Marksa skrev: Epifenomen säger du, emergent säger jag.Något som uppstår ur och är större än dess beståndsdelar. Livet är en fascinerande egenskap, där "döda" beståndsdelar sammansmälts med informationsbärare för självgenererande liv. Mycket fascinerande och inte alls meningslöst ur ett medvetet mänskligt perspektiv. Liv är vackert.
Tänker vi emergent så tänker jag alltså att emergensen är en effekt hos existensen. Ingenting kan avvisas för att inte tillhöra existensen oavsett om det kan beskrivas som fysik eller en komplex effekt av fysik. Strukturen är precis som du beskriver en av en hierarki av komplexitet där varje högre nivå innehåller fler beståndsdelar än varje lägre. En celllstruktur innehåller egenskaper som inte KAN existera på molekylnivån den har inom sig och därför kan liv inte reduceras till molekyler.
Liv kan beskrivas som emergent men då är allt i universum emergent då allt har en sådan komplexitet och interagerar med allt annat enligt universums naturlagar och effekten av dem.
Marksa skrev: Medvetenhet är vår essens. Ja visst. och jaget är en illusion om man fördjupar sig i denna tradition. Medvetandet som uppstår ur den grå massan i hjärnan och är något annat än dess beståndsdelar. Eller ser du hellre att medvetandet är separat från den grå massan.
Inget är separat från universum/existensen. Ur vedantas perspektiv är medvetenhet samma sak som existens och därför använder man det för att beskriva den "andliga relationen" vi har med universum. Alltså, ett med essensen av universum, som är existens, medvetenhet.
Jag har ingen uppfattning om hjärnan vs medvetandet ur ett vetenskapligt perspektiv. Däremot tänker jag mig inte att det är så att atomers beteenden av slump formar liv, hjärnor och medvetandet som ett epifenomen av detta. Istället tänker jag mig att en utvecklingskedja uttrycker universums egenskaper och beteende och att man får tänka sig att det är vad man ser. Medvetenhet är en integrerad del av universum precis som liv och atomer.
Marksa skrev: Ja Buddister har väl i alla tider lärt ut olika meditationstekniker. Men vad jag har förstått så är det inte så mystiskt, bara knepigt och tidskrävande om man skall komma till insikt. (Minst lika svårt som "Illusionens" ekvationer)
Det är ett stort ämne, filosofiskt och vetenskapligt
Jag tror det finns en del av det som handlar om placebo i just detta. Traditioner av livsåskådningar, perspektiv och värderingar som innehåller metoder för att bekräfta och stärka dem tillsammans. Experter på dem tillsammans med elever som vill förstå och stärka sin relation till saken, varandra och experterna och kanske själva bli experter. En spiral av mening och värden.
Det får mig att tänka på en kinesisk martial arts kille Xu Xiaodong.
https://en.wikipedia.org/wiki/Xu_XiaodongDet finns en gammal idé om att kung fu mästare är bra på att strida. Det finns som en modern rörelse som ifrågasätter detta och Xu är en person som menar att det är fake och utmanar dem på mma. Kung fu personer har svarat och han har som du kan se på youtube vunnit över dem överlägset. Han skämmer ut dem.
Detta gör att den Kinesiska staten dragit in hans rättigheter. Kina har ett sådant system där rättigheter varierar från person till person. Han vill ju provocera staten för att det ligger i den Kinesiska kulturen och identiteten att ha en "martial arts kultur" och att träna det är stort. Xu ses som en som introducerat mma till Kina och vi har en konflikt mellan "verkligheten" och "myten".
Kung fu utövarna har en slags "låtsas strider" mellan varandra medan mma är brutalt och kräver andra saker som testar deras tekniker på ett krävande sätt. En "Kung fu mästare" kan vara en "mästare" på sin martial art men i en riktig strid fungerar det inte så bra.
På samma sätt är myter invävda i hur vi tänker, känner och ser på varandra inom religion och meditation. En "Zen mästare" blir en slags levande myt av något denne mästaren inte ens själv förstår. Han kan vara en del av myten även i sitt eget tänkande.