Smisk skrev:rekoj skrev:Begreppet ondska hänger väl samman med intention, tänker jag. Men okomplicerat är det inte. Det är ju inte så självklart lätt att veta vad någon annan har för intention. Och vissa intentioner kan vara mer eller mindre omedvetna. En person som alltid kommer försent till avtalade möten exempelvis...kanske inte gör det medvetet eller avsiktligt, men jag tycker ändå inte att det är fel att kalla det en form av taskigt beteende (att kalla det "ondskefullt" kan jag däremot tycka är att ta i lite väl, med tanke på begreppet ondskas starka laddning i vardagsspråket).
Håller helt med om intentionssambandet.
När vi medvetet värderar liv som önskvärt och handlar med intentioner som reflekterar denna värdering är det ren godhet.
Gör vi samma sak med intentionen att det skall förgöras är det ren ondska. Spektrumet mellan dessa ytterligheter är där etik/moral arbetar.
Själv har jag inte tänkt att det skulle finnas så tydlig koppling mellan gott/ont och liv/död. Är död något ont? Jag tänker det mer som något naturligt som sker. Jag jobbar på en sjukhusavdelning där frågorna om liv och död kommer upp ganska ofta. Borde vi arbeta mer för att förlänga liv eller minska lidande? Vissa driver på mer att försöka förlänga liv, medan jag är en av de som ofta driver på mer för att minska lidande, eller åtminstone agera i linje med patienternas egna preferenser. Och ibland kan hända att jag skyndar på döden något genom att ge lugnande och smärtstillande läkemedel till någon som är i livets slutskede om jag ser tecken på att de uppvisar lidande. Jag har inte direkt känt mig skyldig till att begå onda handlingar därmed.
Däremot är det stunder då jag kan känna mig mer ond när jag följer order/ordination uppifrån utan att själv tro på vad jag gör. T ex när jag försöker ta blodprover på svårstucken patient som stretar emot och som inte förstår varför jag sticker den med nålar, eller när jag förvägrar nån att äta och dricka för att det är ordinerat av läkare/logoped att den inte ska äta.