Hur arvsynden har profanerats i den moderna tiden

[Mlw]

Folk har en skuldbörda, tycker de, gentemot jordens klimat ("klimatskuld"), samt gentemot svarta afrikaner och de "underprivilegierade". Folk upplever sig som skyldiga. Det här, menar jag, beror på att arvsynden har profanerats. När Kristus ej längre bär vår synd, så får folk göra det själva. Men vi syndar ej längre mot kristendomens Gud, utan mot vädergudarna, de fattiga i tredje världen, m.m.

Människorna har alltid haft vädergudar som de offrat till, för att försäkra sig om god väderlek. Nu har vi återfallit i hednisk religiositet och offrar oerhörda summor pengar till vädergudarna.

Allt det här beror på kristendomens tillbakagång. Den kristna tron absorberade den här egenskapen, så att den inte kunde profaneras. Vad som sker är en följd av den hedniska och materialistiska regressen (se Synd: om syndbegreppets innebörd och giltighet i nutiden).

Nicolas Berdiaeff (The Russian Revolution) menar att det enda som kan stoppa den materialistiska religionens framfart är ett kristet återuppvaknande i världen. Men är det överhuvud taget möjligt för människor att börja ta de kristna sanningarna på allvar? Folk är ju så rationalistiska, ateistiska och materialistiska idag.

[Anders]

Låter lite Sartre nästan, och det stämmer ju.
Vi har ju rikligt med jämförande material i en stor mängd människor som kommit till landet levande kvar, i och för sig i olika omfattningar, i en religion som, tja, det också går att gömma sig bakom.

Skuld är ett trist ord. Ansvar ett bättre. Det är hårt och bra. Det plockar bort viljan att rationalisera, du får hantera all den grisighet som livet slänger på dig, får förhålla dig till flyktingmottagning, till Covid, till CO2 utsläpp. Du väljer var du lägger din röst i ett riksdagsval, du väljer om du på sociala media vill ta ställning till vad det vara månde.

Dessutom finns det både lagar och sociala regler som du skall förhålla dig till. Att känna skuld är ganska oproduktivt annat än som input till framtida ansvarstagande. Det här borde gälla ALLA svenskar och vid så unga år som möjligt.

Det här är ytterst det som respekt för individer av samma art som du tillhör innebär. Sen finns det tusen skäl till att tycka att man själv eller människor i en viss grupp skall ha rätt att slippa ansvaret.

Klimat : Ja, du får fundera på om din tro om CO2-s verkningar verkligen är ärlig och bedöma alla sannolikheter. Ja, du får välja att agera därefter, och verkligen göra det på ett sätt så att du inte bara stödjer något som känns bekvämt för dig, eller passar in i det sociala sammanhang du tillhör. Och tänka så långt det bara går. Inte enklare än så.

"Underpriviligeierade" - hårdrar vi det - Flyktingmottagning i Sverige : Hur agerade du 2015? Skrev "stoppa de invällande horderna" eller "vi måste öppna våra hjärtan" i dina facebookflöden, på forum, sa till folk ikring dig? Tänkte du igenom alla aspekter av det? Orkar du nu utvärdera? Dra allting rakt ner i maggropen?

Det är vad Sartre pratade om då han pratade om "guds död" i "Existentialism is a Humanism".

Jag tror att det är bra. Men säker är jag inte. Ett gammalt, mer pliktetiskt levnadssätt kan ha haft sina fördelar, och en religiositet kan ha sina fördelar.

[Algotezza]

Traditionell kristendom tror jag inte kommer att gå en ny vår till mötes, däremot är väl något slags andligt uppvaknande på gång.

Arvsynden var indidivuell men hade en kollektiv lösning i form av Jesu offerdöd, medan skulden mot klimatet och miljön, underprivilegierade etniska grupper är kollektiv, men har en individuell lösning. Det är indiviven själv som ska ta ansvar, även om många agerar likartat. Sedan handlar det ju inte bara om skuld utan även om skam. Det talas om flygskam etc Platspåsskam? Men man vänjer sig vid allt och till slut betyder dessa känslor inte särskilt mycket och leder inte till något radikalt agerande. Man betalar sina plastpåsar, sopsorterar, betalar en slant till Rädda barnen eller Röda korset.

[Anders]

Traditionell kristendom tror jag inte kommer att gå en ny vår till mötes, däremot är väl något slags andligt uppvaknande på gång.

Arvsynden var indidivuell men hade en kollektiv lösning i form av Jesu offerdöd, medan skulden mot klimatet och miljön, underprivilegierade etniska grupper är kollektiv, men har en individuell lösning. Det är indiviven själv som ska ta ansvar, även om många agerar likartat. Sedan handlar det ju inte bara om skuld utan även om skam. Det talas om flygskam etc Platspåsskam? Men man vänjer sig vid allt och till slut betyder dessa känslor inte särskilt mycket och leder inte till något radikalt agerande. Man betalar sina plastpåsar, sopsorterar, betalar en slant till Rädda barnen eller Röda korset.

"Skam" är till och med snäppet värre än "skuld", i min bok. Det finns många som är pigga på att stoppa in komplicerade begrepp i "skam".
Kan man verkligen säga - för varje "skam"- att det här är dåligt för artens överlevnad på kort och längre sikt med en signifikant sannolikhet, eller säga att det skäl man har till att kalla det "skam" är större än artens överlevnad, medellivslängd, frihet från möda, tristess osv.
Visst, man kan absolut diskutera "artens överlevnad" eller "medellivslängd" som faktorer att bedöma någots riktighet i.

Hade vår medellivslängd varit densamma om inte grupper, som gödde sig på mina förfäders slit utan hade tvingats till kroppsarbete även de varit bra för oss idag? Hade vi hellre önskat att den goda sjuksköterskan som vänligt baddade pannorna och hjälpte döende i deras ångest hade varit den allenarådande och den odräglige forskaren, som gjorde framsteg i forskning men var en allmän skitstövel inte funnits? Har vi inte ärligt tjänat på att vissa har fått bre ut sig, även om de varit obehagliga för sin omvärld där och då? Vill vi ha en integrerande skola nu, där alla barn med läshuvud hålls i herrans tukt och förmaning av hårda kids från förorten? Och man kan gå på ungefär på samma sätt om miljön.
Det är SVÅRA saker framför allt.

[Mlw]

Låter lite Sartre nästan, och det stämmer ju.
Vi har ju rikligt med jämförande material i en stor mängd människor som kommit till landet levande kvar, i och för sig i olika omfattningar, i en religion som, tja, det också går att gömma sig bakom.

Skuld är ett trist ord. Ansvar ett bättre. Det är hårt och bra. Det plockar bort viljan att rationalisera, du får hantera all den grisighet som livet slänger på dig, får förhålla dig till flyktingmottagning, till Covid, till CO2 utsläpp. Du väljer var du lägger din röst i ett riksdagsval, du väljer om du på sociala media vill ta ställning till vad det vara månde.

Dessutom finns det både lagar och sociala regler som du skall förhålla dig till. Att känna skuld är ganska oproduktivt annat än som input till framtida ansvarstagande. Det här borde gälla ALLA svenskar och vid så unga år som möjligt.

Det här är ytterst det som respekt för individer av samma art som du tillhör innebär. Sen finns det tusen skäl till att tycka att man själv eller människor i en viss grupp skall ha rätt att slippa ansvaret.

Klimat : Ja, du får fundera på om din tro om CO2-s verkningar verkligen är ärlig och bedöma alla sannolikheter. Ja, du får välja att agera därefter, och verkligen göra det på ett sätt så att du inte bara stödjer något som känns bekvämt för dig, eller passar in i det sociala sammanhang du tillhör. Och tänka så långt det bara går. Inte enklare än så.

"Underpriviligeierade" - hårdrar vi det - Flyktingmottagning i Sverige : Hur agerade du 2015? Skrev "stoppa de invällande horderna" eller "vi måste öppna våra hjärtan" i dina facebookflöden, på forum, sa till folk ikring dig? Tänkte du igenom alla aspekter av det? Orkar du nu utvärdera? Dra allting rakt ner i maggropen?

Det är vad Sartre pratade om då han pratade om "guds död" i "Existentialism is a Humanism".

Jag tror att det är bra. Men säker är jag inte. Ett gammalt, mer pliktetiskt levnadssätt kan ha haft sina fördelar, och en religiositet kan ha sina fördelar.

Sartre var ju ateist. Enligt mitt resonemang blir vi inte kvitt arvsynden även om vi blir ateister, för då sker bara en profanering av arvsynden, som innebär att den projiceras på världsliga fenomen, och kommer till uttryck som "klimatskuld", exempelvis. Vi har inget annat val än att gå tillbaks till den kristna synen på arvsynden, så att den inte tolkas profant. På så sätt slipper vi en massa elände.

Civilisationsexperten Fred Markert menar i den här videon att endast protestantismen kan rädda Amerika från undergången: Civilization expert Fred Markert warns there's only ONE way to save America from catastrophic collapse.

[Mlw]

...

Hade vår medellivslängd varit densamma om inte grupper, som gödde sig på mina förfäders slit utan hade tvingats till kroppsarbete även de varit bra för oss idag? Hade vi hellre önskat att den goda sjuksköterskan som vänligt baddade pannorna och hjälpte döende i deras ångest hade varit den allenarådande och den odräglige forskaren, som gjorde framsteg i forskning men var en allmän skitstövel inte funnits? Har vi inte ärligt tjänat på att vissa har fått bre ut sig, även om de varit obehagliga för sin omvärld där och då? Vill vi ha en integrerande skola nu, där alla barn med läshuvud hålls i herrans tukt och förmaning av hårda kids från förorten? Och man kan gå på ungefär på samma sätt om miljön.
Det är SVÅRA saker framför allt.

Steven J. Bartlett skrev 1993 en utmärkt artikel om den stundande katastrofen: Barbarians at the Door: A Psychological and Historical Profile of Today's College Students. I dessa dagar slår hans förutsägelser in. Kulturen står öga mot öga med barbariet. Bartlett pekar på jämlikhetstankens förödande effekt på kulturen. Idag tycks alla tro att om alla ges lika förutsättningar så blir resultatet detsamma som när den intellektuella eliten bar upp kulturens fackla. Idag har likhetstanken fått sin oundvikliga följd. Inte ens "lika förutsättningar" duger, utan idealet är "lika utfall" (med avseende på lön, samhällsposition, m.m.). Det visade sig nämligen att "lika förutsättningar" för lågbegåvade ej var ett så värst framgångsrikt koncept för dem själva. Det fungerar helt enkelt ej.

Vi måste bejaka elitismen, och ej tro att alla har lika förutsättningar. Människor har helt olika egenskaper, även beroende på rastillhörighet och etnicitet. Kvinnors rösträtt borde avskaffas, då flertalet har en naiv världssyn och ett moderligt omhändertagandeperspektiv. Det en fråga som drivs av amerikanskan Ann Coulter.

[Mlw]

Traditionell kristendom tror jag inte kommer att gå en ny vår till mötes, däremot är väl något slags andligt uppvaknande på gång.

Arvsynden var indidivuell men hade en kollektiv lösning i form av Jesu offerdöd, medan skulden mot klimatet och miljön, underprivilegierade etniska grupper är kollektiv, men har en individuell lösning. Det är indiviven själv som ska ta ansvar, även om många agerar likartat. Sedan handlar det ju inte bara om skuld utan även om skam. Det talas om flygskam etc Platspåsskam? Men man vänjer sig vid allt och till slut betyder dessa känslor inte särskilt mycket och leder inte till något radikalt agerande. Man betalar sina plastpåsar, sopsorterar, betalar en slant till Rädda barnen eller Röda korset.

Men hur kan vi bortse från vad Augustinus har sagt? Han räknas ju som en av de största tänkarna i vår historia, fullt jämförbar med Platon och Aristoteles. Ej heller kan vi bortse från genierna Thomas Aquino och Martin Luther.

Om folk börjar läsa dessa författare, borde vi då inte kunna komma tillbaka till sans och vett? Folk blir ju bara tokigare och tokigare, och det beror på att vi förlorat vårt sunda kristna tänkande. “Europa begår självmord. Eller åtminstone har dess ledare bestämt sig för att begå självmord”, skriver Douglas Murray i The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam.

Kan vi inte rent intellektuellt gå tillbaks till kristendomen, även om vi ej längre går i kyrkan?

[Anne]

Kanske läge att läsa den barmhärtige samariten och kontemplera över den en stund?

[Anders]

Kanske läge att läsa den barmhärtige samariten och kontemplera över den en stund?

Det är onekligen en text som bör läsas. Men andra texter också. Håller du med om att de frågor som kommit upp i tråden framför allt är svåra?

[Anne]

Ja, det är svåra frågor, Anders. Hur man löser dem alltså. TS har ur mitt perspektiv hittills visat ett fördomsfullt kallt hjärta. Jag hoppas vi får se prov på den ljusa sidan också.

[Severus Snape]

Ni förstår inte. Gamla Testamentet har inget med Jesus död på korset att göra. Judendom är mörk. Där finns Yahve, en mörk gud. Beviset att han är mörk är att han ber om hämnd och lydnad. Jesus däremot sa att vi ska förlåta.

Det finns inget som kollektiv synd. Det är en fantasi och har inget med den andliga världen att göra, som är den riktiga världen. (den fysiska världen är inte den riktiga världen). Vi har en själ, och synd är att göra ett avtal i utbyte mot våran själ genom starka önskningar. Folk kan ha hundratals avtal. Den enda definitionen av synd är avtal.

Hämnd och lydnad som det står om i bibeln är synd. Det är ett avtal att gå med på det.

Bibeln är full av mörka judiska texter och inget man bör beakta, förutom de få och korta texterna om vad Jesus sa. Jesus är en del av Skaparen. Hans uppgift är inte att kontakta oss, det är de andliga guidernas uppgift.

Jesus död var ett offer för att Mörkret inte ska härska oåterkalleligt på jorden.

[Mlw]

...
Det finns inget som kollektiv synd. Det är en fantasi och har inget med den andliga världen att göra, som är den riktiga världen...

Varför berättas det om ursprungssynden i myterna då? Myterna beskriver ju den andliga världen. Exempelvis, i Platons Gästabudet berättas om den ursprungliga synden som gjorde att människan förlorade den ursprungliga helheten. Sedan dess är vi besatta av att återuppnå den.

Min poäng i denna tråd är att kristendomen, inklusive dess märkliga platoniska begrepp (exempelvis, att vi föll i Adam men blir upphöjda i Kristus), är den bästa förståelsen av människa, samhälle, och det gudomliga, som någonsin skapats—långt överlägsen de moderna ideologierna. Problemet är att många tror att kristendom är att sitta och lyssna på en tråkig predikan i kyrkan, eller ropa "Halleluja!" på ett väckelsemöte. Men det finns en intellektuell sida av kristendomen som är oerhört stark. Den borde tilltala moderna intellektuella personer. (Jag är oerhört less på ateister. Ateismen har gjort att deras själar blivit förkrympta.) Läs exempelvis Robert Dyson, St Augustine of Hippo – The Christian Transformation of Political Philosophy.

[Severus Snape]

Tron på en yttre frälsare är ett error. Förstår inte dina symboler. Anser dem vara lönlösa.

Sann andlighet börjar med att ångra sig sina avtal, svänga, göra rätt och gå mot en själshämtning. Vi har makten själva.

Samhället är becksvart nästan och Jesus försökte skapa ett nytt samhälle men det nya samhället blev lika mörkt som det gamla.

[Mlw]

Tron på en yttre frälsare är ett error. Förstår inte dina symboler. Anser dem vara lönlösa.
Sann andlighet börjar med att ångra sig sina avtal, svänga, göra rätt och gå mot en själshämtning. Vi har makten själva.
Samhället är becksvart nästan och Jesus försökte skapa ett nytt samhälle men det nya samhället blev lika mörkt som det gamla.

Nä, vi har inte den fulla kontrollen över oss själva, och vi kan inte frälsa oss själva. Självfrälsningsläran vederlades grundligt av Augustinus och Luther. Vår vilja är ohjälpligt kluven, förklarar Augustinus. Blaise Pascal säger att villfarelse och självbedrägeri är för subjektet en vanesak. Eftersom den fallna världen formar oss till subjekt kluvna gentemot oss själva, hyser vi aversion mot sanningen, något som i grund och botten är en motvilja gentemot Gud. Folk vill inte höra sanningen. Om en politiker inte ljuger, så röstar folk inte på honom.

[Algotezza]

Traditionell kristendom tror jag inte kommer att gå en ny vår till mötes, däremot är väl något slags andligt uppvaknande på gång.

Arvsynden var indidivuell men hade en kollektiv lösning i form av Jesu offerdöd, medan skulden mot klimatet och miljön, underprivilegierade etniska grupper är kollektiv, men har en individuell lösning. Det är indiviven själv som ska ta ansvar, även om många agerar likartat. Sedan handlar det ju inte bara om skuld utan även om skam. Det talas om flygskam etc Platspåsskam? Men man vänjer sig vid allt och till slut betyder dessa känslor inte särskilt mycket och leder inte till något radikalt agerande. Man betalar sina plastpåsar, sopsorterar, betalar en slant till Rädda barnen eller Röda korset.

Men hur kan vi bortse från vad Augustinus har sagt? Han räknas ju som en av de största tänkarna i vår historia, fullt jämförbar med Platon och Aristoteles. Ej heller kan vi bortse från genierna Thomas Aquino och Martin Luther.

Om folk börjar läsa dessa författare, borde vi då inte kunna komma tillbaka till sans och vett? Folk blir ju bara tokigare och tokigare, och det beror på att vi förlorat vårt sunda kristna tänkande. “Europa begår självmord. Eller åtminstone har dess ledare bestämt sig för att begå självmord”, skriver Douglas Murray i The Strange Death of Europe: Immigration, Identity, Islam.

Kan vi inte rent intellektuellt gå tillbaks till kristendomen, även om vi ej längre går i kyrkan?

Jag tror inte det går. Något har gått förlorat för alltid. Men tron då?

Tron allena. Luther.

Tror gör ju folk fortfarande - den förmågan verkar ej ej gått förlorad - men idag tror folk urskillningslöst på vadsomhelst. En värld i förvirring som sociala oa media bättrar på.

Be och arbeta, stod det på bonader förr i världen. En möjlighet?

Kina väntar kanske på att ta över... Där finns disciplin och hårt arbete. Coronan som förtrupp...