaron. Ett andligt perspektiv är ett som inte kräver något av världen, vi vet att vi är här tillfälligt i en "perfekt/komplett" värld, och lever ut situationen som den är. Att "jaga ett andligt liv" ändrar inte på det. Att jaga något alls ändrar inte på det så att ha en "andlig livsstil" är en utan besatthet.

Kan inte annat än hålla med. Men utan att falla för någon spirituell jantelag, att förkovra sig och studera för att förstå delar av vårt vara, och praktisera sina kunskaper i livet kan inte vara annat än gott.

Håller helt med

Ja då kanske vi skall ta till oss det som fungerar och ödmjukt lämna traditionerna därhän. Med det sagt människan är ett flockdjur, så att stänga in sig i sin kammare är inte heller helt nyttigt.

Vi kan behålla traditioner men de behöver vara just traditioner och inte en besatthet att fylla livet med mening vi annars skulle sakna. Det skall inte vara en jakt på pekpinnar och makt, det är desperation och en motsatts till ett andligt perspektiv som jag ser det.

Fortsätt gärna i den nya tråden om du har lust

[Smisk]

För att en dialog ska vara av intresse för mig krävs alltså att grunden redovisas.

/ IllusionenPax vobiscum

För en dialog krävs att två personer delar sina tankar om något, är det inte så?

Du får utveckla vad det är du menar så att det bli en dialog så skall det nog gå bra.
Du har inte visat några tecken på att vilja föra en dialog i detta fallet vad jag sett.

Jag har svarat på dina frågor men du har inte annat än loopat samma inklistrade texter.

Vi kan ta en sak i taget?

Vad är det som är så konstigt med begreppet tid och hur jag ser på det?

[Illusionen]

För att en dialog ska vara av intresse för mig krävs alltså att grunden redovisas.

/ Illusionen

Pax vobiscum

För en dialog krävs att två personer delar sina tankar om något, är det inte så?
Du får utveckla vad det är du menar så att det bli en dialog så skall det nog gå bra.
Du har inte visat några tecken på att vilja föra en dialog i detta fallet vad jag sett.
Jag har svarat på dina frågor men du har inte annat än loopat samma inklistrade texter.
Vi kan ta en sak i taget?

Vad är det som är så konstigt med begreppet tid och hur jag ser på det?

Ett sista försök då,

Tid är hjärnans sätt att sortera intrycken ….

Begrunda i någon av dina klara stunder vad dessa atomära begrepp representerar,
• Hjärna = Materia
• Sätt = Princip / mekanism
• Sortera = f (egenskaper intryck)
• Intryck = f(förnimmelsens obekanta samband, till något materiellt inkl EMF)

Samtliga dessa begrepp refererar till rum-tid, vilket innebär att begreppen
ingår/beskrivs som funktion av tid, i rummet, av den verklighet vi förnimmer.
TID ingår m a o i beskrivningen av,
• Hjärnans atomer och strukturer, f(tid, rum)
• Sättet / mekanismen, f(tid)
• Sortering via intryck, f(tid)
• Intryck, f(tid, rum), men även i vissa delar okänt.

Det du säger tolkar jag därmed som att du något överraskande och slugt konstaterar att,
tid = tid.
Ett i och för sig lugnande besked i dessa oroliga tider, men svaret på frågan, Vad är tid ?,
framgår dock tyvärr inte vid tidpunkten för detta inläggs tillkomst..

För att förklara och besvara frågan krävs troligen att underliggande samband
”bortom rumtiden”, inkluderas i resonemanget, vilket jag tillämpat i mitt koncept.
Det är dock ingen metod jag rekommenderar så där i största allmänhet, utan bör
användas med viss försiktighet.

För att undvika upprepningar föreslår jag att du återkommer när du tagit del av det
jag tidigare skrivit, i sin helhet.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=gb8AGuD2uOI

[Smisk]

Det du säger tolkar jag därmed som att du något överraskande och slugt konstaterar att,
tid = tid. Ett i och för sig lugnande besked i dessa oroliga tider, men svaret på frågan, Vad är tid ?,
framgår dock tyvärr inte vid tidpunkten för detta inläggs tillkomst..

Jag har inte konstaterat att tid är tid. Tid != tid kan du skriva i dina uträkningar

Tid = meningssamband. Eller snarare tid är en del av funktionen som sorterar meningssamband i vår erfarenhet.
Medvetandet är tidlöst och psyket innehåller tid. Psykets beteende är att sortera meningssamband och linjäritet är en metod för detta. Psykets funktion av linjäritet är det vi uppfattar som tid.

Det jag nu undrar, i vår begynnande dialog, är vad som är oklart med detta?
Vad är det med just tid som är intressant för dig?
Jag undrar även vad du menar med atomära begrepp?

Du skriver att hjärna = materia, så ser jag det inte. Hjärnan är en klump meningsfunktioner. Materien som finns i den finns på sättet den vita bakgrunden här och texten du läser finns TILLSAMMANS. Objekt, system och mening ger komplex funktionalitet tillsammans.

Naturen är renderad i strukturer, samband och funktioner. Inget existerar som inte "fungerar tillsammans med annat", helt av sig självt. Hjärnan er en expertfunktion hos oss som kan förstå komplexa samband (mening) och den letar efter dem, ALLTID. Den ÄR en funktion av dem, den är "ett med dem".

Att sortera erfarenheten av den ordning (mening) hjärnan söker och värdera dem som användbara kräver metoder och tolkningen av linjära ordningssamband som orsak verkan i ett före och efter är det vi uppfattar som och kallar tid.

Vad tänker du om tid själv? (dialog tack).

[Anne]

Upp med hakan, men inte så mycket så du har nosen i vädret, Illusionen! Smisk är ganska behaglig att prata med - grundar jag på erfarenhet. Även jag som läsare skulle tycka att det vore intressant att höra er dialog.

[Illusionen]

Upp med hakan, men inte så mycket så du har nosen i vädret, Illusionen! Smisk är ganska behaglig att prata med -
grundar jag på erfarenhet. Även jag som läsare skulle tycka att det vore intressant att höra er dialog.

Tidigare skrev jag citat, ”För att en dialog ska vara av intresse för mig krävs att grunden redovisas.”
Och i mitt senaste inlägg skrev jag,
”För att undvika upprepningar föreslår jag att du återkommer när du läst det jag tidigare skrivit.”
Frågorna S nu ställer är utförligt besvarade i mitt koncept och tidigare inlägg, så S kan omöjligt ha läst konceptet.
I övrigt löd min fråga, Vad utgör grund/förankring för era påståenden ?

S svarar,
Tid = meningssamband.
Eller snarare tid är en del av funktionen som sorterar meningssamband i vår erfarenhet.
Medvetandet är tidlöst och psyket innehåller tid.
Psykets beteende är att sortera meningssamband och linjäritet är en metod för detta.
Psykets funktion av linjäritet är det vi uppfattar som tid.

S har inte förklarat varför det skulle förhålla sig så som han här påstår, och ej heller definierat
de begrepp han använder sig av. Hans svar är därigenom enligt min uppfattning ännu ett exempel på
"ej förankrat godtyckligt tyckande”.

/ Illusionen

Pax vobiscum

https://www.youtube.com/watch?v=df-eLzao63I

[Smisk]

S svarar,
Tid = meningssamband.
Eller snarare tid är en del av funktionen som sorterar meningssamband i vår erfarenhet.
Medvetandet är tidlöst och psyket innehåller tid.
Psykets beteende är att sortera meningssamband och linjäritet är en metod för detta.
Psykets funktion av linjäritet är det vi uppfattar som tid.

S har inte förklarat varför det skulle förhålla sig så som han här påstår, och ej heller definierat
de begrepp han använder sig av. Hans svar är därigenom enligt min uppfattning ännu ett exempel på
"ej förankrat godtyckligt tyckande”.

/ Illusionen

Jag frågade dig två frågor och du har inte svarat. Du är inte intresserad av en dialog som jag ser det och fortsätter att citera dig själv utan empati för den andres perspektiv. Det blir inte "godtyckligt tyckande" för att du tänker att det är det

För att citera mig själv:
"Det jag nu undrar, i vår begynnande dialog, är vad som är oklart med detta?
Vad är det med just tid som är intressant för dig?
Jag undrar även vad du menar med atomära begrepp?"

Jag ser det inte som så meningsfullt att gå in på fler detaljer i hur jag ser det då jag är säker på att du är en robot som följer en ond plan att upprepa dina citat av dig själv